Borta bra men hemma bäst

Hemma igen, och trots att jag bara varit borta ett par dagar, känns det jätteskönt.

Jag tog den långa vägen hem i dag: inte raka spåret alltså, utan jag stannade till på olika ställen.

Första anhalt var Skara. Om Borås var större än jag förväntat mig, var Skara betydligt mindre. Men oj, vilken gullig stad. Man hade bevarat många gamla hus, eller byggt nya i gammal stil. Väldigt vackert. Och litet: domkyrkan var inte större än vilken kyrka som helst. Men jättefin. Och gammal. Och man (jag) kunde verkligen känna historien i den. Kanske för att jag älskar Jan Guillos böcker om Arn de Gothia, och därför känner ett speciellt förhållande till den delen av Sverige.

Nästa anhalt var ett kort stopp i Laxå där jag käkade på Burger King - med den längsta kö jag någonsin varit med om på ett hamburgerställe. Inte för att vi var många, utan för att personalen var lååångsam.

Så stannade jag i Örebro. Jag tittade på slottet och lite runt i stan. Tyvärr hann jag inte så mycket, men jag kände att jag gärna skulle åka dit igen, och då ha lite mer tid på mig. För det var fint där, även om staden faktiskt kändes lite anonym för mig: jag menar: vad vet vi egentligen om Örebro?

Det var dessutom någon slags demonstration av några nazister mitt i stan. Bara några stycken som ställt upp sig med några flaggor, och i övrigt stod helt tysta. Usch, sånt är otäckt. Bättre de skriker, för då kan man i vart fall argumentera mot dem. Nu bara står de där, och skräms.

Slutligen stannade jag till i Västerås, men där har jag varit tidigare, så jag stannade bara för att gå och fika med en kompis. Fast det fick bli en snabbis, för han skulle jobba sen.

Jag hade tänkt stanna i Enköping också, men jag orkade helt enkelt inte. Det får bli en annan gång.

Jag har haft en väldigt bra resa, och är jätteglad att den blev av. Men samtidigt är det väldigt skönt att vara hemma igen.