En ny dag gryr

Jag vaknar upp till en ny dag. Och jag känner att livet nog är lite fantastiskt ändå. För här finns såna killar som Johan Elmander, Marcus Allbäck, Petter Hansson och de andra i landslaget.

För jag inser att de gjorde något fantastiskt i går. Att jag var med om något stort. En seger för den svenska lagfotbollen. Och kanske till och med en seger för medelmåttan. Även om det inte finns några sådana i landslaget. För stjärnorna lös med sin frånvaro. Fredrik Ljungberg var jättebra, men lös inte. Utan tog sin plats i laget. Johan Esk kallar Kim Källström för stjärna. Och han fick inte ens vara med i startelvan.

Och fortsätter vi spela så här, vill jag inte ha tillbaka Zlatan. För Zlatan kan inte underordna sig. Han kan inte se till laget som sådant, utan tror sig stå över. Och frågan är vad vi ska bygga vårt landslag på: laget som arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål, eller en eller två spelare som, då och då, kan avgöra en match.

Men gårdagen vara också en seger för Lasse Lagerbäck. Och plötsligt är alla tidningar Lagerbäcks allra bäste vän...