Jag gick tidigare från jobbet i dag och gick på bio i stället. Det var en sån dag; det kändes som det enda rätta.
Så jag gick på bio, som sagt. Och jag såg
The Queen.
Och låt mig först säga: jag har inga problem med att se vår egen kung framför mig ta på sig kalsonger och kostym. Eller drottning
Silvia sittandes på toaletten utförandes de små kungliga behoven. Eller, för den delen,
Fredrik Reinfeldt pippandes sin hustru. Men att i en scen i början av filmen få se drottning
Elisabeth II liggandes i sin säng? Det blev för mycket för Aronson. Jag har så oerhört svårt att se henne som mänsklig. Hon är ju så... kunglig. Och jag hade inte ens i min vildaste fantasi föreställt mig henne i en säng. Eller något annat vardagligt heller för den delen. Och som en liten parentes: tror ni verkligen att drottning Elisabeth och prins
Philip sover i samma säng? Tillåt mig tvivla...
Men nåja, filmen var det ju. Tja, den lär inte gå till världshistorien som världens bästa film. Den kommer inte ens att komma på topp 10. Men jag älskade den! Den var rolig, trovärdig, oerhört skickligt gjord - och jag fick både en och två tårar i ögonen.
Och de hade hittat perfekta skådespelare. Inte bara var de duktiga; de var porträttlika också. Med
Helen Mirren i spetsen. Vissa scener visste man knappt om det var Mirren eller drottningen själv. Och vilket skådespeleri! Ouch! Vem är den verkliga drottningen egentligen...?
Men även
Michael Sheen som
Tony Blair var lysande!
En liten film, som ger en trovärdig version av drottningens, och premiärministerns, agerande vid tiden för prinsessan
Dianas död. Om den kungliga familjens hårda attityd, och deras oförmåga att plocka fram sina känslor, eller se människors känslor och förstå deras reaktioner - även om drottningen senare medgav att hon missbedömt situationen.
Det lär ju vara sant att det var Blair som övertalade drottningen att "bege sig ut bland folket". Och han vann ju otroligt på det. Ähum, synd bara att han inte lyckades behålla sitt goda omdöme...
Men filmen rekommenderas varmt.
Etiketter: Film, Fredrik Reinfeldt, Helen Mirren, Kungafamiljen, Politik, Rojalism, Tony Blair