Med bil ut i det blå

De senaste dagarna har jag haft en oerhört lust att - köra bil. Det är nästan så det har värkt i armarna. Konstigt, va?

Jag har i och för sig känt mig lite nere de senaste dagarna, och jävligt utarbetad. Och ett bra sätt för mig att varva ner och koppla av och lugna ner mig och rensa hjärnan brukar vara att köra bil. Tyvärr händer det inte så ofta, eftersom jag inte har någon egen bil, utan jag brukar hyra när jag behöver en. Så frågan är om jag inte ska göra det till typ helgen. Jag hade tänkt vänta tills min semester, men frågan är om jag klarar att vänta så länge...

Min semester, ja. Jag har fortfarande inte kommit fram till vad jag vill göra då. Jag har uteslutet det ena efter det andra. Men fortfarande finns många, många alternativ kvar...

Återigen denne Sebastian

Jag har känt mig lite... blå... de senaste dagarna. Ingen deppighet alltså, utan bara lite låg. Och jag tror faktiskt det är lite därför jag direkt fastnade så i Sebastians musik. Många av låtarna är vemodiga och de lägger sig på min nivå och tröstar mig och stöttar mig.

Suck. Åtminstone hoppas jag det är därför jag känner mig så berörd av honom. Annars är jag ju en sicko. Jag känner mig som värsta fjortistjejen.

Fast det retar mig att man på hans webbplats inte kan läsa texterna till hans låtar. Inte heller kan man läsa om kompositör, textförfattare, producent och dylikt till låtarna.