Nyspelad musik 070725

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Susanne Alfvengren - När vi rör varann
2. Dolly Parton - 9 to 5
3. Chumbawamba - Tubthumping
4. Danny - Tokyo
5. Sebastian - Start Me Up
6. Titti Sjöblom - Fröken Ur Sång
7. Jessica Andersson - Kom
8. Bodies Without Organs - Conquering America
9. Blondie - Tonight
10. September - Satellites

Just nu: Simon & Garfunkel - Bridge Over Troubled Water

Sebbe piggar alltid upp

Jag är oerhört trött i dag. Jag hade svårt att somna i går kväll, kroppen kändes som att den var på helspänn av någon anledning, och tillsammans med min utekväll i lördags gör det att jag i dag inte riktgit orkar fokusera på väsentligheterna.

Men jag ska sitta med på två anställningsintervjuer i dag, så det är väl ganska lugnt. I morse var det en intervju med en tjej för tjänsten efter min kära kollega Miss Inga from Sweden som ju snart slutar. Och i eftermiddag ska jag i egenskap av ordförande i vår lokala SACO-föreningen träffa en kandidat till ett chefsjobb här.

Så jag behöver pigga upp mig lite, och vilket sätt är väl bättre i dessa dagar än lite Sebastian-musik. Den här gången blir det Aerosmiths Walk This Way.

Bläääh

Usch bläääh, jag har en riktig blääähig dag i dag. Allt känns bara bläääh. Och allt folk säger vänder min blääähiga hjärna genast till något negativt. Trots att den som sa det med största sannolikhet inte menade det så.

Jag har alla taggar utåt och nåde den som vågar göra något utfall emot mig. Då lär han eller hon få känna på taggarna. Rejält.

Jag har gått med lurarna på hela tiden när jag var ute och shoppade och var så nöjd, så nöjd med att jag slapp höra alla ungjävlar, alla tonårstjejer som tjattrar så man får ont i huvudet och alla mesiga gamla gubbar som inte vågar stå upp mot sina fruar.

I stället fick jag i tre timmar höra ljuvlige Sebastians röst.

Men shopping blev det. Jag har, äntligen, köpt en ny väska*. Och så blev det strumpor och galgar också. Helt okej shoppingdag faktiskt.

Men usch vad blääähigt det är. Och så började det regna också. Och jag funderar på om jag verkligen behöver gå och handla mat, eller om jag kan använda det jag har i skåpen tills i morgon...


*Calvin Klein, faktiskt.

Jag - en fjortis

Nu har han smugit sig in i mina drömmar också. Suck. Är jag inte en fjortonårig flicka fångad i en vuxen mans kropp så är jag i vart fall mentalt störd.

Jag drömde alltså om Sebastian Karlsson i natt. Det jag kommer ihåg av drömmen är att han berättade att han gillar parfym. Och jag blev lite uppgiven; det betydde ju att jag måste börja med parfym på allvar igen. Jag är nämligen inte så överförtjust i det.

Nåja. Alla måste vi ju kompromissa i ett förhållande...

Born To Run

Nej, det verkar som att Aronson råkat ut för samma sommarstiltje som media brukar göra på sommaren: inget intressant att rapportera över huvud taget...

Så i väntan på bättre tider tänkte jag muntra upp alla med en liten sång. Gissa vem som sjunger...

Torka tårarna

Sebastian och Agnes Carlsson i en duett.

Återigen denne Sebastian

Jag har känt mig lite... blå... de senaste dagarna. Ingen deppighet alltså, utan bara lite låg. Och jag tror faktiskt det är lite därför jag direkt fastnade så i Sebastians musik. Många av låtarna är vemodiga och de lägger sig på min nivå och tröstar mig och stöttar mig.

Suck. Åtminstone hoppas jag det är därför jag känner mig så berörd av honom. Annars är jag ju en sicko. Jag känner mig som värsta fjortistjejen.

Fast det retar mig att man på hans webbplats inte kan läsa texterna till hans låtar. Inte heller kan man läsa om kompositör, textförfattare, producent och dylikt till låtarna.

En lugn dag

I dag har det varit en väldigt lugn och skön dag. Eftersom jag sov dåligt i natt på grund av min mage, har jag medvetet tagit det lugnt.

Jag har surfat, promenerat, talat i telefon med Lina och tackat för den fantastiska festen på midsommarafton, druckit vin med Jonaz och lyssnat mycket på min älskade Sebastian.

Och just det, jag tränade ju i förmiddags också. Men det gick fort...

Upp över mina öron drunknar jag

Aronson är kär. Ja, man skulle nästan kunna säga att han är upp över öronen jätteförälskad. Totalt såld. Mitt hjärta brinner. Ögonen tåras vid tanken på honom. Hjärtat bultar när jag fantiserar om honom i min famn. Kroppen värker av längtan. Och jag drunknar.

Men jag vet inte vad jag är förälskad i.

Är det hans uttrycksfulla ansikte? Hans fantastiskt vackra ögon? Hans underbara röst? Hans sensuella mun? Hans sexiga rörelser? Hans kåta uppenbarelse? Hans förmåga att leverera? Hans ouppnålighet? Hans vemod? Helheten? Något annat?

Eller är jag bara dagen-efter-sentimental?

I vilket fall är Sebastian Karlsson Mannen i Mina Drömmar!

Och jag har i dag laddat ner båda hans album från iTunes, Sebastian och The Vintage Virgin. Varför har jag inte gjort det tidigare? Helt otroligt ofattbart. Och jag lyssnar och jag lyssnar och jag lyssnar. Och vissa låtar är så vackra att jag nästan börjar gråta. Och jag drömmer mig bort. Och bara njuter. Och längtar. Och hoppas. Förgäves, jag vet. Men han är verkligen så otroligt vacker

Och här är ett smakprov. Ett liveframträdande med en av hans egna låtar.

Idol 2005 - bättre sent än aldrig

Nu har jag sett finalen av Idol 2005, och jag tänkte att jag skulle komma med en liten sammanfattning. Jag vet; typ två år för sent, men better late than never...

Sebastian - klart lysande genom hela serien. Han gick verkligen från klarhet till klarhet. Gång på gång levererade han. Jäklar vilken röst, men framför allt: vilket scenframträdande. Vilken utstrålning. Vilket uttryck! Jag rös varje gång han visade sig. Och att han inte vann? Tja, jag tror att han är glad för det. Han fick en klart friare väg framåt.

Så vad hände under de dryga ett och ett halvt åren fram till Melodifestivalen 2007? Jag vet inte och förstår inte. Men något måste det varit. För i Melodifestivalen var han bra, men inte på något sätt lysande. Och vad hände med sceneriet? Han kändes bunden, inte sig själv; tråkig. Hoppas du förbättrar det Sebbe...

Och snälla: du var så otroligt snygg och sexig i ditt långa hår. Det får gärna växa ut igen...

Agnes - vilken resa den tjejen gjorde. Hon höll knappt på att få komma vidare från uttagningarna. Och halkade sen in i finalen genom att bli ett vilt kort. Men som hon växte med tiden. Från en blyg viol till en riktigt bra sångerska och scenartist.

Sibel - vad hände med henne? Har jag bara missat?

Jens - vem farao var det? Hur kunde han komma så långt? Och vart tog han vägen sen? Har någon hört av honom...?!

Måns - för smörig, för medveten. Men har vuxit efter det. Melodifestivalen var grym.

Obakis och ser på Idol

Nej, jag är faktiskt inte så bakis i dag som man lätt annars skulle kunna tro, med tanke på all den alkohol jag hällde i mig i går. Och skönt är ju det.

Jag sitter nu och kollar på final-dvd:n av Idol 2005. Jag är lite besviken dock, jag gillar inte klippningen. Att man inte skulle få se allt hade jag väl bara räknat med, men man får ju inte se alla artisterna uppträda. Inte heller samtliga jurymedlemmars utlåtande efter varje framförande. Men reportage från skärgården, tidiga morgonar och annat ointressant: det får vi se. Dåligt!

Men det är ändå kul att se det man får se. Riktigt roligt. Jag ser fram emot den här dagen. Mest imponerande hittills, efter typ 2 program är Sebastian. Helt klart.

Här kommer Sommaren

Nu för tiden är det ju modernt med kombinerade turnéer med olika sorters artister. Det var varit Rock runt riket, Rocktåget och allt vad de hetat. Det nya i år är Svensk sommar, en turné med Marie Lindberg, Martin Stenmarck, Nanne Grönvall, Markus Fagervall och Sebastian Karlsson.

Låter inte det som en väldigt konstig kombination? Och känns den verkligen särskilt spännande...?

Idol och vilda djur

Fatta vad Aronson har gjort. Jag var på Åhléns skiv-, film- och bokavdelning och köpte boxen med Idol 2005. Från att ha varit en hårdnackad motståndare till "det där fåninga programmet" till att se hela Idol 2006 till att nu köpa hela 2005. Det går verkligen utför med mig. Till mitt försvar, eller åtminstone en förklaring, kan jag berätta att boxen kostade - 39:50. Så nu ska jag väl äntligen få se Sebstian, Måns, Ola och allt vad de heter.

I övrigt vill jag rekommendera alla stockholmare och alla som reser hit i sommar att gå till Raoul Wallenbergs torg (vid Nybroplan) och kolla på fotoutställningen som är där. Den heter Spirit of the Wild och visar bilder av vilda djur tagna av fotografen Steve Bloom. Fantastiskt! Helt otroligt vackert. Och den är helt gratis...

Finalen 10 mars 2007

Ja, jag vet att det var varit mycket tal om Melodifestivalen i min blogg i år. Jag förstår det faktiskt inte själv. Men det har varit kul. Och jag har följt festivalen mer än någonsin i år; jag har lyssnat på låtarna som aldrig förr och kollat på repriserna på söndagarna också (inte varenda gång, men ett par gånger).

Men jag vill ju gärna skriva lite mer om finalen. Som ju var fantastiskt bra. Kristian Luuk har klarat sitt jobb med glans. Jag var ju tveksam till honom, men det kom på skam. Rejält.

Scenografin har också varit bra. Riktigt bra, faktiskt. För första gången på flera år...

Festivalmusikalen är en riktig flopp. Säkert roligt på papperet, men manuset var ju under all kritik. Liksom regi och skådespelarinsatser. Fast valet av låtarna var klockrent.

Finalen började förresten med att Tomas Andersson Wij sjöng Evighet från förra året. Och för första gången blev den låten nästan bra...

Och så finallåtarna:

1. Andreas Johnson - A Little Bit of Love
Stensäker. Klart bättre än i delfinalen. Och jag gillar låten skarpt.

2. Sonja Aldén - För att du finns
Som jag sagt tidigare: den här låten har vuxit för varje lyssning i mina öron. I går var Aldén klart säkrare än i delfinalen. Jag tror verkligen på det hon sjunger. Men jäklar vilken sprutt de hade på vindmaskinen (eller fläkten som det hette på min tid).

3. Anna Book - Samba Sambero
Faktiskt också bättre än i delfinalen. Men människan kan ju varken sjunga eller uppträda på ett snyggt sätt. Kanske därför hon fick en så dålig låt...

4. Sebastian - When the Night Comes Falling
Jag vet faktiskt inte om de här kläderna var bättre; de kändes inte som hans stil. Jag gillade dessutom det röda. Men även här ett bättre framträdande än i delfinalen. Men snälla vackra, söta Sebastian: droppa attityden. Eller bli depprockare eller nåt.

5. Marie Lindberg - Trying to Recall
Ena blusen fulare än den andra. Och väldigt falskt. Men åh, vad jag gillar henne, hennes låt och hennes (lite påhittade) saga. Och så bör hon träna på sitt engelskauttal.

6. Måns Zelmerlöw - Cara Mia
Zelmerlöw ade faktiskt ett sämre framträdande i Globen än i delfinalen. Han kändes ofokuserad, ungefär som "jag har ju redan kommit hit och resten går säkert galant också". Synd. För det är en bra låt, han har en bra röst och ja, jag tjatar, fantastiskt vackra ögon. Men jag tycker även bildproduktionen var sämre än i delfinalen. Skärpning, SVT.

7. Tommy Nilsson - Jag tror på människan
Ingen, ingen trodde på det här. Synd, för han har ju en bra röst. Och så gick det för honom i slutet. Ha ha.

8. Sanna Nielsen - Vågar du, vågar jag
Men hallå! Fixa luggen! Men mycket bättre framträdande än i delfinalen. Fast svajade hon inte med rösten på något ställe?

9. Sarah Dawn Finer - I Remember Love
Trots att det finns många vackra röster i årets festival, så slår nog ingen den här. Så djup att man nästan drunknar. Tyvärr var hon förkyld vilket märktes till viss del. Men bra röst ändå. Och en mycket fin sång.

10. The Ark - The Worrying Kind
Det självklara valet! Fast också här var bildproduktionen sämre i går...

Och så då Fucking Carola. Varför envisas SVT med att höja henne till skyarna? Hon är en falsk bitch med larviga divalater.

Så. Nu blir det förhoppningsvis inget mer melodifestivalbloggande förrän om ett år igen. Jag hade tänkt avsluta med vinnarlåten, men av nån anledning funkar det inte. Jag får återkomma...

Så går det i finalen

Det är dags för finalen i Melodifestivalen 2007 i morgon i Globen i Stockholm. Och trots att jag lyssnat på låtarna en massa, massa gånger, känner jag att det är dags för en liten summering.

Jag vet att såna sker runt om i bloggvärlden - och gayvärlden. Men min säger the total truth...

Jag kan hålla med Tennis C. om att det inte är så mycket klassiska schlagerlåtar i år. Men det är mycket bra musik, och det är tillräckligt för mig...

1. Andreas Johnson - A Little Bit of Love
Bra låt. Riktigt bra låt. Fast inte lika bra som Sing For Me. Tyvärr gillar jag inte Johnson. Tycker han verkar knepig. Eller, rättare sagt, har blivit knepigare och knepigare. Så jag kan förstå att han är ihop med Lisa Knapp... Fast låten har ganska stor chans att vinna.

2. Sonja Aldén - För att du finns
En låt som vuxit enormt i mina öron. Fantastiskt vacker! Och Aldén har ju en fantastisk röst. Men skulle den funka i Helsingfors? Skulle den funka med engelsk text? Skulle den funka som ballad bland alla snabba europeiska låtar? Jag tvivlar...

3. Anna Book - Samba Sambero
Usch, så dålig. Alldeles för enkel låt. Och Book har ju varken röst eller scenutstrålning. Bort. Ta bort ur min åsyn!

4. Sebastian - When the Night Comes Falling
Ja, jag gillar den.Väldigt mycket. Och den liknar inte alls Andreas Johnsons låt. Förutom att de tillhör samma genre. Men Sebastian, varför måste du se så sur ut hela tiden? Och ha så tråkig attityd? Och varför var du tvungen att klippa dig? Du var ju så söt i ditt lite längre hår. Jodå, du är söt nu också... Och jag gillar din låt. Tyvärr har den ingen chans i morgon. Sorry...

5. Marie Lindberg - Trying To Recall
Jag gillar låten, den är finstämd. Och jag gillar sagan om Marie Lindberg. Men egentligen borde den inte ha en chans. Men jag vill lägga in en brasklapp: folk kan ju tycka som jag om sagan. Och rösta på henne av den anledningen. Plus att de kanske är trötta på "etablissemanget". Men vi får väl se om stockholmspubliken lyfter fram henne lika mycket som publiken i Göteborg gjorde... En dark horse?

6. Måns Zelmerlöw - Cara Mia
Jag vet att jag tjatar, men har ni sett hans ögon? F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-A! Och Cara Mia är den av årets låtar som jag gått omkring och nynnat på mest. Nästan hela tiden faktiskt. Jag vet att han är för medveten för min smak, men jag smälter. Av ögon och sång. Och scenografin*, faktiskt. En klar vinnarkandidat. Verkligen.

7. Tommy Nilsson - Jag tror på människan
Antagligen den sämsta låten i årets startfält. Och ändå har den konkurrens av Books låt. Hans låt känns som en klyscha, och han själv också faktiskt.

8. Sanna Nielsen - Vågar du, vågar jag
En riktig svensktoppslåt, i dess värsta benämning. Men av någon anledning börjar den fastna hos mig. Och man ska nog inte undervärdera folkets vilja till en blond söt flicka med en käck låt. Viss vinstvarning alltså. Men nej, egentligen inte...

9. Sarah Dawn Finer - I Remember Love
Jag funderade på att lyssna på denna i dag på jobbet för att se om den återspeglade mig och J. Men jag hann aldrig. Och jag känner nu att jo, det hade kunnat vara vi. Fast vi hade ju bara drygt en vecka... Men låten har fastnat. Redan från början faktiskt. Den är stor och svulstig. Men har ingen chans i Helsingfors. Den drunknar. Trots Finers fantastiska röst!

10. The Ark - The Worrying Kind
Av många redan utsedd till vinnare i morgon. Och visst, jag gillar låten. Väldigt mycket, faktiskt. Mer än jag gjorde i början. Det är ju The Ark, mina "idoler". Men är den en vinnarlåt i de här sammanhangen? Jag vet faktiskt inte. Vinner de är det nog mest för sitt namn och sin show. Vilket när de gäller dem inte är det sämsta...

Vinnare? I Globen? I morgon? Som ska skickas till Helsingfors?

Jag vet faktiskt inte. Förstås. Men jag tror det står mellan The Ark och Måns Zelmerlöw. Med Andreas Johnson och Sebastian näst på tur. Och Marie Lindberg som joker.

Tillägg
Oj, Sebastian? Där var jag nog väl optimistisk...

Tillägg 2
*Men vad fan! Koreografin, menade jag naturligtvis. Koreografin!

Festivalstatistik

Jag drömde statistik från Melodifestivalen i natt. Bland annat drömde jag att den artist som fått enskilt flest röster i en deltävling var - Sebastian. Och inte nog med det, han hade tydligen fått så mycket som 45 procent av rösterna i sin deltävling.


Nu: Vasaloppet, med två andra snyggingar.

Nytt på YouTube

Nu börjar låtarna från Melodifestivalen i lördags ramla in på YouTube. Jag väljer dock att begränsa mig här till de tre bästa.

Först ut: Måns Zelmerlöw och hans Cara Mia. Referängen sätter sig som en smäck. Och har nu suttit i min skalle typ sedan i lördags.

I de korta avbrott som varit från Cara Mia har min hjärna dock sysselsatt sig med Live Forever med Magnus Carlsson. Inte helt fel det heller. Men jag ser fram emot att få höra den inseplade versionen - där stackars Magnus troligen inte har halsproblem...

Tredje låt ut är Sebastian och When the Night Comes Falling. Det känns som att den här låten kommer att hålla längst för Aronson. Ingen jag tröttnar på lika lätt, alltså.

Men hör, lyssna och njut!

Måns och Sebastian i morgonsoffan

Måns Zelmerlöw och Sebastian Karlsson var på Gomorron Sverige i morse (här är klippet). Där fick de svara på Micke Leijnegards sportfrågor om hur det känns och om hur det går i Globen och om de var glada.

Och glada var de förstås. Allra gladast var Måns som sken som en sol. Han är redan en fullblodsmediemänniska; han vet att föra sig i teve. Åtminstone jämfört med Sebastian. För till viss del kan jag ge Tennis rätt: han ger ett lite tråkigt intryck. Men som en passning till Tennis kan jag meddela att Sebastian tyckte det här var "det största jag varit med om".

Jag kollade precis Sebastians ålder, och blev förvånad; jag trodde han var äldre än de 22 som det talas om på nätet. Mogen kanske?

Men som sagt: söta är de. Man vill bara pussa på dem mest hela tiden.

För övrigt hade jag en väldigt konstig dröm i natt. Det var ingen "handling" utan bara bilder: bilder på soffan jag vill köpa, bilder på Måns Zelmerlöw, bilder på Jonas Gardell(?) etc. Och den gav ett starkt intryck på mig: jag var helt tagen när jag vaknade...

Delfinal 3 igen

Jag har nu kollat om Melodifestivalen från i går. Och jag har ett par reflektioner:

1. Kristian Luuk är jäkligt bra. Han har lyckats göra showen till sin, och han gör det lysande. Även om risken finns att det blir för mycket. Till nästa år: kanske en programledare genom hela serien, men en ny i finalen? För det där med delat programledarskap har jag aldrig förstått; typiskt folkhemskt: en kvinna och en man.

2. Måns Zelmerlöw har ögon att dö för. Men är han inte lite för medveten? Men låten sitter i min hjärna och går runt, runt.

3. Jag håller med Bobby: Magnus Carlssons frisyr är INTE snygg. Och jag håller också med [nån]: håller han inte på att bli lite för krallig? Nästan lite fetvarning!? Men jag upprepar: hans låt förtjänade ett bättre öde.

4. Sebastian är bara för läcker. Mums, mums. Med grädde på. Och jag börjar nästan, NÄSTAN, gilla hans kläder.

5. För att du finns är fortfarande en riktigt tråkig låt.

6. Nannes framträdande är suveränt. Jag gillar idén med (byggnads)ställningen. Och koreografin är magnifik.

Och jag är mer övertygad nu än i går om att rätt låtar gick vidare. Däremot skulle tråklåten ha bytts ut till Andra chansen mot ni-vet-vem.

Och ja, Kim. Frågan är om inte det här var den bästa delfinalen hittills i år.

Melodifestivalen i Ö-vik - dagen efter

Kolla här:

A-bladet
Dagens Nyheter
E-pressen
Svenska Dagbladet

Alla fokuserar de på att Måns Zelmerlöw och Sebastian kommer från Idol och att det är ett generationsskifte på gång. Efter en deltävling! Att sedan Anna Book, Tommy Nilsson och The Ark gått vidare verkar de inte bry sig så mycket om. Nej, just den här lördagen är generationsskiftet här - och Magnus Carlsson och Nanne får se sig besegrade av yngre "Idoler". Och i en tävling där dessutom bara två av dessa "Idoler" är med...

En av förklaringarna sägs vara att Zelmerlövs och Sebastians fans har "röstningsvana" och att de därför ringde mycket. Och det är kanske en del av förklaringen.

Men surprise: jag har aldrig ringt i ett endast Idolprogram (allra minst på Sebastian och Zelmerlöw eftersom jag faktiskt aldrig såg dem) och ändå röstade jag på dem i går. Båda två faktiskt. För det skulle ju kunna vara så att de gick vidare för att folk tyckte deras låtar var bäst...

I övrig tycker jag fortfarande väldigt synd om Magnus Carlsson. Hans låt förtjänade att gå vidare. För den var jäkligt bra!