Uppiggning

För tredje natten i rad har jag inte kunnat sova ordentligt. Så efter att ha käkat frukost och kollat lite på morgon-tv, bestämde jag mig för att lägga mig en stund till. Men det gick inte. Jag kunde knappt andas på grund av allt tjockt snor i näsan.

Så nu sitter jag här i stället. Men jag tänkte ta min första dusch på två dagar (gissa om jag känner mig äcklig), och sen bege mig till ICA, för att se om det kanske hjälper med lite varmt vatten och frisk luft. Kanske är jag svag bara för att jag legat i typ fyra dagar...

Om mitt snor

Jag är hemma från jobbet i dag också. Jag hade väl i och för sig bestämt mig för att vara det, redan i går, men öppnade ändå för att jag skulle kunna gå om jag kände mig tillräckligt bra i dag.

Det gör jag inte.

I stället känner jag mig nästan sämre: jag kände mig nästan lite febrig när jag vaknade i morse, och så brukar jag inte känna på morgonen. Jag är inte lika snuvig, men det som kommer ut är ännu mer trögflytande än tidigare. Och gult, på gränsen till grönt. Och det sitter hårt som fan. Jag får fräsa rejält, hårt och många gånger.

Men i morgon ska jag gå. Oavsett.

Dålig sömn och drömmar

I går natt kunde jag inte sova särskilt väl, eftersom min näsa var tjockare än tjock. Jag hade hoppats att få sova bättre i natt. Men tji fick jag.

Vad det beror på i natt vet jag inte. En orsak kan vara att jag tvingas sova på rygg. I normala fall sover jag på mage, utan kudde. Men nu måste jag lyfta upp huuvdet så att trycket i bihålorna lättar. Så då får det bli kudde. Och på rygg. Åh, det går så dåligt att sova.

Och jag drömmer så konstigt. Så är det alltid när jag sover på rygg, i natt var inget undantag. Jag drömde bland annat att en gammal klasskompis ringde. Vi har inte haft kontakt på flera år. När jag frågade henne hur det var med henne svarade hon: "eftersom jag hör av mig efter så lång tid, tror du då att jag mår bra?". Ett konstigt svar egentligen, men sen hon sagt det blev hon tyst, och jag hörde henne kämpa mot gråten. Sedan bröts samtalet.

Så, hur ska jag tolka det? Ska jag kontakta henne? Och vad ska jag då säga: en dröm sa att du mår dåligt?

I övrigt kommer jag att vara hemma från jobbet i dag också. Jag mår betydligt bättre i dag, men känner mig ännu inte tillräckligt stark för att gå till jobbet.

Maratonteve

Så där ja. Nu har jag sett samtliga tjugofyra avsnitt av säsong ett av 24. På två dagar. Nåja, det är ju inte en timme åt gången, vi pratar ju USA, så då räknas reklamtiden in också. Men det är okej, det är inte det som är problemet.

Men jo, det var spännande. Och bitvis väldigt skickligt gjort. Och jag gillar klippen när man kan se flera scener samtidigt, och ibland samma scen fast ur olika perspektiv.

Nej, problemet ligger på ett helt annat plan: nej, det är inte realtid. Dessutom: har man varit vaken 30-40 timmar, eller kanske ännu mer, är man inte så fräsch som de ser ut. Och man kan inte tänka så klart. Åtminstone inte allihop. Och män har skäggstubb. Skäggstubb växer. Döööh.

Undrar vad jag ska göra i morgon. För jag tror jag stannar hemma i morgon också. Känner mig inte så frisk än att jag känner för att gå ut över huvud taget.

Jag - en snorunge

Det här har varit en sån där överjävlig natt. Innehållet i min näsa har varit tjockare än tjockt. Tjockt, tjockt, tjockt. Och mycket. Jag har snytit mig och snytit mig; fräst och fräst. Men det har bara runnit till nytt hela tiden.

Så jag har varit mer vaken än jag har sovit; förbrukningen av pappersnäsdukar har stigit kraftigt. Och jag har mer eller mindre suttit och sovit. Men det har ju inte hjälpt...

Och min Otrivin menthol nässprej har jag använt så mycket, så jag vågar knappt längre. I stället har jag försökt öppna upp näsan med vattenånga. Mitt i natten ställde sig Aronson och kokade vatten, och la sig sen på knäna på köksgolvet för lite inandning av kokhet ånga. Fast jag vet inte om det hjälpte heller. Jag verkar mest ha fått en mjuk och ren ansiktshy...

Nu blir det att ligga i soffan framför teven i dag. Hoppas att näsan skärper sig. Och att jag kan sova lite...

Spännande till max

Trots att 24 inte följer sina intentioner, så har jag kollat på den i dag. Hela tolv avsnitt hann jag me. Fatta: 12. Det betyder 12 timmar. Nåja, minus reklampauserna - som tack och lov var bortklippta på dvd:n...

Men det var ju så spännande. Och fortsätter att vara spännande. Jag menar, man vet ju att Jack Bauer kommer att överleva, eftersom ju serien fortsätter med fler säsonger. Men resten? Vad kommer att hända? Och Rick? Han är ju så söt; han måste få överleva!

Tyvärr har spänningen inte varit så bra för min arma kropp. Den har blivit betydligt hetare nu i kväll. Usch, jag vill inte bli sjukare nu. Det får räcka som det är..

Samma gamla melodi

Näsan rinner. Näsan stramar. Halsen värker. Bihålorna värker. Huvudet värker. Kroppen känns tung. Kroppstemperaturen har stigit.

Suck. Been there, done that....

En bölande Aronson

Aronson är sjuk. Förkyld. Jag ligger här hemma med rinnande näsa, värkande huvud och, framför allt, värkande bihålor. Jädrar, vad det är synd om mig.

Och Aronson, som kan vara väldigt blödig normalt, blir ännu lite blödigare när jag är sjuk. Så när herrarna sprang 4x400 meter i Finnkampen för en stund sedan grät jag. Nej, storbölade, är nog rätt ord. Tårarna sprutade.

I vilket fall blir det nog inget jobba i morgon, utan lite tillfrisknande hemma i stället...

Magen inte frisk

Min mage har blivit sämre igen. Jag har bara jobbat tre dagar efter semestern, och redan är jag sämre. Klart jag tror att där finns ett samband.

Läkaren har ju konstaterat att jag har IBS, en sjukdom där tarmarna är irriterade. Han sa vidare att det inte är så mycket att göra åt, utan att jag i stället får försöka hitta vilken mat jag kan äta och hur jag bör leva för att det ska bli så bra som möjligt.

När jag berättade det för en kollega på lunchen i dag, berättade hon att när hon bodde i London för några år sedan hade en misstänkt IBS (det visade sig senare vara magsår, men det är en helt annan historia). Hon fick då medicin för IBS:en. Jag har inte fått någon medicin, tvärtom sa läkaren att det inte fanns något dylikt. Men tydligen finns det, men den har inte kommit till Sverige. Jäkla slöa svenska system!

Så i stället får jag gå här och lida. Och hoppas på att det blir bättre, att jag hittar "rätt mat", att jag hittar nytt jobb eller vad det nu kan vara.

Skit.

Döden kommer tidigt

De här utslagen, eksemen, jag har i ljumsken kommer att bli min död. Nej, inte fysiskt, jag lär inte dö av dem i sig. Men psykiskt; mentalt. Jag tänker på dem hela tiden. De gör ju ont emellanåt, och gör sig påminda. De skaver som fan. Och är så jävla äckliga att titta på. Och inte verkar de bli bättre heller.

Nej, de smittar inte, och är inte farliga på något sätt. Men hur kul är det att visa upp dem? Vilket betyder att jag aldrig mer kommer att kunna ha sex. Tänk den tanken! Så kanske ni förstår att jag är på väg i en tjurrusnings hastighet in i en depression. Aldrig mer sex. Fan också.

Min morgon hos doktorn

Jag har varit hos läkare nu på morgonen. Jag kom dit vid 08.15 och kom inte tillbaka till jobbet förrän strax innan 11.00. Och då ska man ändå ha i åtanke att själva läkarbesöket varade i drygt fem minuter. Det var väntan i stället. Men jag hade väl räknat med det, så jag hade en bok med mig. Och har jag riktig tur har jag snart läst ut Harry Potter och halvblodsprinsen.

Jag gick till läkaren med anledning av utslagen i ljumsken, som nu har spridit sig, och inte heller blivit bättre av svampmedlet jag tagit. Läkaren tittade lite och sa direkt att det inte var svamp. I stället menade han att det var eksem och att jag först skulle torka ut dem, och sedan använda mjukgörande salva.

Suck. Jag vill bli frisk. Nu!

Lite gnäll

Jodå, jag vaknade ett flertal gånger i natt av att min hals värkte, och jag nästan inte kunde andas. Och i dag rinner näsan en del. Men jag är på jobbet ändå. Det känns inte värre än att jag kan fungera tämligen normalt.

Och så har min mage börjat krångla igen. I dag har den varit full av gaser. Det är lite olika så där, dag från dag.

Inga svällande muskler nu heller

Jag blir ju förkyld ganska ofta. Det gör att min träning hela tiden får avbrott, ibland upp till en fem-sex veckor. Det leder i sin tur till att jag ganska ofta måste "börja om" med uppbyggnaden av mina muskler. Det är jäkligt jobbigt: det känns som att ta två steg fram och ett tillbaka.

Och nu är det dags igen. När jag var och tränade i måndags blev jag så glad: jag börjar åter få ganska stora muskler och det kändes som att jag stod i en brytningspunkt: jobbar jag hårt kommer mina muskler att svälla rejält den närmaste tiden.

Och nu är det tisdag, och jag sitter här med rinnande näsa och en hals som kliar. Fan också! Jag hoppas verkligen det är falskt alarm. Eller i vart fall att det går över fort.

Jag var ju så glad...

Prover hit och prover dit

För ett par veckor sedan var jag på Venhälsan för att testa mig. Jag testade mig för gonorré, syfilis och klamydia. Jag valde att inte testa mig för HIV, eftersom det inte är så länge sen jag tog ett sådant test. Dessutom vill jag gärna göra det anonymt. Sköterskan som tog testerna tyckte heller inte det var nödvändigt med HIV-testet.

Svaren skulle skickas hem till mig inom en vecka. Jag fick till och med själv skriva min adress utanpå ett kuvert. I går hade jag fortfarande inte fått något svar. Så jag ringde i dag, och fick besked direkt i telefonen att allt var negativt. Vilket ju är positivt.

Och i går var jag då hos läkaren för att kolla om jag är laktosintolerant. Det började redan i måndags genom att jag i tre dagar inte fick inta några mjölkprodukter what so ever; mjölk, smör, ost etc. Och från i onsdags klockan 20.00 skulle jag vara fastande. Jag fick bara dricka måttligt med vatten. Så när jag kom till läkarmottagningen på morgonen var jag rejält hungrig.

Provet gick till så att sköterskan tog ett blodprov i fingret. Sedan fick jag dricka ett stort glas med något innehållande mjölksocker. Det smakade som kallt, rejält sött, te. Sedan fick jag sitta och vänta, så tog sköterskan nya blodprov var tjugonde minut under en timme. Hon skulle mäta hur blodsockret steg. Jag fick svar direkt: jag är inte laktosintelorant Vilket i sig är skönt att höra. Fast frågan återstår: vad är det då för problem med min mage?

Min mage

För er som undrar kan jag berätta att min mage undan för undan blivit bättre. Det är nog flera veckor sedan den var svulllen och nästan lika länge sedan den gjorde ont. Fast hela tiden har jag varit rädd för att något ska hända som gör den värre igen.

Och i dag hände det. I eftermiddags fick jag ont igen och magen svullnade rejält. I kväll har jag dessutom haft rejält med gaser.

Så jag fundera över vad jag kan tänkas ha gjort som fick magen att bli sämre igen. Nej, laktos lär det inte vara, för det har jag inte ätit eller druckit sedan i söndags. Till lunch åt jag en fisksoppa. Kan det vara den? Men vad i så fall i den? Och varför just nu, jag äter ju väldigt sällan fisk, och då oftast sushi. Jag menar, jag har ju haft ont i magen betydligt mer än jag ätit fisk...

Nåja, jag hoppas jag är bra till i morgon. Då har jag nämligen mitt laktostoleranstest samt en hel del viktiga möten på jobbet.

En dålig kombination

Om man har varit uppe och festat och druckit alkohol och haft trevligt och inte kommit i säng förrän vid fyratiden, vill man gärna sova ut, helst 25 timmar i sträck. Eller åtminstone 8. Man vill inte bli väckt klockan 08.54 av en ilsket ringande telefon.

När man talar med sin läkare om viktiga saker, säg om ens mage som krånglat en längre tid, vill man gärna ha en klar hjärna, var lite förberedd på vad man ska säga och kunna ta in vad han faktiskt säger. Man vill inte vara trött som en sömnsjuk hund, mosig i huvudet av att precis ha blivit väckt eller ha en sprängade huvudvärk efter ett för stort intag av alkohol kvällen (natten) innan.

Ni ser kopplingen? Jodå, han ringde i morse. Jag ringde honom hans sköterska i fredags och han skulle återkomma i dag mellan halv fem och halv sex. Men doktorn hade så många att ringa i dag så han passade på att ringa en del nu på morgonen, Men, som han sa efter att ha förstått att han väckt mig, han kanske inte skulle ringa några fler nu...

Nåja, nu är jag ju uppe, och att somna om gick inte. Trots min trötthet. Så jag åt frukost och vips: nu är klockan snart 11. Vad fan hände med tiden?

Nu ska Aronson ringa John Blund och väcka honom. Jag återkommer med en rapport om gårdagen.

Mer om helvetet

Tack vare Bambi har jag hittat en lite roligare, och mer informativ, artikel kring Proctalgia Fugax, detta djävulens straff för något jag inte gjort.

Glömsk, glömskare, Aronson

Jag fick en kallelse till att testa min laktostolerans på torsdag. Testet är ganska omfattande: man ska ta prover en massa gånger under en tid av cirka en och en halv timme. I kallelsen stod att jag tre dagar innan testet inte fick inta några mjölkprodukter what so ever.

Så Aronson planerade noga sin frukost (som annars alltid innehåller mjölk) och övriga måltider den här veckan. Men av någon anledning fick jag kortslutning i hjärnan. Så till lunch i går gick jag till Panini och köpte en sallad med chevreost och till det åt jag en fralla med smör.

Grrr...

Så jag fick ringa i morse och höra vad det säger: var det okej att göra testet ändå, eller måste vi flytta tiden? Flytta tiden, svarade den vänliga sköterskan. Och tid hade de inte innan semestrarna.

Fan också. Jag är så jävla korkad ibland.

Medicinsk fråga

Jag har en [ganska liten] leverfläck i ena armhålan. Den har från tid till annat börjat göra lite ont. Ska jag bli orolig? Bör jag uppsöka läkare?

Muffins är ett helvete

Återigen en natt med ytterst dålig sömn. Delvis beror det naturligtvis på värmen, men också på min mage. Och jag har nu kommit på ytterligare något jag inte kan äta, nämligen muffins. Jag har i och för sig märkt det tidigare men inte riktigt velat ta det till mig, eftersom jag älskar muffins. Men det är bara att inse faktum: jag tål dem inte, utan blir jättekonstig i magen. Vad det är med muffinsen förstår jag inte, men det blir väl nästa sak att ta reda på.

De få stunder jag sov i natt drömde jag. Mycket och ymnigt. Fast jag kommer inte ihåg en endaste just nu.

För övrigt har jag gått och sjungit på Povel Ramel-låtar hela morgonen: Ta av dig skorna, Jag diggar dig (vad den nu heter egentligen), Underbart är kort. Om och om igen har de spelats upp i huvudet...