Våra riktiga hjältar

Jag har varit och tränat nu på morgonen; jag cyklade dit. När jag kom i korsningen St Eriksgatan/Flemminggatan kom plötsligt först en polisbil och sen två brandbilar i full styrka; sirener och allt. Och jag blev jätterädd. Inte för att bli påkörd eller nåt sånt, utan för att vara i vägen. Det var mycket bilar och andra fordon i korsningen, så framför allt brandbilarna hade svårt att komma fram. Så Aronson gjorde det enda rätta: jag slängde sig med all kraft upp på trottoaren och ställde mig där och tittade (och lyssnade, fy fan vad högt de låter).

Och på vägen hem tänkte jag på dem: dessa modiga och duktiga män och kvinnor som rycker ut för att hjälpa: släcka bränder, hjälpa skadade eller folk som blivit utsatta för brott. Eller vad det nu kan vara. Och jag fick nästan tårar i ögonen. All heder åt dem!