Nyspelad musik 070812

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Travis - Side
2. Ratata & Frida - Så länge vi har varann
3. Simon & Garfunkel - Mrs Robinson
4. Judas Priest - Green Manalishi
5. Boomtown Rats - I Don't Like Mondays
6. Eskobar - Into Space
7. Eminem - Sing For the Moment
8. Lill Lindfors - Jag tycker inte om dej
9. Andreas Lundstedt - Move
10. Lena Philipsson - Dansa i neon

Just nu: Dolly Parton - 9 To 5

Schlager och läder

I går var det schlagerkväll på Stockholm Pride. Och det är naturligtvis veckans höjdpunkt. Även om jag önskar att de kunde förnya sig. Det är otroligt kul att se alla artisterna och höra alla, gamla och nya, schlagerhits. Men det känns som att vi kan formen nu.

Men kul var det ändå. Bäst var Måns Zelmerlöw; jag älskar hans Cara Mia. Och det gjorde alla andra också: han fick sjunga den två gånger. Bra var också, naturligtvis, Jill Johnson, Ann-Louise Hanson och Sonja Aldén. De fick alla göra extranummer.

Men var var Lena Philipson? Varenda år har hon varit upptagen av turné, men icke så i år. Borde man därför inte tagit chansen att bjuda in henne? Fatta vilket crescendo det skulle blivit!

Och mycket folk var det. Jag läste i dagens DN att det var 12 000 besökare. Otroligt. Var fick alla plats? Och inte undra på att köerna till toaletterna var i det närmaste oändliga...

Efter schlagerkvällen drog Aronson med entourage iväg till SLM, Scandinavian Leathermen. Jag har länge varit nyfiken på stället och eftersom de hade lättat lite på klädkoderna ett par kvällar under Pride, passade vi på att gå dit. Det var litet, trångt, varmt, mörkt, sexigt, rökigt (av rökmaskin) och hett. Jävligt hett, i dubbel bemärkelse. Det var en kul och annorlunda upplevelse. Det finns väl egentligen bara två (stora) fel med SLM:

1. Klädkoden, som gör det svårare att gå dit. Även om en kille som
jag pratade med där menade att koderna inte var så strikta.

2. De har det enda, mig veterligen, dark room:et i Stockholm. Det måste snabbt bli väldigt mycket inavel där, känns det som.

Men det är inte omöjligt att jag går dit igen. Inte alls, faktiskt.

I dag tänkte jag ta en paus från Pride. Och bara ha det lugnt och skönt. Men man vet ju aldrig vad som händer i kväll. Kanske rycker det i pridetarmen när kvällen närmar sig.

Pride, here we come!

I dag börjar Pride och jag känner faktiskt hur förväntningarna stiger. Hur jag mer och mer ser fram emot den där grushögen där man kan dricka dyr och utspädd öl, se månglarna kränga sina skitsaker (även om de tydligen är färre i år), se alla bögar, flator och andra från Sveriges alla hörn, fula och snygga; sexiga och töntiga; roliga och konstiga; fjolliga och butchiga; trevliga och mindre trevliga. Alla får plats. Och så gamla och nya vänner och bekanta.

Och det ska bli kul att höra Lena Adelsohn-Liljeroth och Glenn Hysén invigningstala. Hoppas bara den senare får tala klart innan folk börjar bua. Och att han faktiskt förmår att upprätta sitt namn och rykte.

I övrigt vet jag egentligen inte vad som lockar i kväll. Möjligtvis BWO, men jag vet inte.

Och som vanligt har Aronson ett av sina existentiella problem: VAD SKA JAG HA PÅ MIG?!

I övrigt hoppas jag att vi kan börja träna på att skandera redan i dag inför vad som ska komma i morgon: LENA, LENA, LENA!

Ph, that is...

Nyspelad musik 36

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Lena Philipsson - Lena anthem
2. Madonna - Like It or Not
3. Kylie Minouge - Tears On My Pillow
4. Depeche Mode - Home
5. The Ark - Disease
6. ABBA - Slipping Through My Fingers
7. Apollo 440 - Ain't Talkin' 'Bout Dub
8. Sash! - La Primavera
9. Enrique Iglesias - Be With You
10. E-Type - Here I Go Again

Just nu: The Latin Kings - Shonnar Vet

Film om 11 september

Jag bestämde mig för att ta det lugnt den här helgen. Så hela dagen gick åt till träning, fönstershoppa samt promenera. Och sen hyrde jag två filmer.

Tidigare i kväll såg jag Farväl Falkenberg, och nu har jag precis sett World Trade Center. Och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga om den. Visst är den stark: den väcker minnen från den dagen. Och jag fick se autentiska bilder som jag inte sett förut. Men ändå kan jag inte riktigt förstå vad den vill. För den berättar ju inte historien om själva terroristhandlingen. Inte heller skapar den hjältar. Och halva filmen utspelas i nästan totalt mörker. Typ Ingmar Bergman, utan all existentiell ångest...

Så nja, jag är nog inte riktigt nöjd med kvällens filmer.

Och såg ni Stina! i kväll? Guuu, så rörigt. Alldeles för många gäster. Det blev varken hackat eller malet. Killen som suttit i fängelse kunde de ju varit utan. Och skulle de prata skvaller och kändisskap kunde även Martina Haag uteblivit. Antingen koncentrera på ett ämne. Eller på gästerna. Inte båda två. Eller inget alls.

Men jag gillar Stina Lundberg Dabrowski. Hon har ett bra sätt med sina gäster eller dem hon intervjuar. Och lyckas få ur dem saker de antagligen inte ville avslöja.

Bäst i kväll: Stellan Skarsgård, Lena Philipsson och Martina Haag (ja, trots ovan sagda).

Och i morgon ska jag städa...

I kväll: delfinal 4 2007

I kväll är det dags för sista delfinalen i Melodifestivalen 2007. Och den går av stapeln i Gävle. Denna ganska trevliga men också tråkiga och ibland väldigt illaluktande stad. Det bästa med Gävle är annars att där görs Ahlgrens bilar. Och när man köper bilar i Gävle är de alltid fräscha och mjuka och goda. Jag antar att folk äter mycket av den varan där uppe...

I vilket fall. Jag har lyssnat på låtarna några gånger till nu. Och det är ett väldigt jämnt startfält, utan några egentliga toppar. Jag tror därför att det kan gå precis hur som helst. Kanske borde jag gå på magkänslan från i går.

Men så här säger nu Aronson, efter ett antal genomlyssningar:

1. Magnus Uggla - För kung och fosterland
Jag har alltid gillat Magnus Uggla. Han är cool, träffsäker i sina texter och ganska rolig. Men min kärlek till honom har svalnat de senaste åren. Han har inte känts lika fräsch, utan mer forcerad. Den här låten är dock lite mer en återgång till den gamla Uggla, om än inte någon av hans bästa. Men Uggla är Uggla. Och folk kommer att älska honom.

2. Emilé Azar - Vi hade nåt
Den växer för varje lyssning. Men jag kan inte komma ifrån att jag känner igen den från förr. Men jag kan inte komma på vilken låt det är. Och så gillar jag inte hans röst; den är smal och lite ytlig. Och kommer han att klara trycket? Men som sagt, inte oäven alls.

3. Sanna Nielsen - Vågar du vågar jag
Jag har aldrig varit något stort fan av Sanna Nielsen. Och inte blir det bättre av den här låten. Den känns som Svensktoppen kombinerat med Melodifestivalen av det sämre slaget anno 19xx. Och jag undrar om hon går hem i stugorna. Och varför måste hon ha en sån hiskelig lugg?

4. Caroline af Ugglas - Tror på dig
Hon har kallats Sveriges Janis Joplin, och det är väl inte så dumt tänkt. Den skrapiga rösten och musiken är ju väldigt lik. Och den här låten är inget undantag: väldigt mycket sent 60-tal eller början av 70-talet. Men jag gillar den! Väldigt mycket faktiskt. Fast går den hem i Melodifestivalen? Och hur passar hon in? Fast hon verkar ju populär, jag får jättemycket sökningar på henne i bloggen.

5. After Dark - (Åh) När ni tar saken i egna händer
Jag föll som en fura när jag hörde den första gången. Och det lär tittarna i kväll också göra. Vilken skitrolig text! Och hela låten är en blandning mellan Magnus Uggla, Village People och Pet Shop Boys. Fast Christer Lindarw förnekade i går på radio att låten är lik Go West. Är han totalt omusikalisk? Eller bara en prinsessa på ärten... I vilket fall, den här låten kommer att få många, många röster i kväll. Trots det kommer den inte att ha någon chans i Globen.

6. Sarah Dawn Finer - I Remember Love
Första gången jag hörde låten var jag väl inte jätteövertygad. Men även den har vuxit. Och den är ju betydligt roligare än tråklåten som gick till Andra chansen förra veckan. Och vilken fantastisk röst hon har. Kan eventuellt gå till Andra chansen. Men då måste hon sköta sig bra på scen. Fast folk är kanske trötta på ballader nu...?!

7. Verona - La musica
Verona släppte en låt förra året som heter Ti siento, det italienska originalet till Lena Philipssons Jag känner. Och den här låten låter precis likadant. Jag kan faktiskt knappt höra någon skillnad. Och nej, den kommer inte att slå. Inte alls faktiskt. Trots hennes fejktuttar.

8. Andreas Johnson - A Little Bit of Love
En väldigt svårgenomtränglig låt. Och det kan vara till Andreas Johnsons nackdel, liksom det faktum att han tydligen är sjuk. Men jag gillar låten. Jag gillar musikstilen. Jag gillar Johnson. Och ja, jag tror på den. Och vill ha den i min iTunes snarast! Även om den ju faktiskt inte är någon Sing For Me...

Så var det då sammanfattningen:

Direkt till final
Oerhört svårtippat. Men jag gissar på Magnus Uggla och After Dark.

Till andra chansen
Andreas Johnson och Sarah Dawn Finer. Men då har jag verkligen gissat med hjärtat. Nåja, jag slänger in Emilé Azar som en brasklapp...