Hundhalsbandet är på

I dag har jag varit ute på en lång, lång jättepromenad. Målet med promenaden var att så småningom gå till jobbet och hämta min där för vinterförvaring stående cykel (som jag alltså ännu inte gjort i ordning för sommaren). Men när jag närmade mig jobbet upptäckte jag att jag glömt cykelnyckeln, så jag får ta det senare.

I stället gick jag upp till Pride House på Mosebacke för att hämta min dog tag. Förutom själva dogtagen (som ju faktiskt är det där plastiga armbandet) fick jag en riktigt ful slips. Mönstret är i och för sig ganska coolt, men materialet? Nej, vet ni vad. Är man van vid slipsar för ett antal hundra kronor så känns den här bara såå billig och oanvändbar. Vad är det förresten med de där dogtaggarna? Ingår det i uppgiften att göra en så ful som möjligt? Eller får de inte tillräckligt med pengar? Och om de nu inte får det: har designerna ingen yrkesstolthet?

Det var förresten antagligen mitt enda besök på Pride House i år. Och det får de skylla sig själva för. Inget i deras vänstervridna och feministinspirerade program intresserar mig nämnvärt. Om jag har förstått det hela rätt ska Pride House bjuda på lite djupare kultur och politik. Men för vem? Jag har förstått att det mest är flator som går dit. Och det finns kanske en anledning till det?!

Jaha. Nu är det ut i solen igen.