Tankar en söndag i slutet av sommaren

I dag är sista dagen på min semester. Det firar jag genom att vara bakfull, trött och eländig.

Fast jag är inte missnöjd över det. Jag har haft en väldigt bra semester; rolig, annorlunda och med en massa saker som har hänt. Och så har jag druckit mer alkohol än någonsin. Så det är väl klart att det ska sluta så här. Jag får väl ta en whisky eller nåt i kväll för att fira ordentligt...

Och så har Carolina Klüft tagit guld, tillika satt personligt, svenskt och europeiskt rekord, i sjukampen i friidrotts-VM i Osaka. JAAAAAA!

Och Tyson Gay tog guld på 100 meter. Och med ett sådant namn, och ett sådant utseendet, kan man ju inte annat än bli jätteglad. Klart jag höll på honom...

Och så har jag kommit på att jag kanske inte behöver köpa någon radio att ta med till jobbet, trots allt. Jag har ju faktiskt en hemma jag kan ta med mig. Anledningen till att jag inte övervägt den tidigare är att den är så stor. Den får alltså inte plats på mitt skrivbord. Men om jag köper ett par hörlurar med tillräckligt lång sladd, borde det ju inte bli något problem. Då kan jag ställa den på hyllan bakom mig. Och det blir betydligt billigare...

Enligt meteorologerna slutade sommaren i går. Fast jag tycker det var rätt varmt i dag också (den lilla stund jag var ute). Fast det kändes ju i framför allt skuggan att den riktiga sommarvärmen är borta. Det blir snabbt kyligt när solen försvinner. Och just när jag säger det kommer det en liten skur över Kungsholmen.

Jag har tidigare i veckan inte alls sett fram emot att börja jobba igen. Och visst, jag hade nog gärna haft en veckas semester till, men på något sätt ska det bli rätt skönt att återgå till det normala livet igen. Jag har bestämt mig för att inte stressa upp mig i onödan, nu när jag kommer att få ett ökat ansvar i och med att jag är ensam jurist i ett par månader på avdelningen. Saker och ting får helt enkelt ta den tid det tar.

Början på slutet

I dag har jag varit ute på en nästan tre timmar lång promenad. Jätteskönt! Men jag känner mig också stel kroppen och har lite ont i ryggen. Trots det tänker jag gå på spinning i dag, för första gången sedan före semestern. Jag känner att jag måste komma igång, och då är dagens pass ganska bra.

I morgon är för övrigt min sista semesterdag (bortsett från lördag och söndag, men jag tror inte de räknas). Jag vet inte riktigt hur jag ska fira det. Men något måste jag väl göra...

Borta bra men hemma bäst

Hemma igen, och trots att jag bara varit borta ett par dagar, känns det jätteskönt.

Jag tog den långa vägen hem i dag: inte raka spåret alltså, utan jag stannade till på olika ställen.

Första anhalt var Skara. Om Borås var större än jag förväntat mig, var Skara betydligt mindre. Men oj, vilken gullig stad. Man hade bevarat många gamla hus, eller byggt nya i gammal stil. Väldigt vackert. Och litet: domkyrkan var inte större än vilken kyrka som helst. Men jättefin. Och gammal. Och man (jag) kunde verkligen känna historien i den. Kanske för att jag älskar Jan Guillos böcker om Arn de Gothia, och därför känner ett speciellt förhållande till den delen av Sverige.

Nästa anhalt var ett kort stopp i Laxå där jag käkade på Burger King - med den längsta kö jag någonsin varit med om på ett hamburgerställe. Inte för att vi var många, utan för att personalen var lååångsam.

Så stannade jag i Örebro. Jag tittade på slottet och lite runt i stan. Tyvärr hann jag inte så mycket, men jag kände att jag gärna skulle åka dit igen, och då ha lite mer tid på mig. För det var fint där, även om staden faktiskt kändes lite anonym för mig: jag menar: vad vet vi egentligen om Örebro?

Det var dessutom någon slags demonstration av några nazister mitt i stan. Bara några stycken som ställt upp sig med några flaggor, och i övrigt stod helt tysta. Usch, sånt är otäckt. Bättre de skriker, för då kan man i vart fall argumentera mot dem. Nu bara står de där, och skräms.

Slutligen stannade jag till i Västerås, men där har jag varit tidigare, så jag stannade bara för att gå och fika med en kompis. Fast det fick bli en snabbis, för han skulle jobba sen.

Jag hade tänkt stanna i Enköping också, men jag orkade helt enkelt inte. Det får bli en annan gång.

Jag har haft en väldigt bra resa, och är jätteglad att den blev av. Men samtidigt är det väldigt skönt att vara hemma igen.

Borås ur en turists perspektiv

I dag har jag gått och gått och gått. Och tittat och tittat. Och funderat och tänkt. Och bland annat har jag formulerat många bloggtexter i huvudet. Men just nu är allt det där som bortblåst. Och jag är trött i fötterna och i huvudet. Så det blir nog inte så mycket, eller så poetiskt som det var inne i mig.

Men jag kan säga att Borås centrum är väldigt fint. Bra designat och snyggt byggt. Och mycket kullerstenar och andra gatstenar. Snyggt.

Men bäst av allt är stadsparken. En anlagd park med vackra blommor, grönt gräs och stolta träd. Och mycket stenar och klippor. Och i olika etager. Väldigt vackert. Otroligt vackert. Jag var helt betagen. Parken ligger precis vid Viskans strand också. Bara parken är värd en resa till Borås. Jag lovar.

Och så har jag varit i Knalleland - Borås version av Barkarby eller Skärholmen. Och kollade på Borås Arena: inte lika vacker som många andra nybyggda arenor. Men guu, vad det hedrar dem att den heter som den heter, och att det fanns så lite reklam där.

Och så gick jag lite på en av kyrkogårdarna här. Och jag har aldrig sett så måste stora gravstenar och gravplatser nånstans tidigare. Det måste ha varit någon slags status här att ha stora gravstenar och -platser. Och är kanske fortfarande, vad vet jag...

Djurparken fundrade jag på att besöka. Men jag orkar inte. det får bli en annan gång.

En natt till, sen reser jag hem i morgon. Nöjd och belåten. Visst, Gävle är fint, och större än jag trodde, men Stockholm är ju ändå alltid Stockholm...

Borås by night

I går hade jag, om jag velat, kunnat få med en 18-åring hem. Men han kysste dåligt och smakade alldeles för mycket rök. Dessutom var jag inte speciellt kåt. Så jag avstod.

Nej, jag var inte på Connection, Torget eller ens Side Track. Jag var i stället på en ganska avslagen fest på RFSL Borås. Och det var helt klart en upplevelse. Och Kim och jag konstaterade att vi båda är lyckligt lottade som får bo i Stockholm...

I dag är jag något bakis, men tänkte göra Borås. Hur fort det kan tänkas gå vet jag inte, men något ska jag väl kunna hitta att göra.

Vägen västerut

Jag tar tillbaka allt jag sagt. Förra gången jag hyrde en bil fick jag en BMW. Den här gången, i samma prisklass, fick jag en Skoda. Och den var inte alls lika skön att köra. Den kändes mycket "lättare". Fast den hade ett klart bättre klimatsystem. Det var skönt nästan hela vägen...

Och så fick jag något ont i ryggen. Om det är bilens fel vet jag dock inte.

Annars gick jag resan bra. Vägen ner till Jönköping gick smärtfritt. Och ganska fort. Men sen: väg 40 västerut är bedrövlig. Rent bedrövlig.

Men nu är jag här och ska sova lite. Sen blir det ut på stan, träffa Kimman och festa loss.

Semesterresor

I går satt jag och beklagade mig över att jag inte hade några planer för semestern. Och att jag inte kunde bestämma mig för vad jag ville göra. Nu har jag helt plötsligt fullt upp:

I dag åker jag till västkusten, för några dagars vila och rekreation. Och festande. Det är the one and only Kim som tyckte att jag skulle komma ner, och vem kan motstå honom?!

Nästa helg är jag sen bjuden hem till killen från i lördags. Det kom oväntat, som flickan sa. Men det ska bli kul att se var vi står, både han och jag. Och att få träffa honom förstås. Han är alldeles för söt för att vi inte ska känna efter vad vi vill.

Efter en natt utan sömn

Jag var så trött i går kväll att jag gick och la mig en stund på kvällen och sov. När jag sen vaknade var jag helt groggy och borta, men ännu värre var att jag sen hade problem med att somna när jag verkligen gick och la mig, vid typ midnatt. Trots att jag även då var väldigt trött.

Och trots problem med att somna vaknade jag 07.20 i morsen. Inte pigg, men inte så trött att jag kunde somna om heller. Så jag gick upp, käkade frukost och kollade på Carolina Klüft på Gomorron Sverige. Jag gillar förresten Elisabet Höglund som intervjuare. Hon pratar så man hela tiden tror att hon ska prata bort sig, eller göra bort sig. Men hon lyckas alltid klara sig ur de mest labyrintliknande ordvrängningar. Även om det kan bli lite småfel här och där. Ibland verkar hennes frågor också väldigt styrande, men jag tror inte de är det, egentligen.

Men oj, nu trasslade jag in mig själv, det var ju inte meningen. Vad jag egentligen ville ha sagt var att jag är alldeles för trött i dag och vet inte vad jag ska hitta på. Ska jag gå och lägga mig i en park? Ta en promenad? Cykla en runda? För egentligen borde jag städa. Men det kan jag väl inte göra, min första, som det känns, "riktiga" semesterdag?

Mellankväll

Den här kvällen känns så störig, så onödig på nåt vis. Jag hade lika gärna kunnat vara utan den. Den är till ingen nytta, bara emellan två kvällar; schlagerkvällen och avslutningskvällen. Och jag sitter här och bara är för trött för någonting.

Fast jag har kollat lite på olika resmål för min fortsatta semester. Fan vad dyrt det är att resa till Amsterdam. Och en del flygbolag flyger ju inte direkt ens. Skandal. Ska man behöva mellanlanda i Köpenhamn? Eller, ännu värre, Paris?

Får se om det blir A-dam. Eller något annat. Det börjar bli dags att bestämma sig...

Stress och semester

I dag är sista dagen på min första semestervecka, en vecka som till största delen har präglats av Pride. Pride och alkohol. För jag har druckit en hel del öl den här veckan. Så i dag tar jag det lugnt, både från alkoholen och från Pride.

Men tillbaka till semestern. Förr om åren har jag i början av min semester känt att åh, vad skönt, fyra härliga veckors ledighet. I år har jag tänkt: jäklar, bara fyra veckors semester. Vad säger det om mig, mitt jobb, stress, min framtid? Eller säger det ingenting...?

Nåja. Jag har tre veckor framför mig. Jag hoppas jag hinner varva ner ordentligt. För det behöver jag. Hittills har jag tänkt alldeles för mycket på jobbet.

Och i morgon blir det Pride igen. Om jag ska gå i paraden vet jag inte än. Men helt omöjligt är det inte. Förra året stod jag ju bara och tittade på...

Kalas stoppar resa?

Jag håller som bäst på att, fortfarande, fundera över vad jag ska göra med resten av min semester. Och funderar på om jag skulle resa till Göteborg helgen den 10-12 augusti. Det lät som en ganska bra idé, tyckte jag. Men sen fick jag höra av Oswald att det är Göteborgskalaset, eller det som finns nu i stället, den helgen.

Visst, man kan åka dit ändå, och försöka undvika de största folksamlingarna. Men hur kul är det? Och hur mycket Aronson är en stadsfestival, skulle ni gissa? Helt rätt: inte mycket.

Suck. Så jag får väl fundera vidare.

Min framtid

I dag har jag jobbat min sista dag. Nu väntar fyra veckor av blank, oskriven semester. Och det ska bli så skönt!

Och jag ska använda den här tiden, nej, jag MÅSTE använda den här tiden, till att fundera över vad jag ska göra med min framtid. För det här funkar inte. Jag kan inte gå dag ut och dag in och fundera över mitt yrkesval. Något måste vara jävligt fel då. Jag kan inte gå och må dåligt och tycka att jag gör ett dåligt jobb; trycka ner mig själv varje dag i min förtvivlan över att jag inte är bättre. Att jag bara är en medelmåtta, om ens det. Att veta att jag antagligen kan göra bättre ifrån mig någon annan stans.

Problemet är bara vad alternativet är. Vad ska jag göra i stället? Vad duger jag till? Vad passar jag som? Var kan jag göra mest nytta? Jag antar att det är såna frågor jag måste få svar på de här fyra veckorna. För nånstans måste det ta slut, grubblandet.

Men jag ska vila också. Vila, vila och vila.

En ledig fredag

Det är fredag, solen skiner och jag är L-E-D-I-G! Och det är så skööönt!

Och om ett par timmar tar jag bilen och reser, rakt ut i det blå!

Ibland är livet ganska härligt...

Med bil ut i det blå

De senaste dagarna har jag haft en oerhört lust att - köra bil. Det är nästan så det har värkt i armarna. Konstigt, va?

Jag har i och för sig känt mig lite nere de senaste dagarna, och jävligt utarbetad. Och ett bra sätt för mig att varva ner och koppla av och lugna ner mig och rensa hjärnan brukar vara att köra bil. Tyvärr händer det inte så ofta, eftersom jag inte har någon egen bil, utan jag brukar hyra när jag behöver en. Så frågan är om jag inte ska göra det till typ helgen. Jag hade tänkt vänta tills min semester, men frågan är om jag klarar att vänta så länge...

Min semester, ja. Jag har fortfarande inte kommit fram till vad jag vill göra då. Jag har uteslutet det ena efter det andra. Men fortfarande finns många, många alternativ kvar...

Ett riktigt svårt beslut

Usch, jag kan verkligen inte bestämma mig för vad jag vill göra på min semester. Jag börjar bli helt kollrig!

Aaaarrrggghhhh!

Holländska idoler

Näe, jag vill verkligen inte jobba. Jag kände i helgen att jag verkligen, verkligen längtar efter semester nu*. Allt känns bara överjobbigt och tråkigt och jag vill bara hem och vila.

Eller ut nånstans och vila.

Jag vet inte om det är på grund av det, eller för att jag saknar inspiration, glädje, fantasi eller något annat, men här kommer en YouTubefilm till. I början var jag skeptisk, men den är rejält rolig.






*Det är fem veckor kvar...

Ännu en kväll på Patricia

Gårdagskvällen gick väldigt mycket i engelskans tecken. Nästan varenda kille jag pratade med visade sig vara utlänning...

Det började med kanadensaren från i lördags. Åååh, vad han är snygg. Men jag förstår inte vad som hände med mig: i lördags var jag riktigt sansad; vi pratade bara och jag lyckades tygla att jag var attraherad av honom. Jag kände och förstod att jag inte hade något att hämta där, så jag vara bara naturligt trevlig mot honom.

I går var det annorlunda. Jag betedde mig som ett jävla plåster på honom. Nej, inte så att jag följde honom överallt, men så fort vi pratade så var jag väldigt uppmärksam mot honom. Och ögonfransarna flaxade som fan. Och jag var inte ensam: Tennis, Kim och jag verkade nästan tävla om vem som kunde få mest uppmärksamhet av honom*. Vi skockades omkring honom som en hög stinna avelshingstar. Men ingen av oss fick honom: i stället gick han hem ensam; med en stor blöt kyss från Aronson som sista minne...

I toalettkön kom jag att börja snacka med en kille som visade sig vara från Österrike. Ganska söt, men ganska ointresserad av mig också.

...vilket man knappt kan säga om engelsmannen som försökte ragga upp mig i slutet av kvällen. Jävlar vad han stirrade på mig: mina väldigt osubtila försök att avvisa honom hjälpte inte: han fortsatte stirra. Och kom slutligen fram och pratade. När jag rakt ut sa att jag inte var intresserad började han svamla om att han visst inte försökt stöta på mig och att hans pojkvän befann sig en trappa upp och oj, hade jag verkligen trott... Ha ha.

Men det var en ytterst trevlig kväll på Patricia. Och eftersom jag tagit ledigt i dag har jag nu en hel eftermiddag som jag inte vet hur jag ska tillbringa. Guuu, så skönt.

Men ååh, jag längtar efter semester!


*Det var bara Jonaz som höll sig någorlunda sansad och kylig.

Dagens jävla ilandsproblem

Jag har helt plötsligt börjat få ångest för min semester. Vad ska jag göra? Om ens något.

Jag har fyra veckor i augusti och första veckan är helt klart vikt åt Pride. Men sen då? Det finns ju så mycket jag vill göra. Och så många ställen jag vill resa till.

Rom. Berlin. London. Barcelona. Amsterdam. New York. Eller kanske något soligt ställe. Eller någonstans i Sverige.

Fast jag har ju fått erbjudanden från kompisar och andra om att resa med dem (eller till dem). Men sånt där vet man ju aldrig hur det blir med.

Suck. Vilka jävla problem.