Fantomsmärtor

I kväll har jag tagit av mig min ringmärkning: pridedeltagarnas dog tag. Som ju verkligen visar vilka vi egentligen är...

Men trots att det är typ fyra-fem timmar sedan jag tog av mig den, känner jag den fortfarande runt min handled. Som om den fortfarande satt kvar. Kanske ett sätt för kroppen att inte ge mig för stor posttraumatisk stress...

Pride slutade med flaggan i topp

Vilken gårdagskväll. Vilken natt. Vilken morgon. Vilken förmiddag. Vilken eftermiddag. Jag har haft det så himla bra!

Fast gårdagskvällen började inte så bra. Efter paraden åkte jag hem, sov, åt, duschade och begav mig sen till parken. Fast jag var nog där lite tidigt. Jag gick runt som fan för att hitta några vänner att hänga med, men ingen fanns. Efter en lång stund träffade Honkenponken och M och vi stod och pratade ett tag. En stund senare sprang jag på Tennis med entourage. Och efter ytterligare en lång stund hittade jag Dado och hans tjejkompis, där stannade jag.

Musikhöjdpunkterna denna den sista "riktiga" parkkvällen var Laakso som tillsammans med Peter Jöback sjöng Italy vs. Helsinki och så Bananarama. Och det hade jag inte räknat med. De sistnämnda alltså. Visst gillade jag dem då det begav sig, men att jag gillade dem så mycket hade jag ingen aning om. Jättebra. Ru Paul var däremot en besvikelse. Vem blev glad av honom? Och kunde han inte fått uppträda på fredagen i stället? Och var var Lena Ph?

Efter Bananarama ilade vi i taxi till Lino. Där var det lååååång kö. Och det var jäkligt mycket folk inne. Men roligt var det, underbart roligt.

Först höll jag på att bli uppraggad av ett par killar som tydligen ville ha en trekant. Men de var lantisar och verkade inte så vana med det här att ragga, så det blev inget. Jag lämnade dem tämligen nöjd.

I söndags såg jag en jättesöt kille på Patricia. Dagen efter såg jag honom på Torget och på schlagerkvällen såg jag honom igen. Och så i går. Och då såg jag det som ett tecken och gick fram och pratade med honom. Det visade sig att han inte hade en aning om vem jag var. Och att han inte var speciellt intresserad. Ridå.

När Dado med kompis skulle åka hem började han och jag plötsligt att hångla. Det var inte planerat och jag vet inte om det var särskilt lyckat heller. Jag vet ju inte hur jag vill med honom och i vilket fall vill jag inte förlora honom som vän. Och jag vet faktiskt inte hur jag ska ta tag i det. Jag har varit och brunchat med honom och hans kompis i dag, men vi berörde inte ämnet. Utan hade trevligt ändå. Men jag antar att något måste tas tag i...

Nåja, tillbaka till kvällen. Under ett danspass med bland andra Kim, såg jag plötsligt Honom, en kille som jag sett på Qruiser och som jag haft lite kontakt med för ganska länge sedan, men som det aldrig blivit något med (det visade sig senare att han inte kände igen mig. Men när han såg mig med glasögon tyckte han att han såg något bekant över honom. Konstigt eftersom jag ju inte har några bilder med glasögon på min qruisersida). Han är skitsnygg och nu bestämde jag mig för att flirta. Jag fick gensvar. Och plötsligt stod vi och riktigt grovhånglade på dansgolvet. Ganska trevligt. Och så följde han med mig hem. Och jag älskade varje minut han var här. Han var dessutom inte bara snygg, utan även trevlig, rolig, intelligent och sexig. Och jävligt babblig. Men vi skrattade mycket. Bland annat... Och hela förmiddagen i dag har vi legat och pratat och kelat och haft det allmänt mysigt. Vid tvåtiden var vi tvungna att gå upp eftersom han hade ett tåg hem att passa. Vi får se om det blir någon fortsättning. Jag hoppas.

Jag såg att både Kim och Eurofivestar sagt att det här varit deras bästa Pride någonsin. Och jag är böjd att hålla med. Vilken underbar tid jag haft. Jag är dessutom jäkligt sugen på att gå till Patricia i kväll. Men jag tror tyvärr inte att jag orkar...

Alla var där

Jag var länge i valet och kvalet om jag skulle gå i paraden i dag eller inte. Det som avjorde var min gångarinsats från i morse och de två stora blåsor jag fick då. Visst, jag hade säkert klarat att gå, men det kändes inte jättelockande att promenera i två timmar eller mer i gassande värme med två hälar som ömmade...

Men de tycks ha klarat sig bra utan mig. Men det är klart: jag stod faktiskt och tittade på dem, så lite bidrog jag säkert. Jag valde att stå på Regeringsgatan, på bron över Kungsgatan. Det var ett bra läge, lite för högt över egentligen, men ett kul persepektiv.

Och jag såg Maud Olofsson, Eskil Erlandsson och Andreas Carlgren; Nyamko Sabuni och Jan Björklund; och jag antar att även Lena Adelsohn-Liljeroth var där. Och kanske någon mer minister ändå. Många ministrar i paraden alltså. Vad sägs om det, Mona Sahlin?

Nu har jag sovit lite, så jag ska käka och sen bär det av till parken igen. För kanske sista gången i år.

Mellankväll

Den här kvällen känns så störig, så onödig på nåt vis. Jag hade lika gärna kunnat vara utan den. Den är till ingen nytta, bara emellan två kvällar; schlagerkvällen och avslutningskvällen. Och jag sitter här och bara är för trött för någonting.

Fast jag har kollat lite på olika resmål för min fortsatta semester. Fan vad dyrt det är att resa till Amsterdam. Och en del flygbolag flyger ju inte direkt ens. Skandal. Ska man behöva mellanlanda i Köpenhamn? Eller, ännu värre, Paris?

Får se om det blir A-dam. Eller något annat. Det börjar bli dags att bestämma sig...

Stress och semester

I dag är sista dagen på min första semestervecka, en vecka som till största delen har präglats av Pride. Pride och alkohol. För jag har druckit en hel del öl den här veckan. Så i dag tar jag det lugnt, både från alkoholen och från Pride.

Men tillbaka till semestern. Förr om åren har jag i början av min semester känt att åh, vad skönt, fyra härliga veckors ledighet. I år har jag tänkt: jäklar, bara fyra veckors semester. Vad säger det om mig, mitt jobb, stress, min framtid? Eller säger det ingenting...?

Nåja. Jag har tre veckor framför mig. Jag hoppas jag hinner varva ner ordentligt. För det behöver jag. Hittills har jag tänkt alldeles för mycket på jobbet.

Och i morgon blir det Pride igen. Om jag ska gå i paraden vet jag inte än. Men helt omöjligt är det inte. Förra året stod jag ju bara och tittade på...

Schlager och läder

I går var det schlagerkväll på Stockholm Pride. Och det är naturligtvis veckans höjdpunkt. Även om jag önskar att de kunde förnya sig. Det är otroligt kul att se alla artisterna och höra alla, gamla och nya, schlagerhits. Men det känns som att vi kan formen nu.

Men kul var det ändå. Bäst var Måns Zelmerlöw; jag älskar hans Cara Mia. Och det gjorde alla andra också: han fick sjunga den två gånger. Bra var också, naturligtvis, Jill Johnson, Ann-Louise Hanson och Sonja Aldén. De fick alla göra extranummer.

Men var var Lena Philipson? Varenda år har hon varit upptagen av turné, men icke så i år. Borde man därför inte tagit chansen att bjuda in henne? Fatta vilket crescendo det skulle blivit!

Och mycket folk var det. Jag läste i dagens DN att det var 12 000 besökare. Otroligt. Var fick alla plats? Och inte undra på att köerna till toaletterna var i det närmaste oändliga...

Efter schlagerkvällen drog Aronson med entourage iväg till SLM, Scandinavian Leathermen. Jag har länge varit nyfiken på stället och eftersom de hade lättat lite på klädkoderna ett par kvällar under Pride, passade vi på att gå dit. Det var litet, trångt, varmt, mörkt, sexigt, rökigt (av rökmaskin) och hett. Jävligt hett, i dubbel bemärkelse. Det var en kul och annorlunda upplevelse. Det finns väl egentligen bara två (stora) fel med SLM:

1. Klädkoden, som gör det svårare att gå dit. Även om en kille som
jag pratade med där menade att koderna inte var så strikta.

2. De har det enda, mig veterligen, dark room:et i Stockholm. Det måste snabbt bli väldigt mycket inavel där, känns det som.

Men det är inte omöjligt att jag går dit igen. Inte alls, faktiskt.

I dag tänkte jag ta en paus från Pride. Och bara ha det lugnt och skönt. Men man vet ju aldrig vad som händer i kväll. Kanske rycker det i pridetarmen när kvällen närmar sig.

Pridens höjdpunkt

Eftersom jag är en kvällstrött jävel bestämde jag mig för att lägga mig och vila (läs: sova) lite. Men gick det? Jag försökte två gånger, ändå sitter jag här, inte trött men inte pigg. Vi får väl se hur jag klarar skivan i kväll, utan att ha sovit innan.

För skiva blir det: schlagerkväll på Stockholm Pride. Nästan för bra för att vara sant. Och sen? Sen, sen... ;-)

Pride 2007 igång

Ååh, jag köpte Hönökaka i dag. Jag vet att det är onyttigt, men jag har inte ätit det på säkert tio år, och jag blev plötsligt så jäkla sugen.

I övrigt har det varit premiär för årets Pride i dag. Det började med ett tal av vardera Glenn Hysén och Lena Adelsohn-Liljeroth. Kultur- och idrottsministerns tal var en typisk politikers. Det innehöll vissa visioner, tal om hur bra regeringen är och allmänna politiska klyschor. Ganska tråkigt faktiskt.

Glenn Hyséns tal var däremot mer intressant. Hysén har fått mycket kritik för att han skulle vara homofob och inte vara för "HBT-rättigheter". Jag tror att han tog loven ur det i dag. Han började med att berätta vad som egentligen hände då, för sex år sedan, på en toalett i Tyskland. Sedan talade han om förhållandena för framför allt unga killar inom fotbollen, då han var aktiv och i dag. Vilket är skrämmande. Talet kändes något tillrättalagt och politiskt korrekt, men jag tror det var från hjärtat kommet. Så: ett bra tal, men Hysén är ingen vidare bra talare...

I övrigt var det kul att gå omkring i Pride Park och titta på folk. Jag var där med Dado, en kille som jag lärt känna på Qruiser. Det var första gången vi sågs, och han var både trevligare och framför allt snyggare än jag förväntat mig. Vi kollade runt, käkade, drack, lyssnade på musik och hade allmänt väldigt trevligt.

Marit Bergman var för övrigt lika tråkig som jag förväntat mig. BWO var tråkigare än jag förväntat mig. Och de gav inga extranummer, vilket jag tolkar som att de inte tyckte det var så kul där. Jävligt tråkigt.

Och så är det ju så här: i morgon är det schlagerkväll, 'nuf said.

Pride, here we come!

I dag börjar Pride och jag känner faktiskt hur förväntningarna stiger. Hur jag mer och mer ser fram emot den där grushögen där man kan dricka dyr och utspädd öl, se månglarna kränga sina skitsaker (även om de tydligen är färre i år), se alla bögar, flator och andra från Sveriges alla hörn, fula och snygga; sexiga och töntiga; roliga och konstiga; fjolliga och butchiga; trevliga och mindre trevliga. Alla får plats. Och så gamla och nya vänner och bekanta.

Och det ska bli kul att höra Lena Adelsohn-Liljeroth och Glenn Hysén invigningstala. Hoppas bara den senare får tala klart innan folk börjar bua. Och att han faktiskt förmår att upprätta sitt namn och rykte.

I övrigt vet jag egentligen inte vad som lockar i kväll. Möjligtvis BWO, men jag vet inte.

Och som vanligt har Aronson ett av sina existentiella problem: VAD SKA JAG HA PÅ MIG?!

I övrigt hoppas jag att vi kan börja träna på att skandera redan i dag inför vad som ska komma i morgon: LENA, LENA, LENA!

Ph, that is...

Hundhalsbandet är på

I dag har jag varit ute på en lång, lång jättepromenad. Målet med promenaden var att så småningom gå till jobbet och hämta min där för vinterförvaring stående cykel (som jag alltså ännu inte gjort i ordning för sommaren). Men när jag närmade mig jobbet upptäckte jag att jag glömt cykelnyckeln, så jag får ta det senare.

I stället gick jag upp till Pride House på Mosebacke för att hämta min dog tag. Förutom själva dogtagen (som ju faktiskt är det där plastiga armbandet) fick jag en riktigt ful slips. Mönstret är i och för sig ganska coolt, men materialet? Nej, vet ni vad. Är man van vid slipsar för ett antal hundra kronor så känns den här bara såå billig och oanvändbar. Vad är det förresten med de där dogtaggarna? Ingår det i uppgiften att göra en så ful som möjligt? Eller får de inte tillräckligt med pengar? Och om de nu inte får det: har designerna ingen yrkesstolthet?

Det var förresten antagligen mitt enda besök på Pride House i år. Och det får de skylla sig själva för. Inget i deras vänstervridna och feministinspirerade program intresserar mig nämnvärt. Om jag har förstått det hela rätt ska Pride House bjuda på lite djupare kultur och politik. Men för vem? Jag har förstått att det mest är flator som går dit. Och det finns kanske en anledning till det?!

Jaha. Nu är det ut i solen igen.

I Heard a Rumour...

Qx.se skriver att Bananarama kommer till Pride i sommar. Jäklar vad häftigt! Jag älskade deras låtar när jag var yngre!

Fast ärligt talat: var det NÅN som visste att de fortfarande existerar...?