Min morgon hos doktorn

Jag har varit hos läkare nu på morgonen. Jag kom dit vid 08.15 och kom inte tillbaka till jobbet förrän strax innan 11.00. Och då ska man ändå ha i åtanke att själva läkarbesöket varade i drygt fem minuter. Det var väntan i stället. Men jag hade väl räknat med det, så jag hade en bok med mig. Och har jag riktig tur har jag snart läst ut Harry Potter och halvblodsprinsen.

Jag gick till läkaren med anledning av utslagen i ljumsken, som nu har spridit sig, och inte heller blivit bättre av svampmedlet jag tagit. Läkaren tittade lite och sa direkt att det inte var svamp. I stället menade han att det var eksem och att jag först skulle torka ut dem, och sedan använda mjukgörande salva.

Suck. Jag vill bli frisk. Nu!

Minnenas Allé

Tillbaka i verkligheten igen då. Vilket märktes redan i natt: Aronson hade sömnproblem. Jag vaknade redan 05.40 i morse. Rent otroligt.

Annat var det i Lund. Där... Oj, oops, där avslöjade jag var jag var i helgen. Och se: det var väl ingen som blev lyckligare av det?

När jag bestämde mig förra veckan att jag skulle hyra bil och åka iväg stod det ganska tidigt klart att det var Lund jag skulle åka till. Inte Malmö, inte Köpenhamn, utan just Lund. Och jag har haft det fantastiskt skönt. Jag har vandrat längs Memory Lane och bara njutit, förfärats, glatts, lidit, hoppats etc etc.

På fredagskvällen, när jag kom fram, vandrade jag mest i centrum och runt universitetetsområdet samt de centrala nationerna. På lördagen gick jag upp till LTH, Ekonomicentrum och Sparta, där jag bodde en stor del av min studietid. Jag vandrade i professorsstan, tittade på Gerdahallen och samtliga nationer utom en - Blekingska, den ligger så off.

Och mycket är sig likt. Och mycket har förändrats. Det största skillnaden var att Lund kändes lummigare nu. Mer igenväxt. Och kommersialiserad. Dessutom fanns fler uteserveringar, fler cafén och hela två(!) 7Eleven...

När jag bodde på Sparta kallade vi det för kumlabunkern. För det såg verkligen ut som en sådan; grå, kantig, instängd. Nu hade man försökt göra något åt det genom att måla om huset (om man nu kallar det måla på sådan fasad). Hade någon frågat mig hade jag föreslagit milda men klara färger, typ rosa, ljusblått, ljusgrönt eller ljusgult, typ. I stället blev det - mossgrönt. I stället för att vara en av de fulaste byggnaderna i Lund blev den nu helt osynlig. Den försvann in i bakgrunden.

Dessutom hade man låst in till trapphuset. På min tid var det inte bara upplåst, dörren var dessutom aldrig stängd. Men det var den som sagt nu, så jag kunde inte gå och kika in i korridoren, vilket jag hade planerat. Och så hade alla rum fått persienner, förut var det bara gardiner man kunde dra för.

Och vilka perspektiv man får när man bor i Stockholm. Sträckan mellan Sparta och centrum promenerade jag i princip aldrig när jag bodde där: den var alldeles för lång. Nu var det ju ingenting. Jag promenerar ju mycket i Stockholm, och det här tog 20 minuter. En spott i havet.

Sent på lördag eftermiddag åkte jag in till Malmö, och gick en liten minnesallé i miniatyr. De starkaste minnena från Malmö är Fyran, Indigo, banken där jag jobbade extra, Johan och Peter. Dessutom minns jag väldigt väl fotbolls-EM 1992 samt att jag var på bio där med mitt livs stora kärlek. Jag minns ingenting av filmen...

Jag var förresten på bio den här gången också: jag såg Harry Potter och Fenixordern. Bra. Jag måste lära mig att boken och filmen aldrig blir densamma, och har man bara de förutsättningarna klara för sig, är det en bra film. Trots att man inte hade med väldigt mycket från boken. Det enda jag tycker var riktigt tråkigt var att man dragit ner Nymphadora Tonks roll till ett minimum. Hon var betydligt roligare och viktigare i boken.

Och så spanade jag in Turning Torso. Och säga vad man vill om Malmö, men bra marknadsförare har de. För det har varit ett jävla prat om det där huset. Och vilken besvikelse. Det är mindre än jag väntat mig. Dessutom stod det ju inte alls ute i vattnet, utan på kajen. Och mitt i ett tråkigt industriområde. Klar besvikelse.

Om min resa hem berättar jag i ett senare inlägg.

Mer än jag ville veta

Jag håller just nu på och läser Harry Potter och halvblodsprinsen, den sjätte boken i serien om trollkarlen Potter. Nej, jag har inte kommit längre, men det räcker för mig.

Men apropå att jag inte vill att media ska avslöja något om vad som händer i sjunde boken: det är farligt att titta på teve. I morse hade de i Gomorron Sverige en diskussion om Harry Potter and the Deathly Hallows, som ju kommer ut i natt. Rolig diskussion. I vilket fall "råkade" en av gästerna där avslöja sådant som händer i bok sex, och som jag ännu inte läst. Inte hennes fel, hon utgick väl ifrån att alla läst den. Men så är ju inte fallet. Så jag vet nu två som blir ihop och en som dör. Jävla skit.

Kärleken till Harry Potter

På lördag, den 21 juli 2007, släpps Harry Potter and the Deathly Hallows, den sjunde och, enligt uppgift från författaren J K Rowling, den sista boken om Harry Potter (den finns tydligen redan ute på nätet).

På svenska kommer boken att heta Harry Potter och Dödsrelikerna. Den släpps dock först den 21 november i år.

Och uppmärksamheten och uppståndelsen är enorm. Framför allt, skulle jag gissa, eftersom författarinnan hintat om att två av bokens huvudfigurer kommer att dö. Blir det Harry själv? Lord Voldemort? Hermione? Någon annan? Tja, ingen vet.

__________

Öppen vädjan till media; tidningar, radio och teve:

Snälla, nu när den sista boken om Harry Potter släpps: avslöja inga detaljer för oss som ännu inte läst den. Låt oss inte via rubriker och annat få veta vad som händer; vem som dör, hur striderna blir, vad som händer dem som är kvar etc. Vi vill inte veta. Vi vill själva läsa. Och de som VILL veta, kan faktiskt få reda på det ändå.

/Aronson, Potter-älskare

_ _ _

Open request to media; newspapers, radio and television:

Please, now when the last book about Harry Potter is released: do not reveal any details fos us who hasn't read it. Don't let us know what happens; who will die, how are the battles, what happens to the people left etc. We don't want to know. We want to read for ourselves. And the people who WANTS to know, can actually find out for themselves.

/Aronson, I love Harry

Rapport från en sjuksäng

Jag är hemma från jobbet i dag. Magen är bättre så tillvida att den inte är lös längre. Däremot har jag fortfarande ont i den. Och jag har ingen som helst aptit. Så det får bli en hemmadag.

Och när man är hemma så här, och dessutom vaknar tidigt, har man mer tid att läsa tidningarna. Och se vad jag hittade:

Justitieminister Beatrice Ask föreslår att drogteser ska kunna utföras även på barn under 15 år - utan barnets eller föräldrarnas tillstånd. Själv är jag kluven. Dels har vi den personliga integriteten som vi måste ta hänsyn till, dels handlar det om barn, som inte ens är straffmyndiga. Nja, säger Aronson.

Det roligaste med det här är rubriken: Påven saknar Gud. Ha ha. Ja, Han har väl vänt honom ryggen vid det här laget...

En ny bok av J R R Tolkien i Sagan om Ringen-serien, "ihopsnickrad" av sonen. Men snälla, kan han inte bara få vila i frid?

Mariestad vill ha en "Fru Gårman"-skylt. I jämställdhetens namn. Förstås. Men hallå! Tanken med "Herr Gårman" är ju även ordleken...

Mona Sahlin tvingar bort Jan Larsson, en av Göran Perrsons närmaste rådgivare. Jo jo, nu börjar utrensningen. Om hon bara kunde göra sig av med Thomas Bodström också, så skulle åtminstone jag var väldigt nöjd...

Emma Watson, som spelar Hermione i Harry Potter-filmerna, hotade att hoppa av de sista filmerna. Men hon är nu tillbaka. Ett sätt att få upp lönen, någon...?

Slutligen har Per Olof Widell skrivit en debattartikel på SVD Brännpunkt. Han sågar Hans Regners förslag till ny äktenskapslag; att även homosexuella ska kunna gifta sig, både borgerligt och i kyrkan. Han menar att vi inte kan tvinga kyrkan och att risken är att INGEN snart får gifta sig i kyrkan. I stället vill han att kyrkorna ska få bestämma själva om de vill viga homosexuella eller inte. Bra, det gillar jag. Men partnerskapet måste bort. Äktenskap för alla, säger jag! Fast är inte tonen i artikeln onödigt hård...?

Så, det var ett litet axplock. Nu ska jag kolla Ally McBeal...


Tillägg
Angående Beatrice Asks förslag: jag har ångrat mig. Klart inte barn ska drogtestas med tvång!

Daniel Radcliffe alias Harry Potter

Jag hittade den hos Oswald och hade först inte tänkt lägga upp den här. Men på något sätt kan den inte lämna mina tankar. Det är en väldigt fin bild - och Mr Radcliffe är så vacker. Men ser inte vissa delar lite "uppfluffade" ut...?

Fans i nöd

När Take That splittrades 1996, fick skivbolaget upprätta hjälptelefoner för alla (tjejer?) som blev ledsna, hysteriska, självmordsbenägna, förtvivlade eller vad det nu kan ha varit. En otrolig överreaktion, men dock.

Nu verkar det vara på gång igen, men den här gången gäller det Harry Potter. Sista boken i serien om denne trollkarl släpps i sommar och författaren JK Rowling har låtit meddela att två av böckernas huvudpersoner kommer att dö, vilka är oklart.

En brittisk bokhandel har därför beslutat sig för att upprätta hjälptelefoner för alla fans som eventuellt blir hysteriska om det visar sig att en av de döda är Harry Potter.

Jag säger det igen: överreaktion.