Åh, vilken helg

Jag har haft en mycket bra helg i Gävle. Trots att vi mest sprungit i heminredningsaffärer och på IKEA (som väl också räknas dit). Och så har vi sovit, kelat, kollat på teve, knullat, käkat pizza, promenerat och en massa annat.

Och så råkade Aronson hälla ut typ halva flaskan (ganska stor flaska) med glidmedel över honom, mig och halva sängen. Jäklar, vad jag skrattade. Han skrek och jag skrattade. Så det blev inget mer sex just då...

Mer än så tänker jag inte berätta om helgen. Jo, att vi bestämt oss för att inte gifta oss med varandra. Men att vi vill ses igen.

Ut på äventyr

I dag åker jag till Gävle för att hälsa på killen jag träffade under Pride. Det känns både spännande och roligt. Jag tror att vi båda tar det här för vad det är: just nu ingenting. Vad som kommer ut av det får vi se. Det har vi ingen som helst aning om.

Jag kommer att ta med mig min dator, men frågan är om jag kommer att hinna skriva något. Annars får vi höras när helgen är över.

Borta bra men hemma bäst

Hemma igen, och trots att jag bara varit borta ett par dagar, känns det jätteskönt.

Jag tog den långa vägen hem i dag: inte raka spåret alltså, utan jag stannade till på olika ställen.

Första anhalt var Skara. Om Borås var större än jag förväntat mig, var Skara betydligt mindre. Men oj, vilken gullig stad. Man hade bevarat många gamla hus, eller byggt nya i gammal stil. Väldigt vackert. Och litet: domkyrkan var inte större än vilken kyrka som helst. Men jättefin. Och gammal. Och man (jag) kunde verkligen känna historien i den. Kanske för att jag älskar Jan Guillos böcker om Arn de Gothia, och därför känner ett speciellt förhållande till den delen av Sverige.

Nästa anhalt var ett kort stopp i Laxå där jag käkade på Burger King - med den längsta kö jag någonsin varit med om på ett hamburgerställe. Inte för att vi var många, utan för att personalen var lååångsam.

Så stannade jag i Örebro. Jag tittade på slottet och lite runt i stan. Tyvärr hann jag inte så mycket, men jag kände att jag gärna skulle åka dit igen, och då ha lite mer tid på mig. För det var fint där, även om staden faktiskt kändes lite anonym för mig: jag menar: vad vet vi egentligen om Örebro?

Det var dessutom någon slags demonstration av några nazister mitt i stan. Bara några stycken som ställt upp sig med några flaggor, och i övrigt stod helt tysta. Usch, sånt är otäckt. Bättre de skriker, för då kan man i vart fall argumentera mot dem. Nu bara står de där, och skräms.

Slutligen stannade jag till i Västerås, men där har jag varit tidigare, så jag stannade bara för att gå och fika med en kompis. Fast det fick bli en snabbis, för han skulle jobba sen.

Jag hade tänkt stanna i Enköping också, men jag orkade helt enkelt inte. Det får bli en annan gång.

Jag har haft en väldigt bra resa, och är jätteglad att den blev av. Men samtidigt är det väldigt skönt att vara hemma igen.

Borås ur en turists perspektiv

I dag har jag gått och gått och gått. Och tittat och tittat. Och funderat och tänkt. Och bland annat har jag formulerat många bloggtexter i huvudet. Men just nu är allt det där som bortblåst. Och jag är trött i fötterna och i huvudet. Så det blir nog inte så mycket, eller så poetiskt som det var inne i mig.

Men jag kan säga att Borås centrum är väldigt fint. Bra designat och snyggt byggt. Och mycket kullerstenar och andra gatstenar. Snyggt.

Men bäst av allt är stadsparken. En anlagd park med vackra blommor, grönt gräs och stolta träd. Och mycket stenar och klippor. Och i olika etager. Väldigt vackert. Otroligt vackert. Jag var helt betagen. Parken ligger precis vid Viskans strand också. Bara parken är värd en resa till Borås. Jag lovar.

Och så har jag varit i Knalleland - Borås version av Barkarby eller Skärholmen. Och kollade på Borås Arena: inte lika vacker som många andra nybyggda arenor. Men guu, vad det hedrar dem att den heter som den heter, och att det fanns så lite reklam där.

Och så gick jag lite på en av kyrkogårdarna här. Och jag har aldrig sett så måste stora gravstenar och gravplatser nånstans tidigare. Det måste ha varit någon slags status här att ha stora gravstenar och -platser. Och är kanske fortfarande, vad vet jag...

Djurparken fundrade jag på att besöka. Men jag orkar inte. det får bli en annan gång.

En natt till, sen reser jag hem i morgon. Nöjd och belåten. Visst, Gävle är fint, och större än jag trodde, men Stockholm är ju ändå alltid Stockholm...

Borås by night

I går hade jag, om jag velat, kunnat få med en 18-åring hem. Men han kysste dåligt och smakade alldeles för mycket rök. Dessutom var jag inte speciellt kåt. Så jag avstod.

Nej, jag var inte på Connection, Torget eller ens Side Track. Jag var i stället på en ganska avslagen fest på RFSL Borås. Och det var helt klart en upplevelse. Och Kim och jag konstaterade att vi båda är lyckligt lottade som får bo i Stockholm...

I dag är jag något bakis, men tänkte göra Borås. Hur fort det kan tänkas gå vet jag inte, men något ska jag väl kunna hitta att göra.

Vägen västerut

Jag tar tillbaka allt jag sagt. Förra gången jag hyrde en bil fick jag en BMW. Den här gången, i samma prisklass, fick jag en Skoda. Och den var inte alls lika skön att köra. Den kändes mycket "lättare". Fast den hade ett klart bättre klimatsystem. Det var skönt nästan hela vägen...

Och så fick jag något ont i ryggen. Om det är bilens fel vet jag dock inte.

Annars gick jag resan bra. Vägen ner till Jönköping gick smärtfritt. Och ganska fort. Men sen: väg 40 västerut är bedrövlig. Rent bedrövlig.

Men nu är jag här och ska sova lite. Sen blir det ut på stan, träffa Kimman och festa loss.

Mellankväll

Den här kvällen känns så störig, så onödig på nåt vis. Jag hade lika gärna kunnat vara utan den. Den är till ingen nytta, bara emellan två kvällar; schlagerkvällen och avslutningskvällen. Och jag sitter här och bara är för trött för någonting.

Fast jag har kollat lite på olika resmål för min fortsatta semester. Fan vad dyrt det är att resa till Amsterdam. Och en del flygbolag flyger ju inte direkt ens. Skandal. Ska man behöva mellanlanda i Köpenhamn? Eller, ännu värre, Paris?

Får se om det blir A-dam. Eller något annat. Det börjar bli dags att bestämma sig...

Kalas stoppar resa?

Jag håller som bäst på att, fortfarande, fundera över vad jag ska göra med resten av min semester. Och funderar på om jag skulle resa till Göteborg helgen den 10-12 augusti. Det lät som en ganska bra idé, tyckte jag. Men sen fick jag höra av Oswald att det är Göteborgskalaset, eller det som finns nu i stället, den helgen.

Visst, man kan åka dit ändå, och försöka undvika de största folksamlingarna. Men hur kul är det? Och hur mycket Aronson är en stadsfestival, skulle ni gissa? Helt rätt: inte mycket.

Suck. Så jag får väl fundera vidare.

En bilresa genom södra Sverige

På väg hem från Lund körde jag inte raka spåret, utan valde att göra ett par "utflykter".

Första anhalt var Älmhult. Inte för att den staden är så förbannat rolig, utan för att Ikea ligger där. Jag var ju på Ikea Kungens kurva för ett tag sen och skulle köpa en tavelram. Den var slut där, så jag tänkte passa på i Älmhult. Den var slut där också. Så jag köpte några galgar och körde därifrån.

Nästa anhalt var min uppväxtstad. Fast där stannade jag inte mer än för att tanka, både bilen och mig själv. Det känns konstigt att vara i sin gamla hemstad och ändå inte. Det var en märklig känsla att vara på en okänd plats där man kan bli igenkänd. Eller om det är tvärtom?

Nästa anhalt hade jag tänkt skulle vara Vadstena. Men när jag såg alla turistbussar och turister kände jag bara att jag inte orkade, utan åkte vidare i stället.

Så det blev Motala. En lite annorlunda och nästan spännande stad. Missförstå mig inte: jag är helt övertygad om att det är en dödens tråkig stad. Men ändå. Staden är tydligen byggt som en solfjäder, från hamnen och upp över land. Och jag såg en massa fina hus och en vacker park. Och strandpromenaden var fantastisk. Fast så var det det här med Baltzar von Platen. Hela stan verkar helt galen i honom. Allt var uppkallat efter "von Platen" eller "Baltzar". Men stilla er!

Men så skulle man då ta sig därifrån. Jäklar alltså. Jag trodde det skulle gå en väg rakt ut till E4, men icke. I stället fick jag åka nån jäkla småväg rakt i intet. Och hamnade så småningom i Örebro.

I Örebro stannade jag på - Ikea. För att leta efter min tavelram, som inte fanns där heller. Suck. Men vad är det med örebrokillarna? På den korta stund jag var där såg jag en helt otroligt massa snygga killar. Är örebroarna så snygga? Allihop? Kanske synd att jag inte åkte inom staden då...

Sen blev det då köbildningen i Södertälje, innan jag äntligen kom hem, strax efter 20.00. En lite äventyrlig men rolig resa.

Minnenas Allé

Tillbaka i verkligheten igen då. Vilket märktes redan i natt: Aronson hade sömnproblem. Jag vaknade redan 05.40 i morse. Rent otroligt.

Annat var det i Lund. Där... Oj, oops, där avslöjade jag var jag var i helgen. Och se: det var väl ingen som blev lyckligare av det?

När jag bestämde mig förra veckan att jag skulle hyra bil och åka iväg stod det ganska tidigt klart att det var Lund jag skulle åka till. Inte Malmö, inte Köpenhamn, utan just Lund. Och jag har haft det fantastiskt skönt. Jag har vandrat längs Memory Lane och bara njutit, förfärats, glatts, lidit, hoppats etc etc.

På fredagskvällen, när jag kom fram, vandrade jag mest i centrum och runt universitetetsområdet samt de centrala nationerna. På lördagen gick jag upp till LTH, Ekonomicentrum och Sparta, där jag bodde en stor del av min studietid. Jag vandrade i professorsstan, tittade på Gerdahallen och samtliga nationer utom en - Blekingska, den ligger så off.

Och mycket är sig likt. Och mycket har förändrats. Det största skillnaden var att Lund kändes lummigare nu. Mer igenväxt. Och kommersialiserad. Dessutom fanns fler uteserveringar, fler cafén och hela två(!) 7Eleven...

När jag bodde på Sparta kallade vi det för kumlabunkern. För det såg verkligen ut som en sådan; grå, kantig, instängd. Nu hade man försökt göra något åt det genom att måla om huset (om man nu kallar det måla på sådan fasad). Hade någon frågat mig hade jag föreslagit milda men klara färger, typ rosa, ljusblått, ljusgrönt eller ljusgult, typ. I stället blev det - mossgrönt. I stället för att vara en av de fulaste byggnaderna i Lund blev den nu helt osynlig. Den försvann in i bakgrunden.

Dessutom hade man låst in till trapphuset. På min tid var det inte bara upplåst, dörren var dessutom aldrig stängd. Men det var den som sagt nu, så jag kunde inte gå och kika in i korridoren, vilket jag hade planerat. Och så hade alla rum fått persienner, förut var det bara gardiner man kunde dra för.

Och vilka perspektiv man får när man bor i Stockholm. Sträckan mellan Sparta och centrum promenerade jag i princip aldrig när jag bodde där: den var alldeles för lång. Nu var det ju ingenting. Jag promenerar ju mycket i Stockholm, och det här tog 20 minuter. En spott i havet.

Sent på lördag eftermiddag åkte jag in till Malmö, och gick en liten minnesallé i miniatyr. De starkaste minnena från Malmö är Fyran, Indigo, banken där jag jobbade extra, Johan och Peter. Dessutom minns jag väldigt väl fotbolls-EM 1992 samt att jag var på bio där med mitt livs stora kärlek. Jag minns ingenting av filmen...

Jag var förresten på bio den här gången också: jag såg Harry Potter och Fenixordern. Bra. Jag måste lära mig att boken och filmen aldrig blir densamma, och har man bara de förutsättningarna klara för sig, är det en bra film. Trots att man inte hade med väldigt mycket från boken. Det enda jag tycker var riktigt tråkigt var att man dragit ner Nymphadora Tonks roll till ett minimum. Hon var betydligt roligare och viktigare i boken.

Och så spanade jag in Turning Torso. Och säga vad man vill om Malmö, men bra marknadsförare har de. För det har varit ett jävla prat om det där huset. Och vilken besvikelse. Det är mindre än jag väntat mig. Dessutom stod det ju inte alls ute i vattnet, utan på kajen. Och mitt i ett tråkigt industriområde. Klar besvikelse.

Om min resa hem berättar jag i ett senare inlägg.

Trafiken

Det här kan jag säga om den svenska biltrafiken, efter den erfarenhet jag fått genom att köra land och rike runt en helg:

Folk kör mer hetsigt i Stockholm och de andra storstadsområdena. På "landet" kör man mer modest.

När jag gick och läste för att ta körkort lämnade teorilektionerna en hel del att önska, men en sak fastnade:

Blicken - pilen - filen

Det vill säga: ska du svänga måste du först kolla att ingen bil kommer, och sen blinkar du. Först därefter svänger du (i en korsning eller om du ska byta fil). Det verkar inte många andra ha lärt sig. Folk svänger bäst fan de vill. Och blinkar allt som oftast inte.

Av erfarenhet lärde jag mig i min arla ungdom att om någon underlättar för mig i trafiken så tackar jag genom att blinka. Görs sådant fortfarande? Aronson gjorde, men ingen reaktion. Och ingen annan gjorde mot mig...

På vägen hem fick jag sitta i bilkö i Södertälje väldigt, väldigt länge, på grund av, visade det sig senare, en trafikolycka. Men jäklar vilken tid det tog. Men också vilken hänsyn folk visade. Och tålamod. Det finns hopp om mänskligheten, trots allt.

Och så har jag sett en sak jag aldrig sett förr, och aldrig hört talas om heller: en cyklst på motorvägen. Ingen tävlingscyklist, eller träningsdito heller, utan en "vanlig" ung kille på cykel...

Vad hotell gör för din sömn

I går nio timmars sömn, i dag åtta. Jäklar alltså. Jag får nog hålla med Jonaz: hotell gör gott för dina sömnproblem. Och i det här fallet trots att hotellets bar har sin uteservering precis nedanför mitt hotellrum, och i går hade de några riktigt skrikiga gäster där - och jag tvingades ha fönstret öppet på grund av värmen.

Nu ska jag äta frukost, sen styr jag kosan mot Stockholm. Fast inte raka spåret, jag tänkte ta några utflykter på vägen och kolla lite...

Hotell och överraskande möten

Hotellfrukostar är bäst! Så jävla goda! Man äter ju dubbelt så mycket som man annars gör. Och känner sig ändå inte proppmätt. Det är bara så gott.

Och man sover så skönt på hotell också. Mums. Det enda problemet med det här hotellet är att på väggen mitt emot fotändan av sängen hänger en bautastor spegel. Så när man ligger där och kollar på teve eller så så ser man sig själv jävligt väl. Och ser hur magen flyter ut och pattarna hänger. Eeeeww.

Och fatta: i dag har jag promenerat och promenerat och mitt i alltihop sprang jag på en gammal kollega, från mitt förra jobb. Vi blev båda två väldigt förvånade. Det visade sig att hon var på genomresa med sin familj, och hade stannat för att käka lunch. Men det var kul att se henne, och hennes barn. Tyvärr fick jag inte se hennes man, som är lite halvkändis. Nåja, i vissa kretsar åtminstone. Han är med i teve i bland i alla fall, främst A-ekonomi...

Nu ska jag sova lite, sen bär det av ut igen.

Bilresan

Åh, vad kul det var att köra bil. Jag var helt salig. Och en BMW blev det också. Coolt, tyckte jag. Fast det var inte så coolt. Nu för tiden tycker jag komforten är ungfär densamma i alla nya bilar. Så man märker knappt om det är en Volvo, SAAB eller något annat man kör. Annat var det när jag precis tagit mitt körkort. Jag älskar ju att köra bil, och då försökte jag även köra så många olika bilar som möjligt, bara för att testa.

Men kul var det, som sagt. Och varmt. Jeeesus.

Och vilken skillnad på trafiken i Stockholm jämfört med övriga landet. I Stockholm, och de större städerna över huvud taget, kör man mer aggressivt: fortare och med mindre tanke på att följa lagreglerna. Stor skillnad.

Men nu är jag här. Ska snart gå ut och äta, men ville höra ifrån mig först. Och med tanke på hur mitt första möte med platsen jag är på var, känns det som att jag kommer att avslöja stället jag är på. Jag nästan spricker av att få dela med mig.

Kanske.

Helgen räddad

Åh, jag är helexalterad! Jag har kommit på vad jag ska göra i helgen: jag ska hyra en bil och åka till en stad* som jag velat åka till länge. Där ska jag ta in på hotell och sedan göra sånt jag vill göra, i staden och trakten däromkring. Och jag ska lyxa till det. Och det ska bli så mysigt. Och jag får köra bil en låååång väg.

Bara jag får ledigt så...


*Nej, jag tänker inte berätta vilken stad det är.

Dagens jävla ilandsproblem

Jag har helt plötsligt börjat få ångest för min semester. Vad ska jag göra? Om ens något.

Jag har fyra veckor i augusti och första veckan är helt klart vikt åt Pride. Men sen då? Det finns ju så mycket jag vill göra. Och så många ställen jag vill resa till.

Rom. Berlin. London. Barcelona. Amsterdam. New York. Eller kanske något soligt ställe. Eller någonstans i Sverige.

Fast jag har ju fått erbjudanden från kompisar och andra om att resa med dem (eller till dem). Men sånt där vet man ju aldrig hur det blir med.

Suck. Vilka jävla problem.

London maj 2007, slutrapport

Det verkar snarare vara regel än undantag att flygplanen från London startar i tid. I går (i natt) kom jag hem en timme senare än planerat. Och efter uppackning och så, kom jag inte i säng förrän vid två-tiden. Så ja, jag är ganska trött i dag.

Framför allt har jag ont i fötterna. Jäklar vad jag har promenerat den här helgen. Och i går var inget undantag. Jag sprang runt i affärer för att försöka hitta lite att köpa. Men det gav inte mycket utdelning. Tyvärr.

Men jag var och åt lunch på Harvey Nichols. Lite coolt, även om det bara var i deras sushirestaurang...

Det duggregnade på förmiddagen och över lunch, så jag tog faktiskt tunnelbanan också. Men alltså, Londons tunnelbana lämnar en hel del över att önska. Det är sällan det går helt smärtfritt att åka där. I går var det Piccadlly Line som bråkade, just den linjen som jag skulle ta mig till Heathrow med. Så jag blev lite försenad.

Men det var ingen fara, jag gillar ju att vara ute i ganska god tid. Så jag hann. Och hann även med en öl. Och en liten flirt: på väg in till flygplatsen stod det en flygplatsanställd och rökte. Våra ögon råkade mötas, och sen följdes ögonen åt ända tills jag försvann genom ingången...

Jag tror jag har sagt det förr, men det tål att upprepas: det absolut värsta med att resa är när man kommer till gaten på väg hem och hör hur alla helt plötsligt talar svenska. För även om man har massor av hemlängtan, och inte vill annat än att bara komma hem, är det det som på något sätt markerar att det är oåterkalleligen över; nu är semestern slut.

En konsekvens av helgens vilda(?) leverne är att jag känner att en förkylning är på gång. Fan också. Aldrig får man vara riktigt glad.

I dag är jag ledig. Och gissa om jag är glad över att ha varit så förutseende. Så jag ska vila och ta det lugnt. Och kanske städa lite. Men framför allt njuta.

London maj 2007, rapport 5

Gardagskvallen var ingen hojdare. Och da tar jag anda i sa jag nastan kraks.

Jag var dodstrott efter att forst inte ha sovit sa mycket pa natten och sen efter en lang, lang promenad. Sa jag gick och la mig, och sov i tva timmar. Men det hjalpte inte mycket; jag var anda trott. Sa jag gick och kakade och tog sen en ol pa en pub. Men sen kopte jag faktiskt en stor pase godis och gick hem och kollade pa tv. De sande en film med Mel Brooks, som var rolig. Men inte ens den orkade jag titta klart pa, utan krop snallt ner i sangen och somnade bums.

I morse nar jag holl pa att gora mig i ordning knackade staderskan pa dorren och ville komma in och stada. Klockan kvart i nio? Jag har aldrig varit med om att de kommit sa tidigt. Sa jag fick hanga upp skylten med "Don't disturb" pa dorren...

Nu ska jag tillbaka till hotellet och packa och sen ska jag ha en dag med shopping. Atminstone hoppas jag det. Vi far se om det blir nagot...

London maj 2007, rapport 4

I dag har jag gatt och gatt och gatt. Och gatt.

Det borjade dock med att jag tog en lang tunnelbanetur ut till Kew Gardens. Det ar en botanisk tradgard som jag tankte det kunde vara kul att ga i. Men det var for dyrt. Jag visste att det skulle kosta pengar, men hade tankt mig 4-5 pund sa dar. I stallet ville de ha 12 pund. Men da sa Aronson ifran. Och gick. Och tog den langa tunnelbaneturen tillbaka.

Sen gick jag i stallet i Kensington och Hyde Park. Och Mayfair. Och jag har djavulskt ont i fotterna nu.

Varken killen fran i fredags eller min tyske van har hort av sig i dag. Men varfor vantade jag mig det? Killar ar ju som de ar...

Nu ska jag hem och vila mina ben (las: sova). Sa far det bli en sista utgang i kvall, innan jag aker hem i morgon.

London maj 2007, rapport 1

Nar vi kom till London i gar fick vi cirkla over stan i cirka 25 minuter. Det var forsta gangen for mig; synd att jag inte satt vid fonstret, da hade jag kanske kunnat njuta lite av det ocksa. Det var namligen klar sikt och en vackert bla himmel. Om landskapet runt London var harligt gront.

Nar vi val kommit ner och jag var inne i London gick jag pa Afternoon Tea med en kompis fran Sverige. Valdigt trevligt. Och gott. Vi tog aven en lang promenad i Hyde Park. Jag gick over huvud taget valdigt mycket i gar...

Sen till hotellet for incheckning. Jag bor pa St Giles Hotel. Hotellet har vaaaldigt sma rum, men det ligger centralt sa jag bor har ratt ofta. Men det ar nog over med det nu. Den har gangen fick jag ett annu mindre rum an jag brukar och det kanns som att de nu inte gor sig fortjanta av Aronson som gast langre. Sa nasta gang jag reser hit blir det ett nytt hotell.

Kvallen sen var trevlig, med barhopping och ol, lite for manga ol faktiskt. Jag scorade inte, men fick till lite hangel med en valdigt sot pojke. Han tog mitt nummer, sa vi far se om han hor av sig i dag...

I dag ska jag ga runt lite pa stan, men tankte ocksa ga till Tate Modern. Jag ar egentligen inte killen som gillar att ga omkring pa museer, men man maste val nastan ha varit pa Tate nar man varit har sa manga ganger...

Och sa ar det FA-cupfinal i dag. Och det marks pa teve inte minst. Det pratas valdigt mycket om mantchen, men annu mer om nya Wembley Arena. Som ar fantastisk. Jag sag den nar vi landade i gar och funderar pa att aka dit i morgon.

Vadret i gar var fantastiskt. Det blaste en del, men annars var det jatteskont. Solen sken och alla var glada. I dag hotar de med "showers", men an sa lange ser det fint ut.

Sa langt sa langt. Jag lar val aterkomma...