Humöret på topp igen

Jodå, det blev Lino i går. Först hamnade jag på Mälarpaviljongen med Jonaz och entourage. Vi drack vin och pratade. Sedan bar det av till Lino. Eftersom vi trodde det skulle bli väldigt mycket folk, gick vi tidigt. Fast så många var där inte. Jag har varit med om "värre". Och det roliga är ju att alla står ute, så det är nästan tomt inne i lokalen. Men det är väl bra att passa på, det var ju "den sista sommardagen" i går. Trots att det verkar vara fint i dag också...

Men kul var det, riktigt kul. Jag pratade med många roliga människor, och en del mindre roliga. Och så bjöd Lino på mousserande vin (de firade fem år), som Aronson naturligtvis drack lite av. Och sånt där sätter sig ju direkt i huvudet, så jag fick ta det lugnt med ölen resten av kvällen. Ändå har jag något ont i huvudet i dag...

Under kvällen fick jag en hel del från sms från KP. Han var jättegullig. Och precis när jag kommit hem ringde han också. Han var full och go. Och jättesöt mot mig. Och i morse ringde han igen, och var bara så gullig. Så min ångest från i går satt kanske bara hos mig. Eller så har kanske hans tjejkompis som bor över hos honom i helgen talat honom tillrätta...

Aronsons helomvändning

Jag har tidigare vid ett antal tillfällen talat illa om Mälarpaviljongen. Jag har tyckt att de varit för dyra och att personalen är otrevlig och ickeserviceminded.

När det gäller personalen står min kritik kvar. Det går att visa ett leende emellanåt. Det går att säga hej och tack och välkommen. Eller nåt liknande. Det går att be om ursäkt om man måste tränga sig förbi en lång kö. Det går.

Men när det gäller priserna har jag bytt åsikt. Eller nej, kanske inte. Jag tycker fortfarande det är dyrt. Men jag har större förståelse för det i dag. Med en sån här sommar måste man kunna betala personalens (den otrevliga) löner på något sätt. Samt pontonen och blomsteruppsättningar och reparationer och annat.

Och som ett bevis på denna min ändrade åsikt har jag varit på Mälarpaviljongen inte mindre än tre (3) gånger den här veckan. Först var jag där i tisdags med Polacken. Jag åt och drack vin, han drack öl. Men han åt inte; han gör aldrig det på kvällen, av någon konstig anledning.

Och i går var jag där inte mindre än två gånger. Först åt jag lunch där, ensam, sen gick jag och Tennis dit för en drink, eller två.

Mycket heterosar är där, men också många härliga söta homopojkar och -män. Och i går var det ett nyförälskat bögpar där som satt och nojsade med varandra. De var jättegulliga. Fast Tennis, den cyniske fan, satt bara och ondgjorde sig över dem och tyckte de kunde gå hem och göra sånt.

Bitterness doesn't become you, Tennis dear...

Och så är det då den där bartendern som är så jäkla snygg. Vill ha!

Ett tips till nästa år bara: kan man inte skaffa internetuppkoppling? Det skulle uppskattas.
Av Aronson i alla fall...

Mitt personliga korståg?

Eftersom Mälarpaviljongen fick så ohöljd reklam på nyhetsplats i dagens DN, vill jag bara säga att de är jävligt dyra och personalen är ofta på gränsen till otrevlig. De är åtminstone inte särskilt service minded...

I övrigt vill jag, efter att återigen ha promenerat till jobbet, bara säga att Norr Mälarstrand antagligen är en av Stockholms vackraste platser.

Olidligt varmt - och skönt

Nån mer än jag som behöver en dusch...?!

Efter att antal timmar i solen, promenerandes, sittandes, ståendes, lyssnandes etc så känner sig Aronson varm, het och lite kåt...

Jag har varit inne i city och följt en del av nationaldagsfirande. Bland annat lyssnade jag på Magnus Carlsson i Kungsträdgården. En liten antiklimax faktiskt. Hans nationalsång var bara rakt upp och ner. Och hans låtar från hans nya skiva var väl okej, men kräver nog en lyssning till eller två (på skivan). Och Live Forever? Nja, den har gjorts bättre...

Så tog jag en snabb öl på Mälarpaviljongen: 40 cl starköl för 52 kronor. Hutlöst.

Så promenerade jag vidare, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Och köpte än det ena än det andra. Och ja, lite berusad känner jag mig. Av det härliga i att ha en dag helt för mig själv. Bort med problem och tristess. Bara jag, jag, jag.

Morgonpromenix

Jag promenerade till jobbet i dag. Jätteskönt!

Fast på vägen såg jag en död råtta. Och det måste jag säga, att trots att den där råttan var superduper fruktansvärt totalt jävla överäcklig, så är en död råtta mycket bättre än en levande.

I övrigt såg jag att de håller på att bygga om på Mälarpaviljongen. Såvida de inte haft skadegörelse och stöld i natt...