En förlorad illusion

Jag är så besviken på Thorbjörn Fälldin så ni kan inte ana. Han har alltid varit något av en förebild för mig. Han var en otroligt skicklig politiker, med ett skarpt intellekt och ett stort, gott hjärta. Det sistnämnda trodde jag åtminstone.

Nu vet jag inte vad jag ska tro...

One of those days

När jag vaknade i morsen var jag seeeeg som fan. Jag orkade knappt hoppa* ur sängen. Och frukosten gick långsamt och man blir ju så cranky när man är seg. Och sur. Eller betyder det samma sak?

Och DN hade inte kommit så Aronson gläfste lite. Och sen stod finansminister Anders Borg och förre finansministern Pär Nuder och debatterade vårbudgetpropositionen i Gomorron Sverige och Aronson blev sur på Nuder för att han aldrig kan vara glad och positiv till något.

Och när jag kom ut var det både varmt och kallt. Samtidigt.

Och när jag kom till tunnelbanan var det TRE minuter kvar till nästa tåg. Och när det väl kom var det förstås fullt, fullt, fullt. Och ingen fuckable. Men fyra 11-åriga tjejer som hade jätteroligt och skrek om vartannat. Och Aronson gratulerade sig själv till att ha en ny fin iPod som stänger ute många hemska barnskrik. Och var samtidigt väldigt irriterad över hans nya fina iPod inte stänger ute ALLA hemska barnskrik.

Och på jobbet är Internet seeegt. Och det är bara sååå frustrerande.

Och en av mina kollegor som är som hon är och aldrig tänker utan bara handlar har 1 000 frågor om sånt som hon kan tar reda på själv, eller fundera ut svaret på själv. Och just nu höll jag på att börja skrika åt henne. För hon godtog inte mitt svar, som var det enda svar jag kunde ge henne.

Och just nu skriker folk i munnen på varandra runtomkring mig. Hela tiden. Eller, skriker? Nåja, allt är väl relativt. Pratar mycket, då.

Och min förkylning är nästan värre nu, halsen värker som fan, och min mage som var på väg att bli bättre, känns lite värre i dag igen.

Och det här kommer att bli en helt uuuuunderbar dag. Och seg.


*Jodå, jag är en morgonpigg jävel. Jag hoppar ur sängen även om jag helst av allt bara vill dö.

Drottningen

Jag gick tidigare från jobbet i dag och gick på bio i stället. Det var en sån dag; det kändes som det enda rätta.

Så jag gick på bio, som sagt. Och jag såg The Queen.

Och låt mig först säga: jag har inga problem med att se vår egen kung framför mig ta på sig kalsonger och kostym. Eller drottning Silvia sittandes på toaletten utförandes de små kungliga behoven. Eller, för den delen, Fredrik Reinfeldt pippandes sin hustru. Men att i en scen i början av filmen få se drottning Elisabeth II liggandes i sin säng? Det blev för mycket för Aronson. Jag har så oerhört svårt att se henne som mänsklig. Hon är ju så... kunglig. Och jag hade inte ens i min vildaste fantasi föreställt mig henne i en säng. Eller något annat vardagligt heller för den delen. Och som en liten parentes: tror ni verkligen att drottning Elisabeth och prins Philip sover i samma säng? Tillåt mig tvivla...

Men nåja, filmen var det ju. Tja, den lär inte gå till världshistorien som världens bästa film. Den kommer inte ens att komma på topp 10. Men jag älskade den! Den var rolig, trovärdig, oerhört skickligt gjord - och jag fick både en och två tårar i ögonen.

Och de hade hittat perfekta skådespelare. Inte bara var de duktiga; de var porträttlika också. Med Helen Mirren i spetsen. Vissa scener visste man knappt om det var Mirren eller drottningen själv. Och vilket skådespeleri! Ouch! Vem är den verkliga drottningen egentligen...?

Men även Michael Sheen som Tony Blair var lysande!

En liten film, som ger en trovärdig version av drottningens, och premiärministerns, agerande vid tiden för prinsessan Dianas död. Om den kungliga familjens hårda attityd, och deras oförmåga att plocka fram sina känslor, eller se människors känslor och förstå deras reaktioner - även om drottningen senare medgav att hon missbedömt situationen.

Det lär ju vara sant att det var Blair som övertalade drottningen att "bege sig ut bland folket". Och han vann ju otroligt på det. Ähum, synd bara att han inte lyckades behålla sitt goda omdöme...

Men filmen rekommenderas varmt.

Inte så uttjatat ändå

I går bloggade jag om att jag var trött på allt tjat om intrånget i socialdemokraternas nätverk. I dag har jag kommit på mig själv med att sitta och med stort intresse läsa allt vad tidningarna skriver om den i dag avslutade huvudförhandlingen i målet (SVD, DN, och A-bladet). Och nej, det var nog inte söndertjatat. Jag hade nog fel. Det är ju tvärtom ganska kul. Och spännande. Och intressant...

Men som alltid undrar man var "sanningen" ligger...

Sönderpratat intrång

I dag börjar rättegången mot två fpu:are, två folkpartister, en ssu:are och en journalist för det som i media kallas "Folkpartiets dataintrång i socialdemokraternas intranät" eller något liknande. Att en föreningen i sig faktiskt inte kan göra något olagligt verkar inte spela så stor roll.

Och jag som alltid brukar följa sånt här med stort intresse, både ur ett politiskt och juridiskt perspektiv, och som tycker det är väldigt viktigt att misstankar om brott utreds och att misstänkta ställs inför rätta, måste säga att jag redan är trött på det här. För media de ältar och ältar. Och ältar och... nähä, I E-pressen hittar jag inget. Hmm. Undrar varför...

Kan vi inte bara låta rättvisan få ha sin gång, så kan vi sen se konsekvenserna?!

En kort nyhetsflash 070330

I brist på annat har jag gjort ett litet, och kort, svep genom nättidningarna.

Försäkringskassan ska stänga fyra av fem kontor, berättar DN. I stället inrättar man nya "telefonkundtjänstcentraler". Inte en dag för tidigt. Att ha så många kontor är otidsenligt och kostar bara en massa onödiga pengar.

DN rapporterar vidare att det amerikanska postverket ska ge ut frimärken med tema från Stjärnornas krig-filmerna. Varför det över huvud taget är en nyhet förstår jag inte, men klart att det är kul. Och varför inte? Frimärken har ju så många andra teman.

Svenska Dagbladet skriver om att flera i socialdemokraternas yttersta topp ville ha bort Göran Persson från partiledarposten redan 2005. Dels på grund av hans ledarstil, dels eftersom han ansågs "trött". Men ingen vågade. Fega jävla människor. Såna människor ska inte ha makt. Fega människor ska stoppas undan.

Smittskyddsinstitutet varnar för en spridning av HIV bland unga i Stockholm. Klamydia ökar tydligen redan starkt. Är det inte dags för en ny stor kampanj för att få ungdomar att använda kondom?

Det blir ingen strejk inom handeln i påsk. Sent i går kväll skrev parterna på det nya avtalet. Och Svenska Handels verkar därmed ha gått emot Svenskt Näringsliv, som ju först stoppade avtalet. Ska bli intressant att se om de vidtar några åtgärder. Men visst är det skönt att det inte blir någon strejk. Är parterna överens finns ju ingen som helst anledning att inte skriva på ett avtal. Svenskt Näringsliv får hitta på andra sätt att ge människor dålig lön.

Och så slutar Ebba von Sydow som chefredaktör för Veckorevyn. Hon ska i stället bli chef för och bygga upp tidningens nätupplaga. Enligt vissa uppgifter går hon inte frivilligt. von Sydow själv säger att det är helt frivilligt. Gäääsp, säger jag.

En rutten bostadspolitik

En av de viktigaste orsakerna till att jag inte röstade på något borgerligt parti i höstens kommunalval är att jag tycker att borgarna i den här stan, med moderaterna i spetsen, har en jävligt dålig bostadspolitik.

Så jag blev inte särskilt förvånad i morse när jag läste det moderata bostads- och integrationsborgarrådet Kristina Alvendals debattartikel på DN Debatt.

Vad är det med moderaterna och deras bostadspolitik? Och deras syn på människor? Varför måste människor tvunget äga sin bostad? Och varför måste de marginalisera dem som inte kan, vill eller får äga sin bostad, utan hellre hyr?

Och varför ska folk som inte bor i innerstaden helt plötsligt få fördelar av att stå i bostadskön? Varför ska de få dubbelt så lång kötid än oss som räknas till att bo i innerstaden? Ska jag, som nästan dör av längtan av att få bo ännu mer centralt än jag gör i dag, tvingas flytta UT i bushen igen? Ska jag straffas för att jag tog en lägenhet som ingen annan ville ha och därmed fick börja om på noll i bostadskön igen?

Jag blir fly förbannad. Ägna din gärning till något viktigare i stället: bygg bostäder. Och se till att bostadslösa får bostäder. Och NEJ, de får inte bostäder bara för att vi andra flyttar oftare. Fler bostäder blir det BARA genom att fler bostäder byggs. Eller att fler dör, men det utgår jag ifrån att ni inte vill...?!

Ibland är saker bara

I dokumentären Ordförande Persson som nyligen gick i SVT berättade Göran Persson att han inte skiljde sig från sin hustru Annika förrän flera år efter att deras äktenskap egentligen tagit slut. Anledningen, hävdade han, var att han var rädd för att publiciteten skulle skada både regeringen och det socialdemokratiska partiet. Och jag tror faktiskt på Persson i det fallet.

Nu hävdas det i media att Persson tjänade pengar på att vänta med skilsmässan, eftersom han då kunde kamma hem så kallad avlöningsförstärkning i och med att han under äktenskapet var folkbokförd i Malmö.

Cyniskt, säger jag. Väldigt cyniskt. Folk hittar snart konspirationer vart de än tittar. Låt honom vara nu. Det räcker!

Elände på elände på elände

Fan, jag mår sämre igen. Tidigare i dag mådde jag nästan bra, så jag började äta så smått, men nu värker magen igen. Och bubblar lite. Dessutom är jag helt jättetrött. Får se om jag orkar gå till jobbet i morgon. Och så skulle jag ut och käka i morgon kväll också. Fan!

För övrigt sändes sista avsnittet av Ordförande Persson i kväll. Och en sak vill jag ge Göran Persson rätt i: Fredrik Reinfeldt. Även om jag inte skulle formulerat mig som Persson gjorde, håller jag med om andemeningen. Reinfeldt känns opålitlig. Man vet inte var man har honom...

Fast rallarsvingarna fortsatte i dag. Förutom Reinfeldt fick även Lars Leijonborg samt DN och dess politiske analytiker Henrik Brors känna av slagen.

Buffeln, Paggan - och så Anna

Såg ni kvällens avsnitt av Ordförande Persson? Jäklar alltså.

Först två reflektioner:

Göran Persson är så jävla mycket pösmunk som någon kan bli. Hur lyckas karln? Hur lyckas han behålla makten med en sådan inställning till folk runtomkring honom?

Och så hans ilska. Persson var så otroligt arg. Fruktansvärt arg. Så arg att han saknade ord. Och det på - Leif Pagrotsky, dåvarande näringsminister. Och det måste varit allvarligt. Det vittnade Persson om. Och det vittnade Leif Pagrotsy om i kvällens Aktuellt för en stund sedan. Det var "dålig stämning" i regeringen på den tiden.

Och jag kan förstå honom. En regering, eller ett lag som Persson envisas med att kalla den, ska hålla ihop. De ska agera med ett ansikte utåt. Bråka gärna inåt, men utåt: Ett ord, en lag, ett ansikte. Självklart.

Men det var väldigt roligt.

Men annars var behållningen av kvällens program ett helt annat, nämligen Anna Lindh. De visade lite från en av Perssons presskonferenser, från ett minnesmöte och från begravningen. Och Aronson mindes plötsligt. Och fällde en tår.

Inte så sympatisk längre

Efter första avsnittet av SVT:s Ordförande Persson kände jag en viss sympati för Göran Persson. Jag har nu sett andra avsnittet, och all sympati har flugit all världens väg. Delvis beroende på att andra politiker i media i dag sagt att Persson ljuger på ett antal områden. Så vem ska jag nu tro på? Vem kan jag lita på?

Dessutom tycker jag att han ser mycket mer pompös ut i det här programmet. Och tydligen, enligt Erik Fichtelius, har Persson först vid den här tiden vuxit in i rollen som partiordförande och statsminister. Och det kan ju förklara en del.

Och programmet som sådant var ganska dåligt i dag. Det var för mycket hyllning av Persson och hans roll under ordförandeskapet. Halleluja, vad bra han var!

Ny i klassen

Jaha, så var det då klart: Mona Sahlin är ny ordförande i (s). Jag vet inte om landet blir varken bättre eller sämre av det här valet. Men en sak är säker: Sossarna får en partiledare som är visionär, som kan "tala så folk förstår" och som faktiskt vill mer än bara ha makten.

Och ja, det ska bli väldigt spännande att följa fortsättningen...

En ny sheriff i stan

Alltså, man ryggar ju onekligen tillbaka när man ser att de ska annonsera ut tjänsten som konsumentombudsman. Men det är ju bara ovanan, antar jag. För det är självklart enda vägen att gå.

Det enda jag reagerar mot är att de ska ha ett öppet förfarande. De måste kunna hitta ett sätt att hålla anställningsförfarandet hemligt till dess tjänsten är tillsatt. Annars riskerar vi att många inte söker tjänsterna.

De satt - i en kvart

Det är sällan jag håller på en vänsterregering, men allting är ju bättre än Silvio Berlusconi. Så jag kan bara beklaga att regeringen i Italien, med Romano Prodi i spetsen, nu avgår. Och det på grund av - utrikespolitiken. Har ni hört, va?

Orädde Federley

Fredrik Federley, riksdagsledamot för centerpartiet, har planer på att tillsammans med Dominika Peczynski köpa Wild n' Fresh i Göteborg - ni vet, salladsbaren som står under fackets blockad, eftersom ägaren inte velat skriva på kollektivavtal. Han "måste ju ha något att falla tillbaka på".

Ha ha. Federley är nog en av de mest orädda personer jag känner till.

Humor! Och respekt.

Kårobligatoriet - den sista sovjetkvarlevan?

Utbildningsminister Lars Leijonborg vill att kårobligatoriet tas bort. Om det blir så är det inte en dag för tidigt.

Visst uppstår det säkert problem när obligatoriet försvinner, men vi ska inte tvingas in i några sammanslutningar what so ever. Föreningsfriheten måste gälla överallt.