Början på slutet

I dag har jag varit ute på en nästan tre timmar lång promenad. Jätteskönt! Men jag känner mig också stel kroppen och har lite ont i ryggen. Trots det tänker jag gå på spinning i dag, för första gången sedan före semestern. Jag känner att jag måste komma igång, och då är dagens pass ganska bra.

I morgon är för övrigt min sista semesterdag (bortsett från lördag och söndag, men jag tror inte de räknas). Jag vet inte riktigt hur jag ska fira det. Men något måste jag väl göra...

Gå, gådde, gått

Jag har precis varit ute och power walkat, för första gången någonsin - om man inte räknar de gånger jag gjort det på rullband på gymmet. Och för någon som gillar att promenera är det ju lite konstigt.

Men skönt var det. Och en ganska lång runda blev det. Och det lär bli igen. Även om man faktiskt känner sig ganska dum, när man går så där fort med svängande armar...

Och jag hade på mig ett par gamla träningsskor som är nästan oanvända. Och nu kommer jag ihåg varför: jag har en liten blåsa på ena foten och en blåsa stor som en enkrona på andra. Jäklar. Ska jag kunna gå i paraden?

Hundhalsbandet är på

I dag har jag varit ute på en lång, lång jättepromenad. Målet med promenaden var att så småningom gå till jobbet och hämta min där för vinterförvaring stående cykel (som jag alltså ännu inte gjort i ordning för sommaren). Men när jag närmade mig jobbet upptäckte jag att jag glömt cykelnyckeln, så jag får ta det senare.

I stället gick jag upp till Pride House på Mosebacke för att hämta min dog tag. Förutom själva dogtagen (som ju faktiskt är det där plastiga armbandet) fick jag en riktigt ful slips. Mönstret är i och för sig ganska coolt, men materialet? Nej, vet ni vad. Är man van vid slipsar för ett antal hundra kronor så känns den här bara såå billig och oanvändbar. Vad är det förresten med de där dogtaggarna? Ingår det i uppgiften att göra en så ful som möjligt? Eller får de inte tillräckligt med pengar? Och om de nu inte får det: har designerna ingen yrkesstolthet?

Det var förresten antagligen mitt enda besök på Pride House i år. Och det får de skylla sig själva för. Inget i deras vänstervridna och feministinspirerade program intresserar mig nämnvärt. Om jag har förstått det hela rätt ska Pride House bjuda på lite djupare kultur och politik. Men för vem? Jag har förstått att det mest är flator som går dit. Och det finns kanske en anledning till det?!

Jaha. Nu är det ut i solen igen.

Mitt personliga korståg?

Eftersom Mälarpaviljongen fick så ohöljd reklam på nyhetsplats i dagens DN, vill jag bara säga att de är jävligt dyra och personalen är ofta på gränsen till otrevlig. De är åtminstone inte särskilt service minded...

I övrigt vill jag, efter att återigen ha promenerat till jobbet, bara säga att Norr Mälarstrand antagligen är en av Stockholms vackraste platser.

Bakisdag modell bättre

Det blev en lång promenad i eftermiddags: över Västerbron genom halva Söder, Gamla stan och sen hem. Var rejält trött i benen och hade planerat för en lugn och skön söndag framför typ teven.

Men det blev inte så. I stället ringde Göteborgskan och bjöd över mig på middag. Och det var ju minst lika trevligt. Hon lagade nåt thailändskt gott och sen bjöd jag på glass. Och så drack vi vin förstås.

Och så promenerade vi tillsammans till Kungsholmen där hon skulle vattna blommor och jag skulle hem. Och eftersom hon själv bor i Vasastan på gränsen till Östermalm blev det ytterligare en rejäl promenad...

Men en trevlig dag. Mycket bättre än bakisdagar brukar vara...

I morgon börjar jobbet igen.

Olidligt varmt - och skönt

Nån mer än jag som behöver en dusch...?!

Efter att antal timmar i solen, promenerandes, sittandes, ståendes, lyssnandes etc så känner sig Aronson varm, het och lite kåt...

Jag har varit inne i city och följt en del av nationaldagsfirande. Bland annat lyssnade jag på Magnus Carlsson i Kungsträdgården. En liten antiklimax faktiskt. Hans nationalsång var bara rakt upp och ner. Och hans låtar från hans nya skiva var väl okej, men kräver nog en lyssning till eller två (på skivan). Och Live Forever? Nja, den har gjorts bättre...

Så tog jag en snabb öl på Mälarpaviljongen: 40 cl starköl för 52 kronor. Hutlöst.

Så promenerade jag vidare, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Och köpte än det ena än det andra. Och ja, lite berusad känner jag mig. Av det härliga i att ha en dag helt för mig själv. Bort med problem och tristess. Bara jag, jag, jag.

En händelserik söndag - och så Johan

I morse bloggade jag innan frukost. Det har väl aldrig hänt tidigare. Men jag var så irriterad på att jag inte backlinkades till mitt inlägg om matchen i går. Inte för att jag sa något extra intressant eller kontroversiellt. Men jag är en man av principer, och ska det funka så ska det funka. Fast det gjorde det inte...

Sen åt jag frukost: havregrynsgröt (med jordgubbssylt)och rostat bröd.

Och så surfade jag klart; min morgonsurfning. Det finns vissa tidningar man vill gå in och kolla, vissa bloggar och vissa chattar. Först när det är klart känner jag att jag är redo för den nya dagen. På vardagarna sker det på jobbet, men på helgen strax efter frukost.

Efter frukost ställde jag mig i duschen och rakade väl valda delar av min kropp. Sen duschade jag.

Så tog jag en promenad. Jag promenerade in mot city, och blev vittne till en trafikolycka. Eller, rättare sagt, hade jag inte gått i mina egna tankar hade jag nog sett den. I stället fick jag se när det hade hänt. Men det var inte så farligt: en personbil som körde in i en buss, det verkade inte vara särskilt allvarligt. Inga typ skadade och så.

Jag gick mest och fönstershoppade lite, fast lite solskyddsfaktor, mat och fönsterputs blev det också. Så när jag kom hem tog jag putsduken i ena näven och medlet i det andra och sen var det bara att sätta igång att putsa. Och jäklar i min lilla låda vad fint det blir. Helt plötsligt kan jag ju SE ut. Mycket bra. Det måste jag göra oftare...

Och så har jag precis använt Vanish för att få bort rödvinsfläcken från i torsdags. Och det verkar ha gått riktigt bra. Faktiskt. Både Tennis och Honkenponken har ju talat sig varma för det där medlet. Och se, det verkar funka...

Minns ni Johan, min kompis från studietiden som jag inte haft kontakt med på flera år? Jag såg honom på Pride i somras för första gången på länge. Och tänkte att han kanske var uppe från Malmö för just Pride. Sen gick det några månader men sen såg jag honom på Patricia, jag tror den var sista april. Jaha, tänkte jag igen, han är uppe i Stockholm..

Jag såg honom i dag igen. Vi möttes på min promenad mot stan. Jag vet att han såg mig, men vet inte om han kände igen mig. Fast det borde han väl ha gjort? Så mycket har jag ju inte förändrats. Men varför är man så? Varför hälsade vi inte på varandra? Vad är vi rädda för? Det är så jävla fånigt!

På utflykt mot skärgården

Jag har varit i Vaxholm i kväll. Fröken Berg* och jag bestämde oss för att åka dit och köpa glass. Nåja, vi gick en promenad också. Och lite sallad som vi satt på kajkanten och åt. Egentligen hade vi tänkt gå ut och äta och dricka, som vi brukar när vi träffas, men Fröken Berg blev hastigt och lustigt hundvakt, så vi kunde inte vara inomhus.

Och jag har egentligen aldrig varit i Vaxholm, bara sett det från håll från en båt. Så vi passade på. Och det är ju otroligt fint därute. Jättefina hus och storslagen natur och utsikt. Men fy för att bo där. Så långt från allt som det bara är möljigt. Känns det i alla fall.

Och vad med alla motorcyklar? Var det bara en tillfällighet? Eller invaderas samhället av motorcyklar varje kväll?

Nu: final i Champions League. Milan mot Liverpool. Och vi håller alla på Liverpool.


*Jag är lite osäker på om det är Fröken Berg jag ska kalla henne. Men det får bli så. Så länge...

London maj 2007, rapport 4

I dag har jag gatt och gatt och gatt. Och gatt.

Det borjade dock med att jag tog en lang tunnelbanetur ut till Kew Gardens. Det ar en botanisk tradgard som jag tankte det kunde vara kul att ga i. Men det var for dyrt. Jag visste att det skulle kosta pengar, men hade tankt mig 4-5 pund sa dar. I stallet ville de ha 12 pund. Men da sa Aronson ifran. Och gick. Och tog den langa tunnelbaneturen tillbaka.

Sen gick jag i stallet i Kensington och Hyde Park. Och Mayfair. Och jag har djavulskt ont i fotterna nu.

Varken killen fran i fredags eller min tyske van har hort av sig i dag. Men varfor vantade jag mig det? Killar ar ju som de ar...

Nu ska jag hem och vila mina ben (las: sova). Sa far det bli en sista utgang i kvall, innan jag aker hem i morgon.

Efter promenaden blir det chips

Jag är helt slut. Totalt färdig.

Jag har varit ute på en långpromenad med Lina, från jobbet. Väldigt trevligt. Hon är så rolig. Munnen går i ett på henne. Men blir aldrig tråkig eller enfaldig. Och till skillnad från andra som pratar mycket lyssnar hon också på vad man säger. Lite för mycket ibland; hon är väldigt receptiv och minns detaljer. Lååååångt efteråt. Hon kan komma ihåg åsikter man inte ens kom ihåg att man hade. Men som sagt: rolig.

Och nu har jag varit och handlat mat. Och av någon outgrundlig anledning fick jag med mig ett paket Pringle hem. Jag fattar inte det. Jag brukar verkligen aldrig spontanköpa chips. Men så blev det. Och den blir säkert uppäten också...

Fredagen den 4 maj 2007

Jag vaknade klockan sex i morse, steg upp, satte på Gomorron Sverige på teve, sket(!), åt frukost, läste tidningen, duschade och klädde på mig mina sedan i går kväll framlagda kläder.

Jag promenerade sedan till jobbet. Det tog lite längre tid än normalt, varför vet jag inte. Kanske för att jag är så trött. I vilket fall var det väldigt kallt men också otroligt skönt. Och som vanligt var utsikten slående. Och i musiken dånade musiken från min nya fina iPod Nano.

Väl på jobbet har jag mest surfat och så. Och pratat lite med ett par kollegor. Nu har jag snart det första av dagens två möten. Det är vårt enhetsmöte. Vad vi ska prata om vet jag inte, för vi har inte fått en dagordning som vi brukar. Precis efter enhetsmötet får jag hasta iväg till nästa möte: central samverkan, där jag representerar SACO.

Sedan blir det väl lite jobb och så lunch. För att sedan jobba vidare i eftermiddag. Det enda som är inplanerat då är att vi ska fira av en kollega som slutar.

Jag vet inte när jag kan gå hem, men jag hoppas att det inte blir alltför sent. Efter jobbet tänkte jag försöka hinna en snabb runda förbi skoaffärer för en liten koll. Och så måste jag köpa mat för kvällen.

I kväll blir det lugnt. Kanske teve, kanske läsa, kanske städa. Jag vet inte.

Ja, så blir min dag. I stora drag. Men det är väl som de säger: människan spår, men Gud rår. Så kanske blir fortsättningen av dagen helt annorlunda.

Kändistätt

Det verkar vara stora kändismötardagen i dag. I morse var det Ulf Lundell som var ute och spatserade och på promenaden efter lunch var det - Sture Allén, en av de aderton i Svenska Akademien, tillika före detta ständig sekreterare i samma akademi. Han kom gående i sällskap med en dam som man skulle kunna misstänka var hans fru.

I övrigt är det inte lika skönt ute i dag som i går. Men tillräckligt för att man ska njuta av en promenad efter lunch. En lunch som förresten spenderades ute på lokal tillsammans med två juristkollegor. Jag äter annars mest lunch inne på kontoret.

Promenad respektive kraftgång

Jag promenerade till jobbet i dag, och det var som alltid lika skönt. Och det är som alltid lika vackert utmed Norr Mälarstrand. Man känner sig så fräsch, både när man promenerar och när man väl sen kommer fram. Lite känner jag i halsen nu, men jag försöker ignorera det.

På vägen mötte jag en annan fräsching, nämligen Ulf Lundell, som var ute och kraftgick. Har man läst hans tidiga böcker verkar han ju nu vara en helt annan person. Senast jag såg honom gick han omkring i träningsoverall, och nu som sagt var han ute och träningsgick. Och smal har han blivit också...