Det viktiga i livet

Jag orkar faktiskt inte uppbåda några krafter för att hylla vare sig Git Gay eller Alice Timander. De betydde inget för mig, och jag kan heller inte se att de tillfört något i mitt liv.

Däremot är jag väldigt bekymrad över det som händer i London, och hela Storbritannien som det verkar. Bilbomber, bilar som kör in i hangarer, utrymda flygplatsterminaler, rädda människor och så vidare. Finns det ingen ände? Hur ska vi få stopp på terroristerna? Jag hoppas att nye premiärministern Gordon Brown är sin nya roll vuxen. Om jag fick bestämma skulle han besluta att dra tillbaka de brittiska trupperna från Irak, så fort som det bara är möjligt.

Aronson goes blödig

Jag köpte Love Actually när jag var i London - den kostade bara fyra pund. Och jag har sett den nu i kväll. Åh den är så braaa. Jag både gråter och skrattar om vartannat. Kärleken är så fiiin. Och så svår. Och konstig. Och oförståelig. Och bara sååå vacker.

Och jag vet inte vem jag tycker om bäst. Och bara väntar på att jag ska få känna på...

Men mest är jag så glad, och så ledsen, för alla deras skull...

En hel värld av äpplen

Jag passade på att gå in i Apples butik på Regent Street i går. Dels ville jag se hur det var, dels, och framför allt, ville jag kolla på ett skydd till min nano.

Fast något skydd blev det aldrig. Jag glömde nämligen att titta efter något. I stället blev jag helt begeistrad av det jag såg: en butik stor som en hangar. Minst. Och i två våningar. Och överallt datorer. Och ännu mer överallt människor: människor som surfade, kollade på datorer, ipodar och allt vad de tittade på. Och mitt i allt pågick en utbildning i något (macar kan man väl förmoda). Och trappan upp kändes exklusiv: helt i glas. Och alla människor kändes befrändade (kan man säga så?), för alla hade ett och samma intresse: Mac. Och det kändes som en värld i miniatyr. Och... och... Och det känns som att jag övertolkar. Som sagt, helt begeistrad. Och betagen.

Men jag lyckades faktiskt titta på några väskor. Men det blev inget köp. Och som sagt: nanoskydd glömde jag helt bort...

London maj 2007, slutrapport

Det verkar snarare vara regel än undantag att flygplanen från London startar i tid. I går (i natt) kom jag hem en timme senare än planerat. Och efter uppackning och så, kom jag inte i säng förrän vid två-tiden. Så ja, jag är ganska trött i dag.

Framför allt har jag ont i fötterna. Jäklar vad jag har promenerat den här helgen. Och i går var inget undantag. Jag sprang runt i affärer för att försöka hitta lite att köpa. Men det gav inte mycket utdelning. Tyvärr.

Men jag var och åt lunch på Harvey Nichols. Lite coolt, även om det bara var i deras sushirestaurang...

Det duggregnade på förmiddagen och över lunch, så jag tog faktiskt tunnelbanan också. Men alltså, Londons tunnelbana lämnar en hel del över att önska. Det är sällan det går helt smärtfritt att åka där. I går var det Piccadlly Line som bråkade, just den linjen som jag skulle ta mig till Heathrow med. Så jag blev lite försenad.

Men det var ingen fara, jag gillar ju att vara ute i ganska god tid. Så jag hann. Och hann även med en öl. Och en liten flirt: på väg in till flygplatsen stod det en flygplatsanställd och rökte. Våra ögon råkade mötas, och sen följdes ögonen åt ända tills jag försvann genom ingången...

Jag tror jag har sagt det förr, men det tål att upprepas: det absolut värsta med att resa är när man kommer till gaten på väg hem och hör hur alla helt plötsligt talar svenska. För även om man har massor av hemlängtan, och inte vill annat än att bara komma hem, är det det som på något sätt markerar att det är oåterkalleligen över; nu är semestern slut.

En konsekvens av helgens vilda(?) leverne är att jag känner att en förkylning är på gång. Fan också. Aldrig får man vara riktigt glad.

I dag är jag ledig. Och gissa om jag är glad över att ha varit så förutseende. Så jag ska vila och ta det lugnt. Och kanske städa lite. Men framför allt njuta.

London maj 2007, rapport 5

Gardagskvallen var ingen hojdare. Och da tar jag anda i sa jag nastan kraks.

Jag var dodstrott efter att forst inte ha sovit sa mycket pa natten och sen efter en lang, lang promenad. Sa jag gick och la mig, och sov i tva timmar. Men det hjalpte inte mycket; jag var anda trott. Sa jag gick och kakade och tog sen en ol pa en pub. Men sen kopte jag faktiskt en stor pase godis och gick hem och kollade pa tv. De sande en film med Mel Brooks, som var rolig. Men inte ens den orkade jag titta klart pa, utan krop snallt ner i sangen och somnade bums.

I morse nar jag holl pa att gora mig i ordning knackade staderskan pa dorren och ville komma in och stada. Klockan kvart i nio? Jag har aldrig varit med om att de kommit sa tidigt. Sa jag fick hanga upp skylten med "Don't disturb" pa dorren...

Nu ska jag tillbaka till hotellet och packa och sen ska jag ha en dag med shopping. Atminstone hoppas jag det. Vi far se om det blir nagot...

London maj 2007, rapport 4

I dag har jag gatt och gatt och gatt. Och gatt.

Det borjade dock med att jag tog en lang tunnelbanetur ut till Kew Gardens. Det ar en botanisk tradgard som jag tankte det kunde vara kul att ga i. Men det var for dyrt. Jag visste att det skulle kosta pengar, men hade tankt mig 4-5 pund sa dar. I stallet ville de ha 12 pund. Men da sa Aronson ifran. Och gick. Och tog den langa tunnelbaneturen tillbaka.

Sen gick jag i stallet i Kensington och Hyde Park. Och Mayfair. Och jag har djavulskt ont i fotterna nu.

Varken killen fran i fredags eller min tyske van har hort av sig i dag. Men varfor vantade jag mig det? Killar ar ju som de ar...

Nu ska jag hem och vila mina ben (las: sova). Sa far det bli en sista utgang i kvall, innan jag aker hem i morgon.

London maj 2007, rapport 3

I gar var en riktigt trevlig kvall. Och natt.

Det borjade med en middag pa en thai-restaurang med en kollega som kommit till London enbart for min skull (naja). Och sa blev det lite barhopping. Forsta baren var val ingen hojdare, men den andra gillar jag skarpt.

Min kollega var tvungen att ga ganska tidigt, men sjalv var jag kvar ett langre tag. Jag var tamligen trott sa jag funderade faktiskt allvarligt pa att ga hem och sova i stallet. Men jag stannade ett tag till. Och tur var val det...

Nar jag var har i maj 2006 motte jag en tysk kille, som bodde i London. Han var en kille som jag kande att jag latt skulle kunna bli kar i. Vi hade lite kontakt sedan jag kommit hem, men det hela rann snart ut i sanden. I gar sprang jag pa honom pa baren. Jag vet inte om det slog gnistor mellan oss precis, men det var kul att traffa honom. Han pratade om att sms:a mig i dag, vi far val se hur det blir med det. I vilket fall: nar han gick pa toaletten drojde det inte lang stund, och fraga mig inte hur det gick till, forran jag stod och grovhanglade med hans kompis.

"Min" kille gav oss sin valsignelse och jag drog med kompisen hem till mitt hotell. Och det angrar jag verkligen inte.

Men varfor ar det alltid ett obligatorisk knull pa morgonen ocksa? Missforsta mig inte, jag gillar sex pa morgonen mer an pa kvallen (antagligen for att jag ar sa kvallstrott). Men det kanns som att det "maste" vara sa: en gang pa natten och en gang pa morgonen.

Anyway: det var jakligt bra.

Och nu ligger det tva kondomer* i min papperskorg, och av nagon anledning skams jag nastan infor staderskan. Men nej. det ska jag inte gora, jag vet.

I dag ar det ett fantastiskt vader har i London, och jag funderar pa att aka ut till en botanisk tradgard. Bara ta det lugnt och njuta.


*Nej, jag tanker inte beratta vem av oss som anvande dem...

ovantat besok

Ojda, det har kande jag inte till. Gotheborg i London? Hade jag vetat det hade jag naturligtvis gatt och halsat dem valkomna...

London maj 2007, rapport 2

Av nagon anledning funkar inte versalerna pa alla knappar pa den har datorn. Sa borjar jag en mening med liten bokstav sa ar det inte mitt fel...

Men oj vad jag har promenerat i dag. Jag gick till Tate Modern, en ganska krokig vag dit. Och sa gick jag och tittade dar och sen jag jag en annan ganska krokig vag hem.

Tate Modern var vad man hade kunnat vanta sig: fyllt av modern konst som Aronson inte alls forstar sig pa. Men det kandes anda ganska trevligt att vandra runt dar. Aven om jag nog kom genom det dar museet fortare an manga andra...

Och sa var det en riktigt snygg dansk kille dar. Sa man kunde ju ga och kolla pa honom ocksa...

Sa har jag kopt tva bocker: The Beautiful Line samt en bok av David Leavitt, en forfattare som jag tycker ar skitbra.

I eftermiddag har jag vaxlande sovit, vaxlande kollat pa FA-cupfinalen, som for ovrigt inte ar slut an...

Nu ska jag snart gora mig i ordning for nattens aventyr...

London maj 2007, rapport 1

Nar vi kom till London i gar fick vi cirkla over stan i cirka 25 minuter. Det var forsta gangen for mig; synd att jag inte satt vid fonstret, da hade jag kanske kunnat njuta lite av det ocksa. Det var namligen klar sikt och en vackert bla himmel. Om landskapet runt London var harligt gront.

Nar vi val kommit ner och jag var inne i London gick jag pa Afternoon Tea med en kompis fran Sverige. Valdigt trevligt. Och gott. Vi tog aven en lang promenad i Hyde Park. Jag gick over huvud taget valdigt mycket i gar...

Sen till hotellet for incheckning. Jag bor pa St Giles Hotel. Hotellet har vaaaldigt sma rum, men det ligger centralt sa jag bor har ratt ofta. Men det ar nog over med det nu. Den har gangen fick jag ett annu mindre rum an jag brukar och det kanns som att de nu inte gor sig fortjanta av Aronson som gast langre. Sa nasta gang jag reser hit blir det ett nytt hotell.

Kvallen sen var trevlig, med barhopping och ol, lite for manga ol faktiskt. Jag scorade inte, men fick till lite hangel med en valdigt sot pojke. Han tog mitt nummer, sa vi far se om han hor av sig i dag...

I dag ska jag ga runt lite pa stan, men tankte ocksa ga till Tate Modern. Jag ar egentligen inte killen som gillar att ga omkring pa museer, men man maste val nastan ha varit pa Tate nar man varit har sa manga ganger...

Och sa ar det FA-cupfinal i dag. Och det marks pa teve inte minst. Det pratas valdigt mycket om mantchen, men annu mer om nya Wembley Arena. Som ar fantastisk. Jag sag den nar vi landade i gar och funderar pa att aka dit i morgon.

Vadret i gar var fantastiskt. Det blaste en del, men annars var det jatteskont. Solen sken och alla var glada. I dag hotar de med "showers", men an sa lange ser det fint ut.

Sa langt sa langt. Jag lar val aterkomma...

Morgongråt

I dag är det dags för min andra resa till London den här veckan. Och av den anledningen gick jag upp klockan sex i morse. Riktigt varför jag gick upp så tidigt kan jag just nu inte förstå, eftersom jag faktiskt i princip snart är klart med allt (packning, rakning, frukost etc.). Så nu får jag sitta av tiden typ en timme...

Men dagen kunde helt klart börjat bättre. Den började nämligen med att Aronson grät. Eller, nåja, fällde ett antal tårar. Rätt många faktiskt. Anledningen var ett inslag i Gomorron Sverige. Det handlade om Felix, 6 år, och både döv och blind. Och mitt hjärta svämmade bara över. Och gör just nu också; tårarna bränner i ögonen när jag skriver det här. Felix var så söt. Och jag bara undrar vad som händer där inne, dit inne där ingen hittills riktigt trängt.

Man kan se mer om Felix i programmet Barnet och orden - om språk i förskolan på söndag klockan 17.25 i SVT1.

Motstånd mot att resa

I morgon reser jag till London - för andra gången den här veckan. Det börjar nästan bli en vana. Fast en trevlig sådan.

Men jag börjar förstå varför många tycker det är så jobbigt att flyga. För det är ett jäkla åbäkande: ta sig ut till flygplatsen, gå igenom säkerhetskontroller, passkontroller, vänta och vänta igen. Och igen. Men flyget som sånt är ganska kul. Om man har att sysselsätta sig med. Och får lite god mat...

Jag håller som bäst på att packa, och det är ju heller ingen av de roligare saker man kan sysselsätta sig med. Det brukar dock gå kanska snabbt. Men så ibland, som i kväll, känns det tråkigt. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha med mig, och inte behöver ha med mig. Datorn, till exempel. Den lämnar jag nog hemma. Eller kanske inte. Och hur många strumpor behövar jag ha? Och tröjor? Behöver jag ha en varm tröja? Ska jag ha den på mig, kanske...?! Och funkar adaptern? Den verkade ju inte funka tidigare i veckan.

Och helst av allt vill jag bara sova.

Men i morgon, när jag traskar runt på Londons gator, då ska jag minnas den här kvällen som "a distant memory". För då ska jag ha roligt.

Inför en konferens i London

Så är jag då i London. Jag hade tänkt skriva ett blogginlägg eller två redan på Arlanda, men det visade sig när jag hade gått igenom säkerhetskontrollen att såna där inloggningsuppgifter, dem köper man UTANFÖR spärrarna. Lid. Så då orkade jag inte gå ut och göra om hela proceduren. I stället satte jag mig och tog en öl samt tittade på när Miss Inga from Sweden köpte smink.

Väl i London kom vi ganska snabbt in till stan från Heathrow. Vi åkte direkt till hotellet som visade sig vara en riktig pärla. Otroligt fint rum, jag är nästan förälskad. Men fatta att staten handlat upp Radisson som officiellt hotell för oss statligt anställda. Vi kan faktiskt klara oss med lägre standard. Men jag klagar inte. Baren är fullproppad, även om Aronson ska försöka låta bli att nalla. Och gratis internetanslutning utan tråd. Inte illa.

Tyvärr får jag dock inte nätadaptern att funka, så jag får köra på batteriet...

När vi kommit till ro på hotellet begav vi oss ut för shopping. Det var dock mest Miss Inga som shoppade. En massa, som damer alltid gör. Själv köpte jag inget. Däremot har jag nittat en skjorta som jag skulle vilja köpa. Men det gör jag när jag kommer nästa gång i stället. Vilket ju är snart. Ha ha.

Nu har vi varit på en, vad vi tror är, turkisk restaurang och ätit. Jättegott. Och otroligt trevlig lokal. Det är nästan så jag får gå dit i helgen.

För jag kommer ju hit på fredag igen.

Men i morgon har vi konferens. En hel dag med en massa ointressant tal. Men det får man väl försöka klara av. Om nu min arbetsgivare för en gångs skull satsar lite på mig, får jag ju ställa upp tillbaka också...

Nu ska det bli lite mer godis, och Evian. Sen ska jag nog försöka sova. Det blir en tidig morgon i morgon. Och en lång dag...

Nu bär det av

Nu bär det snart iväg till London. Om några timmar sitter jag och Miss Inga from Sweden på planet, tankade och glada. Eller, nej, jag menar ju glada och förväntansfulla. Tankade? Inte vi, inte. Så dumt sagt. Var fick jag det ifrån? Inte skulle väl vi...

...och lagom till att vi ska resa passar de på att bränna ner flygplan på Arlanda. Vad är de med folk? Vill de inte att vi ska resa...?

Jag tänkte ta med mig min nya fina laptop, som ett experiment. Så förhoppningsvis ska jag kunna blogga både lite nu och då.

I övrigt fortsätter diskussionen och debatten kring Eurovision Song Contest. Det talas om politisering, kompisröstning och jag vet inte vad. Suck och stön. Men jag tror det är som Christer Björkman sa i Gomorron Sverige i morse: vi är alla i affekt nu. Låt oss ta debatten om några dagar när vi börjar få lite perspektiv på saker.

Kunskap ger makt

Har spenderat eftermiddagen tillsammans med Jonaz, en sann (mac)vän. Vi har gått igenom en massa funktioner på min nya MacBook och laddat ner ett och annat program som jag haft problem med. Men nu är jag något klokare. Hoppas jag...

Nu ska jag bara packa också: jag reser ju till London i morgon - för första gången den här veckan. Egentligen ska jag ju inte ha så mycket med mig, vi talar ju om en enda natt. Men ändå, det ska ju trots allt göras: kostym, slips, skor, tandborste och pass, inget får glömmas bort...

Busy, busy

Nästa vecka åker jag till London. Inte en, men två gånger. En gång i tjänsten och en gång privat.

Jodå, ser du.

Kalla mig gärna globetrotter. Eller var lite avundsjuk. Eller varför inte bara glädjas med mig?!

På måndag åker jag och Miss Inga From Sweden dit för en konferens. Den går av stapeln tisdag-onsdag, men vi ska bara vara med på tisdagen. Så vi åker på måndag, så vi är utvilade och fina på tisdag*. Egentligen ville jag åka redan måndag morgon, men Miss Inga har barn, så det blir vid lunchtid i stället.

Så blir det hem och jobb på onsdag. På torsdag är vi lediga och på fredag åker jag till London igen. En ren nöjestur. En långhelg i London brukar ju aldrig vara fel, så det hoppas jag det inte blir nu heller. Fast det blir väldigt svenskt: redan på fredagen ska jag träffa en svensk kompis, boendes i Stockholm, som är där tillfälligt, för en fika. Och på lördagen ska jag träffan en arbetskollega som pluggar i England det här året. I övrigt blir det väl mest hångla, knulla och sånt. Ni vet, det vanliga...


*As if.

Uppe med tuppen - trots allt

Jag kunde inte somna i går kväll. Fatta, en fredagkväll! Det har väl aldrig hänt tidigare!?

Men låg jag där och vred och vände på mig. Och inget hände. Så jag var tvungen att gå upp lite och försöka stressa ner. Slutligen somnade jag, vid tvåtiden. Och ändå vaknade jag vid halv nio-tiden...

Ibland är det bara såå jobbigt att vara morgonmänniska!

Nu ska jag gå och träna, och sen fortsätter jakten på skor. Skofrågan måste nämligen vara löst när jag åker till London. Hoppsan, nej jag vet. Det har jag inte nämnt tidigare. Men så är det. Om ett par veckor bär det av. Men mer om det senare...