Aronson goes blödig
Jag köpte Love Actually när jag var i London - den kostade bara fyra pund. Och jag har sett den nu i kväll. Åh den är så braaa. Jag både gråter och skrattar om vartannat. Kärleken är så fiiin. Och så svår. Och konstig. Och oförståelig. Och bara sååå vacker.
Och jag vet inte vem jag tycker om bäst. Och bara väntar på att jag ska få känna på...
Men mest är jag så glad, och så ledsen, för alla deras skull...
Och jag vet inte vem jag tycker om bäst. Och bara väntar på att jag ska få känna på...
Men mest är jag så glad, och så ledsen, för alla deras skull...
Etiketter: Film, London, Love Actually
3 kommentarer:
Ja, den är fin.
Kärleken är fin.
Och välkommen.
Du är fin också.
Och välkommen.
Gillar när Hugh Grant dansar :D
Ååhh...jag älskar den filmen. Det var alldeles för länge sedan jag såg den. Det får nog bli redan ikväll som det misstaget rättas till tror jag.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida