Hick, hick, hick
Jag har fått hicka. Hick, hick, hick, säger jag. Hela tiden. För den går nämligen inte över. Hick, hick, hick. Jag har försökt dricka vatten, men det hjälper inte. Jag har försökt titta på mina kollegor (i brist på annat) för att bli skrämd, men inte heller det hjälper. Hick, hick, hick.
Jäkligt jobbigt. Hick, hick, hick. Jobbigast är såna där när munnen öppnas och man SKRIKER ut ett tydligt HICK.
Det har nog hållit på en fem-sex minuter nu. Hick, hick, hick. Minst. Hick, hick, hick.
Hick, hick, hick.
Jäkligt jobbigt. Hick, hick, hick. Jobbigast är såna där när munnen öppnas och man SKRIKER ut ett tydligt HICK.
Det har nog hållit på en fem-sex minuter nu. Hick, hick, hick. Minst. Hick, hick, hick.
Hick, hick, hick.
upplagd av Aronson
16:25
6 kommentarer:
Tänk att du ska hicka, var helt besatt av att du måste hicka, då brukar det sluta. Men ibland kan det också vara tvärtom, tänk då på t.ex. en tvättmaskin eller något annat konstigt och så kanske den försvinner av att du är så koncentrerad på det istället :P
Jag har en kollega som har kronisk hicka.
Hon har hickat i tio år.
Bara en sån sak.
Lite att tänka på när du lider, kanske...
Hmpf, Oswald. Du vill bagatellisera mitt lidande. Det är vad du vill.
Hickan har för övrigt gått över nu...
=)
Njae.
Ville bara ge dig lite perspektiv kanske.
Man känner sig som en väldigt konstig typ när man skriker ut ett hick. Är det så det känns att ha Tourettes syndrom kanske? Fast i stället för "HICK!!" skriker man "HÄNGPUNG!!" eller något annat fult. Munnen jobbar på alldeles själv.
Ha ha, Amöba. Så är det kanske. Fast hängpung? Är det så fult...?
;-)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida