En dåres försvarstal

På SSU:s webbplats skriver nu Anna Sjödin ett brev till förbundets medlemmar. I brevet ger hon sin syn på det som hänt och tackar för medlemmarnas stöd.

Min stilla undran är: kan SSU verkligen ha en ordförande som inte tror på rättssamhället? Som menar att rätten inte varit blind eller rättvis?

Och, jag menar, varför skulle rätten INTE lyssna mer på den nyktre ordningsvakten, vars jobb är att just hålla ordning, än på en enligt flera vittnen kraftigt berusad person? För att Sjödin fått berättat för sig om "våldet på krogarna och hur vakter snackar ihop sig med varandra"? För att Sjödin är politiker? Kvinna? Hederligheten personifierad? Eller för att vakten är vakt, som ju alltid snackar ihop sig med andra, och således alltid ljuger? För att han har utländsk bakgrund? Eller vad? Det berättar hon inte.

I stället angriper hon, och framställer sig själv som ren, oskyldig och förnedrad. Den enda.

Är det verkligen sådana här toppolitiker vi vill ha? Och hur långt ska en person som saknar tro på det hon är satt att bevara och utveckla kunna gå inom partipolitiken inna hon stoppas?

Var Anna Sjödin omdömeslös innan, så inte blir bilden av henne bättre av det här. Inte i mina ögon i alla fall.