31 oktober 2006

Rolig teve

Jag vet inte hur många gånger jag sett klippen från Robins nu. Men jag skrattar lika mycket varje gång. Både Robin och Filippa Bark är så otroligt jävla skitroliga.

När du klickat på länken ovan kan du sedan klicka på någon av filmrutorna så får du upp en radda olika klipp man kan kolla på.

Gör det, och du får en fantastiskt rolig stund...

=D

Slakt av heliga kor

Åhléns har sedan ett par veckor börjat sälja adventsljusstakar. Och på något sätt kan jag förstå det, även om jag inte gillar det. Men nu har min ICA-butik börjat sälja Julmust. Och där går min gräns.

Det finns vissa heliga kor; Julmust ska säljas vid jul, Semlor strax innan fastan och kräftor i augusti. Och inget får ändra på det. Det är saker som står skrivet i sten. Sedan lång tid tillbaka.

=)

En nåd att stilla bedja om

Reese Witherspoon och Ryan Phillippe, som tydligen ska ha framstått som ett av Hollywoods mest framgångsrika och harmoniska par, har meddelat att de ska skiljas. Jättetråkigt för dem. Verkligen.

Men vore det här inte ett ypperligt tillfäller för Mr Phillippe att bestämma sig för att komma ut som bög? Och så skulle han älska bara mig...

=)

Baka, baka liten kaka

Vi har avdelningsfika en gång i veckan på jobbet. Enligt ett rullande schema är det då en person på avdelningen som ansvarar för att vi får något fikabröd. Antingen bakar man själv, eller så går man och köper något.

Jag gillar att baka och brukar sätta en heder i att baka till de gånger det är min tur. Men den här gången vet jag inte. Jag känner att det är så mycket just nu så jag vet inte om jag hinner. Å andra sidan känns det kymigt att INTE baka. Och vad ska jag bjuda på i stället? Så det blir nog bakning trots allt. Lite tid ska jag väl kunna offra på det...

30 oktober 2006

Veckans kläder klara

Så där ja. Nu har jag äntligen planerat vad jag ska ha på mig i morgon. Och resten av veckan. Det satt hårt åt den här gången, men nu så.

Jag brukar försöka vara ute i god tid. Inte för att det egentligen spelar någon större roll, men jag har en hang-up: jag kan inte ha samma kläder, skjorta, tröja, byxor eller vad det månde vara, två dagar i rad. Det går bara inte. Så jag måste planera så det inte slumpar sig så att jag måste ha det...

Och den här veckan satt det som sagt hårt åt. Egentligen borde jag ha planerat redan i helgen, men av någon anledning sket det sig. Och eftersom jag ska tvätta på fredag är det ju bra att "använda upp" kläderna så jag kan slänga dem i tvättmaskinen sen...

Fast jag är inte rabiat. Skulle något inträffa är jag inte värre än att jag kan ändra mig. Och byta. Det sker allt som oftast. Men i princip så...

Nästan ett önskeresultat

AIK spelade bara oavgjort mot Gais i kväll. Resultat: 0-0. Det näst bästa resultatet. Det bästa hade naturligtvis varit att Gais vunnit. Fast det hade väl varit att hoppas för mycket.

Men nu är det fördel Elfsborg. Vinner de på söndag, så vinner de Allsvenskan. Men det blir inte lätt, de möter Djurgården. Visserligen på hemmaplan, men ändå.

Å andra sidan möter AIK Malmö FF, som väl också blir en tuff match. Men Elfsborg kan vinna även om de spelar oavgjort eller till med om de förlorar. Men då får AIK också bara spela oavgjort respektive förlora.

Hejar jag då på Elfsborg? Nej, inte egentligen. Men dels har de numera ett par av mina favoritspelare, Anders Svensson och Jon Jönsson, dels är AIK mitt hatlag nummer 2. Vilka nummer ett är vill jag inte ens tala om...

Ett tecken?

I fredags hängde mörka moln tungt över Stockholm. Men en kollega fick se ett hål i molntäcket där solen lyckades sticka fram. Och se hur den lyste...


Hick, hick, hick

Jag har fått hicka. Hick, hick, hick, säger jag. Hela tiden. För den går nämligen inte över. Hick, hick, hick. Jag har försökt dricka vatten, men det hjälper inte. Jag har försökt titta på mina kollegor (i brist på annat) för att bli skrämd, men inte heller det hjälper. Hick, hick, hick.

Jäkligt jobbigt. Hick, hick, hick. Jobbigast är såna där när munnen öppnas och man SKRIKER ut ett tydligt HICK.

Det har nog hållit på en fem-sex minuter nu. Hick, hick, hick. Minst. Hick, hick, hick.

Hick, hick, hick.

Breven gör mig besviken

Kommer ni ihåg A? Denne vackre man som fick mina kinder att hetta, mitt hjärta att banka fortare, mina ben att bli till gelé och min kuk att... hmm... ja, ni vet.

Han har börjat skicka mejl till mig. Mejl som jag inte gillar, som jag... ähum... jag ska kanske ta det från början.

Jag hade kommit över A. Jag menar det. Verkligen. Vi har setts en gång i veckan på klasserna och det har inte känts något speciellt den senaste tiden. Snarare tvärtom: jag har i stället börjat fundera på vad jag egentligen såg hos honom. Jag menar: framför allt har han ju aldrig visat något som helst intresse för mig. Inte som person i alla fall. Bara som kund. Dessutom känns han ofta hård och kall. Och det är ingen typ av person jag vill ha i mitt liv. Så jag var glad, jag hade kommit över honom. Även om jag fortfarande kan bli jäkligt blyg inför honom...

Men så kom han för några veckor sedan och frågade om jag vill vara med i en mejlgrupp som han har. Han brukar skicka mejl till särskilt utvalda kunder för att rapportera om hur hans schema ser ut: om han inte kommer till något av sina ordinareie pass, eller om han vikar för någon annan. Så, typ. Visst, tyckte jag, och gav honom min e-postadress.

Första brevet kom efter någon vecka. Och vilken besvikelse. Jag hade nog förväntat mig mer än så. Det stod bara typ att nästa vecka kör jag som vanligt. Och inget mer. Jag hade förväntat mig ett något längre och kanske mer personligt brev (till oss alla, alltså inte bara till mig).

I går fick jag ett andra brev. Där skrev han att han ska vika på ett annat pass. Och frågade om vi (jag) kommer. För det första hade han stavat fel på vika (han hade skrivit med c). Och sånt kan störa mig oerhört. För det andra vet jag nu inte om jag ska svara honom eller inte. Min första tanke var att jag skulle skriva något kvickt och intelligent till honom som svar. Men jag kom inte på något, så då skippade jag det. Så nu vet jag inte vad jag ska göra.

Jag vet att alla inte kan vara lika vältaliga som jag. Men något mer tycker jag att jag hade kunnat förvänta mig än bara några få fattiga ord, till råga på allt felstavade eller märkligt valda.

Och nu börjar jag också fundera på om jag verkligen har kommit över honom som jag trott. Eller om jag bara tror att jag känner något. Jag vet att jag kan bli som besatt många gånger, och kanske är det bara det det handlar om? Nåja, jag får väl se hur jag känner nästa gång jag träffar honom.

Men frågan kvarstår: ska jag svara honom. Jag vet: nej. Men ändå... Kanske...

Eländig början på dagen

I dag fick jag sova en timme längre än förra måndagen. Men inte hjälpte det. Jag var otroligt trött när klockan ringde klockan 07.20. Å andra sidan var jag kanske uppe en timme längre än normalt i går kväll. Men jag var inte tillräckligt trött för att gå och lägga mig som jag borde...

Och så kommer man då upp, kollar på termometern och ser att den står på typ +4 grader. Uj, uj, tänker jag, kallt. Så jag tar på mig ordentligt när det är dags att gå. Men vad händer? Fyra grader är plötsligt inte lika kalla som de var i går. För då var de kalla. I stället svettades jag kopiöst hela vägen till jobbet. Jobbigt.

Och som om det inte vore nog med eländet: på tunnelbanan fanns en gammal kompis som jag inte sett på länge. Senast vi hade kontakt sårade han mig väldigt mycket och jag tog aldrig kontakt med honom igen. Inte heller han tog kontakt. Och senare, när mina sår läkts, kände jag inga behov av att ha mer kontakt med honom. Och tydligen inte han heller. Vi har setts några gånger sedan dess, framför allt på SATS. De första gångerna hade jag tänkt säga hej, men eftersom han tittade bort, gjorde jag inte det. Sedan tröttnade jag på att försöka hälsa, så jag slutade. Nu blir det alltid så pinsamt när vi ses. Tyvärr. Fast han är nog den av mina gamla kompisar som jag är minst nyfiken på vad som hänt med. Så kanske var vi inte så nära vänner som jag en gång trodde...

29 oktober 2006

Världens starkaste björn. Och äldsta?

Bamse fyller 40 år, meddelar Expressen. Jag älskade Bamse när jag var liten, både som serietidning och filmerna som sändes på teve. Visst var det Olof Thunberg som läste? Det var både spännande och roligt. Och jag tyckte Skalman var så cool, även om jag ibland skrek åt honom när han la sig att sova bara för att Mat- och sovklockan sa så MITT I ETT ÄVENTYR. Men oj, oj, oj så cool. Samtidigt. Men Bamse var ju den store idolen. Oj, om man haft hans Dunderhonung, jag hade nog nästan kunnat dö för den...

Fast Lille Skutt gillade jag aldrig. En riktig fjolla. Oops... ;-)

Jag prenumererade för övrigt på fyra olika serietidningar i olika omgångar när jag var liten. Förutom Bamse var det även Kalle Anka, Fantomen och Seriemagasinet. Jag var nog mest Fantomenfan.

Men tillbaka till Bamse: Grattis, Grattis, Grattis!

Nyspelad musik 19

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Duran Duran - Ordinary World
2. Raymond & Maria - Ingen vill veta var du köpt din tröja
3. Pontus & Amerikanerna - Någonstans i USA
4. Eurythmics - Sweet Dreams (Are Made of This)
5. Malta - Sommar'n som aldrig säger nej
6. Jon Bon Jovi & Pavarotti - Let It Rain
7. Shebang - Romeo
8. Elton John - Bennie and the Jets
9. 2 Unlimited - No Limit
10. Anne-Lie Rydé - Segla på ett moln

Just nu: Gösta Linderholm - När morgonen gryr

Vakta din tunga

The Ark ställer enligt Aftonbladet in sin USA-turné. För några dagar sedan skämtade Ola Salo om ett flygplan. Något om att han hoppades att det inte skulle krascha över dem, utan hellre i Vita Huset. Han bad om ursäkt och hoppades att saken var utagerad. Men tydligen inte. Hotbreven har tydligen haglat in, och nu ställer de alltså in. På grund av rädsla, får man förmoda.

Synd. Ett skämt gick överstyr, och fick oförväntade och alldeles för stora konsekvenser.

Svårlöst problem

Suck alltså. Jag har ett riktigt i-landsproblem att ta itu med: jag hade tänkt att ta en lång promenad och eventuellt gå på bio i eftermiddag. Men just nu känner jag mest för att sitta hemma och vara ensam och småpyssla eller nåt.

Men det känns som att sitta hemma kan jag göra vilken söndag som helst. Så varför just i dag när det är så fint väder ute? Men det är ju å andra sidan i dag som jag känner mig trött och bara VILL vara ensam och tycka synd om mig själv.

Blogghelvete

Jävla Blogger. Något är riktigt fel i dag. Mitt förra inlägg står som publicerat klockan 10.09. I själva verket kom det inte fram på bloggen förrän klockan 11.04. Då hade det legat som en post bland mina andra i nästan en hel timme. Men vägrade bara att komma ut. Jag har försökt publicera det ett antal gånger. Och ändå, let's face it, är det inget höjdarinlägg...

Grrr. Det tar på nerverna att blogga...

Kallt i Sverige

Jag hörde på radion i morse att man uppmätt höstens kallaste temperatur i natt: minustjugofyragrader (-24) Brrr. Hösten är här och vintern är på gång...

28 oktober 2006

B som i beta

Jag kan inte byta till beta-versionen av Blogger. Varför förstod jag inte riktigt. Jag gavs ett antal olika förklaringar men ingen lät trovärdig.

Men Blogger har i och för sig inte varit helt kurant i kväll, så jag ska försöka igen en annan gång...

Modemagasin of MQ

Jag var på MQ i dag och köpte kläder. En tröja och en slips blev det. När expediten packade ner mina kläder i en påse, passade hon på att även sticka med mig ett nummer av King, ett modemagasin för män. Jag har aldrig läst King tidigare, och tänke att det var ju bra, så får jag göra det också. Gratis.

Jag ska direkt säga att modemagasin inte är min grej. Jag har aldrig förstått nöjet med dem. Och det är ju ofta mer reklam än annat känns det som. Men jag ville ge den här en chans. Kanske var den annorlunda än dem jag tidigare läst.

I vilket fall, till middagen passade jag på att bläddra i och läsa i tidningen. Det var ett modereportage med Per Gessle. Otroligt tråkigt. Jag menar, ibland handlar Gessle kläder för 100 000 kr på en dag. Hur nära känner jag mig honom? Jag bara undrar...

Och så var det en intervju med Johan Rheborg. Jag fick lära mig att han gillar motorcyklar, och har tre stycken själv. I övrigt var det mest gammal skåpmat. Intet nytt under den solen alltså.

Och så var det mycket modebilder. Mode, mode, mode. Med många snygga och ibland väldigt sexiga unga killar - och HM:s Maldini.

Och så var det reklam. Mycket reklam. För Tretorn, Nilson, Euphoria från Calvin Klein (som dessutom på redaktionell plats bland många andra korades till höstens doftfavorit), Synsam, Rolex, Oscar Jacobson, Tendenza från Van Gils, Samsung, Sony Ericsson, Bianco Foootwear, Dressmann och mycket, mycket mer. Och en del som jag inte alls förstod vad det var reklam för. Och Calvin Klein underkläder, Atlas Design, Skin från Boss, Dior Homme, Saab, Hansen & Jacob, Gillette, TT och slipsladan.se.

Vad som skiljer den här modetidningen för män från andra modetidningar för män förstår jag inte. Men framför allt: vad som lockar övergår mitt förstånd totalt.

Självklart ska de som vill få läsa King och andra modemagasin. Men jag är glad att jag slipper. Gäääääsp.

Brokeback - igen

Jag har precis sett Brokeback Mountain. Igen. Jag såg den förstås på bio, men köpte den på dvd i går, eftersom det är en film jag känner att jag vill ha. Även om jag inte är säker på om jag kommer att se den så många fler gånger. Men den är så bra. Och så fin. Och sorglig. Jag blir alldeles varm av den, och samtidigt alldeles kall.

Och Heath Ledger och Jake Gyllenhaal är så bra. De passar perfekt i rollerna!

...och visst påminner Heath Ledger och allas vår Kimma om varandra?!

Viktiga drömmar

Jag vaknade visserligen till vid femtiden i morse, men annars sov jag till halv nio. Vilket är riktigt länge för att vara mig, med tanke på att jag gick och la mig vid midnatt. Men det var skönt att sova... =)

Och för tredje natten i rad har jag drömt. Men jag tänker inte blogga om det, för drömmarna känns personliga och viktiga. De försöker säga mig något, och jag förstår inte vad det är. Det är inte samma dröm, men någonstans känns det som att de handlar om samma sak. Alla har haft jobbet som ett av temana. Vilket kanske i och för sig inte säger något. Vi får väl se om jag fortsätter drömma så att jag kan förstå dem snart...

Annars har jag varit och tränat i dag. Och sedan shoppat, en tröja och en slips blev det. Alltid något, som flickan sa...

27 oktober 2006

Synd på så rara ärtor

Jaha, så åkte Linda ut. Och nej, det trodde jag aldrig. Jag vet att hon inte har någon direkt publik, men kan folk inte se en bra artist när hon står framför dem? I dag var hon grym. Visst har hon varit lite ojämn tidigare, men hon är ju bra. Betydligt bättre än till exempel Johan och Cissi.

Men visst, kanske något anonym.

Idol 27 oktober 2006

Jag vet inte om det är jag som tröttnat, eller om Idol gått i stå. För i dag kändes det segt. Tråkiga sånger och tråkiga uppträdanden. Åtminstone tyckte jag så till att börja med. Men det tog sig rejält i andra halvlek.

Johan och Felicia kan så mycket bättre, det vet jag.

Men Linda är i topp igen. Och det känns så skönt. När hon är bra är hon så otroligt bra.

Markus är som alltid så jävla, jävla bra. Det jag har emot honom, åtminstone i kväll, är att han är lite för medveten. Han tittar för mycket i kameran och följer den hela tiden. Lite för mycket, alltså.

Och jag håller med Kishti om Erik: i de lugna partierna är han lam. Men när han tar i då äger han. Fett.

Och Danny var bara en såå stor besvikelse i dag.

Och vad har hänt med killarna i juryn? Vilka jävla softisar. Felicia var dålig i dag. Hon kan så mycket bättre. Men de säger att det är bra. Va?

Bäst i kväll: Linda och Markus.

Sämst i kväll: Felicia - hon kan så mycket bättre.

Hedersomnämnande: Erik - bara för att.

Bör röstat ut: Cissi.

Att leva som man lär

Jag har bloggat om det ett antal gånger förr, och nu gör jag det igen. Jag har blivit så jävla fet! Ja, jag vet att allting är relativt, men fet är jag. Sedan mina magproblem började har jag inte kunnat äta "riktigt" och dessutom tröstätit en del. Så jag har gått upp rejält i vikt. Men nu hade jag bestämt mig för att ta tag i det. Ordentligt.

Så nu sitter jag här, med en jättestor påse godis bredvid mig. Suck...

Ny hövding i länet

Vi kommer att få en ny landshövding i Stockholm. Från årsskiftet tar Per Unckel över efter Mats Hellström. Och jag har egentligen ingen åsikt i frågan. Han ger ett ganska träigt intryck. Samtidigt har jag hört att han var mycket uppskattad som chef när han var Utbildningsminister. Så vi får väl se hur det blir.

Men jag säger Lycka till. Och hoppas samtidigt att det här inte är början av en trend att utse gamla moderata politiker till alla poster nu...

Ett brev i natten

När jag ändå var vaken i natt passade jag på att logga in en stund på Qruiser. Jag fick då ett brev från en thailändare, i Bangkok. Han skrev:

hi how are you to day ? i hope every thing ok with you . for me myname bear nice guy from thailand.and i hope mysms not disturb you if it disturb you i m sorry really. notthing i want talk and say hello with you i hope you not hate at talk with me. ok iwish you happy everything at you hope have agoodtime and smile to you lucky take care you seft aha.

Lite rörande, lite tragiskt...

En riktigt rolig dröm

Jag drömde och jag vaknade. Och nu kan jag inte somna om.

Men det roliga är vad drömmen gjorde med mig. Jag ska inte berätta vad den handlade om, det blir alldeles för långt och komplicerat. Men när jag vaknade tyckte jag att den var så rolig att jag låg en lång stund och bara råskrattade. Högt och länge.

Kanske därför jag inte kan somna om nu...

26 oktober 2006

Kommer jag att få aids?

Jag kommer precis tillbaka från Venhälsan på Södersjukhuset. Det var dags för det mer eller mindre regelbundet återkommande HIV-testet. Inte för att jag känner mig speciellt orolig, men jag tycker man ska testa sig emellanåt. Men även om jag känner mig ganska säker, väntar nu en vecka av oro, ångest och ett jävla humör innan jag får resultatet. Åtminstone brukar det vara så...

Varje gång jag kommer dit verkar de ha ändrat rutinerna. Nu fick jag först prata med en kurator. Han ville veta varför jag testade mig (rutin, svarade jag), om jag skulle testa mig för andra sexuellt överförbara sjukomar (nej, inte i dag) och om jag hade några frågor (nej, jag kan nog redan det mesta). Tyvärr verkade han lite osäker, så jag fick inget riktigt förtroende för honom. Å andra sidan hade jag som sagt inte så mycket att vara orolig för. Sedan fick jag gå tillbaka till väntrummet. Och strax därefter fick jag träffa en sjuksköterska som tog provet. Och så fick jag gå till receptionen för en ny tid.

Så var det. Inget konstigt, egentligen. Cirka 40 minuter tog det allt som allt.

Varenda gång jag kommer dit tänker jag att väntrummet måste vara ett perfekt ställe att ragga på. Bara bögar och inte så mycket annat att göra. Men icke. De andra killarna brukar mest sitta och bläddra i QX, eller titta i taket eller nåt. Eller är det bara när jag är där...?!

I dag var där förresten en skitsnygg kille. Jag såg honom redan på bussen dit, och var nog ganska säker på vart han skulle. Tyvärr verkade han inte tycka att jag är lika snygg, för han mötte aldrig min blick... =/

Lönejobb

Ännu en intensiv dag på jobbet. Det har varit många möten i dag.

Jag sitter med i SACO:s lönedelegation på min arbetsplats. Det betyder bråda dagar just nu, eftersom vi är mitt inne i en lönerevision. Vi har individuella lönesamtal, och just nu håller vi på att samtala med dem som har strandat och som vi ska löneförhandla för.

Ett viktigt men väldigt svårt arbete. Arbetsgivaren är nämligen inte alltid så rolig att ha att göra med...

Inställt möte

Mitt första möte i dag blev inställt. Alltid något, som flickan sa. Anledningen var att vår chef tydligen glömt att vi skulle ha möte. Han kom i alla fall inte. Så vi andra satt där och såg dumma ut. Sen gick vi...

Lite bloggande

Oj, jag bloggade bara en gång i går. Det känns... konstigt. Tomt. Men jag hade väldigt mycket att göra på jobbet, och hade en del möten - ända fram till sex faktiskt. Och på kvällen var jag ute och käkade med en kompis. Trevligt, gott och vinet flödade.

Och i dag finns risk för lika litet bloggande. Jag har otroligt mycket möten. Korta såna, en halvtimme per möte. Och i kväll ska jag träna. Och sen vet man inte vad som händer...

25 oktober 2006

Som hand i handske

Fan och jävlar och helvete vad det är kallt ute i dag. Jag trodde jag skulle frysa min söta lilla häck av mig när jag var ute på lunchen.

Så för att inte frysa så mycket i kväll tänkte jag på lunchen gå och köpa nya handskar (vilket behövs ändå) och en halsduk (behövs också i vilket fall). Halsduk gick bra. Jag bestämde mig i princip redan i helgen vilken jag ville ha. Så det var bara att köpa den.

Men handskar var värre. Jag hade inte så mycket tid på mig, utan sprang in på NK för att kolla. Och visst fanns det snygga handskar. Problemet är, som det alltid är när jag behöver något för händerna, att jag har så små fingrar. Så urvalet är klart begränsat. Inget på NK allstå. Jag får leta vidare...

...och frysa i kväll.

24 oktober 2006

Man får skämta om allt. Men inte alltid.

Jag är ingen människa som har idoler. Men hade jag haft det hade the Ark definitivt tillhört den skaran. Och då framför allt Ola Salo, som är en av våra absolut bästa sångare. Och låtskrivare. Och textförfattare.

Men nu verkar han ha gjort bort sig. På en tillställning på Sveriges ambassad i Washington har han skojat om 11 september. Det tycker jag absolut att man får göra. Men det här verkar mest ha varit plumpt. Fast han har tydligen också bett om ursäkt, och USA anser saken därmed vara utagerad. Oj, oj. Det hade kunnat bli diplomatiska problem direkt för Reinfeldt, Bildt och de andra i regeringen att klara ut...

Hmm, jag upptäckte precis att artikeln i DN var bättre. Surprise, surprise...

Bög och blatte - värre än värst?

Han är inte bara bög, han är blatte också. Facundo Unia skriver om hur det är att vara bög, men framför allt blatte i Sverige i dag. Osentimentalt, roligt och otroligt rörande.

Men varför är folk så jävla... elaka?

En fördel med hösten - och en nackdel

När jag tvättade förra veckan passade jag på att byta från sommartäcke till vintertäcke. Jo, jag har sån uppdelning. Och det är så himla gosigt att krypa ner i sängen nu. Det är det i och för sig för det mesta, men nu är det extra. Lite kyligt i början förstås, men snart så sprider sig en härlig värme. Och där kan man bara ligga och mysa och ha det skönt. Helt naken...

Annars har jag samma problem som Oswald beskriver: kallt som fan i lägenheten. Nu vet jag inte hur det är med Ossie, men själv är jag i och för sig väldigt frusen av mig. Jag går för närvarande omkring på jobbet med torgvantar på händerna. Och mina kollegor bara skrattar åt mig...

Homosexuella hockeyspelare?

Redaktionen för Hockeykväll i SVT är inte homofob. Och tänk, jag tror dem faktiskt.

Vad som hänt är att en av Hockeykvälls experter mimade fram att finnarna anser att svenska hockeyspelare är bögar. Allihop, vad jag förstår. Så nu ber redaktionen, med Peter Jihde i spetsen, om ursäkt...

Men jag tycker det säger mer om finnarna än om Hockeykvälls redaktion. Eller svenska hockeyspelare, för den delen...

Stress på jobbet och annat

Från att ha haft det ganska lugnt på jobbet känner jag mig nu riktigt stressad. Helstressad, skulle man kunna säga. Jag har jobb upp över öronen och vet knappt var jag ska börja...

...men det löser sig säkert det också.

Jag talade förresten med min läkare i går angående magen. Han tyckte att vi skulle vänta lite till och se om det hjälper med ny diet. Jag fick honom också att remittera mig till en dietist som kan hjälpa mig med kosten. Jag har nämligen gått upp några kilon sedan det här med magen började...

23 oktober 2006

Återstoden

Nu har jag sett Tiden som finns kvar också. Hmm. Borde inte översättningen (av Le temps que reste) vara Tiden som återstår...?

En man i karriären. 31 år. Sambo, typ. Snygg, åh, så snygg. Och så får han veta att han har cancer med en väldigt liten chans att överleva. Så han skiter i behandling och ägnar sin sista tid i livet ått att fundera över sig själv och sitt liv. Försöker han rättfärdiga sina val? Eller söker han bara sig själv?

Han berättar förresten bara för en enda person att han är sjuk, sin farmor (deras förhållande känns för övrigt nästan incestuöst...). Hur de andra ska reagera när han väl dör bryr han sig inte om. Och han slänger ut sin pojkvän. Och är elak mot sin syster. Men mot slutet mjuknar han. Saknar pojkvännen, försöker göra upp med systern - och skaffar barn (som han tidigare aldrig gillat).

Filmen är... bra. Men jag önskar att regissören hade kunnat vila lite mer i tystnaden. Mot slutet blir det bättre, men i början är det alldeles för flåshurtigt. Tyvärr. Dessutom får man aldrig någon riktig chans att lära känna människorna i filmen. De blir bara kulisser. Även huvudrollsinnehavaren känns främmande.

Och jag gillar inte riktigt slutet. Även om det nu, ett par timmar senare, känns som ett vackert slut.

Och Melvil Poupaud som spelar huvudrollen är vacker. Åh, så vacker.

Hjärtskärande

Jag kunde inte koncentrera mig på vad Michael J. Fox sa. Men som han sa det. Det finns ingen tvekan om vad han vill.

En oerhörd stark (reklam)film...

En berättelse om hjältar

Tillsammans med godiset och glassen passade jag på att hyra två filmer att titta på när jag ändå bara sitter här hemma och begrundar mina synder.

Jag har nu sett en: Flight 93 (jag vill hela tiden kalla den United 93, och upptäckte precis att den tydligen heter så i USA). Och visst, den hade kunnat göras annorlunda och bättre, och då menar jag framför allt manus. Men känslan är det inget fel på. Vi vet alla vad som kommer att hända, men vi vet inte hur eller varför. Och filmen bygger upp spänningen väldigt bra. Jag satt med hjärtat i halsgropen ett par gånger. Men framför allt rann tårarna nedför kinderna.

Men filmen är inte sentimental. Den berättar bara rätt upp och ner vad som kan ha hänt, och refererar också till verkliga händelser, telefonsamtal, kontakt med flygledare, de tre övriga planens öde etc.

Klart sevärd.

En negativ sak bara: markören på dvd:n som markerar om man vill se filmen, se scener eller extramaterialet eller något annat är gjord i formen av ett flygplan som störtar. Tanken bakom det känns något morbid...

Och det skulle varit intressant om de i eftertexterna förklarade lite mer vad som hände efteråt: vad man kunnat ta tillvara, eller brann kanske allt upp i kraschen? Fann man några kroppar? Något annat?

Hmm. Jag har pratat om så många filmer nu att kanske även jag borde skaffa ett betygssystem. Nåja, det får vänta.

Så länge får jag väl titta på min nästa film: Tiden som finns kvar.


Tillägg
Tydligen finns det två filmer, Flight 93 som jag såg och som tydligen är en tv-film, och United 93, som är den som gått på bio och som jag länkade till. Ett jäkla misstag. Sorry. Jag återkommer när jag sett United 93...

Godisgris och bakiskåt

Jag har precis varit och köpt - godis. Och glass. Men det tycker jag man kan få när man är bakfull. Även om jag känner magen växa rejält när jag tittar på allt jag köpt. Men, men. Banta får jag göra i morgon...

Ett ord: mäktigt!

George Michael i går i Globen. Kan det bli så mycket bättre? Jag tror inte det. Och godast är nog eftersmaken som fortfarande sitter i (bara till viss del förstörd av för mycket drickande och för mycket pratande på Patricia senare på kvällen- eller natten). Men jag känner något slags tillfredsställelse nu. Över den mäktiga upplevelse jag hade i går.

Oswald har redan beskrivit den stora filmduken som går från publiken, över scenen och rakt upp i taket. Mäktigt och stort. Den mesta tiden visade den olika ljusspel, men vi fick bland annat också se klipp ur videorna till Too Funky och Shoot the dog samt klipp ur olika Hollywoodfilmer.

Men bäst är ju alla fantastiska låtar och George Michaels fantastiska röst. Men blir ju alldeles knäsvag och lyrisk och jag vet inte vad. Glad. Se även vad Thomas Anderberg skrivit i DN.

Men jag måste erkänna att jag inte hört (hur har jag kunnat missa?) Shoot the dog tidigare. Som måste vara hans mest politiska låt. Men också en av hans bästa. Mums. Och videon var galet bra. Precis som hans videosar brukar vara. Videon till Freedom 90 är fortfarande en av de allra bästa som gjorts.

Kvällens höjdpunkter var Spinning the Wheel, Shoot the dog och de två extranumren Careless Whisper och Freedom 90. Men det fanns ju mycket annat också...

Strax innan pausen(!) blåstes en stor docka i form av George W Bush upp. Till den släppte George Michael ut en engelsk bulldog som gav Mr Bush ett blow job. Kan det politiska budskapet bli tydligare...?

Paus, ja. Jag var lite tveksam till det. Men så här efteråt kändes den bra, i det närmaste nödvändig. George Michael har nämligen många ballader. Många BRA ballader vill jag lägga till. Men dock. Jag tror att utan pausen hade det kunnat kännas lite långdraget. Men inte nu.

Men ska jag säga något negativt också så är det nog att jag funderar på om en stor arena av det här slaget är det bästa för George Michaels musik. Jag vet, det hade antagligen inte gått att göra på annat vis, vi är många som ville gå och lyssna på honom. Men jag tror att musiken, och upplevelsen, hade gjort sig bättre i en mindre lokal.

Å andra sidan sitter den mäktiga upplevelsen nog en del i att egentligen var det här bara George Michael, en mikrofon och vi andra. Han såg emellanåt så ensam ut där på scenen. Men han lyckades, utan större ansträngning, ändå nå fram till oss. Han såg liten och sårbar ut, men visade sig vara både störe och starkare än alla vi andra tillsammans.

Och jag klagar inte. Jag är i ett stort rus. Nästan större i dag än i går, efter konserten. Och jag sitter nu med ena ögat på You Tube och kollar gamla George Michael-videor. Vilken nostalgi. Vilken musik. Vilka videor. Vilken man!

Märkligt

Jag har varit på Patricia i kväll. Och jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte.

Suck. Killar är så konstiga...

22 oktober 2006

En slags inbjudan

Nu kan man* få komma hem till Aronson närhelst man vill. För nu är här nystädat och fint.

=)


*Jag förbehåller mig rätten att stänga dörren för dem jag inte vill träffa.



Måste roligt moraliseras?

Lena Ph var i sitt esse i gårdagens SVT-gala. Först sjöng hon Jag känner - en av hennes hittar från 80-talet. Iklädd en blandning mellan 80-tal och 1700-tal intog hon scenen. Och framförde kvällens bästa nummer.

I slutet av programmet sjöng hon ett potpurri av gamla barnprogramsånger, iklädd en svart urringad klänning och med tydliga sexuella anspelningar. Skitroligt! Men Aftonbladet och Expressen är ju tvungna att moralisera...

...varför kan de inte låta saker bara vara? Eller se det positivt?

En lustifikation - och ibland träffande

Hittade den här hos Mr Wohoo!.

1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING! (Även om det kan kännas frestande att trycka en gång till för att få en roligare titel..!)

Will it be ok?
Ain't Got You

How are you feeling today?
They're Building Walls Around

How do your friends see you?
The End

Will you get married?
Cheap Sunglasses

What is your best friend’s theme song?
White Boys

What is the story of your life?
B What U Wanna B

What was high school like?
Tomten jag vill ha en riktig jul

How can you get ahead in life?
(Mucho Mambo) Sway

What is the best thing about your friends?
Driver Dagg Faller Regn

What is today going to be like?
She's So High

What is in store for this weekend?
Love Isn't Easy (But It Sure Is Hard Enough)

What song describes you?
Our House

To describe your grandparents?
Stuck With You

How is your life going?
I Drove All Night

What song will they play at your funeral?
Fall from the Sky

How does the world see you?
Stop Her On Sight

Will you have a happy life?
Hon har ett sätt

What do your friends really think of you?
You've come a Long Way Baby

Do people secretly lust after you?
Groove Is In the Heart

How can I make myself happy?
Come On and Do It

What should you do with your life?
My Song

Will you ever have children?

Dance (While The Music Still Goes On)



Nyspelad musik 18

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. September - Satellites
2. ABBA - As Good As New
3. The Gossip - Eyes Open
4. The Strokes - The Modern Age
5. Fred Åkerström - Jag ger dig min morgon
6. Caesars Palace - Right About Time
7. Towa Carson - Alla har glömt
8. E-Type - This is the way
9. Aftershock - Slave to the Vibe
10. Petter - Tar det tillbaka

Just nu: Godmorgon, världen i P1

21 oktober 2006

Tv-nostalgi

Lars Lindström på Expressen har listat 50 anledningar till att betala tv-licensen. Och samtidigt vad man missat om man INTE betalat. Riktigt rolig läsning. Och en riktig nostalgitripp. Något SVT inte lyckades med i kväll...

En 50-årig besvikelse

Jaha, så var kvällens stora gala över. SVT fyller 50 år och det firade man i kväll med en gala. Men vilken besvikelse. Jag trodde att det skulle vara mycket mer klipp och tillbakablickar, gårdagens och dagens trotjänare, stjärnor och tv-personligheter i en salig blandning. I stället var det... ett artistuppträdande. Av i och för sig många bra artister, men samma som alltid. Har SVT något slags livstidskontrakt med Charlotte Perelli eller? Och Tommy Körberg? Och Björn Skifs? Fast de två sistnämnda sjunger åtminstone bra...

Peter Jöback var tydligen sjuk. Eller upptagen. Eller också har hans kontrakt gått ut, för han var inte med den här gången...

Annars var kvällens enda behållning min älskade, älskade Lena Ph. Först sjöng hon en av mina favoriter: Jag känner. Och i slutet gjorde hon ett utmanande och sexigt potpurri på gamla barnprogramlåtar, som till exempel John Blund, Fem myror är fler än fyra elefanter och Humle och Dumle. Jättekul!

Och Sissela Kyle höll jag på att glömma. Hon var ju skitrolig också. Som vanligt...

Men som sagt, jag hade önskat mer av tv-personligheterna och gamla och nya klipp från de 50 åren...

Och förresten: det var en del tal också. Men varför var de av främst personer som inte jobbar kvar på tv längre, som till exempel Kattis Ahlström och Arne Hegerfors?!

Mattävling?

Sådär, ja. Nu har jag slängt i mig ännu en måltid. Slufs, slufs, slufs säger det så är maten slut. Jag fattar inte varför jag äter så fort. Och jag fattar inte varför jag inte kan lugna mig, och varför jag inte lär mig. Särskilt nu när jag VET att det är en del av orsaken till mina magproblem...

Träning, shopping och teve

Jag var och tränade i morse och därefter har jag sprungit omkring i city och letat kläder. Mest kollat. Eller, rättare sagt, bara kollat. Jag hittade inget som jag ville ha. Och så blev jag så otroligt trött i benen och kinkig. Blodsockret sjönk rejält, och det hjälpte inte så mycket med youghurtglassen jag köpte. Så jag åkte hem tidigare än planerat, typ 16.

Och i kväll är det gala, SVT-gala. Och eftersom jag är lite svag för sånt kommer jag helt klart att bänka mig framför teven. 20-22.

Drömmen om en pojke

Jag drömde i natt. Jag drömde att jag sände mitt allra första Sommarprogram.

Och så var jag ute på krogen och träffade en kille som jag följde med hem. Han var jättesöt men, märkte jag när vi kom till den förort där han bodde, bodde i ett skitfult hus. Dessutom visade det sig att han var betydligt yngre än jag trott. Bara typ 18-20 år. Och så bodde han hemma hos mamma. Som var ett riktigt jävla rivjärn. När vi kom dit gick hon omkring i morgonrock och med papiljotter i håret. Och gormade och skrek.

Dessutom hade hon köpt nya fiskar till den här killens akvarium. Och hon gav honom fiskarna i handen - utan vatten. Och han tappade förstås dem, hala rackare det där, och hann inte få upp dem i tid innan de dog.

Sedan borstade jag tänderna med hans tandborste mitt i all röra som var i lägenheten, för där var ostädat och äckligt. Innan jag faktiskt föreslog att vi kanske skulle åka hem till mig i stället?!

Sen vaknade jag.

Chokladtvång

Jag glömde ju berätta att jag åt choklad i går. Massor av choklad. Och det var jättegott.

Fast... egentligen åt jag ju inte, utan jag blev tvingad. Just det, min värdinna TVINGADE i mig all choklad. Jäklar alltså. Jag känner hur chokladen i dag har intagit varenda liten por i min kropp. Och att finnarna bara väntar på att få ploppa upp.

Men den befarade dåliga eftersmaken kom inte. Det måste varit inbillning från en väldigt trött Aronson i går kväll. För jag mår riktigt bra i dag...

...även om jag känner en viss surströmmingslukt på fingrarna. Trots tidigare tvagning.

Lovande rapport

Jag fick en kort direktrapport från George Michaels konsert på Scandinavium i går kväll. Och det bådar riktigt gott inför Globen på söndag...

=)

Bättre än sitt rykte

I kväll har jag varit hemma hos min mycket goda kollega, och vän, för att äta surströmming - för första gången någonsin. Vi hade hela klabbet: surströmming, rödlök, gul lök, etc etc. Och så då strömmingen. Och visst, det luktade unket, men inte så illa som jag trott. Och visst bör man öppna burken utomhus, och göra sig av med den så fort som möjligt efteråt, men värre än så var det inte. Och fisken var ganska god. Och då är jag ändå ingen fiskperson. Fisk är verkligen inte min favoritmat (förutom sushi, som jag älskar. Och lax.).

Surströmming är inget jag kommer att sukta efter i framtiden. Men blir jag bjuden, kommer jag helt säkert att tacka och ta emot...

=)

20 oktober 2006

Idol 20 oktober 2006

Rocktema. Och det kändes inte helt säkert. Även om många kom till sin rätt där...

Bäst i kväll: Erik

Sämst i kväll: Danny

Hedersomnämnande: -

Bör röstas ut: Cissi

Fittsmak?

I kväll ska jag hem till en kollega, tillika mitt ressällskap från New York, för att, för första gången i mitt liv, äta surströmming. Och till det blir det väl öl och snaps, kan man tänka. Men det är med blandade känslor jag åker tid; surströmming? Kan det vara gott...

Plump i protokollet

Rysslands president, Vladimir Putin, har inför påslagna mikrofoner behagat skämta om den israeliske presidentens påstådda våldtäkter av ett antal kvinnor. Skämtet är plumpt. Oerhört plumpt.

Oväntad fylla

Jäklar vad full jag blev i går. Helt otroligt. Och jag märkte inget heller. Jag drack som sagt tre glas champagne (Taittinger) och två glas vitt vin. Ganska snabbt. Och när vi var där kände jag inte så mycket, men när jag kom hem! Fy fan vad det snurrade. Helt otroligt.

Och natten har varit en fyllenatt, med dålig sömn och många uppvaknanden (kan man säga så...?).

Men kul var det...

19 oktober 2006

Flirt på farty

Cocktailparty i kväll. Vi var på Café Opera. Det var trevligt och intressant. Och så drack Aronson tre glas champagne. Riktig champagne. Och två glas vin. Och åt några canapéer. Och av någon anledning blev jag full. Riktigt full. Så nu sitter jag här hemma och pratar finlandssvenska med mig själv...

Men det fanns några riktiga puddingar på mingelpartyt. Framför allt en kille. Som jag lyckades flirta med. Och jag tyckte att jag fick viss kontakt. Men han gick efter en stund. Vad som dock är roligt är att min kollega OCKSÅ tyckte att den där killen flirtade med mig. Men tydligen inte. =(

Läckor och Robinsonfäder

Oj, oj. Ska man tro det här får vi in ytterligare en tungviktare i regeringen...

En annan sak: läckan skedde till Ekot. Fredrik Reinfeldts pressekreterare vill inte yttra sig i frågan. Han heter förresten Edvard Unsgaard och har tidigare jobbat för... Ekot. Sammanträffande?

Samma lika?

Alltså, ursäkta en okunnig. Men kan någon tala om vad det är för skillnad på Hugo - en butik från Hugo Boss och Boss - en butik från Hugo Boss. Varför två olika? Att de inte har samma utbud har jag förstått, men jag hittar inte vari skillnaden ligger...

18 oktober 2006

Fin till festen

Men alltså, fan alltså. Förr hade jag aldrig några problem att välja slips. Eftersom jag använde slips i princip varje dag tog jag bara en i högen när jag behövde en. Nu när jag inte använder det så ofta blir det ett jäkla arbete varje gång. Den, eller den, eller den. Omodern? Ful? Passar den? Och så vidare...

För jag ska på cocktailparty i morgon. En av våra avtalsparter på jobbet har ordnat en liten sammakomst för att fira att de bytt namn. Eller, rättare sagt, gått ihop med ett annat företag, och därigenom också bytt namn. Det ska bli kul. Jag gillar sånt. Även om jag är skitdålig på att mingla. Verkligen skitdålig. Jag kommer aldrig på något att säga.

Roligt vetande

Jag råkade snubbla över Humorförrådet, Sveriges Radios plats på nätet för ljud från P3:s humorprogram. Där kan man lyssna på utdrag, sketcher och liknande, från olika program som sänts i P3, bland annat Hassan, Hej Domstol, Pippirull och Roll on. Och så mitt favoritprogram, Så funkar det. Fantastiskt roligt. Jag skrattar högt nästan hela tiden.

Och som sagt: i morgon börjar Fråga Anders och Måns. Som torde vara teves motsvarighet till Så funkar det...

=D

Dagens citat 27

Svenskar har korta snoppar men långa minnen.


(Norskt ordspråk, enligt den amerikanske författaren Kurt Vonnegut)

Dagens lilla solskenshistoria

Senast jag åkte till London var det sjukt hård kontroll på mig och mina väskor. Och mina linsvätskor och allt vad det var. Men passet är tydligen inte så viktigt. Åtminstone inte om man reser till Thailand.

Jag tycker faktiskt att det är rätt skönt att man fortfarande kan slinka genom nätet...

=)

17 oktober 2006

Kli i örat

För några år sedan gjorde jag hål i ena örat. Jag tyckte, och tycker fortfarande, att det är snyggt. Men en tidigare arbetsgivare ville att jag skulle ta ur ringen jag hade i örat. Och trots att jag senare bytte arbetsgivare, har jag aldrig brytt mig om att sätta i den igen. Det är några år sedan, och jag har aldrig haft några problem. Och när jag någon gång tänkt på det, har jag funderat över om hålet växt igen, eller om jag skulle kunna sätta i ringen igen. För lite sugen har jag nog varit...

På senare tid har det dock börjat klia i i hålet, eller där hålet brukade vara. Någon som har någon bra förklaring? Är det "växtvärk", det vill säga hålet som håller på att växa ihop? Eller vad?

Sjukt snyggt x

Tidigare i kväll sprang jag på en kille som jag dejtade några gånger för cirka 1,5 år sedan. Jag tror jag har bloggat om honom tidigare, men jag orkar inte leta upp det just nu. I vilket fall: varje gång jag ser honom blir jag alldeles knäsvag. Han är så otroligt snygg och så jäkla... hmmm.... snygg. Jag blir nästan tokig.

Samtidigt skulle det inte funka. Vi passar helt enkelt inte ihop. Tyvärr. Fast jag skulle inte säga nej till lite hanky panky... ;-)

Nya glasögon

Jag har precis varit och hämtat mina terminalglasögon. Och vilken skillnad! Plötsligt kan jag se vad som står på skärmen även om jag sitter en bit ifrån. En jäkla skillnad mot tidigare. Fast jag får lite ont i huvudet av dem. Men det är nog bara ögonens ovana. Jag utgår ifrån att det blir bättre...

Höst- och vinterrock

Hösten har kommit, och snart är även vintern här. Så det gäller att börja se om sin höst- och vintergarderob. Själv har jag en rock som jag haft i, tror jag, fem säsonger, det här skulle bli den sjätte. Så frågan är om jag ska köpa ny, eller om den orkar en säsong till. Varje år har jag tänkt köpa nytt, men också stupat på att jag inte hittat något jag velat ha. Och också tyckt att typ "den duger nog en säsong till". Men frågan är hur länge den orkar med.

Fast jag har i och för sig en mycket varm dunjacka som jag tar på mig om det blir riktigt kallt. Och som jag skulle kunna börja använda mer frekvent, även vid andra temperaturer, menar jag.

Om jag nu skulle köpa nytt, vet jag i alla fall vad som är inne. Det är nämligen inte så svårt att räkna ut när man går på stan. De finns överallt: Korta rockar, som slutar en bit ovanför knäna, lite breda nertill, stora slag, axelklaffar. Och svarta. Konformismen är slående.

Rolig tv

Apropå bra teve: på torsdag börjar Fråga Anders och Måns på SVT. Ett program dit tittarna har fått skriva in sina frågor, så svarar Anders och Måns på dem. På sitt eget sätt...

Minns du Så funkar det och Anders och Måns så vågar jag lova att du kommer att älska även det här programmet...

=)

16 oktober 2006

E R

I kväll börjar den nya säsongen av en av mina absoluta favoritserier: Cityakuten.

Så glöm inte det: måndagkvällar klockan 21.00. På TV3.

=)

Radio-mormor

I dag besökte Christer sin, och min, favoritmormor Anna-Lisa. För er som inte vet det är Christer ett program i P3 som leds av Christer Lundberg, därav namnet.

När Christer startade hade man en programpunkt som hette I valet och kvalet. Dit fick människor höra av sig om de ville ha hjälp med att lösa ett problem. En av deltagarna i panelen var just Christers mormor Anna-Lisa. Och hon var så söt, och hade oftast väldigt fina och goda råd till dem som ringde. Hon är numera 88 år.

Anna-Lisa har inte varit med på ett tag, och efterom många hört av sig och undrat, besökte Christer henne med en bandspelare i ena handen och mikrofonen i den andra. Hon berättade om sitt liv just nu, hur ensam hon känner sig, att radion var något av det roligaste hon gjort, att hon fortfarande lyssnar och att hon har väldigt dåligt minne numera.

...och Aronson fick en liten tår i ögat.

Kulturministern avgår

Nu har Cecilia Stegö Chilò avgått som kulturminister. Det satt långt inne, men äntligen. Äntligen, eftersom det inte fanns någon annan väg att gå. Och eftersom det borde skett tidigare. Även om jag kan förstå att hon ville avsluta arbetet med budgeten först. Och det hedrar henne i och för sig.

Men tyvärr har hon fortfarande inte insett allvaret i det som skett, utan trodde att det skulle gå att rätta till. Och som den människa* hon är, ger hon en del av skulden till Radiotjänst i Kiruna och Transportarbetareförbundet. Och det är ju inte deras fel...


*Människan är ju expert på att skylla ifrån sig.

Feg minister

Vår nya kulturminister Cecilia Stegö Chilò skulle i kväll ha uppträtt inför Publicistklubben, vilket tydligen är vanligt att kulturministrar gör. Hon skulle där bli intervjuad av dess ordförande Stig Fredriksson. Men hon har tydligen ställt in. Eftersom hon inte "har tid".

Fegt, ministern, mycket fegt.

Och hur länge tror hon att hon kan hålla sig undan? Tror hon verkligen att det här blåser över?


Tillägg
Nu är det också oklart om Stegö Chilò ens kommer att vara med och presentera regeringens budgetförslag i dag, trots att det tidigare var sagt så.

Men vad håller hon på med? Och vad har hon för rådgivare egentligen? Fast, å andra sidan, att hoppa av i dag vore ju att ta allt fokus från budgeten.

...så hon skulle ju egentligen ha avgått redan i helgen. Eller hur?

15 oktober 2006

För den goda saken

Funderar du på att köpa en ny spelare? Jag rekommenderar en iPod Nano. En röd. En del av vinsten går nämligen till Global Fund för att bekämna HIV och aids i Afrika. Två flugor på smällen alltså!

Tipset fick jag från Being Blogged.

Märklig paus

Anna Sjödin tar paus från sitt arbete som ordförande i SSU. Åtminstone fram tills hennes överklagande behandlats av hovrätten. Men varför?

Jag blir så jäkla trött på politikers pauser. Antingen har man gjort fel, eller också inte. Har man inte gjort fel så ska väl heller inget hända. Men om man gjort fel får man väl ta konsekvenserna av det. Fullt ut.

Vad väntar hon på? Att folk ska glömma? Jag menar, även om hon frikänns, vilket inte är troligt, åtminstone inte i sin helhet, så kommer förtroendet för henne att vara förbrukat för lång tid framåt.

Är Sjödin så naiv att hon inte förstår det?

Önskas: badkar

JAG SAKNAR BADKAR!

Det finns inget skönare när man är frusen än att lägga sig i ett varmt, skönt bad. Lääänge.

Blödiga jag

Det är såna här berättelser som gör att det kniper i hjärtat, blir trängre i halsen och fuktigt i ögonen.

:-/

En räddande ängel

Apropå mitt föregående inlägg, så har problemet nu löst sig. Tack och lov. Jag börjar bli hungrig...

Men det satt hårt åt.

Först sms:ade jag min juristkollega. Hon har en liten dotter och borde vara vaken vid halvtio-tiotiden. Hon har inte hört av sig än.

Sedan skickade jag ett brev till en kollega på Qruiser. Han var inloggad, även om det visade grått ljus. Han har inte heller hört av sig än.

Slutligen sms:ade jag en annan kollega: en ung, snygg och jäkligt trevlig kille. Han ringde upp direkt. Det tog inte ens två minuter innan jag hade honom på tråden. Jag är sååå tacksam.

Men nu har jag koden. Och det känns som en stor lättnad!

Nu ska koderna skrivas ner. Basta!


Tillägg
Både min juristkollega och kollegan på Qruiser har nu hört av sig. Och det är jag naturligtvis tacksam för.

Och en sak till: varför jag beskrev min kollega som ringde som ung, snygg och trevlig, medan jag inte beskrev de andra alls, vet jag inte. Och förstår ännu mindre...

Problemet är i alla fall löst, och jag går nu och käkar lunch!

=)

Anropar försvunnen kod

Jag sitter på jobbet just nu. Jag vet, det är söndag och klockan är inte ens tio. Men ibland är det nödvändigt. I veckan fick jag 60 sidor att läsa till nästa fredag, något som jag inte alls räknat med eller planerat för. Så nu sitter jag här. Det är enklare att läsa i lugn och ro, utan en massa folk som stör hela tiden.

Men det var nära att det inte blev så. Jag höll nämligen på att inte komma in. Det är väldigt svårt att ta sig in på min arbetsplats en söndag. Så här gör man:

Vardagar:
1. Jag trycker in en kod till porten från gatan.
2. Jag åker hissen upp och drar mitt kort i en kortläsare och går in.

Kvällar och helger:
1. Jag trycker in en kod till porten från gatan.
2. Jag åker hissen upp och drar mitt kort i kortläsaren, knappar in en personlig kod och går in.
3. Jag stänger av larmen med ytterligare en kod, en tredje.

Kod nummer ett använder jag varje dag.
Kod nummer två har jag valt själv, så den är enklast att komma ihåg.
Kod nummer tre använder jag inte så ofta och den är svårast att komma ihåg.

För att komma ihåg kod tre satt jag hela vägen till jobbet och mumlade den för mig själv. Det gjorde att hjärnan blockerade alla andra siffror i huvudet; när jag kom fram till porten nere på gatan stod det nämligen helt still. Jag kunde inte komma på koden! Jag har ännu inte kommit på den.

Jag stod utanför en 5-10 minuter och funderade över koden. Sen kom lyckligtvis en man som skulle till en annan arbetsplats i huset, och jag smet in med honom...

Jag har sms:at en kollega för att hon ska skicka över koden. Jag hoppas att hon gör det. Annars blir det svårt med lunch i dag...

Suck. Jag får nog börja skriva upp mina koder. Vilket känns som ett nederlag. Jag har ett stort sifferminne och kommer annars lätt ihåg koder och telefonnumme. Men i dag svek det mig...

14 oktober 2006

Tankar en lördagkväll

Vad skulle jag inte ge för att få veta vad det är för fel på mig. Varför människor skyr mig. Varför mina vänner och pojkvänner är så lätträknade. Och varför jag alltid är så jävla ensam!

Avdelningen Rolig reklam

En dåres försvarstal

På SSU:s webbplats skriver nu Anna Sjödin ett brev till förbundets medlemmar. I brevet ger hon sin syn på det som hänt och tackar för medlemmarnas stöd.

Min stilla undran är: kan SSU verkligen ha en ordförande som inte tror på rättssamhället? Som menar att rätten inte varit blind eller rättvis?

Och, jag menar, varför skulle rätten INTE lyssna mer på den nyktre ordningsvakten, vars jobb är att just hålla ordning, än på en enligt flera vittnen kraftigt berusad person? För att Sjödin fått berättat för sig om "våldet på krogarna och hur vakter snackar ihop sig med varandra"? För att Sjödin är politiker? Kvinna? Hederligheten personifierad? Eller för att vakten är vakt, som ju alltid snackar ihop sig med andra, och således alltid ljuger? För att han har utländsk bakgrund? Eller vad? Det berättar hon inte.

I stället angriper hon, och framställer sig själv som ren, oskyldig och förnedrad. Den enda.

Är det verkligen sådana här toppolitiker vi vill ha? Och hur långt ska en person som saknar tro på det hon är satt att bevara och utveckla kunna gå inom partipolitiken inna hon stoppas?

Var Anna Sjödin omdömeslös innan, så inte blir bilden av henne bättre av det här. Inte i mina ögon i alla fall.

Före i kön

Vad får äldre personer, oftast kvinnor, att tro att de har rätt att tränga sig i köer? Har de någon sorts laglig rätt som jag inte känner till?

Senast i dag när jag var och handlade var det en kvinna som smet före tjejen som stod före mig i kön. Visserligen hade hon bara två små varor i sin korg, men det är ju ganska ointressant. Hon frågade inte om hon fick, tittade inte ens på tjejen, eller oss bakom, utan gick bara och ställde sig i kön. Och tjejen sa inget. Och inte jag heller, eller någon annan.

Och det är ju ett annat fenomen: varför är vi andra så fega? Varför vågar vi inte säga till?

Minister avgår

I dag har Maria Borelius avgått, både som statsråd med ansvar för den internationella handeln och som riksdagsledamot. Det var ett helt riktigt beslut, något annat hade varit helt omöjligt. Hennes tillkortakommanden blev för stora.

Men det är synd, tycker jag. Jag har alltid gillat Maria Borelius. Som journalist på SVT var hon alltid kunnig och påläst och jag kände ett stort förtroende för henne. Men svart städhjälp och trixande med skatten blev för mycket. Och även om man skulle komma fram till att det sistnämnda inte är olagligt, blev det ändå ett skäl för hennes avgång.

Nu väntar vi bara på Cecilia Stegö-Chilò...

Är allt inte vad det synes vara?

Jag är en person som gillar konspirationsteorier, både andras och mina egna. Dels är de ofta väldigt roliga, dels ligger de ofta inte helt långt från sanningen.

Men även jag har mina begränsningar. Allt folk gör är inte för att jävlas, eller dölja eller skyla över. Ibland är saker helt enkelt bara vad de ser ut att vara.

Så tror jag det är med Fredrik Reinfeldts presskonferens i går. Reinfeldt kallade till presskonferensen med anledning av att man på regeringskansliet funnit några band innehållande mejlkonversation från tiden för flodvågskatastrofen. Banden vara krypterade och man ska nu se till att få dem läsbara. Därefter ska den tidigare flodvågskommissionens tidigare ordförande Johan Hirschfeldt tillsammans med övriga kommissionsledamöter titta på utskrifterna.

Och ja, Reinfeldt hoppades säkert att det här skulle, åtminstone för ett ögonblick, flytta fokus från Maria Borelius och Cecilia Stegö-Chilò. Men jag tror faktiskt inte att det var huvudsyftet. Jag tror i stället att statsministern ansåg det viktigt att gå ut med informationen så snabbt som möjligt. För vad hade hänt annars? Vad hade hänt om han INTE gjort det, och informationen ändå läckt ut till media? Det hade blivit ett ramaskri: "alla politiker är likadana, de bara ljuger och skyfflar undan. De döljer allt".

Så tror inte alla. Till exempel tror DN på konspirationen. Medan Svenskan mer verkar vara inne på min linje.

Jag tycker det är jättebra att Reinfeldt gick ut direkt med det här. Jag hoppas att han fortsätter så. Att han, och hans regering, är öppen med allt annat också, även i fortsättningen.

13 oktober 2006

Bra program

Jag har [faktiskt] aldrig sett Hey Baberiba. Varför vet jag inte. Men i kväll har jag sett en halvtimme av programmet. Och det är ju vansinnigt roligt, parodin på Dirty Dancing och Carl Bildt var briljant. Lysande!

=)

Idol 13 oktober 2006

I dag var de grymma. Många bra, få dåliga. Jag hade tröttnat lite på Idol, men i kväll visar de varför man ska fortsätta titta. Jävligt bra!

Bäst i kväll: Markus, Linda, Danny och Erik

Sämst i kväll: Jessica

Hedersomnämnande: Erik - för första gången var han riktigt grym!

Bör röstas ut: Jessica

Märkliga sökvägar

Någon har hittat till min blogg genom att googla på "sömnbehov 6 månaders bebis".

Vad fan är det? Jag ser det nästan som en förolämpning...

Jobbpub

Vi har pub på jobbet i kväll. Jag hade bara tänkt stanna en kort stund. Och det gjorde jag också. Problemet är bara att under den korta stund jag stannade hann jag dricka tre öl. Så jag känner mig... hmm... inte helt nykter nu.

Men det var kul. Av någon anledning var det många före detta anställda samt mammalediga som var där. Jättekul!

...och jag upptäckte att en tidigare anställd kille är betydligt snyggare och attraktivare än jag velat inse tidigare.

Ny chef för SVT


Eva Hamilton är nyutnämnd verkställande direktör för Sveriges Televison. Jag tror att det är ett väldigt bra val. Av det jag kunnat följa Hamilton i hennes karriär ger hon ett oerhört gott intryck och jag känner stort förtroende för henne.

Min arbetsplats

Mr Wohoo! har utmanat oss alla att visa upp bilder från vår arbetsplast, så jag har tagit några bilder i dag - med min mobilkamera så kvaliteten är inte på topp. Typ...
(Mitt skrivbord på morgonen innan jag börjar jobba) (Vy över kontorslandskapet)
(Här bakom sitter jag. Kolla min kollegas bilder, framför allt bilden på Göran Persson...)





Journalistik på toppnivå

Jag håller med Jessika Gedin: ska ni verkligen skriva om det här?

Efterklokhet

Engelsk press förnekar sig aldrig. Det har inte gått så bra för England i EM-kvalet, och genast börjar man ropa på Sven-Göran Eriksson. Ursäkta, men har ni inte drivit ut honom ur landet en gång redan...?

Ännu en vaknatt

Suck. Ännu en vaknatt. Klockan börjar närma sig halv tre och jag har inte ens varit i närheten av att somna. Och jag som var så otroligt trött under kvällen.

Men i stället ligger jag här. Och tänker. Hjärnan arbetar på högtryck. Och funderar på jobb, resor, SSU-ordföranden, chefer, min roll i tillvaron och så vidare, och så vidare.

Jag har kollat lite på teve, men det hjälpte inte. I stället har jag nu ätit två skivor rostat bröd med ost och bloggat lite, och hoppas att det hjälper.

För det blir en lång dag i morgon. Jag har mycket att göra på jobbet. Och jag behöver verkligen vara åtminstone någorlunda pigg...

12 oktober 2006

Den enda sanna glädjen

Jag kan inte hjälpa det, jag är säkert en dålig människa, men jag tycker att det här är ganska roligt. Jag känner en viss skadeglädje. Varför vet jag inte, för hon har verkligen aldrig gjort mig något. Även om jag tycker att hon gjort helt fel. Och jag har redan från början tyckt att hon ska avgå. Det är ohållbart när en politiker på hennes nivå blir anklagad för sådant här. Och nu även dömd, även om domen ännu inte vunnit laga kraft.

Men avgå ska hon tydligen inte göra. Och överklagar gör hon alldeles säkert. Vilket jag ju faktiskt kan förstå...

Ministrarna

Nu har fyra ministrar varit i blåsväder - redan. Men, gott folk, vi får väl för farao försöka styra upp det hela. Så här är(?) det:

Maria Borelius - svart barnflicka. Utagerat.

Cecilia Stegö Chilò - svart städhjälp samt inte betalat tv-licensen under 16 år. Städhjälpen är utagerat. Men det är allvarligt att hon inte betalat licensen. När det gäller så pass lång tid kan det inte tas för annat än en medveten, ideologisk handling. Denna handling ger ett trovärdighetsproblem när Stegö Chilò ska ta sig an Public Service. Hon måste därför avgå, alternativt avsättas.

Tobias Billström - inte betalat tv-licensen på 12 år. Billström medger att han till att börja med inte betalade eftersom han tyckte SVT:s program var dåliga (vilket visar att han inte förstått varför vi betalar tv-licens) och att det sedan blivit slentrian. Billströms frågor rör inte Public Service och han har därför inget trovärdighetsproblem så. Men Billström är migrationsminister. Han ska därför noga akta sig för att beklaga sig över folk som gömmer flyktingar eller annan brottslig handling som görs av ideologiska skäl. För där riskerar även han att brista i trovärdighet.

Andreas Carlgren - En storm i ett vattenglas. Carlgren begick ett misstag och fick ut för hög inkomstgaranti från riksdagen. Han rättade till misstaget så fort han blev medveten om det. HUR han blev medveten om det är totalt ointressant.

11 oktober 2006

Blåst och regn på Island

Jag ska villigt erkänna att jag var så trött i kväll att jag inte kunde följa matchen speciellt bra. Men det jag såg var stundtals bra, men också mindre bra. Men vi vann med 2-1 så jag ska verkligen inte klaga. Men Island spelade ganska bra. I alla fall för att vara Island.

Bäst i Sverige: Kim Källström

Sämst i Sverige: Rami Shaaban

Hedersomnämnande: Petter Hansson - andra bra matchen i rad.

Och vi leder EM-kvalet, efter fyra spelade och lika många vunna matcher. Nu är det uppehåll till mars...

Snacka om bantning...


Han gick ner - 157 kilo!

Kustbevakningen lockar

I november startar en ny serie på Kanal 5 som heter Kustbevakarna, och som handlar om just Sveriges kustbevakning. Som ett led i lanseringen av programmet har Kustbevakningen (och kanal 5?) sponstrat förhandsvisningen av filmen The Guardian.

Jag hade kommit över två gratisbiljetter och var där i går med Kärran.

Filmen handlar om en kustbevakare (en ytdykare) i USA som börjar bli till åren kommen (Kevin Costner) men som fortfarande är den bäste. Efter en olycka tar han en paus från dykandet och arbetar som lärare på en skola som utbildar nya ytdykare "the best of the best".

Filmen har tydliga syftningar till Top Gun. Nästan övertydligt emellanåt. Den är dessutom alldeles, alldeles för lång. Och väääääldigt amerikansk, vilket inte Aronson gillar. Men den har också sina fördelar. Den är skön avkoppling, är lite rolig emellanåt och bjuder på en del vackra bilder. Och så innehåller den Ashton Kustner. Kevin Costner har jag aldrig gett så mycket för, men han är inte så dålig i den här rollen. Framför allt har han mer än ett uttryck. Och sånt uppskattar jag ju.

Före och efter filmen stod några kustbevakare uppställda i foajén för att dela ut informationsmaterial samt svara på frågor. Och jag säger bara: vilka hunkar! Grrr...

Civil olydnad?

Enligt uppgift till Resumé var det inte bara en skolkning från att betala tv-licensen. Nej, Cecilia Stegö Chilò ska tydligen ha gjort det avsiktligt, som ett steg i sin ideologiska kamp. Det ska bli oerhört intressant att följa fortsättningen...

...och hur länge kommer Fredrik Reinfeldt att ha förtroende för henne?

De övriga partiledarna, med Göran Persson i spetsen(?) har det tydligen inte...

Jag - en rörmokare

Jag var lite dålig i magen i morse, och satt därför ganska länge på toaletten. När jag sedan spolade rann inte vattnet undan, utan det var något stopp i toalettstolen.

Som den bög jag är satte jag genast händerna i vädret och skrek Oh! Hjälp! Jag måste ringa efter hyresvärden!

Sagt och gjort, jag ringde och hon menade att det var ju stambyte för ett år sedan bara, så det måste vara något som fastnat i stolen. Så med henne i telefonen rörde jag runt lite med toalettborsten. Men det hjälpte ju inte. Men då tyckte hon att jag skulle röra runt med andra änden av borsten. Vi la på och jag skulle göra som hon sa. Men det gick ju inte. Så Aronson gick från att vara bög till att bli en handlingskraftig Man. Jag kavlade helt enkelt upp skjortärmen och stoppade ner handen, och armen, i toastolen och rotade runt lite i rören, så långt jag kunde komma.

Plupp, sa det plötsligt, så var proppen löst.

Så i morse lärde jag mig några saker:

1. Jag kan själv.

2. Blir det stopp så ska man själv först försöka klara av det.

3. Vattnet i toalettstolen är kallt. Mycket kallt.

4. Det är inte så äckligt att stoppa ner handen där. Framför allt eftersom bajset lyckats försvinna först...

5. Och kanske nån mer lärdom som jag förstår först senare i livet...

=)

Tv-avgiften, tack

Det ska bli intressant att se hur Cecilia Stegö Chilò tar sig ur det här. Jag tycker nämligen inte att det finns något försvar för det. Det är inget brott man kan "glömma". Och att det var medvetet visar väl om inte annat att hennes man anmälde tv-innehav bara fem dagar innan hon tillträdde som kulturminister...

Jag såg förresten att Stegö Chilòs presssekreterare heter Carl Johan Swansson. Jag antar att det är samme Swansson vars blogg försvann spårlöst i samband med att den nya regeringen presenterades. Den där bloggen är för övrigt numera ersatt av någon märklig hybrid...

...och jag får väl vid tillfälle plocka bort länken från min blogg.

10 oktober 2006

Vill vara cool

Ett av mina största problem är att jag är så o-cool. Jag kan inte bara ta emot information, utan måste direkt agera. Känslorna bara sprutar ut.

Det är inte så att jag talar utan att tänka, för tänker gör jag, nästan alldeles för mycket. Men om någon säger eller gör något gentemot mig, så måste jag direkt svara eller på annat sätt agera.

O-coolt. Helt jävla o-coolt.

Svettigt möte

Fy fan vilket möte jag precis har haft. Jag är alldeles genomsvettig. Och vilka nötter till kollegor, och chef, jag har. Vi har diskuterat organisationen inom en del av våra arbetsuppgifter. Och jag hör en kollega sitta och prata helt i strid med vad hon som jurist "borde" tycka.

Dessutom kritiserade hon mig på en punkt som jag inte ens haft en indikation på att hon var missnöjd med. Jag blev helt jävla ställd.

Fy fan alltså. Just nu känner jag mig som en liten smörklick på en stekpanna...

09 oktober 2006

Kornigt köp

I dag köpte jag Corn Flakes, för första gången på... ja, jag har aldrig köpt det tidigare. Och vi hade det aldrig hemma heller. Varför jag köpte det vet jag inte. Men jag vet varför jag INTE köpt det tidigare. För visst, det smakade okej, men man blir ju inte mätt direkt, och det känns vääääldigt luftigt...

Könsdiskriminering?

En fest som anordnades för enbart homo- och bisexuella kvinnor under Pride har blivit anmäld till JämO för diskriminering. Anmälaren, en man, kände sig diskriminerad eftersom han inte fick komma in.

Rent spontant förstod jag honom inte alls, "klart kvinnor ska kunna få ha en egen fest". Fast, å andra sidan, när fick män ha en egen fest senast? Dessutom har kvinnor till exempel trampat in i Rotary utan att skämmas...

Och så läste jag [den anonyma] intervjun med anmälaren på qx.se. Och fick en stor förståelse för anmälaren. Han redogjorde väldigt bra för sin åsikt.

Men jag vet egentligen inte vad jag ska tycka. Jag vill ju så gärna ha bögfester. Men får alltid dras med dessa heterokvinnor som kommer dit. Men det är tydligen inte lika illa...

Nya erfarenheter

Jag har precis varit uppe vid Stockholms universitet, å yrkets vägnar. Jag har i princip aldrig varit där tidigare. Och jag slogs av ett par saker.

För det första var det väldigt vackert där uppe. Mycket grönområden och fina hus. Och jag visste inte att det var som ett campus runt universitetsområdet. Jättemysigt. Skulle faktiskt kunnat tänka mig att plugga där.

För det andra är folk så otroligt unga. Jag fattar inte. De ser ju ut som små barn allihop.

Men framför allt kände jag att jag absolut inte längtar tillbaka. Visst, studenttiden var, och kommer nog alltid att vara, den absolut bästa tiden i mitt liv. Den friheten man hade då kommer nog aldrig tillbaka. Men fy farao för att behöva uppleva det igen. Nej, det är nog skönt att livet går vidare och att man utvecklas och går framåt...

=)

Flumeride

Jag tycker naturligtvis att det här är tråkigt, och hoppas förstås att hon snart ska bli frisk igen. Men jag kan faktiskt inte tycka synd om henne. Jag menar, hon är 33 år. Lite måste hon väl ha lärt känna sig själv? Hysteriska människor ska inte utsätta sig för mer än de klarar av. Jävla idiot.

Personligen vill jag säga att jag fullkomligt älskar Flumeride. Jag älskar över huvud taget allt som har med tivoli att göra. Jag skulle kunna gå på Liseberg hur länge som helst. Och åka allt. Om och om igen. Men den allra största passionen är just de här ekstockarna som forsar fram i den lilla rännan. Det är så kul. Och fullt av nostalgi...

Men jag är förvånad att inga olyckor har hänt förr. För det är säkert lätt hänt att vilja hoppa ur. Framför allt för att stajla för sina kompisar i fyllan och villan...

08 oktober 2006

Slut på bensinen

Fan vad jag känner mig tom. Totalt jävla... jättetom.

Och inte vet jag hur jag ska fylla på heller. Hur gör man?

Lila och doftande

Jag har varit och sett Lavendelflickorna i dag. Det fanns två skäl till att jag ville se den:

Judi Dench och Maggie Smith.

Jag tror att jag har sagt det förr, men dessa båda är två av mina absoluta favoritskådespelare.

Och de är så bra. I den här filmen är Maggie Smith precis lika pessimistisk som vanligt, men utan den bitska, eller bittre, tonen. Och Judi Dench är precis så som jag aldrig sett henne förr: svag, vek och ömtålig men med ett tufft yttre.

Tyvärr var dessa båda behållningen av filmen. Nåja, fotot var otroligt också. Men i övrigt. Regin var inte speciellt bra. Det blev aldrig någon glöd i filmen. Och även om jag fällde ett par tårar i slutet, kände jag mig väldigt oberörd.

Kraftigt uppvaknande

I Dagens Nyheters söndagsbilaga kan man i dag läsa om Masoud som var med i diskoteksbranden i Göteborg 1998, om Karin som var med på Estonia 1994 och om Barbro, vars man och son dog i bussolyckan i Norge 1988. Det är starka berättelser. Om sorg och förtvivlan, men också om glädje, styrka att ta hand om sig själv.

Tre olika berättelser, tre olika öden och tre olika sätt att hantera sin sorg. Och också om tre olika sätt att hitta kraften i sig själv. Och att gå vidare.

Oerhört starkt. Och Aronson fällde en tår eller två...

En ny dag gryr

Jag vaknar upp till en ny dag. Och jag känner att livet nog är lite fantastiskt ändå. För här finns såna killar som Johan Elmander, Marcus Allbäck, Petter Hansson och de andra i landslaget.

För jag inser att de gjorde något fantastiskt i går. Att jag var med om något stort. En seger för den svenska lagfotbollen. Och kanske till och med en seger för medelmåttan. Även om det inte finns några sådana i landslaget. För stjärnorna lös med sin frånvaro. Fredrik Ljungberg var jättebra, men lös inte. Utan tog sin plats i laget. Johan Esk kallar Kim Källström för stjärna. Och han fick inte ens vara med i startelvan.

Och fortsätter vi spela så här, vill jag inte ha tillbaka Zlatan. För Zlatan kan inte underordna sig. Han kan inte se till laget som sådant, utan tror sig stå över. Och frågan är vad vi ska bygga vårt landslag på: laget som arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål, eller en eller två spelare som, då och då, kan avgöra en match.

Men gårdagen vara också en seger för Lasse Lagerbäck. Och plötsligt är alla tidningar Lagerbäcks allra bäste vän...

07 oktober 2006

Ministrarnas lik i garderoben

Svenska Dagbladet berättar i dag att två av de nya ministrarna tidigare i sina liv har använt svart städhjälp. Det gäller Maria Borelius och Cecilia Stegö. En annan, Tobias Billström, har använt sitt riksdagskort till privata inköp, men aldrig låtit staten i slutändan stå för notan.

Kan tyckas allvarligt, men jag kan inte säga att jag blir speciellt upprörd. Det ligger bakåt i tiden och de båda svartstädarna är preskriberade. När det gäller riksdagskortet verkar inget brott ha blivit begången.

Så jag har inga moraliska betänkligheter kring något av det här.

Däremot tycker jag det är allvarligare att Maria Borelius för några år sedan (18) kört bil med för mycket alkohol i blodet. Detta tycker jag viftas undan alldeles för lätt, både av Svenskan, Borelius och Fredrik Reinfeldt. Kör man bil berusad är man en potentiell mordmaskin (jag vet, det är man nykter också, men inte i lika stor utsträckning). Och det finns ingen anledning att vifta bort det. Jag säger inte att det är en grund till att Maria Borelius inte skulle bli minister. Men man bör nog diskutera det något allvarligare än vad som hittills gjort. Men kanske bör man också gå ut med var och hur det skedde.

En bra svensk fotbollsmatch

Sverige har spelat EM-kvalmatch mot Spanien i kväll. Vi vann med 2-0. Och vi spelade otroligt, otroligt bra. Hela laget. Jag kan inte se en enda svag länk i det här laget. Om det är Lagerbäck, motståndet eller vad vet jag inte. Men jag önskar att vi kunde spela så här varenda gång...

Bäst i Sverige: Petter Hansson

Sämst i Sverige: -

Hedersomnämnande: Fredrik Ljungberg och Niclas Alexandersson - som båda slet otroligt i försvaret.

Och så till er sportjournalister där ute:
Tänk, Sverige vann.

Trots att Spanien är bättre på pappret.
Trots att någon eller några av de spanska spelarna inte vet vem Markus Rosenberg är.
Trots att Zlatan Ibrahimovic inte spelade.
Trots att Anders Svensson fick börja spela.
Trots att Kim Källström inte fick komma in förrän efter 75 minuter.
Trots att Teddy Lukic inte spelade.
Trots att Henrik Larsson inte spelade.
Trots att Lars Lagerbäck är förbundskapten.

Tänk om ni kunde inse att världen inte är svart eller vit.

Etikett på rätt sätt

Magdalena Ribbing förnekar sig inte. Nu löser hon problemet med att få sås i polisongerna...

=D

Örter för magen

Jag har blivit rekommenderad Dida för min mage (Jonaz känner en som...). Så jag var och köpte det i dag.

Dida är en naturprodukt (örter) som man köper på hälsokostaffär. Den ska tydligen vara bra för jäst mage, vilket jag misstänker att jag har.

När jag öppnade kartongen låg tabletterna där, paketerade precis som vanlig medicin. Det första jag slogs av var att de hade samma färg som bajs. Och att de var stora, säkert 1,5 cm långa, och ganska tjocka. Och av dem skulle jag äta tre stycken åt gången. När jag tog ut de tre jag skulle äta märkte jag att de inte bara såg ut som skit, de luktade nästan lika illa.

Jag har aldrig haft problem med att svälja tabletter, men de här var ena tuffa jävlar. Det tog en evighet och mycket vatten för att få ner dem. Men det gick...

...och nu fiser jag som fan. It better be worth it.

Dagens citat 26

Couples counseling always reminded me of what a terrible thing optimism was.


(Ur Lunar Park av Bret Easton Ellis, Picador, 2005)

Dagens fråga

Varför tror en del kvinnor att vi andra vill känna doften av deras parfyn?

Jag menar, vad finns det annars för anledning att de häller på sig sitt luktar-gott-i-små-mängder-men-skitäckligt-när-man-får-det-pådyvlat-
varhelst-man-än-går...?!

Hjälp att blogga

Vill du börja blogga men vet inte vad du ska skriva om?
Har du bloggat ett tag men känner dig uttömd på ämnen?
Har du tänkt lägga av, men vill ge det en sista chans?

Här kan du få hjälp. Du får redan färdigskrivna texter, och kan slumpartat söka nya. Hela tiden. Ditt bloggande får helt nya dimensioner.

...själv använder jag det inte. Jag tror på min egen förmåga. Även om även jag misslyckas emellanåt.

;-)

06 oktober 2006

Ansvar för idrotten

Det slog mig precis: vem är ny idrottsminister? Jag googlade på det men hittade inget svar. Nån som vet?

Idol 6 oktober 2006

I dag sjöng de på svenska. Och det märktes att det var svårt. Fler falska toner än normalt och mycket mer koncentration på att sjunga rätt än vackert - även om de trodde att de gjorde tvärtom. Att sjunga på sitt modersmål är svårt, det märktes. En del räckte verkligen inte till.

Bäst i kväll: Danny, Jessica och Markus

Sämst i kväll: Erik och Cissi

Hedersomnämnande: Linda - för att hon varit så bra tidigare.

Bör röstas ut: Erik

Rolig matlagning med Robert Gustavsson

Känslig mage

Jag köpte färdiglagad mat på Hemköp på vägen hem i dag. Nån slags kycklingröra med ris till. Vad jag inte såg när jag köpte den var att det ingick en massa lök i röran. Så nu lever min mage sitt eget lilla liv. Högt och tydligt...

Hur hjärnan arbetar. Eller inte...

Precis innan jag gick hem från jobbet i dag gick jag på toaletten. Nån hade under eftermiddagen satt upp en lapp där:

Var god lämna porslinet rent efter dig.

Genast såg jag tallrikar och koppar framför mig. Och slogs av tanken att "men varför tar folk med sig tallr..." innan jag kom på att det faktiskt inte var så de menade. Utan att jag inte ska, vad vet jag, pissa och skita på kanten. Och om jag gör det, torka upp efter mig.

Tänk så hjärnan arbetar ibland.

Men nu efteråt undrar jag ju mest varför vi har städare...

Omvälvande

Jäklar, vilken förmiddag det har varit. Jag har verkligen varit uppe i varv. Ordentligt.

Det började med regeringsförklaringen följd av Reinfeldts uppläsning av statsråden. Och med tanke på vilken regering det blev, en oerhört stark sådan, med Carl Bildt som det klart mest lysande stjärnan, pumpade mitt adrenalin igång ordentligt.

Och så gällde det ju att försöka läsa analyser av den nya regeringen.

Och så kom nyheten om att Kristina Lugn och Jesper Svenbro(?) blir invalda i Svenska Adademien.

Och så hade Aftonbladet länkat till min blogg, så det bara rasslade till i antalet besökare. Kul, förresten.

Och så blev det helt plötsligt hysteriskt mycket på jobbet. Fan, också.

Och till råga på allt var Annika Lantz i sitt esse idag. Åtminstone under sin första timme. Gäst var bland andra Olle Palmlöf, som pratade om sitt nya program Böglobbyn. Och han växte lite i mina ögon. Men eftersom jag har hört en del negativt om hans program, så avvaktar jag att ha för höga förväntningar...

Och så ville jag skriva vad jag tycker om den nya regeringen, men klarade inte av det. Det blev för mycket...

En ny regering

Regeringsförklaringen innehöll inte ord om oss homosar. Men annars var den riktigt bra.

Och jag är djupt imponerad av ministerlistan. Ett starkt gäng. Och verkligen inga ja-sägare, utan folk som verkligen vågar. Den enda smolken är väl Göran Hägglund som socialminister.

Och dessutom en öppen bög i regeringen. Vilket är mer än sossarna mäktade med...

Här är ministerlistan:

Statsminister: Fredrik Reinfeldt
Vice statsminister och Näringsminister: Maud Olofsson
Justitieminister: Beatrice Ask
Migrationsminister: Tobias Billström
Utrikesminister: förre statsministern Carl Bildt
Försvarsminister: Mikael Odelberg
Socialminister: kristdemokraternas Göran Hägglund
Finansminister: Anders Borg.
Utbildningsminister: Lars Leijonborg
Skolminister: Jan Björklund.
Jordbruksminister: Eskil Erlandsson
Arbetsmarknadsminister: Sven Otto Littorin
Kulturminister: Cecilia Stegö Chilò
Finansmarknadsminister: Mats Odell
EU-minister: Cecilia Malmström
Handelsminister: Maria Borelius
Biståndsminister: Gunilla Carlsson
Infrastrukturminister: Åsa Torstensson
Folkhälsominister: Maria Larsson
Socialförsäkringsminister: Cristina Husmark Pehrsson
Miljöminister: Andreas Carlgren
Integrations- och jämställdhetsminister: Nyamko Sabuni
Folkhälsominister: Maria Larsson
Socialförsäkringsminister: Gunilla Husmark Pehrsson

Snart så...

Klockan är 08.45 och jag känner mig som ett barn på julafton. Jag tycker det är oerhört spännande att få veta hur vår nya regering kommer att se ut. Jag kan knappt bärga mig, jag är stirrig till tusen...

=)

05 oktober 2006

Osexig intelligens

Jag är med i en klubb på Qruiser som heter Intelligens är sexigt. För jag tycker det. Men jag funderar på att gå ur. De som brukar skriva där må också tycka att intelligens är sexigt, men nivån på det de skriver i klubben är tyvärr inte alltid så hög...

Ministrar och politiker

Jag tycker det är lite fånigt att spekulera om ministerposter innan i morgon. Eftersom det ju inte leder någon vart.

Men om det här är sant kan jag bara säga Grattis Sverige! Jag tror nämligen inte att vi kan få en bättre utrikesminister. Carl Bildt är en av mina absolut favoriter inom politiken. De andra är Thorbjörn Fälldin och Anna Lindh...

Arbetskläder

Sådär ja. Nu har Aronson duschat och rakat sig. Både svålen och kinden fick sig en rejäl raka. Jag brukar inte göra det på torsdagkvällar, det känns lite fånigt med bara en dag kvar till helgen. Men i morgon har jag ett alltför sällan återkommande kundmöte. Jag ska träffa representanter från en av våra banker för att diskutera olika frågor. Och då måste man ju vara fin.

Jag kom till mitt nuvarande jobb för 3,5 år sedan. Det är statligt och också mitt första jobb där jag inte har behövt ha slips och kostym varje dag. I början gick jag med det ändå, men undan för undan har jag börjat ha mer relalalaxade kläder. Även om mina slitna jeans fortfarande känns fruktansvärt sjasiga. Jag trivs annars i kostym, jag har inget som helst emot det. Jag känner mig fin och den blir en slags uniform, som faktiskt också blir ett slags skydd. Men i och med att jag inte känner kravet att ha det, blir det som sagt inte så ofta.

Men i morgon, naturligtvis. Vit skjorta, svart kostym och slips - vilken har jag inte bestämt än. För det där med slips är ju lite speciellt. Förr köpte jag ganska ofta nya slipsar, det var det enda nöjet man hade till sina arbetskläder. Men nu är det länge sedan, minst tre år. Och de slipsar jag har känns väldigt omoderna. Trots att de säkert inte är det. Åtminstone inte i finansvärlden, vilket ju är den värld jag ska träffa i morgon.

Så om du imorgon ser en nyrakad, nytrimmad vacker man i svart kostym, vit skjorta och en slips som ser misstänkt omodern ut, spatserandes i Stockholms city. Då kan det vara jag...

=)

Ett tjuvnyp

Göran Persson (före detta HSB) skriver i dag på DN Debatt under rubriken Ingen tillträdande regering har haft bättre förutsättningar.

I artikeln slår Göran Persson sig för bröstet och talar om hur bra han varit och hur bra hans regering varit. Samt att den nya regeringen verkligen kommer till dukat bord och att de måste skärpa sig rejält för att vara lika duktiga som förra regeringen. Och kanske framför allt förra statsministern, får man väl anta...

Men Göran Persson vore ju inte Göran Persson, och inte heller socialdemokrat om han inte fick till ett litet tjuvnyp. I sista stycker skriver nämligen Persson:

Men jag hoppas, för Sveriges och medborgarnas skull, att mina farhågor är obefogade. Jag förväntar mig att den borgerliga regeringen - med moderaterna i spetsen - känner ett ansvar för att lämna över ett lika välskött land till nästa regering, senast i 2010 års val.

Smaka på just det där sista igen: "senast i 2010 års val". Det är snart 30 år sedan en borgerlig regering sprack. Ändå väljer sossar att gång på gång dra upp det och hävda (hoppas?) att en borgerlig regering inte kan hålla, utan spricker vid minsta lilla sak man är oense om. Lågt.

Den största fadäsen i det avseendet kom från Lars Engqvist, tidigare ledamot i Socialdemokraternas VU och sedermera minister i den socialdemokratiska regeringen som kom efter 1994. Efter valet 1991 gick han nämligen ut och berättade att han slagit vad om att regeringen inte skulle hålla mer än 100 dagar. Det där är verkligen en riktig brist på respekt för demokratin. Det må vara att man inte gillar valutgången och att man hoppades på något annat. Men man får väl ändå gilla läget? Framför allt när man själv är en tilltänk minister, och i hans fall även för länge sedan (i ett svagt ögonblick?) tilltänkt som sossarnas ordförande.

Blir jag ett följe?

I går började Entourage på SVT. Entourage är en amerikansk serie om manlig vänskap. En kille som vill bli Hollywoodstjärna och hans kompisar lever livet - sex, drugs and rock n' roll. En teveserie om manlig vänskap egentligen.

Och jag vet inte vad jag ska tycka. Grabbighet är något av det värsta jag vet. Jag har oerhört svårt för det. Och det är ju mycket det serien verkar handla om...

Men jag har inte gett upp hoppet. Jag kommer att titta åtminstone ett par gånger till.

Däremot har jag slutat kolla på House och Weeds. De var inte så roliga som jag hoppats.

Kostnadsfri bio

Jag har fått två gratisbiljetter till en förhandsvisning av The Guardian nästa vecka. Filmen är med bland andra Kevin Costner och Ashton Kutcher och handlar tydligen om livräddare.

Kevin Costner tillhör verkligen inte någon av mina favoriter. Inte heller filmer om livräddare. Men som vi smålänningar brukar säga: gratis är riktigt gott!

=)

Knulla till döds

Det har länge varit förbjudet för homosexuella män att lämna blod i Sverige. Anledningen har tydligen varit att vi ansetts vara en riskgrupp för att sprida HIV-virus. Det här har av många setts som diskriminerande, och Socialstyrelsen har tillsatt en utredning för att titta på frågan. Men ville se om man kan ta bort förbudet.

Nu skriver DN att motståndet varit kompakt från landstingen och att Socialstyrelsen i stället nu funderar på att UTÖKA gruppen som inte ska få lämna blod, till att bland annat även gälla personer som haft sex med prostituerade.

Jag inser också att det inte är någon mänsklig rättighet att få lämna blod. Och det är inte det min invändning gäller. Jag upprörs mer över att jag anses vara en säker smittkälla till HIV. Att jag har ett levnadssätt som gör att folk kan dö av att få mitt blod. TROTS att mätinstrumenten för att mäta HIV-virus i blodet i dag är väldigt tillförlitliga.

Och framför allt vill jag veta varför mitt levnadssätt och mitt sexliv är mer farligt än mina heterosexuella bröders.

04 oktober 2006

Kukdator

Som vanligt är min dator en jävla fitta. Men jag hoppas att länken till videon i förra inlägget funkar...

En dans i takt

Vissa år är bättre än andra. Och vissa är sämre. Ett av mina bästa år är 1992, då mycket hände i mitt liv. Ett par av de största sakerna var att jag kom in på juristlinjen samt att jag träffade min första pojkvän.

Musikaliskt var det också ett bra år. En av de bättre låtarna, som fortfarande är en av mina favoritlåtar, är Rythm Is a Dancer med Snap. Och var säker på att det kommer fler...


Hur duschar vi?

HUR DUSCHAR KVINNOR???

1: Du tar av dig kläderna och stoppar dem i tvättkorgen - uppdelat i mörk och vittvätt.

2: Du tar på dig morgonrocken och går till badrummet. Om du möter pojkvännen el. äkta maken på vägen dit drar du åt morgonrocken lite extra och halvspringer resten av vägen.

3: Du ställer dig framför spegeln och granskar dig själv i detalj. Du slappnar av i magen så den sjunker ner, och beklagar dig över hur fet du är.

4: Du ställer dig i duschen. Tar fram tvättlappen till ansiktet, den till armarna, den till benen och den till ryggen, samt filen till din hårda hud under fötterna.

5: Du börjar tvätta håret med specialshampoot, innehållande avokado, honung och 83 olika vitaminer.

6: Du tvättar håret en gång till med shampoot, innehållande avokado, honung och de 83 olika vitaminerna.

7: Du tar specialbalsam i håret, den med avokado och honung, och låter den verka i 15 minuter.

8: Nu blir ansiktet noga tvättat i 10 minuter, med en svindyr tvål som innehåller päron, så pass länge att du får samma ansiktsfärg som en hummer.

9: Nu tvättar du kroppen med en annan lika svindyr tvål som innehåller nötter och vinbär.

10: Därefter sköljer du ut balsamet ur håret - detta tar 10 minuter - du vill ju vara helt säker på att all balsam är borta, annars kan frisyren bli tung och platt sen.

11: Du rakar dig under armarna och på benen, men du bestämmer dig för att använda en epilator vid bikinilinjen.

12: Du skriker, när mannen el. pojkvännen - på skoj - stänger av varmvattenkranen.

13: Du stänger av duschen.

14: Du skakar av dig allt vatten i duschen.

15: Du kliver ur duschen med en handduk i storlek med Afrika för att torka dig på kroppen.

16: En superabsorberande handduk vecklas runt ditt hår.

17: Du finkammar din kropp för diverse hår, finnar och och andra plippar och attackerar dem med fingrarna eller en pincett.

18: Sen går du tillbaka till sovrummet iförd den tidigare nämnda morgonrocken.

19: Om du träffar på din pojkvän eller man på vägen in till sovrummet täcker du för dig ytterligare och springer fortare in till rummet. Och tar 1½ timma på dig för att klä på dig.


HUR DUSCHAR DÅ MÄN???

1: Du klär av dig, medans du sitter på sängen, och kastar kläderna överallt på golvet.

2: Du går naken till badrummet, om du träffar frugan eller flickvännen på vägen dit visar du stolt din penis och skriker som en elefant.

3: Du ställer dig framför spegeln och drar in magen. Du granskar storleken på din penis, kliar dig på pungen varvid du sen luktar på dina fingrar.

4: Du ställer dig i duschen.

5: Du letar inte efter tvättlappen. för du använder ju aldrig en sådan.

6: Du tvättar ansiktet med din giftgröna tvål.

7: Du pruttar och klappar ihop av skratt, därför det ekade så häftigt i badrummet.

8: Du lugnar ner dig igen för en kort stund, men klappar snart ihop av skratt igen därför att lukten av prutten har nått näsan.

9: Du tvättar dina ädlare delar samt området däromkring.

10: Du tvättar röven med tvålen och lämnar kvar lite hår på den.

11: Du tvättar håret med nåt shampoo och använder inte balsam.

12: Du gör en punkarfrilla.

13: Du beundrar din nya frilla i spegeln.

14: Du pissar förnöjt i avloppet i duschen.

15: Du sköljer bort shampoot och tvålen och kliver genast ut ur duschen, men lägger inte märke till att du glömde att dra för duschdraperiet när du klev in, så nu är hela badrummet - inklusive toapapper - vattendränkt.

16: Du torkar av dig snabbt och lätt.

17: Du tittar i spegeln igen och spänner dina muskler och granskar storleken på din penis.

18: Du glömmer att släcka lampan efter dig.

19: Du går tillbaka till sovrummet med en liten handduk runt höfterna. Om du träffar på flickvännen eller frugan på vägen dit, sliter du genast av dig handduken och visar stolt upp din penis och skriker som en elefant.

20: Du kastar den blöta handuken på sängen och låter den gärna ligga kvar där, och är påklädd inom 2 minuter.