Första dagen efter semestern

Första dagen på jobbet i dag, och jag är jäkligt trött. Hjärnan gör inte många knop. Fast det känns ändå ganska kul att vara tillbaka. Men jag saknar min kära kollega Miss Inga From Sweden, som ju slutat.

Och det var jobbigt att gå upp i morse; när klockan ringde var jag helt bortkollrad. Det kändes som att jag knappt hunnit somna förrän jag skulle upp igen. Och det tog tid på morgonen: jag har ännu inte fått in rutinen, så allt tog längre tid än det behöver göra. Men jag duschade innan jag åt frukost, vilket är nytt för mig. Jag funderar på om det ska bli min nya melodi. Då får man ju liksom det viktigaste gjort först.

Och nu sitter jag här, med mina 5 000 mejl att gå igenom. Det tar tid sånt där, jag är inte klar än på lång tid. Och så måste man ju prata lite med kollegor och andra om sommaren, semester och nyheter på jobbet.

Jag hoppas inte det blir alltför sent i kväll bara. Det orkar jag inte.

Dagens 070726

I dagens DN har de en intervju med Alex Schulman, Carl Johan (Calle) Schulman och Katrin Zytomierska angående deras bloggande. Jag hade tänkt kommentera den, men jag tror jag kör en Dagens i stället.

DAGENS VILL HA: Semester.
DAGENS KLÄDSEL: En ljusgrå Mancini-kostym och en vit kortärmad skjorta.
DAGENS DOFT: Naturell.
DAGENS FRISYR: Snaggad, som alltid.
DAGENS HÄNDELSE: Lunch med Ankan.
DAGENS LÅT: Susanne Alfvengren - Om vi börjar natten tillsammans.
DAGENS PLANER: Jobbet, lunchen, träna.
DAGENS SAKNAD: Miss Inga from Sweden.
DAGENS DUMMASTE: The Schulmans.
DAGENS SJUKA: Nej, ganska bra.
DAGENS DROG: Vatten.
DAGENS ROLIGASTE: Återstår att se.
DAGENS KÖP: Tja. Lunchen? (jag är så sugen på sushi i dag).
DAGENS GODIS: En glass skulle inte sitta fel.
DAGENS BLÄ: Jobbet.
DAGENS HUMÖR: Retlig.
DAGENS ORD: Solen.


Tillägg
Alltså, Mancini-kostym? Var fan fick jag det ifrån? Maldini, menade jag ju. Som i Paolo Maldini, fotbollsspelaren som hade en egen linje med kostymer på H&M i våras...

Ode till en snart före detta kollega

I dag kom min kära kollega Miss Inga from Sweden tillbaka från sin semester. Nu kommer hon att jobba två veckor och sedan slutar hon. För gott.

Och jag vet inte hur jag ska klara mig. Miss Inga kan så mycket och har verkligen svar på allt. Och vet hon inte tar hon snabbt reda på det. Hon har varit här så pass länge så hon har stenkoll.

Och det blir tråkigare här också. Även om Miss Inga kanske inte är den som skämtar mest av mina kollegor, så har hon ändå en underbar humor och skrattar högt och gärna. Och man blir ju alltid glad om någon skrattar åt ens skämt...

Och så har hon ett stort hjärta. Och minns om man berättat något; följer upp och frågar hur det gick.

Kort sagt: jag kommer att sakna henne, mycket.

Sebbe piggar alltid upp

Jag är oerhört trött i dag. Jag hade svårt att somna i går kväll, kroppen kändes som att den var på helspänn av någon anledning, och tillsammans med min utekväll i lördags gör det att jag i dag inte riktgit orkar fokusera på väsentligheterna.

Men jag ska sitta med på två anställningsintervjuer i dag, så det är väl ganska lugnt. I morse var det en intervju med en tjej för tjänsten efter min kära kollega Miss Inga from Sweden som ju snart slutar. Och i eftermiddag ska jag i egenskap av ordförande i vår lokala SACO-föreningen träffa en kandidat till ett chefsjobb här.

Så jag behöver pigga upp mig lite, och vilket sätt är väl bättre i dessa dagar än lite Sebastian-musik. Den här gången blir det Aerosmiths Walk This Way.

Trevlig kväll, trots trötthet

Vi har varit ute med min enhet på jobbet i dag och firat av Miss Inga from Sweden. Hon hade bestämt restaurang: afrikansk mat blev det. Det är riktigt, riktigt gott. Mmmm...

Och trevligt hade vi. Tyvärr blir man ju alltid lite rund om fötterna när man går ut så där. Men Miss Inga, jag och en annan kvinna till gick hem vid 20.30, medan de andra gick vidare för ytterligare dricka...

I morgon är sista arbetsdagen på veckan, och det ska bli såå skönt. Jag har varit så otroligt trött den här veckan. Jag behöver verkligen lite vila. Lugnet före stormen kanske...

Holländskt och fina fötter

Jag var och köpte en ny dvd-spelare i går. En Samsung blev det. Fast jag har inte installerat den än, det fanns nämligen bara en instruktionsbok på - holländska. Så jag måste skriva ut en engelsk version från nätet. Men det känns skönt i alla fall att det är avklarat nu. Även om jag låg och funderade i går kväll på om jag gjort rätt val.

I morse såg jag något som jag aldrig sett förr: jag var på spinning och efteråt i duschen stod det en kille och filade sina fötter. Visst, jag har inga problem med det, jag blev bara lite förvånad. Jag har, som sagt, aldrig varit med om det förr.

Nu ska jag försöka arbeta bra hela dagen. I kväll ska vi ut och fira av min kära kollega Miss Inga from Sweden.

Lång dags färd mot natt

Jäklar vilken lång dag det var i går. Det började med att jag gick upp halv sex i stället för halv sju, eftersom jag inte tänkte på det där med tidzoner och ändrade klockor och inte ändrade klockor.

Sen hade vi en lååång dag av konfererande. Ämnena var nog bra och intressanta, problemet var bara att föreläsarna i gemen inte var det. Och den föreläsare som var bäst hade det tråkigaste ämnet: skatter.

När konferensen var slut tog Miss Inga From Sweden och jag en promenad, men sen bestämde vi oss för att åka ut till Heathrow: lika bra att gå omkring där som här. Så vi kom ut i god tid: tre timmar innan planet skulle starta.

Först hade vi problem med att ens komma in på flytplatsen, eftersom en nitisk ung man tyckte att vi packat fel. Men vi lyckades "packa rätt" och kom igenom säkerhetskontrollen - i strumplästen, förstås. Och en tjej lånade min tandkräm och tog ett test. Jag hade ju kunnat ha något annat än tandkräm däri. Hade det varit en snygg kille hade jag erbjudit mig att kyssa honom, så han skulle kunna känna att jag faktiskt borstat mina tänder...

Planet skulle starta klockan 20 men allteftersom tiden gick och vi gick runt där och kollade, samt drack öl och käkade godis, var det tomt på platsen på Avgångs-tavlan där det skulle stå vilken gate planet vi skulle borda planet från.

Klockan 19.15 kom det upp att planet var försenat till 20.30. En stund senare stod det 20.20. Och så, helt plötsligt, stod det Gate 28 samt Boarding. Så vi skyndade iväg. Naturligtvis var vi i helt fel ände av terminalen just då.

Halvvägs till gaten hade de helt plötsligt och oanmält satt upp ännu en säkerhetskontroll. Så de gick igenom alla väskor igen - och jag fick slita upp datorn för etthundrafemtiofjärde gången (kändes det som). Denna gång fick vi dock behålla skorna på, och flytande vätskor fick ligga kvar i väskorna.

När vi kommit ombord meddelade kaptenen att vi inte skulle starta förrän 21.05. När klockan var så mycket dröjde det ännu lite mer. Typ 21.30 kom vi iväg, en och en halv timme försenade.

När vi kom till Arlanda, vid ett-tiden, stod inte den förbeställda taxin och väntade på oss. När vi ringde taxibolaget hade hon i växeln skickat chauffören till terminal 5, i stället för terminal 2 där vi stod. Åh, vad Aronson och Miss Inga var irriterade, arga och väldigt trötta. Taxin kom i alla fall till slut och vi fick åka hem, var och en till sitt.

När jag kom hem packade jag snabbt upp och gick sen och la mig. Och tog lite sovmorgon i morse. Så jag var här 09.40. Men det tycker jag att jag var värd...

Inför en konferens i London

Så är jag då i London. Jag hade tänkt skriva ett blogginlägg eller två redan på Arlanda, men det visade sig när jag hade gått igenom säkerhetskontrollen att såna där inloggningsuppgifter, dem köper man UTANFÖR spärrarna. Lid. Så då orkade jag inte gå ut och göra om hela proceduren. I stället satte jag mig och tog en öl samt tittade på när Miss Inga from Sweden köpte smink.

Väl i London kom vi ganska snabbt in till stan från Heathrow. Vi åkte direkt till hotellet som visade sig vara en riktig pärla. Otroligt fint rum, jag är nästan förälskad. Men fatta att staten handlat upp Radisson som officiellt hotell för oss statligt anställda. Vi kan faktiskt klara oss med lägre standard. Men jag klagar inte. Baren är fullproppad, även om Aronson ska försöka låta bli att nalla. Och gratis internetanslutning utan tråd. Inte illa.

Tyvärr får jag dock inte nätadaptern att funka, så jag får köra på batteriet...

När vi kommit till ro på hotellet begav vi oss ut för shopping. Det var dock mest Miss Inga som shoppade. En massa, som damer alltid gör. Själv köpte jag inget. Däremot har jag nittat en skjorta som jag skulle vilja köpa. Men det gör jag när jag kommer nästa gång i stället. Vilket ju är snart. Ha ha.

Nu har vi varit på en, vad vi tror är, turkisk restaurang och ätit. Jättegott. Och otroligt trevlig lokal. Det är nästan så jag får gå dit i helgen.

För jag kommer ju hit på fredag igen.

Men i morgon har vi konferens. En hel dag med en massa ointressant tal. Men det får man väl försöka klara av. Om nu min arbetsgivare för en gångs skull satsar lite på mig, får jag ju ställa upp tillbaka också...

Nu ska det bli lite mer godis, och Evian. Sen ska jag nog försöka sova. Det blir en tidig morgon i morgon. Och en lång dag...

Nu bär det av

Nu bär det snart iväg till London. Om några timmar sitter jag och Miss Inga from Sweden på planet, tankade och glada. Eller, nej, jag menar ju glada och förväntansfulla. Tankade? Inte vi, inte. Så dumt sagt. Var fick jag det ifrån? Inte skulle väl vi...

...och lagom till att vi ska resa passar de på att bränna ner flygplan på Arlanda. Vad är de med folk? Vill de inte att vi ska resa...?

Jag tänkte ta med mig min nya fina laptop, som ett experiment. Så förhoppningsvis ska jag kunna blogga både lite nu och då.

I övrigt fortsätter diskussionen och debatten kring Eurovision Song Contest. Det talas om politisering, kompisröstning och jag vet inte vad. Suck och stön. Men jag tror det är som Christer Björkman sa i Gomorron Sverige i morse: vi är alla i affekt nu. Låt oss ta debatten om några dagar när vi börjar få lite perspektiv på saker.

Busy, busy

Nästa vecka åker jag till London. Inte en, men två gånger. En gång i tjänsten och en gång privat.

Jodå, ser du.

Kalla mig gärna globetrotter. Eller var lite avundsjuk. Eller varför inte bara glädjas med mig?!

På måndag åker jag och Miss Inga From Sweden dit för en konferens. Den går av stapeln tisdag-onsdag, men vi ska bara vara med på tisdagen. Så vi åker på måndag, så vi är utvilade och fina på tisdag*. Egentligen ville jag åka redan måndag morgon, men Miss Inga har barn, så det blir vid lunchtid i stället.

Så blir det hem och jobb på onsdag. På torsdag är vi lediga och på fredag åker jag till London igen. En ren nöjestur. En långhelg i London brukar ju aldrig vara fel, så det hoppas jag det inte blir nu heller. Fast det blir väldigt svenskt: redan på fredagen ska jag träffa en svensk kompis, boendes i Stockholm, som är där tillfälligt, för en fika. Och på lördagen ska jag träffan en arbetskollega som pluggar i England det här året. I övrigt blir det väl mest hångla, knulla och sånt. Ni vet, det vanliga...


*As if.

När vi två blir en

I dag har min kära, kära kollega Miss Inga From Sweden sagt upp sig. Det är verkligen jättetråkigt. Naturligtvis är jag oerhört glad för hennes skull: hon är verkligen värd både nytt jobb och högre lön; hon är otroligt duktig. Och kunnig.

Samtidigt är det ett väldigt avbräck för min avdelning. Och jag kommer att sakna henne. Hon är inte bara duktig, och en outtömlig källa av kunskap att ösa ur, hon är även otroligt rolig och trevlig. Om än med visst humör.

Ett större ansvar kommer helt klart att läggas på mig nu. Det känns självklart lite läskigt. Men också spännande. En ny utmaning. Och antingen mer jobb...

Jag har redan smörjt min chef så att vi ska ta in en ny så fort som möjligt. Helst borde annons gå ut redan nästa vecka. Vi får väl se; han brukar inte vara så snabb på sånt.

Nästa vecka ska i alla fall Miss Inga och jag till London. Jag ska blogga mer om det sen. Vad jag ville säga var att vi väl får ta det som en avskedsföreställning. En riktig. Som det anstår två jurister på äventyr i storstaden...

Kiss and Goodbye!

Inget förtroende för doktorn

Jag har precis pratat med min läkare. Jäkla pundhuvud. Han kunde ju inte ta något per telefon, och var det något fick jag gå till vårdcentral och han kunde inte rekommendera något receptfritt att ta eftersom han ju inte kunde ta något per telefon. Och när han ringde hade han inte ens läst på något om mig.

Usch, jag har inte känt något förtroende för honom nån gång, och inte känner jag mer efter det här. Jag måste försöka se till alternativa lösningar.

Min kollega Inga from Sweden rekommenderar alternativläkare. Och Lina har berättat att hennes sambo också har problem med sin mage, och att han har en jättebra läkare. Hon skulle kolla om han på något vis kunde få in mig till honom. Men varför hoppas för mycket? Jag får säkert fortsätta gå till Doktor Jag-bryr-mig-inte.

Suck. Och den här dagen som började så bra.

För övrigt har min arbetsgivare fått spel av något slag och bjudit oss anställda på kilovis med godis den här veckan. Och godis är något som min mage av någon anledning klarar av. Så gissa om jag ätit. Och gissa om jag blir tjockare och tjockare...