London maj 2007, slutrapport

Det verkar snarare vara regel än undantag att flygplanen från London startar i tid. I går (i natt) kom jag hem en timme senare än planerat. Och efter uppackning och så, kom jag inte i säng förrän vid två-tiden. Så ja, jag är ganska trött i dag.

Framför allt har jag ont i fötterna. Jäklar vad jag har promenerat den här helgen. Och i går var inget undantag. Jag sprang runt i affärer för att försöka hitta lite att köpa. Men det gav inte mycket utdelning. Tyvärr.

Men jag var och åt lunch på Harvey Nichols. Lite coolt, även om det bara var i deras sushirestaurang...

Det duggregnade på förmiddagen och över lunch, så jag tog faktiskt tunnelbanan också. Men alltså, Londons tunnelbana lämnar en hel del över att önska. Det är sällan det går helt smärtfritt att åka där. I går var det Piccadlly Line som bråkade, just den linjen som jag skulle ta mig till Heathrow med. Så jag blev lite försenad.

Men det var ingen fara, jag gillar ju att vara ute i ganska god tid. Så jag hann. Och hann även med en öl. Och en liten flirt: på väg in till flygplatsen stod det en flygplatsanställd och rökte. Våra ögon råkade mötas, och sen följdes ögonen åt ända tills jag försvann genom ingången...

Jag tror jag har sagt det förr, men det tål att upprepas: det absolut värsta med att resa är när man kommer till gaten på väg hem och hör hur alla helt plötsligt talar svenska. För även om man har massor av hemlängtan, och inte vill annat än att bara komma hem, är det det som på något sätt markerar att det är oåterkalleligen över; nu är semestern slut.

En konsekvens av helgens vilda(?) leverne är att jag känner att en förkylning är på gång. Fan också. Aldrig får man vara riktigt glad.

I dag är jag ledig. Och gissa om jag är glad över att ha varit så förutseende. Så jag ska vila och ta det lugnt. Och kanske städa lite. Men framför allt njuta.