Det bästa i dag

Nu har jag sett det andra filmen för i dag; Little Miss Sunshine. Jag har inte sett den innan, och egentligen inte velat heller. Varför vet jag inte, den har bara inte lockat mig. Men jag har hört många som gillar den, och kände att okej då, jag får väl testa.

Och jag älskade den! Jäklar, vilken underbar liten film. Totalt galen. Totalt urflippad. Totalt krängd i huvudet. Men bara sååå skön. Me like!

Precis när filmen var slut fick jag dagens sms från KP också. Mmm. Han är så gooo.

Dörrarna anfaller

Jag var ute tidigare; jag var tvungen att gå till affären och handla lite mat. Och jäklar vad kallt det var! När hände det? Eller är det bara jag som är sjuk?

Samtidigt som jag handlade passade jag på att hyra ett par filmer också. Och jag har nu sett den ena av dem; Se upp för dårarna.

Och jag måste säga: jag känner inte Helena Bergström, har aldrig träffat henne. Men hela den här filmen lyser av henne. Den är så mycket hon så det kan inte bli mer. Den är glad, ser med lätthet på livet, gråter stora tårar och stormar på i 180 genom livet. Och visst måste väl filmens Elin vara Bergströms alter ego?

Filmen är Bergströms regidebut på film, och tyvärr måste jag säga att regin, liksom manuset (Denize Karabuda), är väldigt ojämnt: topp emellanåt, dal emellanåt. Stora skillnader. Och det är konstiga vändningar som man inte förstår. Och logiker som inte riktigt hänger ihop. Och konstiga reaktioner. Men i sin helhet gillade jag den faktiskt.

Filmen är otrolig och overklig, men gullig och rolig. En saga, närmast.

Film och urin

För första gången någonsin har jag varit på utomhusbio i dag. Det är Stockholms Filmfestival som, säkert tillsammans med någon annan, visar filmer i några kvällar nu, för alla ungdomar i första hand.
I dag visade de Priscilla - öknens drottning och Jonaz tyckte vi skulle gå. Och även om jag sett filmen ett antal gånger var det kul att se den igen. Och formen med bio utomhus var kul. Vi satt på en stor grässlänt vid Hornstull. Det var mest skolungdomar, men även många andra. Många hade tagit med sig picknick-korg, men det fanns också tält där man kunde köpa korv, popcorn och en massa annat.

På hemvägen blev jag akut kissnödig och var tvungen att gå in på en skolgård för att lätta på trycket. Vad jag inte tänkte på var att jag kissade direkt på asfalt. Och alla ni män därute vet vad det betyder: dels stänkte det upp på skorna och byxbenen, dels rann urinen tillbaka mot mig. Och det var ju inte lite som ville komma ut heller. Så jag fick hela tiden parera. Så när jag kom hem fick jag skölja upp mina byxor samt tvätta av mina skor. Grrr...

Homoadoption

Torkel Petersson och Gustaf Skarsgård ska spela in en film ihop, Patrik 1,5 ska den heta. Regissör är Ella Lemhagen. I filmen ska Petersson och Skarsgård spela ett homosexuellt par som vill adoptera ett barn. Premiär: 2008.

Kul.

Och dessutom två hunkar. Hoppas det blir mycket sex i filmen...

Delikat fråga

Var gör man av gamla videoband (VHS) som man inte vill slänga i husets grovsoprum?

:-/

En Gay dag

Det här är glädjande nyheter. Men ganska väntade. Anser man sig vara ett parti för frihet för individen är det det enda rätta beslutet. Jag utgår ifrån att även partistämman kommer att besluta i den riktningen.

Jag tycker desssutom att det är riktigt att det är upp till trossamfunden själva om de vill viga ett par eller inte. Däremot tycker jag att det juridiska äktenskapet endast ska vara det borgerliga. De som vill gifta sig i kyrkan måste alltså gifta sig borgerligt först, och kyrkovigseln blir endast ceremoniell.

Apropå det har jag i dag köpt min veckobiljett till Pride. Femhundraåttio (580) kronor gick det på. De 550 som själva priden kostar har jag inget emot. Men 30 kronor till Ticnet? Det är ju nästan ocker. Jag förstår inte hur Ticnet lyckats få i princip monopol på biljetter. Helt otroligt. Var är utmanarna? Uppstickarna? Vi behöver nån som pressar priserna!

Jag har förresten sett Shortbus i kväll. Jag köpte den för några veckor sedan men har inte sett den förrän nu. Jag såg den i och för sig på bio, men jag tyckte den var så bra att jag ville ha den. Och den är fortfarande lika bra. Och kul att The Ark är med också. Undrar hur de kom i kontakt med varandra. Någon som vet?

Trädgårdsfilm utan mening

Jag har precis sett Allt om min buske, med bland andra Ola Rapace och Maria Kulle. Och den var så jävla dålig. Rekommenderas inte till någon enda människa.

Det bästa med filmen, och egentligen det allra sämsta, var att man i slutet fick höra The Ark och Absolutely No Decorum...

Avhopparna

Jag går på engelskakurs genom jobbet och en av läxorna till nästa gång är att kolla en film (på engelska) och se den med engelsk text. Vi ska sedan berätta om den i klassen. Och visst, man kan fuska och berätta om en film man redan sett, eller se en med svensk text. Men hallå! Varför fuska när man faktiskt kan var ärlig? Och samtidigt lära sig något...

Så jag har precis kollat på The Departed av Martin Scorsese, med bland andra Leonardo DiCaprio, Matt Damon och Jack Nicholson. Och nej, jag gillade den inte. Den var oerhört välgjord och Leo var riktigt, riktigt bra. Men manuset? Och MÅSTE alla skjutas i slutet på typ en enda gång? Och var verkligen ALLA polisinformatörer? Eller maffiainformatörer? Eller "rats" som de sa i filmen...

Och kan Nicholson bara spela en enda karaktär? Varför kan han aldrig spela något annat än galning? Och varför gjorde Damon plötsligt en så dålig rolltolkning? Han kändes helt oengagerad, juh.

Så nej, det blir inga höga betyg hos Aronson. Snarare tvärtom.

I övrigt är det nu helt finito med min video. Jag har försökt tvätta den, rensa den, köra reningsband i den. Men inget hjälper. Så nu är det slut. Frågan är i stället: klarar jag mig på min dvd som inte kan spela in? Eller måste jag punga ut pengar på en ny spelare? Och hur mycket ska jag då lägga? Ska jag satsa rejält, eller ta något billigt? Suck, återigen, dessa beslut...

Sjuk, trött och tv-galen

Jodå, jag är hemma nu. Jag var inte på jobbet ens en timme i dag. I stället ligger jag nu här i soffan och kollar på...

Jo, just det. På vägen hem stannade jag på Åhléns och köpte första säsongen av Grey's Anatomy. Jag vet, jag har den på nätet. Men min hjärna funkar nog inte riktigt som den ska i dag.

Och är jag ändå var igång köpte jag även Shortbus. För den vill jag verkligen ha.

Ska kolla ett par avsnitt till av Grey's, så har jag sett första skivan.

I övrigt är jag rejält trött. Men framför allt har jag en mage som känns som om någon just nu stack en, två eller kanske till och med tre knivar i den. Det gör ont som fan!

Aronson goes blödig

Jag köpte Love Actually när jag var i London - den kostade bara fyra pund. Och jag har sett den nu i kväll. Åh den är så braaa. Jag både gråter och skrattar om vartannat. Kärleken är så fiiin. Och så svår. Och konstig. Och oförståelig. Och bara sååå vacker.

Och jag vet inte vem jag tycker om bäst. Och bara väntar på att jag ska få känna på...

Men mest är jag så glad, och så ledsen, för alla deras skull...

Kärleken gjorde henne sjuk

Återigen en historia ur verkligenheten, en historia som jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt.

Jessica är 12 år och går i skolan i Chicago. Hennes skola hade skolvisning av Brokeback Mountain och lilla Jessica blev "psykiskt stressad" av filmen och har därför, tillsammans med sina målsmän, stämt skolan. Det nätta skadeståndskravet ligger på 500 000 amerikanska dollar. För enligt Jessicas förmyndare är det "mycket viktigt att mina barn inte utsätts för detta".

Självklart ska inte en tolvåring behöva utsättas för psykisk stress. Men kanske, kanske borde det ligga på föräldrarna att lära sina barn tolerans mot... säg två människor som älskar varandra. Och lite empati för... säg två människor som älskar varandra men som av olika anledningar inte vågar visa upp sin kärlek.

Kanske är det där problemet ligger. Och inte på att en skola försöker lära eleverna det som många föräldrar tydligen inte klarar av.

Vad barn tål och inte

DN skriver att trailern till filmen Spiderman 3 anses så "farlig" för barn att den bara får visas på filmer med en åldersgräns på lägst 11 år.

Och det där med åldersgränser har ju alltid varit ett stort diskussionsämne: vad tål barn och vad tål de inte. Och vilka är bäst lämpade att avgöra det? Själv var jag på min första barnförbjudna film när jag var 12*. Hur jag kom in förstår jag inte, eftersom jag alltid sett mycket yngre ut än jag är. Så jag kan inte ha sett ut att vara mer än 9-10 år vid det tillfället.

Jag tänkte också på det i fredags när jag var i videobutiken (och aldrig hyrde någon film). Jag träffade då nämligen en gammal chef och kollega. Han har en son som är sju år och min chef skulle nu kompensera att de skulle ut till landet över helgen, där de inte har "alla kanaler" genom att hyra två James Bond-filmer till sin son som han kunde titta på. Sonen hade tydligen blivit Bond-fantast. Och han är sju!

Så man kan ju fråga vilken nytta åldersgränsen på bio har. Och hur mycket vi kan flytta fram våra gränser för vad som kan anses skadligt för barn...


*Också en Bond-film.

Tillräckligt stor film för alla stjärnor?

Musikalen Mamma Mia ska ju spelas in och bli film. Sedan tidigare är det klart att Meryl Streep ska spela mamman i filmen, och att Remington Steele Pierce Brosnan ska spela en av mammans gamla pojkvänner. Nu är det också klart att de andra pojkvännerna ska spelas av Colin Firth och Stellan Skarsgård. Även i övriga roller är det inte helt okända skådespelare, om än kanske inga världskändisar.

En storfilm alltså, i antalet stjärnor räknat. Det ser ju bra ut på pappret, men hur blir det i verkligheten? Risken med att bunta ihop ett gäng kändisar är ju annars att de på något vis tar ut varandra. Se bara på Real Madrid och Malmö FF (inga jämförelser i övrigt).

Så mitt råd, om nu någon av de medverkande skulle läsa min blogg, är: låt Streep få vara stjärnan. Inte för att det är hon, utan för att hon har den roll hon har. Ni andra kan få vara stjärnor en annan gång.

Drottningen

Jag gick tidigare från jobbet i dag och gick på bio i stället. Det var en sån dag; det kändes som det enda rätta.

Så jag gick på bio, som sagt. Och jag såg The Queen.

Och låt mig först säga: jag har inga problem med att se vår egen kung framför mig ta på sig kalsonger och kostym. Eller drottning Silvia sittandes på toaletten utförandes de små kungliga behoven. Eller, för den delen, Fredrik Reinfeldt pippandes sin hustru. Men att i en scen i början av filmen få se drottning Elisabeth II liggandes i sin säng? Det blev för mycket för Aronson. Jag har så oerhört svårt att se henne som mänsklig. Hon är ju så... kunglig. Och jag hade inte ens i min vildaste fantasi föreställt mig henne i en säng. Eller något annat vardagligt heller för den delen. Och som en liten parentes: tror ni verkligen att drottning Elisabeth och prins Philip sover i samma säng? Tillåt mig tvivla...

Men nåja, filmen var det ju. Tja, den lär inte gå till världshistorien som världens bästa film. Den kommer inte ens att komma på topp 10. Men jag älskade den! Den var rolig, trovärdig, oerhört skickligt gjord - och jag fick både en och två tårar i ögonen.

Och de hade hittat perfekta skådespelare. Inte bara var de duktiga; de var porträttlika också. Med Helen Mirren i spetsen. Vissa scener visste man knappt om det var Mirren eller drottningen själv. Och vilket skådespeleri! Ouch! Vem är den verkliga drottningen egentligen...?

Men även Michael Sheen som Tony Blair var lysande!

En liten film, som ger en trovärdig version av drottningens, och premiärministerns, agerande vid tiden för prinsessan Dianas död. Om den kungliga familjens hårda attityd, och deras oförmåga att plocka fram sina känslor, eller se människors känslor och förstå deras reaktioner - även om drottningen senare medgav att hon missbedömt situationen.

Det lär ju vara sant att det var Blair som övertalade drottningen att "bege sig ut bland folket". Och han vann ju otroligt på det. Ähum, synd bara att han inte lyckades behålla sitt goda omdöme...

Men filmen rekommenderas varmt.

Sista filmen för den här gången

Sådär ja, ytterligare en film avklarad. Där här börjar bli värre än Filmkrönikan, med den skillnaden att jag inte recenserar, bara rapporterar.

Nu har jag sett den fjärde av de filmer jag hyrde. Och det var Thank You for Smoking. Och nja, det var väl ingen höjdarrulle. Jag är lite osäker på om jag förstod budskapet och vad den egentligen handlade om. Och "stilen"? Skulle den vara nyskapande så har de missat totalt. Den kändes mer som efterapning. Tough shit.

Men nu har jag inget mer att se innan teven börjar i kväll. Kanske skulle jag passa på att duscha och klä på mig? Och kanske gå och lämna tillbaka filmerna? Eller kanske bara sitta här och ta det lugnt. Åh, dessa besluuuut...

Prime Suspect

Jag har precis sett första avsnittet av I mördarens spår från i går. Och jävlar vad bra det är. Otroligt spännande, otroligt bra regisserat och skådespelarna är fantastiska. Med Helen Mirren i spetsen. Förstås.

Jag kom inte ihåg att den här serien var så bra. Men det är ju otroligt. Så spännande och kallhamrad. Och ändå så mänsklig och känslosam. Det är nästan så jag måste hyra eller köpa de tidigare filmerna. För jag tror inte ens jag sett alla...

Oinspelad film

Alltså, jag är ju så pantad ibland. I går var det två bra filmer samtidigt på teve: The Passion of the Christ och Dagboken - Jag sökte dig och fann mitt hjärta. Eftersom jag ville se båda, bestämde jag mig för att kolla på Passion of the Christ och spela in Dagboken. Problemet är bara att jag kollade på Passion of the Christ och spelade in - Passion of the Christ.

Ingen stor grej egentligen, jag har redan sett Dagboken när den gick på bio. Men ändå, det retar mig. Såna misstag gör jag inte!

Film utan mening

I går såg jag om Hitta Nemo, fast den här gången på engelska. Och det måste jag säga: hur bra Ulla Skoog än må vara, så inte slår hon Ellen DeGeneres inte. Den rollen måste vara specialskriven för henne. Eller så passar hon bara perfekt i rollen...

I dag har jag sett den tredje av de filmer jag hyrde i fredags. Jag såg The Holiday, med Cameron Diaz, Kate Winslet, Jude Law och Jack Black. Och jag tror att den filmen har en ambition att bli en ny Fyra bröllop och en begravning eller Love Actually, att roa, vara snyftare och Gud vet vad. Fast den misslyckas kapitalt. Filmen har ett roligt tema, men tyvärr når manuset inte samma status. Och då tar jag ändå i så jag nästan spricker. Och regin är ju inte vad den kunnat vara. Kate Winslet och Jude Law är normalt riktigt bra skådespelare, men lyckas inte hålla upp den här rullen. Cameron Diaz däremot är så otroligt dålig så det finns inte. Kan hon göra annat än le och se så där pimpinett ut? Så nej, det här är ingen film som rekommenderas.

Ja, det skulle vara för Laws skull. Jag kom på mig med att fundera över om det faktiskt finns någon skådespelare som är snyggare än han. Och nej, jag kom inte på nån...

Kristi passion

Jag har precis sett The Passion of the Christ igen. Första gången var på dvd för några år sedan, och nu såg jag den på teve. Och jag tycker den är fantastisk! Möjligt lite för mycket våld, men samtidigt är min bild av händelseförloppet ungefär så som Mel Gibson speglar det i filmen. Så jag kan inte alls förstå kritiken som framfördes då filmen kom.

Och all heder åt Kanal 5 som visade filmen i sin helhet utan ett enda reklamavbrott. Ni förlorar säkert en hel del pengar på det. Men samtidigt vinner ni så mycket respekt, i åtminstone mina ögon.

Mer teve och film

Jodå, det har blivit mer tv- och filmtittande i kväll.

Det började med sista avsnittet för säsongen av Så ska det låta. Gäster var Anders Ekborg, Dan Ekborg, Charlotte Perrelli och Dea Norberg. Ganska bra faktiskt. Bröderna Ekborg var bäst. Men jag gillade faktiskt Perrelli också. Hon fick ett stort plus i min bok.

Därefter såg jag första avsnittet av SVT:s nya thrillerserie Lögnens pris, som verkligen var spännande i överkant. Man tyckte synd om huvudpersonen (Anna Björk) samtidigt som jag inte kunde låta bli lite irriterad på henne. Varför kunde hon inte försöka tänka lite rationellt? Tänk bara på den jävla datorväskan. Ja, men vad fan! Men jag ser fram emot andra och sista avsnittet i morgon...

Och så blev det film. Det hade jag inte alls planerat. I och med att jag hyrde fyra filmer i kväll fick jag behålla dem i sju dagar. Så varför kolla på två redan första kvällen? Men så blev det i alla fall. Andra filmen för dagen blev Hitta Nemo. Jag hade inte tänkt se den alls, men de pratade så varmt om den på jobbet, så jag kunde inte låta bli. Och eftersom de på jobbet likaså hyllat Ulla Skoog, så tog jag den på svenska. Och hon var riktigt, riktigt bra. Liksom Leif Andrée, som hade den andra huvudrollen. Fast filmen som sådan? Nja, jag vet inte...

I originalfilmen spelas Skoogs roll förresten av Ellen DeGeneres. Lite lockande att kolla en gång till bara för att höra henne...