Mer teve och film

Jodå, det har blivit mer tv- och filmtittande i kväll.

Det började med sista avsnittet för säsongen av Så ska det låta. Gäster var Anders Ekborg, Dan Ekborg, Charlotte Perrelli och Dea Norberg. Ganska bra faktiskt. Bröderna Ekborg var bäst. Men jag gillade faktiskt Perrelli också. Hon fick ett stort plus i min bok.

Därefter såg jag första avsnittet av SVT:s nya thrillerserie Lögnens pris, som verkligen var spännande i överkant. Man tyckte synd om huvudpersonen (Anna Björk) samtidigt som jag inte kunde låta bli lite irriterad på henne. Varför kunde hon inte försöka tänka lite rationellt? Tänk bara på den jävla datorväskan. Ja, men vad fan! Men jag ser fram emot andra och sista avsnittet i morgon...

Och så blev det film. Det hade jag inte alls planerat. I och med att jag hyrde fyra filmer i kväll fick jag behålla dem i sju dagar. Så varför kolla på två redan första kvällen? Men så blev det i alla fall. Andra filmen för dagen blev Hitta Nemo. Jag hade inte tänkt se den alls, men de pratade så varmt om den på jobbet, så jag kunde inte låta bli. Och eftersom de på jobbet likaså hyllat Ulla Skoog, så tog jag den på svenska. Och hon var riktigt, riktigt bra. Liksom Leif Andrée, som hade den andra huvudrollen. Fast filmen som sådan? Nja, jag vet inte...

I originalfilmen spelas Skoogs roll förresten av Ellen DeGeneres. Lite lockande att kolla en gång till bara för att höra henne...

Så ska en slipsten dras

Såg ni Så ska det låta i går? Gjorde du det är du bara att gratulera. Gjorde du det inte uppmanar jag dig att titta på det; antingen på reprisen på teve eller på SVT:s webbplats (här). För det var en riktig höjdare!

Gäster var Lasse Kronér, Cecilia Vennersten, Sonja Aldén och Shirley Clamp. Och de båda sistnämnda stal showen helt och hållet. De var otroligt bra, väldigt samspelta och jäkligt roliga. Eller, mer specifikt: Clamp är roligast, men Aldén sjunger som en gudinna!

Det rätta i livet

Jag har precis sett Masjävlar. Och den är så jävla bra! Jag blir så glad. Även om den är jobbig, och får mig att tänka på den håla där jag är uppvuxen, och som jag mår dåligt av att bara tänka på. Men samtidigt någonstans ger den mig hopp. Hopp för oss människor*. Och för svensk films framtid...

Och såg ni Så ska det låta i kväll? Jävlar vad jag skrattade!

Gäster i dag var Roger Pontare, Linda Bengtzing, Malena Laszlo och Niklas Andersson. Vid ett tillfälle skulle kameran zooma in Andersson eftersom han skulle sjunga. Det är bara det att precis då reste sig Andersson upp - så kameran hamnade i stället precis i skrevet på honom. Det såg så fruktansvärt roligt ut! Ha ha ha.


*Oj, vad jävla pretentiöst det lät, då.

Som ett hus

Såg ni Magnus Bäcklund i Så ska det låta? Han var riktigt, riktigt hög. Om det var adrenalin eller något annat förtäljer dock inte historien...

Ögonen, det syns i ögonen

Jaha, ja. Man sitter alltså lugnt framför datorn, tittar på senaste programmet av Så ska det låta och blir upp över öronen förälskad i bröderna Rongedal. Och man tror inte att det kan bli så mycket bättre.

Men då sätter man sig ner och kollar på den här veckans program. Och vad händer? Vilka finns där? Chris "jag är snygg som fan och sjunger som en gud" Lindh och Måns"ögon som sammet" Zelmerlöw.

Och jag menar, Måns Zelmerlöw: vilka fantastiska ögon! Så vackra så jag måste sitta ner. Det är nästan så jag funderar på att rösta på honom i M-festivalen bara för dessa ögons skull. Och, ja just det, en fin röst också...

Och fan att jag inte såg Idol 2005...

PS. På bilden syns Måns Zelmerlöw till vänster, tillsammans med Babben Larsson och Putte Nelsson

Tvillingar i fokus

Jag har precis varit inne på SVT:s webbplats och kollat på förra veckans avsnitt av Så ska det låta. Och jag är helt och hållet och totalt jätteföräskad. Inte i fåniga divan Lill Lindfors. Inte i vackra och begåvade Anne-Lie Rydé. Nej, jag är helt och totalt kär i bröderna Magnus och Henrik Rongedal.

Visst känner jag igen dem - från bakgrunden. Det har varit Electric Banana Band och en massa annat. Men nu fick de sjunga ut själva. Och det var så vackert, och så roligt, och så begåvat. Alldels sjukt bra. Så jag är alldeles rörd. Och ja, förälskad...

=)


PS: På bilden: Bröderna Rongedal tillsammans med Putte Nelsson.