En dålig kombination

Om man har varit uppe och festat och druckit alkohol och haft trevligt och inte kommit i säng förrän vid fyratiden, vill man gärna sova ut, helst 25 timmar i sträck. Eller åtminstone 8. Man vill inte bli väckt klockan 08.54 av en ilsket ringande telefon.

När man talar med sin läkare om viktiga saker, säg om ens mage som krånglat en längre tid, vill man gärna ha en klar hjärna, var lite förberedd på vad man ska säga och kunna ta in vad han faktiskt säger. Man vill inte vara trött som en sömnsjuk hund, mosig i huvudet av att precis ha blivit väckt eller ha en sprängade huvudvärk efter ett för stort intag av alkohol kvällen (natten) innan.

Ni ser kopplingen? Jodå, han ringde i morse. Jag ringde honom hans sköterska i fredags och han skulle återkomma i dag mellan halv fem och halv sex. Men doktorn hade så många att ringa i dag så han passade på att ringa en del nu på morgonen, Men, som han sa efter att ha förstått att han väckt mig, han kanske inte skulle ringa några fler nu...

Nåja, nu är jag ju uppe, och att somna om gick inte. Trots min trötthet. Så jag åt frukost och vips: nu är klockan snart 11. Vad fan hände med tiden?

Nu ska Aronson ringa John Blund och väcka honom. Jag återkommer med en rapport om gårdagen.