Alla var där

Jag var länge i valet och kvalet om jag skulle gå i paraden i dag eller inte. Det som avjorde var min gångarinsats från i morse och de två stora blåsor jag fick då. Visst, jag hade säkert klarat att gå, men det kändes inte jättelockande att promenera i två timmar eller mer i gassande värme med två hälar som ömmade...

Men de tycks ha klarat sig bra utan mig. Men det är klart: jag stod faktiskt och tittade på dem, så lite bidrog jag säkert. Jag valde att stå på Regeringsgatan, på bron över Kungsgatan. Det var ett bra läge, lite för högt över egentligen, men ett kul persepektiv.

Och jag såg Maud Olofsson, Eskil Erlandsson och Andreas Carlgren; Nyamko Sabuni och Jan Björklund; och jag antar att även Lena Adelsohn-Liljeroth var där. Och kanske någon mer minister ändå. Många ministrar i paraden alltså. Vad sägs om det, Mona Sahlin?

Nu har jag sovit lite, så jag ska käka och sen bär det av till parken igen. För kanske sista gången i år.

Pride 2007 igång

Ååh, jag köpte Hönökaka i dag. Jag vet att det är onyttigt, men jag har inte ätit det på säkert tio år, och jag blev plötsligt så jäkla sugen.

I övrigt har det varit premiär för årets Pride i dag. Det började med ett tal av vardera Glenn Hysén och Lena Adelsohn-Liljeroth. Kultur- och idrottsministerns tal var en typisk politikers. Det innehöll vissa visioner, tal om hur bra regeringen är och allmänna politiska klyschor. Ganska tråkigt faktiskt.

Glenn Hyséns tal var däremot mer intressant. Hysén har fått mycket kritik för att han skulle vara homofob och inte vara för "HBT-rättigheter". Jag tror att han tog loven ur det i dag. Han började med att berätta vad som egentligen hände då, för sex år sedan, på en toalett i Tyskland. Sedan talade han om förhållandena för framför allt unga killar inom fotbollen, då han var aktiv och i dag. Vilket är skrämmande. Talet kändes något tillrättalagt och politiskt korrekt, men jag tror det var från hjärtat kommet. Så: ett bra tal, men Hysén är ingen vidare bra talare...

I övrigt var det kul att gå omkring i Pride Park och titta på folk. Jag var där med Dado, en kille som jag lärt känna på Qruiser. Det var första gången vi sågs, och han var både trevligare och framför allt snyggare än jag förväntat mig. Vi kollade runt, käkade, drack, lyssnade på musik och hade allmänt väldigt trevligt.

Marit Bergman var för övrigt lika tråkig som jag förväntat mig. BWO var tråkigare än jag förväntat mig. Och de gav inga extranummer, vilket jag tolkar som att de inte tyckte det var så kul där. Jävligt tråkigt.

Och så är det ju så här: i morgon är det schlagerkväll, 'nuf said.

Pride, here we come!

I dag börjar Pride och jag känner faktiskt hur förväntningarna stiger. Hur jag mer och mer ser fram emot den där grushögen där man kan dricka dyr och utspädd öl, se månglarna kränga sina skitsaker (även om de tydligen är färre i år), se alla bögar, flator och andra från Sveriges alla hörn, fula och snygga; sexiga och töntiga; roliga och konstiga; fjolliga och butchiga; trevliga och mindre trevliga. Alla får plats. Och så gamla och nya vänner och bekanta.

Och det ska bli kul att höra Lena Adelsohn-Liljeroth och Glenn Hysén invigningstala. Hoppas bara den senare får tala klart innan folk börjar bua. Och att han faktiskt förmår att upprätta sitt namn och rykte.

I övrigt vet jag egentligen inte vad som lockar i kväll. Möjligtvis BWO, men jag vet inte.

Och som vanligt har Aronson ett av sina existentiella problem: VAD SKA JAG HA PÅ MIG?!

I övrigt hoppas jag att vi kan börja träna på att skandera redan i dag inför vad som ska komma i morgon: LENA, LENA, LENA!

Ph, that is...