One of those days
När jag vaknade i morsen var jag seeeeg som fan. Jag orkade knappt hoppa* ur sängen. Och frukosten gick långsamt och man blir ju så cranky när man är seg. Och sur. Eller betyder det samma sak?
Och DN hade inte kommit så Aronson gläfste lite. Och sen stod finansminister Anders Borg och förre finansministern Pär Nuder och debatterade vårbudgetpropositionen i Gomorron Sverige och Aronson blev sur på Nuder för att han aldrig kan vara glad och positiv till något.
Och när jag kom ut var det både varmt och kallt. Samtidigt.
Och när jag kom till tunnelbanan var det TRE minuter kvar till nästa tåg. Och när det väl kom var det förstås fullt, fullt, fullt. Och ingen fuckable. Men fyra 11-åriga tjejer som hade jätteroligt och skrek om vartannat. Och Aronson gratulerade sig själv till att ha en ny fin iPod som stänger ute många hemska barnskrik. Och var samtidigt väldigt irriterad över hans nya fina iPod inte stänger ute ALLA hemska barnskrik.
Och på jobbet är Internet seeegt. Och det är bara sååå frustrerande.
Och en av mina kollegor som är som hon är och aldrig tänker utan bara handlar har 1 000 frågor om sånt som hon kan tar reda på själv, eller fundera ut svaret på själv. Och just nu höll jag på att börja skrika åt henne. För hon godtog inte mitt svar, som var det enda svar jag kunde ge henne.
Och just nu skriker folk i munnen på varandra runtomkring mig. Hela tiden. Eller, skriker? Nåja, allt är väl relativt. Pratar mycket, då.
Och min förkylning är nästan värre nu, halsen värker som fan, och min mage som var på väg att bli bättre, känns lite värre i dag igen.
Och det här kommer att bli en helt uuuuunderbar dag. Och seg.
*Jodå, jag är en morgonpigg jävel. Jag hoppar ur sängen även om jag helst av allt bara vill dö.
Och DN hade inte kommit så Aronson gläfste lite. Och sen stod finansminister Anders Borg och förre finansministern Pär Nuder och debatterade vårbudgetpropositionen i Gomorron Sverige och Aronson blev sur på Nuder för att han aldrig kan vara glad och positiv till något.
Och när jag kom ut var det både varmt och kallt. Samtidigt.
Och när jag kom till tunnelbanan var det TRE minuter kvar till nästa tåg. Och när det väl kom var det förstås fullt, fullt, fullt. Och ingen fuckable. Men fyra 11-åriga tjejer som hade jätteroligt och skrek om vartannat. Och Aronson gratulerade sig själv till att ha en ny fin iPod som stänger ute många hemska barnskrik. Och var samtidigt väldigt irriterad över hans nya fina iPod inte stänger ute ALLA hemska barnskrik.
Och på jobbet är Internet seeegt. Och det är bara sååå frustrerande.
Och en av mina kollegor som är som hon är och aldrig tänker utan bara handlar har 1 000 frågor om sånt som hon kan tar reda på själv, eller fundera ut svaret på själv. Och just nu höll jag på att börja skrika åt henne. För hon godtog inte mitt svar, som var det enda svar jag kunde ge henne.
Och just nu skriker folk i munnen på varandra runtomkring mig. Hela tiden. Eller, skriker? Nåja, allt är väl relativt. Pratar mycket, då.
Och min förkylning är nästan värre nu, halsen värker som fan, och min mage som var på väg att bli bättre, känns lite värre i dag igen.
Och det här kommer att bli en helt uuuuunderbar dag. Och seg.
*Jodå, jag är en morgonpigg jävel. Jag hoppar ur sängen även om jag helst av allt bara vill dö.
Etiketter: Anders Borg, Internet, Jobbrelaterat, Känslor, Politik, Pär Nuder, Äventyr i tunnelbanan
upplagd av Aronson
08:58
4 kommentarer:
Se det från den ljusa sidan, nu kommer det att bli bättre och bättre resten av dagen!
Alla är idioter, så är det och de kan inte hjälpa att de har otur när de tänker...
Jamen, se det positiva i det hela: att dagen har börjat dåligt innebär ju bara att den kommer att bli bättre och bättre!
Nej! Inte ännu en SÅN dag. Det räcker nu.
Ha ha, Kim. 1-0 till dig.
Ponte och Rexxie: nja, något bättre har den kanske blivit, men den kommer ju inte att räknas till de bättre dagarna i mitt liv. Eller ens i den här månaden.
Å andra sidan är ju dagen inte slut än...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida