Ännu en kväll på Lino

Det var väldans trevligt på Lino i går. Jag spenderade nästan hela kvällen tillsammans med en kanadensare. Det bara blev så, det var liksom inte planenligt.

Vi träffades tidigt på kvällen och pratade lite. När det stod klart att det inte skulle bli något mellan oss, han tyckte tydligen att jag var för kort och för gammal, skiljdes våra vägar. Men sen sprang vi på varandra ett antal gånger, och varje gång stannade vi och pratade och bjöd varandra på öl. Så det blev typ så att vi spenderade nästan hela kvällen ihop. Men sen gick han vidare till Connection, och en stund senare gick Aronson hem.

Och så flirtade jag med en heterokille. Det var faktiskt han som började prata med mig och eftersom han var söt och sexig flirtade jag lite med honom. Då kom en av hans kompisar och viskade något i hans öra, och han ansåg sig tvungen att berätta att han var hetero. Vilket jag faktiskt tror att han var också (det vill säga ingen smygbög). Men vi stod och pratade ett tag till och sen skiljdes våra vägar.

Vill man hitta mig när jag är ute på lokal är den säkraste platsen toalettkön; Aronson har en liten blåsa. Så även i går. Vid ett tillfälle var det en tjej som försökte tränga sig före: "det var ju en damskylt på dörren". Killen framför mig vägrade släppa förbi henne utan gick in på toaletten när det var hans tur. Även Aronson vägrade. Killen bakom mig orkade dock inte stå emot, utan släppte före henne. Men det var ett jävla tjat på henne och plattityder och heteronormativitet och chauvinistiska uttalanden strömmade ur hennes mun. Dessutom gick hennes byxor sönder när killen före mig kom ut från toaletten (riktigt hur förstod jag inte) och då skyllde hon på MIG. Bitch!, säger jag bara.

I en annan toalettkö var det en kille som flirtade med mig. Jättesöt, men jag tog det inte riktigt på allvar; han var tämligen full. På tunnelbanan hem hamnade han och en annan kille (pojkvän eller bara kompis) bredvid mig och de bråkade, det vill säga pojkvännen/kompisen bråkade på flirten medan flirten satt med huvudet under armen (jodå, man kan göra det) och verkade skämmas. Fast de gick av tidigt så jag fick inte följa dramat något mer.

Kommer ni ihåg den här killen*? Han var också på Lino i går. Och för första gången såg han mig. Vi möttes vid utgången till gården och våra ögon fick kontakt. Inte så lång, och han visade inget intresse, men nu vet han att jag existerar i alla fall...

Och jag måste ha druckit mer än jag trodde för det har gungat i natt. Först drömde jag att jag hade en röst som gungade upp och ner hela tiden (lite svårt att förklara så här), sen drömde jag att jag var på sjön och vågorna gick riktigt höga. Fast det var aldrig någon fara: folk som föll överbord, bland annat mitt resesällskap från New York och Glasgow, bara skrattade och hjälptes upp i båten igen. Och jag kan fortfarande känna hur gungningarna kändes.

Dessutom har jag ganska ont i huuvdet i dag...

Bloggare jag träffade: Tennis (som jag bara sa hej till och sen inte såg mer) och Honkenponken och hans älskade M (som ju i och för sig inte är någon bloggare).


*När jag läser igenom inlägget nu märkar jag att jag redan glömt att jag skulle lägga honom bakom mig...

8 juni 2007

Vilken dag!

Nåja, jobbet är inte så mycket att orda om: jag gjorde mitt och hade dessutom en lång lunch med Lina och en lång fika med några it-människor.

Efteråt tog jag t-banan till Sankt Eriksplan där jag mötte upp Tennis. Resan dit som normalt tar typ 5-6 minuter tog nu 89 minuter. Nåja, lång tid tog den i alla fall. För precis när vi kommit in i tunneln efter T-centralen stannade tågeländet, och i högtalaren får vi höra att det var något problem med trafiken och vi kunde bli ståendes där ett tag. Men hallå! Kunde han inte sagt det INNAN vi körde igång? Så hade man kunnat fundera över andra färdmedel! Idiot. Nåja, fram kom vi i alla fall. Så småningom.

Tennis och jag köpte i vilket fall lite mat, tog med oss vin och satte oss ute på klipporna i Fredhäll och åt, drack, tittade på den vackra utsikten och pratade. Väldigt trevligt. Och skönt...

Och solen har skinit och det är sommar. Fatta!

Bra träningspass

Träningen i dag gick skitbra! Jag tog i som nästan aldrig förr men orkade ändå hela passet. Jag var på spinning, med Frrredrik, ska jag kanske säga. Och han pushade ganska hårt i dag. Och som sagt, Aronson hängde på riktigt bra. Och det trots alla mina sjukdomar i vår och att jag faktiskt inte kunnat träna så mycket.

Så jag hoppas jag är tillbaka i gamla gängor nu...

För övrigt flirtade jag med en kille på tunnelbanan hem. Eller, rättare sagt, försökte. Men han var väldigt motvillig. Fast väldigt nyfiken...

En huligankväll

När jag åkte hem med tunnelbanan i kväll, stannade vi plötsligt i tunneln mellan Odenplan och Sankt Eriksplan. Och blev stående. Efter ett tag ropade föraren ut att vi väntade på ett tåg som stod på St Eriksplan och som var belamrat med AIK-are och djurgårdare. Vi blev stående ett tag medan polisen tog hand om buset. Och medan den föraren fixade dörrarna som tydligen vandaliserats av huliganerna. Sen fick vi åka till St Eriksplan. Men sen var det likadant i tunneln fram till Fridhemsplan. För alla hade inte släppts av vid förra stationen, utan skulle släppas av där i stället. Vi blev dock ståendes ett lite kortare tag där. Men Aronson läste lugnt vidare i sin bok. Jag menar, varför uppröras?

När jag kom hem fick jag läsa om överfallet på en kvinna på RFSL i Stockholm. En anställd har blivit överfallen av en man - med en yxa. Och det gör mig riktigt fly förbannad. För såvida det inte är något personligt mellan just de här två, är det i stället inte bara ett yxhugg mot kvinnan, utan mot hela gayrörelsen.

Jävla huliganer och idioter!

Oväntad resenär

Jag såg Mats Svegfors på tunnelbanan i dag. Och jag är antagligen väldigt fördomsfull, för jag blev väldigt förvånad: jag hade inte förväntat mig att se honom där...

Tankar i tunnelbanan

Jag var på spinning i morse. Det betyder att jag satte mig på tunnelbanetåget strax efter sex. Det är vääääldigt tidigt. Och det tycker nog de flesta andra också, för det är inte många som åker tunnelbana så dags.

Men det är märkligt. Har man ingen klockan på sig kan man bara titta på sina medpassagerare så kan man på ett ungefär se vilken tid det är. För så dags och fram till sju åker mest arbetare: det vill säga fabriksarbetare, elektriker, byggnadsarbetare eller vad det nu kan vara. Från sju och fram till åtta är det mest kontorsmänniskor: assistenter, ekonomibiträden och dylikt. Och efter åtta och framåt är det högre tjänstemän: finansfolk, ekonomer, jurister etc. Det är väldigt tydligt, och märks framför allt på klädseln.

Klockan sex på morgonen är det väldigt få fuckables på tåget. Annat var det på den tiden Gustav Fridolin satt i riksdagen. Då kunde man nämligen stöta på honom så tidigt ibland. Och han är väldigt behaglig att titta på...

Undan eller väck, för här kommer jag

Jag har så svårt att förstå människors beteende i tunnelbanan. När tåget kommer brukar folk dra sig mer och mer mot där de tror att dörrarna ska hamna. När tåget väl stannar drar man sig samman ännu mer. Dörrarna öppnas, och det naturliga vore ju att låta dem som ska gå av, gå av först. På så vis blir det mer plats i vagnarna för dem som sedan ska stiga på.

Men inte. Jodå, en eller ett par får stiga av. Men sen kliar det alldeles för mycket i de väntandes kroppar, för då börjar de tränga sig på. Det är armbågar här och paraplyn där. Man gör sig liten, eller man gör sig stor. Kosta vad det kosta vill. För en sittplats ska de ha!

Värst är ungdomar och gamla tanter. Varför ungdomarna prompt ska sitta det förstår jag inte. Och visst, gamla tanter kan absolut förtjäna en sittplats. Fast ofta ska de bara åka en station - och stiger upp i god tid för att sedan kunna gå av först av alla. Om man nu kan stå, varför behöver man då tränga sig fram för en sittplats?

Och varför måste man förbereda sig långt, långt innan man ska stiga av genom att gå fram till dörren och stå där och hänga? Av kommer man ju alltid...

One of those days

När jag vaknade i morsen var jag seeeeg som fan. Jag orkade knappt hoppa* ur sängen. Och frukosten gick långsamt och man blir ju så cranky när man är seg. Och sur. Eller betyder det samma sak?

Och DN hade inte kommit så Aronson gläfste lite. Och sen stod finansminister Anders Borg och förre finansministern Pär Nuder och debatterade vårbudgetpropositionen i Gomorron Sverige och Aronson blev sur på Nuder för att han aldrig kan vara glad och positiv till något.

Och när jag kom ut var det både varmt och kallt. Samtidigt.

Och när jag kom till tunnelbanan var det TRE minuter kvar till nästa tåg. Och när det väl kom var det förstås fullt, fullt, fullt. Och ingen fuckable. Men fyra 11-åriga tjejer som hade jätteroligt och skrek om vartannat. Och Aronson gratulerade sig själv till att ha en ny fin iPod som stänger ute många hemska barnskrik. Och var samtidigt väldigt irriterad över hans nya fina iPod inte stänger ute ALLA hemska barnskrik.

Och på jobbet är Internet seeegt. Och det är bara sååå frustrerande.

Och en av mina kollegor som är som hon är och aldrig tänker utan bara handlar har 1 000 frågor om sånt som hon kan tar reda på själv, eller fundera ut svaret på själv. Och just nu höll jag på att börja skrika åt henne. För hon godtog inte mitt svar, som var det enda svar jag kunde ge henne.

Och just nu skriker folk i munnen på varandra runtomkring mig. Hela tiden. Eller, skriker? Nåja, allt är väl relativt. Pratar mycket, då.

Och min förkylning är nästan värre nu, halsen värker som fan, och min mage som var på väg att bli bättre, känns lite värre i dag igen.

Och det här kommer att bli en helt uuuuunderbar dag. Och seg.


*Jodå, jag är en morgonpigg jävel. Jag hoppar ur sängen även om jag helst av allt bara vill dö.

Vin och Mumin

Huvudvärken jag hade i morse, och som jag fortfarande känner spår av, måste jag verkligen ha fått för mina synder. Fy fan! Jag fattar inte varför jag drack så mycket i går. Men vi hade ju så trevligt. Och vinet var gott. Liksom portvinet och ölen. Det liksom bara slank ner...

För övrigt satt jag mitt emot Lilla My: 50 år senare på tunnelbanan till jobbet i dag. Det var verkligen så, de var jättelika. Samma frisyr, samma ögon, samma haka och mun. Till och med glasögonen såg ut som Lilla Mys, om hon haft glasögon. Enda skillnade var att denna kvinna var typ 50+.