Aronsons helomvändning

Jag har tidigare vid ett antal tillfällen talat illa om Mälarpaviljongen. Jag har tyckt att de varit för dyra och att personalen är otrevlig och ickeserviceminded.

När det gäller personalen står min kritik kvar. Det går att visa ett leende emellanåt. Det går att säga hej och tack och välkommen. Eller nåt liknande. Det går att be om ursäkt om man måste tränga sig förbi en lång kö. Det går.

Men när det gäller priserna har jag bytt åsikt. Eller nej, kanske inte. Jag tycker fortfarande det är dyrt. Men jag har större förståelse för det i dag. Med en sån här sommar måste man kunna betala personalens (den otrevliga) löner på något sätt. Samt pontonen och blomsteruppsättningar och reparationer och annat.

Och som ett bevis på denna min ändrade åsikt har jag varit på Mälarpaviljongen inte mindre än tre (3) gånger den här veckan. Först var jag där i tisdags med Polacken. Jag åt och drack vin, han drack öl. Men han åt inte; han gör aldrig det på kvällen, av någon konstig anledning.

Och i går var jag där inte mindre än två gånger. Först åt jag lunch där, ensam, sen gick jag och Tennis dit för en drink, eller två.

Mycket heterosar är där, men också många härliga söta homopojkar och -män. Och i går var det ett nyförälskat bögpar där som satt och nojsade med varandra. De var jättegulliga. Fast Tennis, den cyniske fan, satt bara och ondgjorde sig över dem och tyckte de kunde gå hem och göra sånt.

Bitterness doesn't become you, Tennis dear...

Och så är det då den där bartendern som är så jäkla snygg. Vill ha!

Ett tips till nästa år bara: kan man inte skaffa internetuppkoppling? Det skulle uppskattas.
Av Aronson i alla fall...