En berättelse om hjältar

Tillsammans med godiset och glassen passade jag på att hyra två filmer att titta på när jag ändå bara sitter här hemma och begrundar mina synder.

Jag har nu sett en: Flight 93 (jag vill hela tiden kalla den United 93, och upptäckte precis att den tydligen heter så i USA). Och visst, den hade kunnat göras annorlunda och bättre, och då menar jag framför allt manus. Men känslan är det inget fel på. Vi vet alla vad som kommer att hända, men vi vet inte hur eller varför. Och filmen bygger upp spänningen väldigt bra. Jag satt med hjärtat i halsgropen ett par gånger. Men framför allt rann tårarna nedför kinderna.

Men filmen är inte sentimental. Den berättar bara rätt upp och ner vad som kan ha hänt, och refererar också till verkliga händelser, telefonsamtal, kontakt med flygledare, de tre övriga planens öde etc.

Klart sevärd.

En negativ sak bara: markören på dvd:n som markerar om man vill se filmen, se scener eller extramaterialet eller något annat är gjord i formen av ett flygplan som störtar. Tanken bakom det känns något morbid...

Och det skulle varit intressant om de i eftertexterna förklarade lite mer vad som hände efteråt: vad man kunnat ta tillvara, eller brann kanske allt upp i kraschen? Fann man några kroppar? Något annat?

Hmm. Jag har pratat om så många filmer nu att kanske även jag borde skaffa ett betygssystem. Nåja, det får vänta.

Så länge får jag väl titta på min nästa film: Tiden som finns kvar.


Tillägg
Tydligen finns det två filmer, Flight 93 som jag såg och som tydligen är en tv-film, och United 93, som är den som gått på bio och som jag länkade till. Ett jäkla misstag. Sorry. Jag återkommer när jag sett United 93...