Nu bär det av

Nu bär det snart iväg till London. Om några timmar sitter jag och Miss Inga from Sweden på planet, tankade och glada. Eller, nej, jag menar ju glada och förväntansfulla. Tankade? Inte vi, inte. Så dumt sagt. Var fick jag det ifrån? Inte skulle väl vi...

...och lagom till att vi ska resa passar de på att bränna ner flygplan på Arlanda. Vad är de med folk? Vill de inte att vi ska resa...?

Jag tänkte ta med mig min nya fina laptop, som ett experiment. Så förhoppningsvis ska jag kunna blogga både lite nu och då.

I övrigt fortsätter diskussionen och debatten kring Eurovision Song Contest. Det talas om politisering, kompisröstning och jag vet inte vad. Suck och stön. Men jag tror det är som Christer Björkman sa i Gomorron Sverige i morse: vi är alla i affekt nu. Låt oss ta debatten om några dagar när vi börjar få lite perspektiv på saker.

Ukraina

Håll i er nu, för nu blir det katastrofalt dåligt!

Åh, fatta vilken sommarplåga det här kommer att bli. Om Christer Björkman eller Edvard af Sillén eller vem det nu är, plokar med dem till Pride i sommar gråter jag. Jag lovar. Stora tårar. Av stor sorg över människors dåliga smak.

Jag vet inte vad jag ska säga för positivt om den här skiten. Det finns inget. Absolut ingenting. Mer än möljligtvis att barn och mindre intellektuella personer antagligen gillar den. Och något ska de väl ha att lyssna på också, antar jag...

Betyg: 1

I afton: vin och sång

Jag har varit ute och tagit en drink med Kärran i kväll. Trevligt, förstås. Och gott. På vägen hem kunde jag inte motstå att köpa lite lösgodis. Fan också...

Och nu sitter jag och väntar på semifinalen. Och det känns faktiskt riktigt spännande. Ska bli kul att se om de låtar jag listade i lördags är så intressanta som jag då trodde. Och vilka som går vidare...

För övrigt läste jag nånstans att Christer Björkman hotat att hoppa av om Ukraina vinner i år. Varsågod, Björkman, säger jag bara. Be my guest...

Bäddat för internetförhandsgranskning

Just nu visar SVT första avsnittet av fyra där de spelar upp samtliga låtar som ska vara med och tävla i Eurovision Song Contest i år, semifinalen såväl som finalen.

Och jag såg fram emot det. Jag brukar gilla de programmen: man slipper höra låtarna i snabb följd på Internet, utan kan lyssna lite på dem i lugn och ro. Och samtidgt få lite information kring låtarna. Dessutom brukar några av deltagarna vara jäkligt roliga att lyssna till.

Men det går inte. Jag kan inte.

För precis som förra året är Christer Björkman programledare. Och han har helt klart sina fördelar, men ingen av dem är att vara programledare för det här programmet. En sådan ska åtminstone försöka vara lite objektiv, saklig och cool. I stället lägger han in sina egna kommentarer och försöker nånstans överglänsa panelen. Inte snyggt. Och jag klarade inte att titta på det förra året. Och jag känner att jag inte kan i år heller...

Andra chansen 2007

Jag verkar börja kunna det här, för av sex tävlingsmoment hade jag rätt i... sex av fallen. Jäsiken alltså.

Och i fem av de sex fallen gick "tvåan" vidare. Något att fundera över, Christer Björkman och kompani?

Det började med Elin Lanto och Jessica Andersson. Jag tycker inte Andersson presterade så bra och trodde därför att Lanto skulle ta hem det. Men icke. Aronson röstade inte.

Så Jimmy Jansson och Sanna Nielsen. Och som jag trodde: Nielsen går hem i stugorna. Kändes nästan som en promenadseger. Aronson röstade på Jansson.

Uno & Irma mot Sonja Aldén. Jag har som sagt sakta men säkert börjat uppskatta Aldéns låt rejält. Men jag älskar fortfarande Uno & Irmas låt bäst. I övrigt hade två av tre personer hiskeliga klänningar på sig. Aronson röstade på Uno & Irma.

Slutligen Nanne mot Magnus Uggla. Nanne gjorde ett misstag när hon bytte kläder; de andra passade bättre till dekoren. Men publiken verkade älska Magnus Uggla, och det gjorde även de röstande, varav Aronson var en.

Så semifinal: Andersson mot Nielsen och Aldén mot Uggla. Nielsen kändes självklar, men den andra semifinalen tycker jag var mer jämn.

Men till final: Sanna Nielsen och Sonja Aldén.

Och nej, ni hysteriska bögar: Magnus Uggla är inte homofob.

Och gick det inte lite väl raskt?

Och är det inte lite orättvist att låtarna i första omgången bara får en chans, och sen blir utslagna?

Eller är allt egentligen ett genidrag?

Och har inte låtarna från Andra chansen en fördel av att ha fått spelas tre gånger, mot de andras två?

Slutligen: Kristian Luuk är ett geni. Det är inte Björkman.