Schlager och läder

I går var det schlagerkväll på Stockholm Pride. Och det är naturligtvis veckans höjdpunkt. Även om jag önskar att de kunde förnya sig. Det är otroligt kul att se alla artisterna och höra alla, gamla och nya, schlagerhits. Men det känns som att vi kan formen nu.

Men kul var det ändå. Bäst var Måns Zelmerlöw; jag älskar hans Cara Mia. Och det gjorde alla andra också: han fick sjunga den två gånger. Bra var också, naturligtvis, Jill Johnson, Ann-Louise Hanson och Sonja Aldén. De fick alla göra extranummer.

Men var var Lena Philipson? Varenda år har hon varit upptagen av turné, men icke så i år. Borde man därför inte tagit chansen att bjuda in henne? Fatta vilket crescendo det skulle blivit!

Och mycket folk var det. Jag läste i dagens DN att det var 12 000 besökare. Otroligt. Var fick alla plats? Och inte undra på att köerna till toaletterna var i det närmaste oändliga...

Efter schlagerkvällen drog Aronson med entourage iväg till SLM, Scandinavian Leathermen. Jag har länge varit nyfiken på stället och eftersom de hade lättat lite på klädkoderna ett par kvällar under Pride, passade vi på att gå dit. Det var litet, trångt, varmt, mörkt, sexigt, rökigt (av rökmaskin) och hett. Jävligt hett, i dubbel bemärkelse. Det var en kul och annorlunda upplevelse. Det finns väl egentligen bara två (stora) fel med SLM:

1. Klädkoden, som gör det svårare att gå dit. Även om en kille som
jag pratade med där menade att koderna inte var så strikta.

2. De har det enda, mig veterligen, dark room:et i Stockholm. Det måste snabbt bli väldigt mycket inavel där, känns det som.

Men det är inte omöjligt att jag går dit igen. Inte alls, faktiskt.

I dag tänkte jag ta en paus från Pride. Och bara ha det lugnt och skönt. Men man vet ju aldrig vad som händer i kväll. Kanske rycker det i pridetarmen när kvällen närmar sig.

En mottagning som heter duga

Om The Ark vinner i Helsingfors i kväll finns det planer på att de ska uppträda i Kungsträdgården i morgon. Då tillsamamans med Andreas Johnson och Sonja Aldén. Stort!

The Ark - större än Tre Kronor!

Charm i rutan

Jag såg Go'kväll i dag. Musikalisk gäst var Sonja Aldén. Och förutom att hon sjunger väldigt bra har hon även en otrolig charm. En riktig sån där att henne-vill-jag-ha-till-bästa-vän-person. Jag blev bara såå glad när jag såg och hörde henne.

Och jag skulle gissa att vi får se henne i Allsång på Skansen i sommar...

Så ska en slipsten dras

Såg ni Så ska det låta i går? Gjorde du det är du bara att gratulera. Gjorde du det inte uppmanar jag dig att titta på det; antingen på reprisen på teve eller på SVT:s webbplats (här). För det var en riktig höjdare!

Gäster var Lasse Kronér, Cecilia Vennersten, Sonja Aldén och Shirley Clamp. Och de båda sistnämnda stal showen helt och hållet. De var otroligt bra, väldigt samspelta och jäkligt roliga. Eller, mer specifikt: Clamp är roligast, men Aldén sjunger som en gudinna!

Finalen 10 mars 2007

Ja, jag vet att det var varit mycket tal om Melodifestivalen i min blogg i år. Jag förstår det faktiskt inte själv. Men det har varit kul. Och jag har följt festivalen mer än någonsin i år; jag har lyssnat på låtarna som aldrig förr och kollat på repriserna på söndagarna också (inte varenda gång, men ett par gånger).

Men jag vill ju gärna skriva lite mer om finalen. Som ju var fantastiskt bra. Kristian Luuk har klarat sitt jobb med glans. Jag var ju tveksam till honom, men det kom på skam. Rejält.

Scenografin har också varit bra. Riktigt bra, faktiskt. För första gången på flera år...

Festivalmusikalen är en riktig flopp. Säkert roligt på papperet, men manuset var ju under all kritik. Liksom regi och skådespelarinsatser. Fast valet av låtarna var klockrent.

Finalen började förresten med att Tomas Andersson Wij sjöng Evighet från förra året. Och för första gången blev den låten nästan bra...

Och så finallåtarna:

1. Andreas Johnson - A Little Bit of Love
Stensäker. Klart bättre än i delfinalen. Och jag gillar låten skarpt.

2. Sonja Aldén - För att du finns
Som jag sagt tidigare: den här låten har vuxit för varje lyssning i mina öron. I går var Aldén klart säkrare än i delfinalen. Jag tror verkligen på det hon sjunger. Men jäklar vilken sprutt de hade på vindmaskinen (eller fläkten som det hette på min tid).

3. Anna Book - Samba Sambero
Faktiskt också bättre än i delfinalen. Men människan kan ju varken sjunga eller uppträda på ett snyggt sätt. Kanske därför hon fick en så dålig låt...

4. Sebastian - When the Night Comes Falling
Jag vet faktiskt inte om de här kläderna var bättre; de kändes inte som hans stil. Jag gillade dessutom det röda. Men även här ett bättre framträdande än i delfinalen. Men snälla vackra, söta Sebastian: droppa attityden. Eller bli depprockare eller nåt.

5. Marie Lindberg - Trying to Recall
Ena blusen fulare än den andra. Och väldigt falskt. Men åh, vad jag gillar henne, hennes låt och hennes (lite påhittade) saga. Och så bör hon träna på sitt engelskauttal.

6. Måns Zelmerlöw - Cara Mia
Zelmerlöw ade faktiskt ett sämre framträdande i Globen än i delfinalen. Han kändes ofokuserad, ungefär som "jag har ju redan kommit hit och resten går säkert galant också". Synd. För det är en bra låt, han har en bra röst och ja, jag tjatar, fantastiskt vackra ögon. Men jag tycker även bildproduktionen var sämre än i delfinalen. Skärpning, SVT.

7. Tommy Nilsson - Jag tror på människan
Ingen, ingen trodde på det här. Synd, för han har ju en bra röst. Och så gick det för honom i slutet. Ha ha.

8. Sanna Nielsen - Vågar du, vågar jag
Men hallå! Fixa luggen! Men mycket bättre framträdande än i delfinalen. Fast svajade hon inte med rösten på något ställe?

9. Sarah Dawn Finer - I Remember Love
Trots att det finns många vackra röster i årets festival, så slår nog ingen den här. Så djup att man nästan drunknar. Tyvärr var hon förkyld vilket märktes till viss del. Men bra röst ändå. Och en mycket fin sång.

10. The Ark - The Worrying Kind
Det självklara valet! Fast också här var bildproduktionen sämre i går...

Och så då Fucking Carola. Varför envisas SVT med att höja henne till skyarna? Hon är en falsk bitch med larviga divalater.

Så. Nu blir det förhoppningsvis inget mer melodifestivalbloggande förrän om ett år igen. Jag hade tänkt avsluta med vinnarlåten, men av nån anledning funkar det inte. Jag får återkomma...

Misstänkt mordbrand

Oj oj oj. Drama!

En brand utbröt på Stinsen i Sollentuna i dag. Och mitt i allt detta befann sig bland andra Andreas Johnson, Sanna Nielsen och Sonja Aldén.

Polisen misstänker att branden var anlagd...

Så går det i finalen

Det är dags för finalen i Melodifestivalen 2007 i morgon i Globen i Stockholm. Och trots att jag lyssnat på låtarna en massa, massa gånger, känner jag att det är dags för en liten summering.

Jag vet att såna sker runt om i bloggvärlden - och gayvärlden. Men min säger the total truth...

Jag kan hålla med Tennis C. om att det inte är så mycket klassiska schlagerlåtar i år. Men det är mycket bra musik, och det är tillräckligt för mig...

1. Andreas Johnson - A Little Bit of Love
Bra låt. Riktigt bra låt. Fast inte lika bra som Sing For Me. Tyvärr gillar jag inte Johnson. Tycker han verkar knepig. Eller, rättare sagt, har blivit knepigare och knepigare. Så jag kan förstå att han är ihop med Lisa Knapp... Fast låten har ganska stor chans att vinna.

2. Sonja Aldén - För att du finns
En låt som vuxit enormt i mina öron. Fantastiskt vacker! Och Aldén har ju en fantastisk röst. Men skulle den funka i Helsingfors? Skulle den funka med engelsk text? Skulle den funka som ballad bland alla snabba europeiska låtar? Jag tvivlar...

3. Anna Book - Samba Sambero
Usch, så dålig. Alldeles för enkel låt. Och Book har ju varken röst eller scenutstrålning. Bort. Ta bort ur min åsyn!

4. Sebastian - When the Night Comes Falling
Ja, jag gillar den.Väldigt mycket. Och den liknar inte alls Andreas Johnsons låt. Förutom att de tillhör samma genre. Men Sebastian, varför måste du se så sur ut hela tiden? Och ha så tråkig attityd? Och varför var du tvungen att klippa dig? Du var ju så söt i ditt lite längre hår. Jodå, du är söt nu också... Och jag gillar din låt. Tyvärr har den ingen chans i morgon. Sorry...

5. Marie Lindberg - Trying To Recall
Jag gillar låten, den är finstämd. Och jag gillar sagan om Marie Lindberg. Men egentligen borde den inte ha en chans. Men jag vill lägga in en brasklapp: folk kan ju tycka som jag om sagan. Och rösta på henne av den anledningen. Plus att de kanske är trötta på "etablissemanget". Men vi får väl se om stockholmspubliken lyfter fram henne lika mycket som publiken i Göteborg gjorde... En dark horse?

6. Måns Zelmerlöw - Cara Mia
Jag vet att jag tjatar, men har ni sett hans ögon? F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-A! Och Cara Mia är den av årets låtar som jag gått omkring och nynnat på mest. Nästan hela tiden faktiskt. Jag vet att han är för medveten för min smak, men jag smälter. Av ögon och sång. Och scenografin*, faktiskt. En klar vinnarkandidat. Verkligen.

7. Tommy Nilsson - Jag tror på människan
Antagligen den sämsta låten i årets startfält. Och ändå har den konkurrens av Books låt. Hans låt känns som en klyscha, och han själv också faktiskt.

8. Sanna Nielsen - Vågar du, vågar jag
En riktig svensktoppslåt, i dess värsta benämning. Men av någon anledning börjar den fastna hos mig. Och man ska nog inte undervärdera folkets vilja till en blond söt flicka med en käck låt. Viss vinstvarning alltså. Men nej, egentligen inte...

9. Sarah Dawn Finer - I Remember Love
Jag funderade på att lyssna på denna i dag på jobbet för att se om den återspeglade mig och J. Men jag hann aldrig. Och jag känner nu att jo, det hade kunnat vara vi. Fast vi hade ju bara drygt en vecka... Men låten har fastnat. Redan från början faktiskt. Den är stor och svulstig. Men har ingen chans i Helsingfors. Den drunknar. Trots Finers fantastiska röst!

10. The Ark - The Worrying Kind
Av många redan utsedd till vinnare i morgon. Och visst, jag gillar låten. Väldigt mycket, faktiskt. Mer än jag gjorde i början. Det är ju The Ark, mina "idoler". Men är den en vinnarlåt i de här sammanhangen? Jag vet faktiskt inte. Vinner de är det nog mest för sitt namn och sin show. Vilket när de gäller dem inte är det sämsta...

Vinnare? I Globen? I morgon? Som ska skickas till Helsingfors?

Jag vet faktiskt inte. Förstås. Men jag tror det står mellan The Ark och Måns Zelmerlöw. Med Andreas Johnson och Sebastian näst på tur. Och Marie Lindberg som joker.

Tillägg
Oj, Sebastian? Där var jag nog väl optimistisk...

Tillägg 2
*Men vad fan! Koreografin, menade jag naturligtvis. Koreografin!

Andra chansen 2007

Jag verkar börja kunna det här, för av sex tävlingsmoment hade jag rätt i... sex av fallen. Jäsiken alltså.

Och i fem av de sex fallen gick "tvåan" vidare. Något att fundera över, Christer Björkman och kompani?

Det började med Elin Lanto och Jessica Andersson. Jag tycker inte Andersson presterade så bra och trodde därför att Lanto skulle ta hem det. Men icke. Aronson röstade inte.

Så Jimmy Jansson och Sanna Nielsen. Och som jag trodde: Nielsen går hem i stugorna. Kändes nästan som en promenadseger. Aronson röstade på Jansson.

Uno & Irma mot Sonja Aldén. Jag har som sagt sakta men säkert börjat uppskatta Aldéns låt rejält. Men jag älskar fortfarande Uno & Irmas låt bäst. I övrigt hade två av tre personer hiskeliga klänningar på sig. Aronson röstade på Uno & Irma.

Slutligen Nanne mot Magnus Uggla. Nanne gjorde ett misstag när hon bytte kläder; de andra passade bättre till dekoren. Men publiken verkade älska Magnus Uggla, och det gjorde även de röstande, varav Aronson var en.

Så semifinal: Andersson mot Nielsen och Aldén mot Uggla. Nielsen kändes självklar, men den andra semifinalen tycker jag var mer jämn.

Men till final: Sanna Nielsen och Sonja Aldén.

Och nej, ni hysteriska bögar: Magnus Uggla är inte homofob.

Och gick det inte lite väl raskt?

Och är det inte lite orättvist att låtarna i första omgången bara får en chans, och sen blir utslagna?

Eller är allt egentligen ett genidrag?

Och har inte låtarna från Andra chansen en fördel av att ha fått spelas tre gånger, mot de andras två?

Slutligen: Kristian Luuk är ett geni. Det är inte Björkman.