Final: 400 meter

En av föreläsarna i dag drog över tiden, så jag fick ingen möjlighet att titta på Johan Wissmans lopp. Men jag har kollat på det nu och det är mäktigt. Han är så bra!

För att inte tala om Jeremy Wariner...

I skärgården

Konferensen så här långt har varit väldigt bra. Vi har lyssnat till två föreläsningar av externa talare och haft en work shop. Däremellan har vi haft chokladprovning. Gott, även om jag inte fick lära mig så mycket om att smaka på olika choklader, utan mer historia, typ.

Just nu har vi fri tid, innan vi klockan 20 ska äta middag.

Och här är så vackert. Jag blir alldeles matt. Jag ska försöka hinna med en liten promenad innan jag gör mig i ordning för kvällen.

Snart: konferens

Nu bär det snart iväg på konferens. Och det märks: alla är lite uppslupna och jobbar inte så hårt så här på förmiddagen. Men jag ser fram emot det. Jag tror det kan bli ganska kul. Och som sagt: de har Internet och jag har datorn med mig, så det finns risk för lite bloggning senare i dag...

På konferens i skärgården

I morgon åker jag på konferens med min avdelning på jobbet. Vi ska åka till en liten(?) konferensanläggning i Stockholms södra skärgård. Där ska vi... lära oss något. Sen ska vi ha chokladprovning och även lite lära-känna-varandra-övningar. Trots att vi alla känner varandra rätt bra vid det här laget. Till nästa gång ska jag föreslå att vi reser till Köpenhamn eller nåt i stället. Fulla och dana i en storstad lär vi nog lära känna varann ordentligt...

Ett dygt + några timmar ska vi vara borta. Men var lugna, jag ringde och kollade i dag, och de har trådlös internetuppkoppling i hela anläggningen, så jag räknar med att kunna blogga lite också.

Men vi vet ju alla hur det går till på konferenser, så jag har bestämt mig för att ta det lugnt med alkoholen. Fast det är framför allt eftersom KP kommer och hälsar på i helgen.

Magen inte frisk

Min mage har blivit sämre igen. Jag har bara jobbat tre dagar efter semestern, och redan är jag sämre. Klart jag tror att där finns ett samband.

Läkaren har ju konstaterat att jag har IBS, en sjukdom där tarmarna är irriterade. Han sa vidare att det inte är så mycket att göra åt, utan att jag i stället får försöka hitta vilken mat jag kan äta och hur jag bör leva för att det ska bli så bra som möjligt.

När jag berättade det för en kollega på lunchen i dag, berättade hon att när hon bodde i London för några år sedan hade en misstänkt IBS (det visade sig senare vara magsår, men det är en helt annan historia). Hon fick då medicin för IBS:en. Jag har inte fått någon medicin, tvärtom sa läkaren att det inte fanns något dylikt. Men tydligen finns det, men den har inte kommit till Sverige. Jäkla slöa svenska system!

Så i stället får jag gå här och lida. Och hoppas på att det blir bättre, att jag hittar "rätt mat", att jag hittar nytt jobb eller vad det nu kan vara.

Skit.

Ingen tungviktare

Jag vägde mig i går när jag var på gymmet, och jag vägde inte så mycket som jag befarat. Och ändå har ju musklerna svällt en del. Pris ske Gud!

I övrigt hade jag tänkt ta sovmorgon i dag. Jag vaknade sex...

Imbecillt

Miss South Carolina försöker, i årets Miss Teen USA 2007, svara på varför så få amerikaner kan peka ut sitt land på en världskarta.

Hysteriskt!




Hon har tydligen senare fått chansen att svara på frågan på nytt på teve. Det gick bättre då...

Tidig morgon, igen och igen

I lördags var jag på Lino. Jag kom därför i säng sent, men vaknade ändå tidigt på söndagen. Tämligen trött.

Så på kvällen gick jag och la mig ganska tidigt. Det var min sista dag på semestern, och eftersom jag till viss del vänt på dygnet, förstod jag att risken för att jag skulle vara trött på måndagen var överhängande.

Jag hade möte tidigt på måndagen, så jag var tvungen att gå upp tidigt. Vansinnigt trött. På kvällen kom jag i säng någorlunda tidigt, men vaknade mitt i natten.

På tisdagen hade jag återigen ett tidigt möte, så jag var tvungen att gå upp tidigt igen. I går kväll gick jag och la mig riktigt tidigt, låg en liten stund innan jag somnade, men vaknade i natt för att gå på toaletten.

I dag har jag inga möten what so ever. Så man tycker ju då att jag hade kunnat ta lite sovmorgon för att försöka "sova i kapp". No, no. Så fungerar inte Aronson. I stället satte jag klockan på 05,20 och gick på ett spinningpass*.

Så gissa om jag är trött nu då. Ska jag orka med resten av dagen? Kommer jag att stupa? Och kommer jag att klara av att ta sovmorgon i morgon?


*Spinningen gick inte så bra i dag. Jag kände mig seg och oinspirerad. Dessutom hade A dålig musik i dag.

Köpta röster

Oerhört upprörande! Microsoft ska krossas!

Nyspelad musik 070828

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. The Ark - The Worrying Kind
2. Madonna - Get Together
3. Teddybears Sthlm - Automatic Lover
4. Aretha Franklin - Ain't Nothing Like The Real Thing
5. Savage Garden - Truly Madly Deeply
6. In Flames - The Quiet Place
7. Cure - Catch
8. Kent - Max 500
9. Robyn - Be Mine!
10. Ewa Roos - Vilken härlig dag

Just nu: Kent - Dom andra

Dagens 070828

DAGENS VILL HA: Min säng.
DAGENS KLÄDSEL: Grå kostym och grönrandig skjorta.
DAGENS DOFT: Naturell.
DAGENS FRISYR: Rakad skalle.
DAGENS HÄNDELSE: Jag har äntligen radio på jobbet!
DAGENS LÅT: "Hey You" med Madonna.
DAGENS PLANER: Jobb och sen handla.
DAGENS SAKNAD: Sommaren.
DAGENS DUMMASTE: En kvinna på mitt jobb. Jag ska dock inte nämna några namn...
DAGENS SJUKA: Nej, ganska frisk.
DAGENS DROG: Esberitox.
DAGENS ROLIGASTE: Har inte inträffat än.
DAGENS KÖP: Mat och rakblad.
DAGENS GODIS: Nej, det är slut med det.
DAGENS BLÄ: Regnet.
DAGENS HUMÖR: Humör och humör, men jag är väldigt trött.
DAGENS ORD: Medarbetare.

Gamla bekanta

Jag träffade förresten J på Lino i lördags, för första gången sedan i våras. Och det var verkligen kul att se honom. Han är lika söt och rolig som vanligt.

Men det stod helt klart att han inte alls har något intresse för mig. Likaså stod det klart att jag kommit över honom. Fast jag kände samtidigt att hade han bara vinkat lite med fingret så hade jag nog lätt kunnat falla dit igen. Kanske.

Fast egentligen är jag nog starkare än så.

Mejlskörden avverkad

Klockan har passerat 15 och jag har äntligen gått igenom mina mejl. Många var det, och de flesta var inte särskilt roliga. Men nu är det gjort i alla fall, och jag kan gå vidare med dagen. Vad det betyder vet jag inte. Jo, jag ska ta en frukt nu. Sen får jag väl påbörja mitt jobb på riktigt...

Första dagen efter semestern

Första dagen på jobbet i dag, och jag är jäkligt trött. Hjärnan gör inte många knop. Fast det känns ändå ganska kul att vara tillbaka. Men jag saknar min kära kollega Miss Inga From Sweden, som ju slutat.

Och det var jobbigt att gå upp i morse; när klockan ringde var jag helt bortkollrad. Det kändes som att jag knappt hunnit somna förrän jag skulle upp igen. Och det tog tid på morgonen: jag har ännu inte fått in rutinen, så allt tog längre tid än det behöver göra. Men jag duschade innan jag åt frukost, vilket är nytt för mig. Jag funderar på om det ska bli min nya melodi. Då får man ju liksom det viktigaste gjort först.

Och nu sitter jag här, med mina 5 000 mejl att gå igenom. Det tar tid sånt där, jag är inte klar än på lång tid. Och så måste man ju prata lite med kollegor och andra om sommaren, semester och nyheter på jobbet.

Jag hoppas inte det blir alltför sent i kväll bara. Det orkar jag inte.

Tankar en söndag i slutet av sommaren

I dag är sista dagen på min semester. Det firar jag genom att vara bakfull, trött och eländig.

Fast jag är inte missnöjd över det. Jag har haft en väldigt bra semester; rolig, annorlunda och med en massa saker som har hänt. Och så har jag druckit mer alkohol än någonsin. Så det är väl klart att det ska sluta så här. Jag får väl ta en whisky eller nåt i kväll för att fira ordentligt...

Och så har Carolina Klüft tagit guld, tillika satt personligt, svenskt och europeiskt rekord, i sjukampen i friidrotts-VM i Osaka. JAAAAAA!

Och Tyson Gay tog guld på 100 meter. Och med ett sådant namn, och ett sådant utseendet, kan man ju inte annat än bli jätteglad. Klart jag höll på honom...

Och så har jag kommit på att jag kanske inte behöver köpa någon radio att ta med till jobbet, trots allt. Jag har ju faktiskt en hemma jag kan ta med mig. Anledningen till att jag inte övervägt den tidigare är att den är så stor. Den får alltså inte plats på mitt skrivbord. Men om jag köper ett par hörlurar med tillräckligt lång sladd, borde det ju inte bli något problem. Då kan jag ställa den på hyllan bakom mig. Och det blir betydligt billigare...

Enligt meteorologerna slutade sommaren i går. Fast jag tycker det var rätt varmt i dag också (den lilla stund jag var ute). Fast det kändes ju i framför allt skuggan att den riktiga sommarvärmen är borta. Det blir snabbt kyligt när solen försvinner. Och just när jag säger det kommer det en liten skur över Kungsholmen.

Jag har tidigare i veckan inte alls sett fram emot att börja jobba igen. Och visst, jag hade nog gärna haft en veckas semester till, men på något sätt ska det bli rätt skönt att återgå till det normala livet igen. Jag har bestämt mig för att inte stressa upp mig i onödan, nu när jag kommer att få ett ökat ansvar i och med att jag är ensam jurist i ett par månader på avdelningen. Saker och ting får helt enkelt ta den tid det tar.

Humöret på topp igen

Jodå, det blev Lino i går. Först hamnade jag på Mälarpaviljongen med Jonaz och entourage. Vi drack vin och pratade. Sedan bar det av till Lino. Eftersom vi trodde det skulle bli väldigt mycket folk, gick vi tidigt. Fast så många var där inte. Jag har varit med om "värre". Och det roliga är ju att alla står ute, så det är nästan tomt inne i lokalen. Men det är väl bra att passa på, det var ju "den sista sommardagen" i går. Trots att det verkar vara fint i dag också...

Men kul var det, riktigt kul. Jag pratade med många roliga människor, och en del mindre roliga. Och så bjöd Lino på mousserande vin (de firade fem år), som Aronson naturligtvis drack lite av. Och sånt där sätter sig ju direkt i huvudet, så jag fick ta det lugnt med ölen resten av kvällen. Ändå har jag något ont i huvudet i dag...

Under kvällen fick jag en hel del från sms från KP. Han var jättegullig. Och precis när jag kommit hem ringde han också. Han var full och go. Och jättesöt mot mig. Och i morse ringde han igen, och var bara så gullig. Så min ångest från i går satt kanske bara hos mig. Eller så har kanske hans tjejkompis som bor över hos honom i helgen talat honom tillrätta...

Skitigt, men rent

I dag har jag gjort något som jag inte gjort på länge, och som jag försöker undvika så mycket som möjligt: bajsat på en offentlig toalett. Jag tycker det är så jävla äckligt att sätta sig där, men med den mage jag har är det ibland oundvikligt. Jag passade på att göra det på McDanald's på Hornsgatan, som antagligen är en av de renaste McD-restaurangerna i stan.

I övrigt är jag ordentligt sugen på att gå på Lino i kväll. Jag tror också att jag skulle behöva det, med tanke på KP*. Men jag verkar inte få med mig någon. Och ensam vill jag inte gå. Så det får väl bli en hemmakväll eller så i stället...


*Jag har gått en lång promenad i dag, och bara haft en enda person i huvudet precis hela tiden. Jävla grubblerier!

Oro i kroppen?

Fan att jag alltid ska vakna så tidigt: i dag var klockan halv sju. Det har funkat något bättre under semestern än normalt, men i stort sett vaknar jag jäkligt tidigt varenda morgon, oavsett när jag går och lägger mig.

Är det en oro i min kropp jag har? Men vad är jag i så fall orolig för nu? Att jobbet börjar på måndag? Eller är det KP (killen från Gävle) som spökar?

För jag grubblar en hel del över honom. Jag försöker låta bli, men det är svårt, eller rättare sagt, han gör det inte lättare för mig. Han ger så otroligt mycket dubbla budskap hela tiden. Han är väldigt noga med att markera sin självständighet gentemot mig, och ett visst avståndstagande. Det är jag som mest tar initiativet till intimitet, men samtidigt han som ser till att möjligheterna uppstår, så att säga. Det har alltid varit han som föreslagit att vi ska träffas, för att i nästa ögonblick markera att nej då, han har minsann annat också.

Vid ett par tillfällen har han skickat över länkar till olika evenemang och sagt att typ "det här skulle jag vilja se". Jag har sett det som en invit, eller förfrågan om vi ska göra det tillsammans, och svarat att ja, det kan vi kanske göra när vi ses. Då har han alltid svarat att "jag har redan bestämt med den och den om att vi ska gå dit". Grrr. Varför gör han så? Jag har verkligen inte gett honom anledning att tro att jag försöker "snärja" eller "binda" honom.

Jag gillar att kramas och pussas, och försöker göra det mycket, och det är möjligt att han tolkar det som att jag är upp över öronen förälskad eller nåt. Vilket jag inte är. Men kanske skulle kunna bli.

Suck. Män...

Nåväl. Tack vare att jag vaknade så tidigt, fick jag se Carolina Klüfts rekordhopp i höjd. Kul!

Och för att fira lördagen har jag i dag gjort grahamsgröt till frukost. Mycket gott, men inget jag kommer att äta varje dag - det tar alldeles för lång tid att laga.

Bästa sättet att bli av med en frestelse...

Jag blev så jäkla sugen på godis tidigare, och eftersom mitt nya liv börjar på måndag, tyckte jag det var okej att falla för frestelsen. Så jag stack till affären. Men inte blev det bara godis inte. För jo, lösgodis blev det. Men också glass. Och en öl(?). Jävla skit, alltså. Jag kommer att rulla i morgon!

Inte till förorten i onödan

Ett tips: om du ska köpa en radio, eller teve, dator eller något liknande, behöver du inte ge dig ut till Kungens Kurva eller så. Jag gjorde det i dag, men det var ju ogjort arbete. De hade inte fler produkter där än de har i stan. Så stanna i stan i stället, gå i de butiker du vill och koppla sedan av med något annat. Så slipper du tänka på tider, sträckor eller att stångas med svettiga människor på en IKEA-buss.

Nu tvättar jag; har man inte roligt får man ju se till att man får...

Fredrik, Zlatan och jag

Du får bättre träning av att spela fotboll än att jogga: du bränner mer fett, flåset blir bättre och musklerna större.

Jaha, nu gäller det bara att hitta 21 personer att spela med; 21 spelare som har precis lika dåligt bollsinne som jag...


Tillägg
Nåja, jag kan nöja mig med sjumannalag också.

Början på slutet

I dag har jag varit ute på en nästan tre timmar lång promenad. Jätteskönt! Men jag känner mig också stel kroppen och har lite ont i ryggen. Trots det tänker jag gå på spinning i dag, för första gången sedan före semestern. Jag känner att jag måste komma igång, och då är dagens pass ganska bra.

I morgon är för övrigt min sista semesterdag (bortsett från lördag och söndag, men jag tror inte de räknas). Jag vet inte riktigt hur jag ska fira det. Men något måste jag väl göra...

En skräckupplevelse

Jag tittade på mig själv i spegeln i går. Bakifrån, och helt naken. Och det var ingen vacker syn. Fy fan.

Nej, det var ingen vacker syn, och från och med måndag, då Aronsons semester är slut, får det bli nya tider. Mycket träning, och nyttig, nyttig mat. Och ingen fucking godis, glass, chips eller annan skit.

Och det stärktes ju inte av att mina eksem börjat sprida sig...

Mot Beach 2008!

Inget radioutseende

Jag har bestämt mig för att köpa en radio för att kunna ha på jobbet. Av någon anledning kan jag inte lyssna på SR:s sändningar på nätet - fönstret stängs bara ner hela tiden. Så för att kolla vilka apparater som finns på marknaden har jag i dag gått runt i olika radioaffärer. Och det är möjligt att jag hittat någon, men jag ska gå runt lite till innan jag bestämmer mig (och invänta lönen på fredag), men en sak kan jag konstatera: de unga män som jobbar i radioaffärer är väääldigt stiliga!

Inget jag önskade

Men de hade ju lovat att det skulle bli ännu finare väder i dag än i går. Och i stället regnar det. Vad hände? Vad gick fel? Och ska jag gå min planerade långpromenad ändå?

Tråkväder!

Åh, vilken (mar)dröm

Jag har precis vaknat upp ur en mardröm, och sitter här med ett hjärta som bankar som f-n. Så som någon slags terapi, för att lugna ner mig, bestämde jag mig för att gå upp och skriva av mig direkt.

Och visst är det konstigt med drömmar. Vad som i vaket tillstånd verkar som ingenting, kan i drömmen te sig riktigt otäck.

Jag drömde att jag skulle vara med i en trekant (som visade sig bli en fyrkant, varav en var tjej). Hur vi träffades förstod jag aldrig, men vi bestämde oss för att gå till en heterobar(?) för att ha sex där. Väl där kände jag att "det här funkar inte". Samtliga de tre andra var rejält fula. Så jag bestämde mig för att smita. När jag sa att jag var tvungen att gå på toaletten började de andra säga, typ "åh, han ska smita, han ska smita. Han gillar oss inte". Jag bedyrade att så inte vara fallet, utan att jag verkligen behövde gå på toaletten. Så jag reste mig upp och gick mot toadörren, men väl där vände jag, hukade mig och smet ut genom ytterdörren. Sen sprang jag, och sprang och sprang. Jag vågade inte vända mig om för att se om de andra sett att jag smitit och om de följde efter mig. När jag väl vände mig om - vaknade jag med ett kraftigt ryck. Och var otroligt rädd.

Så, nu ska jag lägga mig igen. Hoppas bara jag kan somna om...

Tala ur skägget, tack

Varför är män så jävla jobbiga? Jag vet att vi oftast inte menar mer än det vi faktiskt säger, men varför måste man ändå tolka? Varför kan de inte bara säga rakt ut vad de egentligen vill? Eller inte vill? Och vad de känner? Eller inte känner? Och när vet man om någon bara leker med en? Eller låtsas leka för att de inte vågar? Eller leker för att de inte vågar vara allvarliga?

Suck.

Samtal, sömnproblem och gayiga annonser

Klockan är inte ens tio och redan har det ringt tre gånger i Aronsons telefon. Om det är för att reta mig eller för att väcka mig vet jag inte, men så är fallet i alla fall.

Jag vaknade redan klockan fem i morse och kunde inte somna om. Men jag tvingade mig att ligga kvar i sängen, trots att den rev i mitt skinn och inte alls var skön. Till slut gav jag upp och steg upp och käkade frukost. Sen har jag försökt somna om ett par omgångar, utan att lyckas.

Fast till slut lyckades jag. Men som i ett töcken hörde jag då Samtal nummer 1, så det vara bara att masa sig upp ur sängen och leta fram mobilen. Det var Kärran som ringde. Hon har problem med sin karl och var tvungen att prata av sig.

Efter samtalet funderade jag på om jag skulle lägga mig igen, eller tvinga mig själv att vara vaken. Men jag behövde inte oroa mig, för då kom Samtal nummer 2. Det var från Phonehouse Telia (tror jag han sa). Han ville pracka på mig en mobil internetuppkoppling. Men Aronson tackade vänligt, men bestämt, nej.

Så då läste jag tidningen i stället. Och då kom, som på beställning, Samtal nummer 3. Det var från Statistiska Centralbyrån. De ringer mig var tredje månad för att prata om arbete och att söka nytt arbete.

Så nu är jag så pigg jag antagligen kan bli. Så inget mer sovande.

Jag hade tänkt städa min garderob i dag. Men nu vet jag inte. Det är ju så fint väder ute och kanske ska jag hellre passa på att utnyttja det, än att gå omkring här inne och skrota.

Apropå läsa tidningen, förresten: med dagens DN fanns en annonsbilaga från Volvo. Den gör reklam för deras senste modell av Volvo V70. Jättesnygg. Men det jag fastnade för var persongalleriet. En massa människor blandade och man kan inte utröna vilka som är hetero, homo eller något annat. Och på sista uppslaget står två killar och håller varandra i handen, och den ene har en krukväxt i andra handen. Och så har de bilen bredvid sig, förstås. Rosa pengar lockar uppenbarligen även bilvärlden. Najs.

Platta, råa och vidbrända

Helt plötsligt bara så där fick jag för mig i eftermiddags att jag skulle göra köttbullar. Från grunden alltså. Sagt och gjort: iväg till affären och sen på det.

Det är bara typ tredje gången i mitt liv som jag gör köttbullar själv. Och medan jag stod där i mitt ångande kök förstod jag plötsligt varför jag älskar Mamma Scan. Fy fan vad tråkigt och jobbigt och alldeles värdelöst det var. Och inte blev de goda heller.

Och en sak har jag gemensamt med min mamma: ingen av oss kan göra köttbullar. Och av någon anledning blir lökbitarna för stora för oss båda. Ändå körde jag min i stavmixern...

Hoppas bara potatismoset blir gott...

Turister är inte som andra

Fan, vad jag hatar turister. Jag hatar, hatar, hatar dem. Jag vet att de säkert gör en massa gott: drar in pengar och håller stan levande etc. Men ändå. Hata!

Jag har en teori om att när folk åker på semester så lämnar de hjärnan hemma. För de är inte längre människor, de är stora, jävla, förvirrade och totalt korkade NÖTTER!

Övertrött

Övertrötthet är för jävligt alltså. Jag var så trött i går kväll att jag knappt visste vad jag hette. Men inte kunde jag somna för det. I stället låg jag och vred och vände på mig, tills jag till slut somnade av ren utmattning. Och så vaknade jag, förstås, halv sju i morse, men lyckades halvslumra till typ halv åtta.

Så i dag är jag också trött. Helt i onödan.

Nu ska jag gå och träna. Sen blir det... nåt annat. Min sista vecka i frihet.

Åh, vilken helg

Jag har haft en mycket bra helg i Gävle. Trots att vi mest sprungit i heminredningsaffärer och på IKEA (som väl också räknas dit). Och så har vi sovit, kelat, kollat på teve, knullat, käkat pizza, promenerat och en massa annat.

Och så råkade Aronson hälla ut typ halva flaskan (ganska stor flaska) med glidmedel över honom, mig och halva sängen. Jäklar, vad jag skrattade. Han skrek och jag skrattade. Så det blev inget mer sex just då...

Mer än så tänker jag inte berätta om helgen. Jo, att vi bestämt oss för att inte gifta oss med varandra. Men att vi vill ses igen.

Ut på äventyr

I dag åker jag till Gävle för att hälsa på killen jag träffade under Pride. Det känns både spännande och roligt. Jag tror att vi båda tar det här för vad det är: just nu ingenting. Vad som kommer ut av det får vi se. Det har vi ingen som helst aning om.

Jag kommer att ta med mig min dator, men frågan är om jag kommer att hinna skriva något. Annars får vi höras när helgen är över.

Bra konsert som viktig gäst

Jag har varit på The Ark på Gröna Lund i kväll. Jäkligt bra, de är verkligen ett bra liveband. Självklart spelade de lågar från det senaste albumet, men bäst ändå var deras gamla hits, som "It Takes A Fool To Remain Sain" och "Calleth You, Cometh I". Typ 15 000 personer var där, meddelade en speaker. Stort.

Jag skulle gå dit med Lina. Men när vi talades vid tidigare i dag, berättade hon att även hennes sambo skulle komma och även en kompis till dem. Jag, Lina och sambon gick dit tillsammans. Efter ett tag sms:ade kompisen och berättade att han fått VIP-biljetter. Så vi fick stå på VIP-balkongen, och blev dessutom serverade gratisöl och -vin. Nice. Jag ska bli VIP:are för jämnan...


Tillägg
Jag är ju ingen van VIP:are så när jag ville ha lite att dricka sprang jag omkring och letade efter baren med plånboken i högsta hugg. Jag hade inte fattat att vi fick det gratis. NU vet jag.

Dagens 070817

DAGENS VILL HA: Något bättre väder.
DAGENS KLÄDSEL: Jeans och en svart t-shirt.
DAGENS DOFT: Nyduschad.
DAGENS FRISYR: Rakad skalle.
DAGENS HÄNDELSE: Konsert med The Ark i kväll.
DAGENS LÅT: "Absolutely No Decorum" med The Ark.
DAGENS PLANER: Tränade i morse, sedan shoppade jag lite och snart, som sagt, Gröna Lund och konserten med The Ark.
DAGENS SAKNAD: Kläder.
DAGENS DUMMASTE: Folk på Qruiser som inte förstår ett nej.
DAGENS SJUKA: Nej, lite törstig bara.
DAGENS DROG: Sol.
DAGENS ROLIGASTE: Konserten? Eller kanske Grönan...?
DAGENS KÖP: Grönt te.
DAGENS GODIS: En yoghurt-glass i Gallerian.
DAGENS BLÄ: Att jag inte har några kläder.
DAGENS HUMÖR: Förväntansfull.
DAGENS ORD: Semester.

Bakom kameran

Så här hittade någon till min blogg i natt:

kille lurar annan kille att runka i cam

Eeeh? Vad händer? Lever folk verkligen så spännande liv?

Film och urin

För första gången någonsin har jag varit på utomhusbio i dag. Det är Stockholms Filmfestival som, säkert tillsammans med någon annan, visar filmer i några kvällar nu, för alla ungdomar i första hand.
I dag visade de Priscilla - öknens drottning och Jonaz tyckte vi skulle gå. Och även om jag sett filmen ett antal gånger var det kul att se den igen. Och formen med bio utomhus var kul. Vi satt på en stor grässlänt vid Hornstull. Det var mest skolungdomar, men även många andra. Många hade tagit med sig picknick-korg, men det fanns också tält där man kunde köpa korv, popcorn och en massa annat.

På hemvägen blev jag akut kissnödig och var tvungen att gå in på en skolgård för att lätta på trycket. Vad jag inte tänkte på var att jag kissade direkt på asfalt. Och alla ni män därute vet vad det betyder: dels stänkte det upp på skorna och byxbenen, dels rann urinen tillbaka mot mig. Och det var ju inte lite som ville komma ut heller. Så jag fick hela tiden parera. Så när jag kom hem fick jag skölja upp mina byxor samt tvätta av mina skor. Grrr...

Inte välkommen i kyrkan

Ända sedan jag flyttade till Stockholm har jag tänkt gå till Riddarkyrkan: det är Stockholms äldsta bevarade kyrka och det ligger många kungar begravda där. Väldigt intressant i Aronsons ögon således. Men det har aldrig blivit av; det har alltid kommit något annat i vägen.

Men i dag slog jag till. Äntligen!

Fast det blev inget. När jag kom dit visade det sig att de tar inträde. För att gå in i en kyrka! Jag betalar inte för att gå in i Guds hus. Helt jävla otroligt. Upprörande!

Får se om jag kan hitta på något annat sätt att komma in i den där kyrkan...

Riktigt blå

I dag fyller Madonna år. Som en liten hyllning till henne lägger jag upp en låt. Inte en av hennes största hits, men en av mina favoriter. Håll till godo, och grattis Madonna!

Aronsons helomvändning

Jag har tidigare vid ett antal tillfällen talat illa om Mälarpaviljongen. Jag har tyckt att de varit för dyra och att personalen är otrevlig och ickeserviceminded.

När det gäller personalen står min kritik kvar. Det går att visa ett leende emellanåt. Det går att säga hej och tack och välkommen. Eller nåt liknande. Det går att be om ursäkt om man måste tränga sig förbi en lång kö. Det går.

Men när det gäller priserna har jag bytt åsikt. Eller nej, kanske inte. Jag tycker fortfarande det är dyrt. Men jag har större förståelse för det i dag. Med en sån här sommar måste man kunna betala personalens (den otrevliga) löner på något sätt. Samt pontonen och blomsteruppsättningar och reparationer och annat.

Och som ett bevis på denna min ändrade åsikt har jag varit på Mälarpaviljongen inte mindre än tre (3) gånger den här veckan. Först var jag där i tisdags med Polacken. Jag åt och drack vin, han drack öl. Men han åt inte; han gör aldrig det på kvällen, av någon konstig anledning.

Och i går var jag där inte mindre än två gånger. Först åt jag lunch där, ensam, sen gick jag och Tennis dit för en drink, eller två.

Mycket heterosar är där, men också många härliga söta homopojkar och -män. Och i går var det ett nyförälskat bögpar där som satt och nojsade med varandra. De var jättegulliga. Fast Tennis, den cyniske fan, satt bara och ondgjorde sig över dem och tyckte de kunde gå hem och göra sånt.

Bitterness doesn't become you, Tennis dear...

Och så är det då den där bartendern som är så jäkla snygg. Vill ha!

Ett tips till nästa år bara: kan man inte skaffa internetuppkoppling? Det skulle uppskattas.
Av Aronson i alla fall...

Ingen dejt

Han kom aldrig. Inte heller hörde han av sig, eller svarade på mitt sms. Och han har inte heller skickat något brev på Qruiser. Jäkla karl. Hör han av sig bör han ha en jävligt bra förklaring.

Så jag gick och åt lunch ensam i stället: ugnsbakad lax med färskpotatis. Och ett glas rosé. Det var gott, men tråkigt att äta ensam.


Tillägg
Han hörde av sig till slut på Qruiser, och kom med en förklaring. Ingen bra förklaring tyckte jag, men han vill träffas igen. Jag har bett honom föreslå något...

Lärt av LHS

Ett tips: om ni har en bit ihoprullad ståltråd som ni ska raka ut (heter det så? Göra rak, då), gör inte det naken. Ena änden kan snabbt fara iväg och sticka er på pungen...

Dejt syftande mot sex

I dag har jag en lunchdejt. Men inte någon "vanlig" dejt, utan en specialare. Jag har träffat killen via Qruiser och vi chattade för några månader sedan. Sedan slutade han plötsligt höra av sig, för att återkomma för någon vecka sedan. Så jag har glömt det mesta vi pratade om; vi får börja om från början i dag, känns det som.

Killen föreslog en lunch eller fika bara för att prata och lära känna varandra. Vad som gör den här dejten speciell är att killen redan har pojkvän, och enligt honom ett öppet förhållande. Vi ska alltså känna av om vi ska bli KK eller något annat eller ingenting. Lite speciellt, i alla fall för mig.
Men samtidigt spännande...

Gamla vänner

Jag har varit nere på NK nu och köpt nya handdukar. Jättefina. Och förhoppningsvis av bra kvalitet, vilket mina gamla från IKEA INTE var...

(Jag var förresten inne på NK när en värdetransport rånades vid Swedbank bara mittemot. Och jag märkte ingenting. Himlen kan ramla ner, men vi bara fortsätter shoppa...)

På väg till NK träffade jag en gammal kursare; en tjej som jag umgicks ganska mycket med när jag pluggade i Lund. Vi flyttade båda upp till Stockholm, men gled ifrån varandra och hade nu inte setts på många år. Den gamla klyschan om att "du har inte förändrats ett dugg" stämde verkligen in på henne. Fortfarande lika söt och såg inte en dag äldre ut. Verkligen. Trots att hon fött inte mindre än tre barn. Hennes sambo var med också och han hade förändrats lite mer. Såg lite rundare ut, tyckte jag.

Och det var verkligen roligt att träffa henne. Att få höra om hennes karriär inom UD, om hennes barn, om våra andra gemensamma vänner etc. Och diskutera det faktum att jag såg henne på teve för ett par år sedan. Hon berättade att det var många som sett henne, trots att hon var med i typ fem sekunder och inte på något sätt var huvudperson i inslaget (i Rapport eller Aktuellt eller nåt). Hon var heller inte ointressant i sammanhanget, bara inte vad reportaget gick ut på. Men hon kommenterade (lite bittert?) att hon nu antagligen haft sina 15 minuter av berömmelse.

Samtidigt kändes hon som en främling. Det kändes som att vi inte hade så mycket mer att prata med varandra om. Har vi förändrats så mycket? Eller var det bara situationen som var sådan? Fast när vi skiljdes åt sa jag inget i stil med att "vi kan väl ringa". Det kändes verkligen som en klyscha, framför allt med tanke på att hon inte bor i Sverige för tillfället. Så jag skojade till det och sa att vi får se om vi ses om typ 10 år igen...

Våra riktiga hjältar

Jag har varit och tränat nu på morgonen; jag cyklade dit. När jag kom i korsningen St Eriksgatan/Flemminggatan kom plötsligt först en polisbil och sen två brandbilar i full styrka; sirener och allt. Och jag blev jätterädd. Inte för att bli påkörd eller nåt sånt, utan för att vara i vägen. Det var mycket bilar och andra fordon i korsningen, så framför allt brandbilarna hade svårt att komma fram. Så Aronson gjorde det enda rätta: jag slängde sig med all kraft upp på trottoaren och ställde mig där och tittade (och lyssnade, fy fan vad högt de låter).

Och på vägen hem tänkte jag på dem: dessa modiga och duktiga män och kvinnor som rycker ut för att hjälpa: släcka bränder, hjälpa skadade eller folk som blivit utsatta för brott. Eller vad det nu kan vara. Och jag fick nästan tårar i ögonen. All heder åt dem!

Handdukar och öl

Efter att ha befriat mig från bakishuvudvärken och bakiskåtheten begav jag mig tidigare i dag ner på stan för att kolla på handdukar. Jag har nämligen kommit på att jag behöver nya. Jag sprang runt lite och kollade, och hittade dem jag vill ha. Jag kan dock inte bestämma vilken färg jag vill ha, så det blev inget köp i dag.

Efter handdukshoppingturen blev jag fikasugen och ringde Jonaz för en gemensam fika. Vi hittade dock inget roligt fikaställe, så det blev ett ölhak i stället. Och jag hade verkligen tänkt mig en vit dag i dag. Men så blev det inte. Verkligen inte. I stället blev det öl efter öl. Lite mat och mer öl. Men det var ju trevligt ändå...

När jag var på NK och kollade handdukar såg jag förresten en inte så jättekänd skådespelare. Han hörde sig för om en morgonrock. När han fick höra att priset för rocken var strax under 1 700 kronor, utbrast han: "det var ju inte så farligt". Och så säger de att skådespelare inte tjänar så bra...?!

Vatten och uteliv

Det värsta med att dricka mycket vatten är att det ska ut också. Och i går drack jag mycket vatten. Mycket, mycket vatten. Allt för att slippa den huvudvärk jag ändå fått i dag. Men som sagt, det ska ut också. Så jag har sprungit på toaletten åtminstone fyra-fem gånger i natt. Och för varje gång blir man ju lite piggare. De första två gångerna var jag knappt vaken när jag var uppe, men sen blir man piggare och piggare, tills man inte längre kan somna om.

Och apropå vatten: när jag om hem i går fanns det bara varmvatten i kranarna. Hur jag än vred förblev det varmt. Det fick från varmt till skållhett. Det är gansak äckligt att borsta tänderna i varmt vatten, kan jag meddela. Men som tur var hade jag vatten i flaskor i kylskåpet, så jag kunde åtminstone dricka. I dag funkar vattnet normalt igen.

I övrigt var det trevligt i går. Vi käkade på Patricia och sedan drack vi öl. Mycket öl blev det. Och så spanade vi och dansade lite. Men det var jättedålig musik i schlagerbaren. Tänk "Snabbköpskassörskan". Tänk "Världens lyckligaste servitris". Tänk "Leende guldbruna ögon". Och spy sen.

Inte då

Nej, nej, nej, nej, nej. Jag säger inget. Inte i kväll.

Jag är alldeles för full...

Nyspelad musik 070812

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Travis - Side
2. Ratata & Frida - Så länge vi har varann
3. Simon & Garfunkel - Mrs Robinson
4. Judas Priest - Green Manalishi
5. Boomtown Rats - I Don't Like Mondays
6. Eskobar - Into Space
7. Eminem - Sing For the Moment
8. Lill Lindfors - Jag tycker inte om dej
9. Andreas Lundstedt - Move
10. Lena Philipsson - Dansa i neon

Just nu: Dolly Parton - 9 To 5

Märkt

Sedan några dagar tillbaka har jag en massa blåmärken över hela kroppen, och jag förstår inte var de kommer ifrån. De sitter på ena axeln, andra armhålan och ena låret.

Inte snyggt förstås, men framför allt undrar jag varför jag har dem. Jag kan inte minnas att jag har slagit mig eller ramlat eller så. Eller ens känt någon smärta just där. De kom nån gång efter förra helgen - mitt under Pride alltså. Men vad gjorde jag då?

Och nej, ni snuskiga människor där ute. Det var inte mitt besök på SLM. Där var jag väldigt stillsam...

Borta bra men hemma bäst

Hemma igen, och trots att jag bara varit borta ett par dagar, känns det jätteskönt.

Jag tog den långa vägen hem i dag: inte raka spåret alltså, utan jag stannade till på olika ställen.

Första anhalt var Skara. Om Borås var större än jag förväntat mig, var Skara betydligt mindre. Men oj, vilken gullig stad. Man hade bevarat många gamla hus, eller byggt nya i gammal stil. Väldigt vackert. Och litet: domkyrkan var inte större än vilken kyrka som helst. Men jättefin. Och gammal. Och man (jag) kunde verkligen känna historien i den. Kanske för att jag älskar Jan Guillos böcker om Arn de Gothia, och därför känner ett speciellt förhållande till den delen av Sverige.

Nästa anhalt var ett kort stopp i Laxå där jag käkade på Burger King - med den längsta kö jag någonsin varit med om på ett hamburgerställe. Inte för att vi var många, utan för att personalen var lååångsam.

Så stannade jag i Örebro. Jag tittade på slottet och lite runt i stan. Tyvärr hann jag inte så mycket, men jag kände att jag gärna skulle åka dit igen, och då ha lite mer tid på mig. För det var fint där, även om staden faktiskt kändes lite anonym för mig: jag menar: vad vet vi egentligen om Örebro?

Det var dessutom någon slags demonstration av några nazister mitt i stan. Bara några stycken som ställt upp sig med några flaggor, och i övrigt stod helt tysta. Usch, sånt är otäckt. Bättre de skriker, för då kan man i vart fall argumentera mot dem. Nu bara står de där, och skräms.

Slutligen stannade jag till i Västerås, men där har jag varit tidigare, så jag stannade bara för att gå och fika med en kompis. Fast det fick bli en snabbis, för han skulle jobba sen.

Jag hade tänkt stanna i Enköping också, men jag orkade helt enkelt inte. Det får bli en annan gång.

Jag har haft en väldigt bra resa, och är jätteglad att den blev av. Men samtidigt är det väldigt skönt att vara hemma igen.

Borås ur en turists perspektiv

I dag har jag gått och gått och gått. Och tittat och tittat. Och funderat och tänkt. Och bland annat har jag formulerat många bloggtexter i huvudet. Men just nu är allt det där som bortblåst. Och jag är trött i fötterna och i huvudet. Så det blir nog inte så mycket, eller så poetiskt som det var inne i mig.

Men jag kan säga att Borås centrum är väldigt fint. Bra designat och snyggt byggt. Och mycket kullerstenar och andra gatstenar. Snyggt.

Men bäst av allt är stadsparken. En anlagd park med vackra blommor, grönt gräs och stolta träd. Och mycket stenar och klippor. Och i olika etager. Väldigt vackert. Otroligt vackert. Jag var helt betagen. Parken ligger precis vid Viskans strand också. Bara parken är värd en resa till Borås. Jag lovar.

Och så har jag varit i Knalleland - Borås version av Barkarby eller Skärholmen. Och kollade på Borås Arena: inte lika vacker som många andra nybyggda arenor. Men guu, vad det hedrar dem att den heter som den heter, och att det fanns så lite reklam där.

Och så gick jag lite på en av kyrkogårdarna här. Och jag har aldrig sett så måste stora gravstenar och gravplatser nånstans tidigare. Det måste ha varit någon slags status här att ha stora gravstenar och -platser. Och är kanske fortfarande, vad vet jag...

Djurparken fundrade jag på att besöka. Men jag orkar inte. det får bli en annan gång.

En natt till, sen reser jag hem i morgon. Nöjd och belåten. Visst, Gävle är fint, och större än jag trodde, men Stockholm är ju ändå alltid Stockholm...

Roberts klagan

I augusti förra året bloggade jag om Ola Salo och hans fantastiska version av "Guldet blev till sand", som jag hade hört på teve. Nu, ett år senare, har guldfyndet ElinPelin skickat mig en länk till sången på YouTube. Och jag ryser. Och får gåshud. Och blir alldeles lycklig.

Här är den. Känn känslan och känn smärtan. Lyssna till Salos fina, fina röst. Och njut ni också.

Borås by night

I går hade jag, om jag velat, kunnat få med en 18-åring hem. Men han kysste dåligt och smakade alldeles för mycket rök. Dessutom var jag inte speciellt kåt. Så jag avstod.

Nej, jag var inte på Connection, Torget eller ens Side Track. Jag var i stället på en ganska avslagen fest på RFSL Borås. Och det var helt klart en upplevelse. Och Kim och jag konstaterade att vi båda är lyckligt lottade som får bo i Stockholm...

I dag är jag något bakis, men tänkte göra Borås. Hur fort det kan tänkas gå vet jag inte, men något ska jag väl kunna hitta att göra.

Vägen västerut

Jag tar tillbaka allt jag sagt. Förra gången jag hyrde en bil fick jag en BMW. Den här gången, i samma prisklass, fick jag en Skoda. Och den var inte alls lika skön att köra. Den kändes mycket "lättare". Fast den hade ett klart bättre klimatsystem. Det var skönt nästan hela vägen...

Och så fick jag något ont i ryggen. Om det är bilens fel vet jag dock inte.

Annars gick jag resan bra. Vägen ner till Jönköping gick smärtfritt. Och ganska fort. Men sen: väg 40 västerut är bedrövlig. Rent bedrövlig.

Men nu är jag här och ska sova lite. Sen blir det ut på stan, träffa Kimman och festa loss.

Trött och spänd

Suck, jag var uppe alldeles för tidigt i dag. Eller, rättare sagt, jag kom i säng alldeles för sent i går. För vaknar tidigt, det gör jag ju alltid.

Men jag kände ett behov av att komma upp tidigt så jag kunde fixa allt innan resan. Jag har ju sånt kontrollbehov: allt måste vara fixat och klart. Annars funkar det liksom inte; annars kan jag inte slappna av. Jag önskar att jag var mer av att "det löser sig", vilket jag är på vissa områden, men inte så här när jag ska ut och resa. Dessutom fick jag bilen mycket senare än jag räknat med.

Så jag har lite dötid nu. Och den slår jag ihjäl genom att... ingenting. Sitter och slösurfar bara. Och ändå finns det så mycket jag hade kunnat göra...

Semesterresor

I går satt jag och beklagade mig över att jag inte hade några planer för semestern. Och att jag inte kunde bestämma mig för vad jag ville göra. Nu har jag helt plötsligt fullt upp:

I dag åker jag till västkusten, för några dagars vila och rekreation. Och festande. Det är the one and only Kim som tyckte att jag skulle komma ner, och vem kan motstå honom?!

Nästa helg är jag sen bjuden hem till killen från i lördags. Det kom oväntat, som flickan sa. Men det ska bli kul att se var vi står, både han och jag. Och att få träffa honom förstås. Han är alldeles för söt för att vi inte ska känna efter vad vi vill.

Inte utbränd, men...

Jag såg ett nytt uttryck i A-bladet i dag: fastbränd. Och det kändes precis rätt; det är det jag är. Fastbränd. Svårt att ta mig loss. Svårt att ta mig för. Svårt att vara glad. Svårt att tycka något är kul. Svårt att bli entusiastisk. Svårt att vilja.

Jag måste hitta ett nytt jobb.

Syftet med artikeln?

Ha ha. I en artikel om Robyn och att hon snart ska släppa ett album i Storbritannien lyckas artikelförfattaren Märta Myrstener trycka till Alex Schulman ganska rejält. Hon jämför honom med Perez Hilton och hans "skrivarlya" med Hiltons i West Hollywood. Dessutom har ju Hilton betydligt fler läsare än Schulman.

Avsiktligt...?

Dagens mysterium 070808

Jag har två par vita ankelsockar. De är inte så vackra, men väldigt praktiska och sköna så här på sommaren. Men nu har båda paren försvunnit. Fyra enskilda sockar, puts väck. Och jag förstår inte vart de tagit vägen; det är ett mysterium.

Nej, jag vet vad du tänker: strumpor försvinner i tvätten. Fel, det gör de inte. Inte för Aronson i alla fall. Det har aldrig hänt mig, och har det nån gång hänt så har de väldigt snabbt dykt upp igen. Och ändå: jag menar, fyra stycken?

Dessutom är jag ganska säker på att inget av paren fanns med i dagens tvätt. Och att det inte var så länge sedan jag använde åtminstone det ena paret.


Tillägg (sju timmar senare)
Jag hittade det ena paret. Det hade åkt upp över kanten och ned i lådan under. Fast det andra paret är fortfarande borta.

Dagens 070808

DAGENS VILL HA: Killen från i lördags. Åtminstone på prov.
DAGENS KLÄDSEL: Sitter i ett par grön-svartrandiga kallingar, och även det är för varmt.
DAGENS DOFT: Nyduschad med nysvett.
DAGENS FRISYR: Börjar bli långhårig.
DAGENS HÄNDELSE: Var uppe halv sju och tvättade i morse.
DAGENS LÅT: Hmm. Gårdagens var i alla fall "Fröken Ur Sång" med Titti Sjöblom. Jag sjöng på den precis hela dagen.
DAGENS PLANER: Bestämma mig för hur jag ska spendera min semester.
DAGENS SAKNAD: Beslutsamhet.
DAGENS DUMMASTE: Att jag är så sent ute.
DAGENS SJUKA: Min hjärna.
DAGENS DROG: Vatten.
DAGENS ROLIGASTE: Återstår att se.
DAGENS KÖP: Biljetter?
DAGENS GODIS: Det är slut på det nu.
DAGENS BLÄ: Min jävla velighet.
DAGENS HUMÖR: Känner mig feg.
DAGENS ORD: Velighet.

Teve och livet

Kärleken, livet och allt är alldeles för komplicerat för mig. Jag orkar inte med det. Varför kan folk inte bara vara öppna och ärliga?

Fast vad jag egentligen ville blogga om var dagens DN-gala. Eller, rättare sagt, tv-sändningen. Jag såg lite från sändningen på Eurosport, men gick sen över till SVT. Och vilken skillnad! Vilken jäkla nivåskillnad. Jacob Hård är suverän, framför allt i jämförelse med dönickarna på Eurosport. Han har koll: på statistik, på löparna, på vad som händer runtomkring. På det mest helt enkelt. Nivåskillnad. Helt klart.

Och Erica Johansson är bra. Fast hennes roll förstår jag inte riktigt...

Första badet för året

I dag har Aronson begått sitt premiärdopp. På tiden, kan tyckas. Le début skedde i badhuset nedanför klipporna i Fredhäll och vattnet var K-A-L-L-T. Riktigt jävla kallt. Fast efteråt var det skönt. Då kunde man ligga och steka lite. Och titta på de söta heteropojkarna och -männen som låg i stora drivor runtomkring mig. Alla var dock inte lika fräscha. Tyvärr...

Meningslöst

Vad är det för mening med att ha semester om man ändå vaknar 06.40?

Vad är det för mening med att vara uppe länge på kvällen om man ändå bara förstör för sig själv?

Vad är det för mening med att försöka vara rolig, charmig, trevlig, snygg, sexig eller cool om man ändå inte får något för det?

Vad är det för mening med att "vara sig själv" när att "vara sig själv" bara är skit?

Vad är det för mening med att träna om man ändå inte når några resultat?

Vad är det för mening med att äta om man ändå bara ska skita ut det igen?

Vad är det för mening med att jobba om man ändå inte får något tillbaka?

Vad är det för mening med att gå ut i det fina vädret om man ändå bara har en blekfet oattraktiv kropp att visa upp? Och ingen att göra det med?

Vad är det för mening med att tro på en gud som ändå aldrig ger en det man ber om?

Vad är det för mening med att leva om man ändå bara måste dö?

Vad är det för mening med att leva om man ändå inte själv får bestämma när man ska dö?

Nej, nu skiter jag i det här. Nu beställer jag en resa. Jag måste komma bort. Det får kosta vad fan det vill. Jag får väl leva på vatten och bröd resten av månaden (eller året). Jag får väl skita i att köpa det där jag ville köpa. Jag får väl skippa de kommande planerade resorna. Jag får skita i att gå ut något mer, jag har ju förresten ändå inget för det. Bara jag kommer bort!

Super Throat Me

Nu är det återigen visat: hamburgare är farligt, och lägger sig varhelst den vill i kroppen. Förutom obehaget för stackars Anders Lundin, tillkommer ju även risken för att finalen av Allsång på Skansken får genomföras utan nämnde Lundin. Fast så långt kommer det säkert inte att gå...

Efter en natt utan sömn

Jag var så trött i går kväll att jag gick och la mig en stund på kvällen och sov. När jag sen vaknade var jag helt groggy och borta, men ännu värre var att jag sen hade problem med att somna när jag verkligen gick och la mig, vid typ midnatt. Trots att jag även då var väldigt trött.

Och trots problem med att somna vaknade jag 07.20 i morsen. Inte pigg, men inte så trött att jag kunde somna om heller. Så jag gick upp, käkade frukost och kollade på Carolina Klüft på Gomorron Sverige. Jag gillar förresten Elisabet Höglund som intervjuare. Hon pratar så man hela tiden tror att hon ska prata bort sig, eller göra bort sig. Men hon lyckas alltid klara sig ur de mest labyrintliknande ordvrängningar. Även om det kan bli lite småfel här och där. Ibland verkar hennes frågor också väldigt styrande, men jag tror inte de är det, egentligen.

Men oj, nu trasslade jag in mig själv, det var ju inte meningen. Vad jag egentligen ville ha sagt var att jag är alldeles för trött i dag och vet inte vad jag ska hitta på. Ska jag gå och lägga mig i en park? Ta en promenad? Cykla en runda? För egentligen borde jag städa. Men det kan jag väl inte göra, min första, som det känns, "riktiga" semesterdag?

Dagens humor 070806

Fantomsmärtor

I kväll har jag tagit av mig min ringmärkning: pridedeltagarnas dog tag. Som ju verkligen visar vilka vi egentligen är...

Men trots att det är typ fyra-fem timmar sedan jag tog av mig den, känner jag den fortfarande runt min handled. Som om den fortfarande satt kvar. Kanske ett sätt för kroppen att inte ge mig för stor posttraumatisk stress...

Pride slutade med flaggan i topp

Vilken gårdagskväll. Vilken natt. Vilken morgon. Vilken förmiddag. Vilken eftermiddag. Jag har haft det så himla bra!

Fast gårdagskvällen började inte så bra. Efter paraden åkte jag hem, sov, åt, duschade och begav mig sen till parken. Fast jag var nog där lite tidigt. Jag gick runt som fan för att hitta några vänner att hänga med, men ingen fanns. Efter en lång stund träffade Honkenponken och M och vi stod och pratade ett tag. En stund senare sprang jag på Tennis med entourage. Och efter ytterligare en lång stund hittade jag Dado och hans tjejkompis, där stannade jag.

Musikhöjdpunkterna denna den sista "riktiga" parkkvällen var Laakso som tillsammans med Peter Jöback sjöng Italy vs. Helsinki och så Bananarama. Och det hade jag inte räknat med. De sistnämnda alltså. Visst gillade jag dem då det begav sig, men att jag gillade dem så mycket hade jag ingen aning om. Jättebra. Ru Paul var däremot en besvikelse. Vem blev glad av honom? Och kunde han inte fått uppträda på fredagen i stället? Och var var Lena Ph?

Efter Bananarama ilade vi i taxi till Lino. Där var det lååååång kö. Och det var jäkligt mycket folk inne. Men roligt var det, underbart roligt.

Först höll jag på att bli uppraggad av ett par killar som tydligen ville ha en trekant. Men de var lantisar och verkade inte så vana med det här att ragga, så det blev inget. Jag lämnade dem tämligen nöjd.

I söndags såg jag en jättesöt kille på Patricia. Dagen efter såg jag honom på Torget och på schlagerkvällen såg jag honom igen. Och så i går. Och då såg jag det som ett tecken och gick fram och pratade med honom. Det visade sig att han inte hade en aning om vem jag var. Och att han inte var speciellt intresserad. Ridå.

När Dado med kompis skulle åka hem började han och jag plötsligt att hångla. Det var inte planerat och jag vet inte om det var särskilt lyckat heller. Jag vet ju inte hur jag vill med honom och i vilket fall vill jag inte förlora honom som vän. Och jag vet faktiskt inte hur jag ska ta tag i det. Jag har varit och brunchat med honom och hans kompis i dag, men vi berörde inte ämnet. Utan hade trevligt ändå. Men jag antar att något måste tas tag i...

Nåja, tillbaka till kvällen. Under ett danspass med bland andra Kim, såg jag plötsligt Honom, en kille som jag sett på Qruiser och som jag haft lite kontakt med för ganska länge sedan, men som det aldrig blivit något med (det visade sig senare att han inte kände igen mig. Men när han såg mig med glasögon tyckte han att han såg något bekant över honom. Konstigt eftersom jag ju inte har några bilder med glasögon på min qruisersida). Han är skitsnygg och nu bestämde jag mig för att flirta. Jag fick gensvar. Och plötsligt stod vi och riktigt grovhånglade på dansgolvet. Ganska trevligt. Och så följde han med mig hem. Och jag älskade varje minut han var här. Han var dessutom inte bara snygg, utan även trevlig, rolig, intelligent och sexig. Och jävligt babblig. Men vi skrattade mycket. Bland annat... Och hela förmiddagen i dag har vi legat och pratat och kelat och haft det allmänt mysigt. Vid tvåtiden var vi tvungna att gå upp eftersom han hade ett tåg hem att passa. Vi får se om det blir någon fortsättning. Jag hoppas.

Jag såg att både Kim och Eurofivestar sagt att det här varit deras bästa Pride någonsin. Och jag är böjd att hålla med. Vilken underbar tid jag haft. Jag är dessutom jäkligt sugen på att gå till Patricia i kväll. Men jag tror tyvärr inte att jag orkar...

Alla var där

Jag var länge i valet och kvalet om jag skulle gå i paraden i dag eller inte. Det som avjorde var min gångarinsats från i morse och de två stora blåsor jag fick då. Visst, jag hade säkert klarat att gå, men det kändes inte jättelockande att promenera i två timmar eller mer i gassande värme med två hälar som ömmade...

Men de tycks ha klarat sig bra utan mig. Men det är klart: jag stod faktiskt och tittade på dem, så lite bidrog jag säkert. Jag valde att stå på Regeringsgatan, på bron över Kungsgatan. Det var ett bra läge, lite för högt över egentligen, men ett kul persepektiv.

Och jag såg Maud Olofsson, Eskil Erlandsson och Andreas Carlgren; Nyamko Sabuni och Jan Björklund; och jag antar att även Lena Adelsohn-Liljeroth var där. Och kanske någon mer minister ändå. Många ministrar i paraden alltså. Vad sägs om det, Mona Sahlin?

Nu har jag sovit lite, så jag ska käka och sen bär det av till parken igen. För kanske sista gången i år.

Utanför min räckvidd

Jag råkade få se Han jag inte kan få på bild i dag. Det var ganska länge sedan jag såg honom, eller ens tänkte på honom. Och plötsligt såg jag hur vacker han är. Eller kan vara. Och genast blev jag lite låg. Varför är mitt liv så jävla kompicerat?

Gå, gådde, gått

Jag har precis varit ute och power walkat, för första gången någonsin - om man inte räknar de gånger jag gjort det på rullband på gymmet. Och för någon som gillar att promenera är det ju lite konstigt.

Men skönt var det. Och en ganska lång runda blev det. Och det lär bli igen. Även om man faktiskt känner sig ganska dum, när man går så där fort med svängande armar...

Och jag hade på mig ett par gamla träningsskor som är nästan oanvända. Och nu kommer jag ihåg varför: jag har en liten blåsa på ena foten och en blåsa stor som en enkrona på andra. Jäklar. Ska jag kunna gå i paraden?

Mellankväll

Den här kvällen känns så störig, så onödig på nåt vis. Jag hade lika gärna kunnat vara utan den. Den är till ingen nytta, bara emellan två kvällar; schlagerkvällen och avslutningskvällen. Och jag sitter här och bara är för trött för någonting.

Fast jag har kollat lite på olika resmål för min fortsatta semester. Fan vad dyrt det är att resa till Amsterdam. Och en del flygbolag flyger ju inte direkt ens. Skandal. Ska man behöva mellanlanda i Köpenhamn? Eller, ännu värre, Paris?

Får se om det blir A-dam. Eller något annat. Det börjar bli dags att bestämma sig...

Stress och semester

I dag är sista dagen på min första semestervecka, en vecka som till största delen har präglats av Pride. Pride och alkohol. För jag har druckit en hel del öl den här veckan. Så i dag tar jag det lugnt, både från alkoholen och från Pride.

Men tillbaka till semestern. Förr om åren har jag i början av min semester känt att åh, vad skönt, fyra härliga veckors ledighet. I år har jag tänkt: jäklar, bara fyra veckors semester. Vad säger det om mig, mitt jobb, stress, min framtid? Eller säger det ingenting...?

Nåja. Jag har tre veckor framför mig. Jag hoppas jag hinner varva ner ordentligt. För det behöver jag. Hittills har jag tänkt alldeles för mycket på jobbet.

Och i morgon blir det Pride igen. Om jag ska gå i paraden vet jag inte än. Men helt omöjligt är det inte. Förra året stod jag ju bara och tittade på...

Schlager och läder

I går var det schlagerkväll på Stockholm Pride. Och det är naturligtvis veckans höjdpunkt. Även om jag önskar att de kunde förnya sig. Det är otroligt kul att se alla artisterna och höra alla, gamla och nya, schlagerhits. Men det känns som att vi kan formen nu.

Men kul var det ändå. Bäst var Måns Zelmerlöw; jag älskar hans Cara Mia. Och det gjorde alla andra också: han fick sjunga den två gånger. Bra var också, naturligtvis, Jill Johnson, Ann-Louise Hanson och Sonja Aldén. De fick alla göra extranummer.

Men var var Lena Philipson? Varenda år har hon varit upptagen av turné, men icke så i år. Borde man därför inte tagit chansen att bjuda in henne? Fatta vilket crescendo det skulle blivit!

Och mycket folk var det. Jag läste i dagens DN att det var 12 000 besökare. Otroligt. Var fick alla plats? Och inte undra på att köerna till toaletterna var i det närmaste oändliga...

Efter schlagerkvällen drog Aronson med entourage iväg till SLM, Scandinavian Leathermen. Jag har länge varit nyfiken på stället och eftersom de hade lättat lite på klädkoderna ett par kvällar under Pride, passade vi på att gå dit. Det var litet, trångt, varmt, mörkt, sexigt, rökigt (av rökmaskin) och hett. Jävligt hett, i dubbel bemärkelse. Det var en kul och annorlunda upplevelse. Det finns väl egentligen bara två (stora) fel med SLM:

1. Klädkoden, som gör det svårare att gå dit. Även om en kille som
jag pratade med där menade att koderna inte var så strikta.

2. De har det enda, mig veterligen, dark room:et i Stockholm. Det måste snabbt bli väldigt mycket inavel där, känns det som.

Men det är inte omöjligt att jag går dit igen. Inte alls, faktiskt.

I dag tänkte jag ta en paus från Pride. Och bara ha det lugnt och skönt. Men man vet ju aldrig vad som händer i kväll. Kanske rycker det i pridetarmen när kvällen närmar sig.

Sex och schlager

SVD meddelar att Eurovision Song Contest kan komma att göras om redan till nästa år: det blir två semifinaler där alla länder får kvala, i stället för att som nu bara de som kom sämst eller inte var med alls föregående år får kvala.

Spännande. Om det är rätt koncept vet jag inte, men helt klart är att något måste göras. För det funkar inte som det är i dag. Fast kompisröstningen lär vi inte bli av med...

Samma SVD låter också meddela att polisen kallades till Norr Mälarstrand i förmiddags eftersom ett par tydligen hade sex där nånstans. Fan också, jag som går där så ofta, och så missade jag det. Fast, å andra sidan, vem har inte haft det...? Hmm. Eller varit nära i alla fall...

Pridens höjdpunkt

Eftersom jag är en kvällstrött jävel bestämde jag mig för att lägga mig och vila (läs: sova) lite. Men gick det? Jag försökte två gånger, ändå sitter jag här, inte trött men inte pigg. Vi får väl se hur jag klarar skivan i kväll, utan att ha sovit innan.

För skiva blir det: schlagerkväll på Stockholm Pride. Nästan för bra för att vara sant. Och sen? Sen, sen... ;-)

Dagens 070802

Så här dagen efter den första dagen, börjar vi lugnt med en dagens...

DAGENS VILL HA: En rolig kväll.
DAGENS KLÄDSEL: Just nu: en grådaskig t-shirt och kallingar. I kväll: inte en aning. Jag får återkomma i frågan...
DAGENS DOFT: Morgonsvettig.
DAGENS FRISYR: Trimmern åker snart fram.
DAGENS HÄNDELSE: Schlagerkväll på Pride.
DAGENS LÅT: Det tar emot, men I'm Gay med Cissi Ramsby.
DAGENS PLANER: Schlagerkväll på Pride.
DAGENS SAKNAD: En kram.
DAGENS DUMMASTE: Olle Garps intervju med nämnda Cissi i Morgonpasset i P3.
DAGENS SJUKA: Eksem i ljumsken.
DAGENS DROG: Schlager.
DAGENS ROLIGASTE: Schlagerkväll på Pride.
DAGENS KÖP: Inget särskilt. Öl på Pride?
DAGENS GODIS: En glass skulle inte sitta fel.
DAGENS BLÄ: Alldeles för lång dags färd mot kväll...
DAGENS HUMÖR: Förväntansfull.
DAGENS ORD: Schlager.

Pride 2007 igång

Ååh, jag köpte Hönökaka i dag. Jag vet att det är onyttigt, men jag har inte ätit det på säkert tio år, och jag blev plötsligt så jäkla sugen.

I övrigt har det varit premiär för årets Pride i dag. Det började med ett tal av vardera Glenn Hysén och Lena Adelsohn-Liljeroth. Kultur- och idrottsministerns tal var en typisk politikers. Det innehöll vissa visioner, tal om hur bra regeringen är och allmänna politiska klyschor. Ganska tråkigt faktiskt.

Glenn Hyséns tal var däremot mer intressant. Hysén har fått mycket kritik för att han skulle vara homofob och inte vara för "HBT-rättigheter". Jag tror att han tog loven ur det i dag. Han började med att berätta vad som egentligen hände då, för sex år sedan, på en toalett i Tyskland. Sedan talade han om förhållandena för framför allt unga killar inom fotbollen, då han var aktiv och i dag. Vilket är skrämmande. Talet kändes något tillrättalagt och politiskt korrekt, men jag tror det var från hjärtat kommet. Så: ett bra tal, men Hysén är ingen vidare bra talare...

I övrigt var det kul att gå omkring i Pride Park och titta på folk. Jag var där med Dado, en kille som jag lärt känna på Qruiser. Det var första gången vi sågs, och han var både trevligare och framför allt snyggare än jag förväntat mig. Vi kollade runt, käkade, drack, lyssnade på musik och hade allmänt väldigt trevligt.

Marit Bergman var för övrigt lika tråkig som jag förväntat mig. BWO var tråkigare än jag förväntat mig. Och de gav inga extranummer, vilket jag tolkar som att de inte tyckte det var så kul där. Jävligt tråkigt.

Och så är det ju så här: i morgon är det schlagerkväll, 'nuf said.

Pride, here we come!

I dag börjar Pride och jag känner faktiskt hur förväntningarna stiger. Hur jag mer och mer ser fram emot den där grushögen där man kan dricka dyr och utspädd öl, se månglarna kränga sina skitsaker (även om de tydligen är färre i år), se alla bögar, flator och andra från Sveriges alla hörn, fula och snygga; sexiga och töntiga; roliga och konstiga; fjolliga och butchiga; trevliga och mindre trevliga. Alla får plats. Och så gamla och nya vänner och bekanta.

Och det ska bli kul att höra Lena Adelsohn-Liljeroth och Glenn Hysén invigningstala. Hoppas bara den senare får tala klart innan folk börjar bua. Och att han faktiskt förmår att upprätta sitt namn och rykte.

I övrigt vet jag egentligen inte vad som lockar i kväll. Möjligtvis BWO, men jag vet inte.

Och som vanligt har Aronson ett av sina existentiella problem: VAD SKA JAG HA PÅ MIG?!

I övrigt hoppas jag att vi kan börja träna på att skandera redan i dag inför vad som ska komma i morgon: LENA, LENA, LENA!

Ph, that is...

Döden kommer tidigt

De här utslagen, eksemen, jag har i ljumsken kommer att bli min död. Nej, inte fysiskt, jag lär inte dö av dem i sig. Men psykiskt; mentalt. Jag tänker på dem hela tiden. De gör ju ont emellanåt, och gör sig påminda. De skaver som fan. Och är så jävla äckliga att titta på. Och inte verkar de bli bättre heller.

Nej, de smittar inte, och är inte farliga på något sätt. Men hur kul är det att visa upp dem? Vilket betyder att jag aldrig mer kommer att kunna ha sex. Tänk den tanken! Så kanske ni förstår att jag är på väg i en tjurrusnings hastighet in i en depression. Aldrig mer sex. Fan också.