Kalas stoppar resa?

Jag håller som bäst på att, fortfarande, fundera över vad jag ska göra med resten av min semester. Och funderar på om jag skulle resa till Göteborg helgen den 10-12 augusti. Det lät som en ganska bra idé, tyckte jag. Men sen fick jag höra av Oswald att det är Göteborgskalaset, eller det som finns nu i stället, den helgen.

Visst, man kan åka dit ändå, och försöka undvika de största folksamlingarna. Men hur kul är det? Och hur mycket Aronson är en stadsfestival, skulle ni gissa? Helt rätt: inte mycket.

Suck. Så jag får väl fundera vidare.

En slacker-dag

Efter att ha duschat och gått en liten promenad, känner jag mig nu som en helt ny människa!

Men vilken dag alltså. Jag har inte haft kraft att göra någonting över huvud taget. Så jag började med att kolla på fyra avsnitt av Ally McBeal. Och sen surfade jag lite. Och lite till. Och runkade lite. Och sen surfade jag lite till. Och kollade lite på teve. Och åt lite, fast inget jobbigt. Och sen gick jag och la mig och sov, för jag tänkte att jag skulle bli lite starkare av det. Och sen surfade jag lite till.

Men sen tog självbevarelsedriften över. Så jag gick in på toaletten, rakade mig och duschade. Och sen gick jag som sagt en promenad. Jäkligt skönt! Och av någon anledning styrdes mina steg till affären. Så det blev lite mer jordgubbar. Och en Dumle-glass - de är goda de.

Och nu har jag mat i ugnen så att jag får lite middag i magen. Och sen blir det jordgubbar. Med Kesella vanilj till, vilket faktiskt Oswald lärt mig äta det.

Enda bra på teve i kväll: Life On Mars.

Full Aronson blir babblig

Suck, jag har blivit så babblig när jag är full. Jag har i och för sig alltid pratat väldigt mycket när jag varit under inflytande av alkohol, men nu babblar jag på som fan. Det är som om jag är rädd för tystnaden; som om jag är rädd att tystnaden får mig att framstå i sämre dager, och att jag hela tiden måste visa mina absoluta positiva sidor.

Jag tror i och för sig att jag är lite sån när jag är nykter också: jag vågar inte riktigt vila i tystnaden. Något att fundera över, absolut.

Jag var på Lino i går. Det var där jag blev så full, och babblade på. Men det var kul, även om det inte var så mycket folk. Och de som var där stod mest utomhus på gården. Vilket i och för sig var skönt, men det blev lite trångt där...

Och så verkar det ha blivit obligatoriskt att man ska berätta om vilka bloggare man träffade. Och i mitt fall var det Kim, Micke och Fred, och ett par av deras hunkiga kompisar. Dessutom fick jag ett sms från Oswald som jag inte förstod...

I dag har jag en djävulsk huvudvärk. Trots att jag drack massor av vatten: före Lino, på Lino och efter Lino. Men inte fan hjälpte det.

Vet inte vad jag ska göra i dag. Men jag antar att jag får gå ut lite i det fina vädret; "man måste ju passa på". I veckan ska det tydligen bli svalare...

Jag gick ändå

Jag har, trots allt, varit på Patricia i kväll. Jag var tveksam ett tag, eftersom jag har problem med min mage, och det kändes värre i kväll, men jag gick ändå.

Och det ångrar jag inte, jag har haft riktigt kul. Jag träffade bland annat Jonaz, Kim och Oswald. Och det var otroligt mycket snygga killar i kväll. Och jag hånglade med ett par. Och hade velat hångla med fler. Och jag hade säkert kunnat skåra de där båda killarna också, men jag hade ju bestämt mig för att gå hem snällt och ordentligt helt ensam i kväll. Och det löftet höll jag. Återigen på grund av magen.

Men kul var det. Och magen värkte. Men jag tror att jag lyckades tänka bort det, den mesta av tiden.

Och jag tog det faktiskt lugnt med alkoholen. Tre öl blev det bara, över hela kvällen (typ 21-4). Och så drack Oswald upp en av mina öl... ;-)

Det enda jobbiga var när jag skulle hem och hoppade in i en taxt (inte svart) som inte visste var min gata låg eller hur han skulle köra. Inte heller hittade han på gsm:en (eller heter det gms?). Så jag hoppade ur och letade upp en annan taxi. Varför kan det inte vara som i London att alla taxiförare måste lära sig hur de ska hitta innan de får börja köra. Jag menar, det är ju inte direkt så att jag bor i bushen...

Stina återigen splittrad

Oswald frågade mig vad jag tyckte om Stina! i går. Jag bloggade ju om att jag hade stora förväntningar på programmet, framför allt intervjun med Henrik Larsson. Själv tyckte Oswald att det var en katastrof.

Fast riktigt så långt vill jag inte sträcka mig. Även om jag inte tycker det var speciellt bra. Som vanligt var det för många gäster med; det blir alldeles för plottrigt.

Första gäst ut var Al Gore. Och Stina hade alldeles för stor respekt för honom. Hade hon kunnat buga och bocka där hon satt hade hon nog gjort det. Och samtalet blev väldigt splittrat.

Därefter kom Sissela Kyle, som fick svara på typ tre frågor, sen var hon överspelad. Hon verkar mest ha fått vara med eftersom hennes mamma är Stinas förebild...

Sen kom Rowan Atkinson, men honom hade vi kunnat vara utan helt. Det räcker med få gäster, Stina. Gör intervjuerna med dem bättre i stället. Atkinson verkade dessutom helt skräckslagen mellan de båda damerna, Stina och Sissela, som kacklade i munnen på varandra hela tiden, i stället för att låta honom svara på frågorna...

Och så Henrik Larsson, som jag verkligen sett fram emot. Och nej, det var väl ingen dålig intervju. Det var å andra sidan ingen banbrytande heller. För det första var det väldigt uppenbart att Stina inte är något fotbollfan, det märktes med all önskvärd tydlighet i hennes frågor. Inte heller redaktionen verkar vara några experter, eftersom de arkivbilder som visades var "de gamla vanliga". Inga nya grepp där inte. Och inte heller in intervjun. För varför är det så att så fort en fotbollsspelare ska intervjuas av en icke-sportreporter så ska livet gås igenom, från ax till limpa. Från Högaborg, via Helsingborg, Feyenoord, Celtiv, Barcelona, Helsingborg, Manchester United och Helsingborg igen. ALLT ska med. Been there, done that. Och det enda nya som framkom var Henkes dotters namn. Intressant... Not. När nu tillfälle fanns, finns det bara såå många frågor jag hade velat ha svar på.

Och så var det då artisterna. Först Sarah Dawn Finer*, sen Peter, Bjorn and John. Behövdes det verkligen två? Hade det inte räckt med den ena, och så fick hon eller de sjunga två låtar i sället? Det blir ju ytterst splittrat!


*Sarahs låt var förresten inte speciellt bra.

Nöjda kunder är bra kunder

I dag har jag funderat lite kring det här med hur viktigt det är för företag att hålla en hög good-will, och att god service faktiskt ger fler kunder.

Oswald har bloggat om hur han, när han gått förbi 7Eleven, känt doften av deras kardemummamuffins och blivit så lockad att han gått in och köpt en, eller ett par. Och det har tydligen hänt vid fler än ett tillfälle.

I dag gick jag förbi 7Eleven, och nej, jag kände ingen doft. Däremot kom jag ihåg Oswalds ord, kände mig lockad och gick in och köpte en. Jäkla Oswald... ;-)

Men det är ju just det: hade Oswald inte blivit lockad av doften hade han antagligen inte köpt någon muffins. Hade han sen inte tyckt det var så gott, hade han inte berättat det vidare och då hade jag antagligen inte köpt någon. Alltså: nöjd kund ger fler kunder. Hade servicen varit dålig, eller något annat, hade han antagligen inte berättat något. Eller också berättat om hur dåligt det var.

Och eftersom jag också blev nöjd, sprider sig härmed ringarna på vattnet...

Älskade Ally

När jag beklagade mig över manuset till Brothers & Sisters förklarade Oswald att serien bytte manusförfattare efter några avsnitt, och att det därför kommer att bli bättre.

Jag undrar om det inte också är så med Ally McBeal. Jag minns serien som fantastiskt rolig; jag älskade den. I förra veckan köpte jag första säsongen på dvd, och efter de fyra första avsnitten var jag besviken: serien var ju inte alls lika bra som jag minns den. Men nu har jag sett avsnitt 5-8 och jag har helt ändrat åsikt. Kanske är det så att även den här serien ändrade bland sina manusförfattare, för helt plötsligt blev det intelligent, kvickt och riktigt, riktigt roligt.

Jag kommer ihåg vilket avsnitt jag tyckte var roligast när serien gick på SVT, och jag undrar om det fortfarande inte är det roligaste: avsnitt sju i första säsongen: Ally och rabbin, Ally och mannen med salladsdressing på hakan, Ally och Georgia på toaletten etc etc. Hysteriskt!

Så jag håller ut ett tag till. Och kanske blir det även en säsong två...

Debut i absoluta världsklass

När Oswald skulle betygsätta Mika och hans Life In Cartoon Motion med sitt privata betygspoängsystem, fick den den högsta poängen någonsin. Och jag förstår honom. Jag har laddat ner skivan i dag från iTunes Store, och även om jag bara hunnit höra den en gång, så älskar jag den! Helt fantastisk! Och han har sån underbar röst!

Bäst hittills: Relax, Take It Easy och Grace Kelly, de två singlarna (vad jag känner till...).

Daniel Radcliffe alias Harry Potter

Jag hittade den hos Oswald och hade först inte tänkt lägga upp den här. Men på något sätt kan den inte lämna mina tankar. Det är en väldigt fin bild - och Mr Radcliffe är så vacker. Men ser inte vissa delar lite "uppfluffade" ut...?