Så skulle mitt liv kunna se ut

Jag har varit hemma hos Tennis i kväll och kollat på hans nya lägenhet. Han bor ju i Skatteskrapan numera och jag måste säga att jag är väldigt avundsjuk.

Lägenheten är inte stor, men den är byggd på ett smart sätt; planlösningen gör att den verkar betydligt större än den är. Dessutom är den ju ny och därför väldigt fräsch och fin.

Och så är det ju då det här med utsikten. Jäklar alltså. Rent otroligt. Hade jag bott där, hade jag nog kunnat sitta och bara kolla ut. Vackrare än synden. Så skulle mitt liv kunna se ut.

Och så ligger hans nya bostad bara så bra till. Väldigt centralt. Väldigt chict.

Aronsons helomvändning

Jag har tidigare vid ett antal tillfällen talat illa om Mälarpaviljongen. Jag har tyckt att de varit för dyra och att personalen är otrevlig och ickeserviceminded.

När det gäller personalen står min kritik kvar. Det går att visa ett leende emellanåt. Det går att säga hej och tack och välkommen. Eller nåt liknande. Det går att be om ursäkt om man måste tränga sig förbi en lång kö. Det går.

Men när det gäller priserna har jag bytt åsikt. Eller nej, kanske inte. Jag tycker fortfarande det är dyrt. Men jag har större förståelse för det i dag. Med en sån här sommar måste man kunna betala personalens (den otrevliga) löner på något sätt. Samt pontonen och blomsteruppsättningar och reparationer och annat.

Och som ett bevis på denna min ändrade åsikt har jag varit på Mälarpaviljongen inte mindre än tre (3) gånger den här veckan. Först var jag där i tisdags med Polacken. Jag åt och drack vin, han drack öl. Men han åt inte; han gör aldrig det på kvällen, av någon konstig anledning.

Och i går var jag där inte mindre än två gånger. Först åt jag lunch där, ensam, sen gick jag och Tennis dit för en drink, eller två.

Mycket heterosar är där, men också många härliga söta homopojkar och -män. Och i går var det ett nyförälskat bögpar där som satt och nojsade med varandra. De var jättegulliga. Fast Tennis, den cyniske fan, satt bara och ondgjorde sig över dem och tyckte de kunde gå hem och göra sånt.

Bitterness doesn't become you, Tennis dear...

Och så är det då den där bartendern som är så jäkla snygg. Vill ha!

Ett tips till nästa år bara: kan man inte skaffa internetuppkoppling? Det skulle uppskattas.
Av Aronson i alla fall...

Pride slutade med flaggan i topp

Vilken gårdagskväll. Vilken natt. Vilken morgon. Vilken förmiddag. Vilken eftermiddag. Jag har haft det så himla bra!

Fast gårdagskvällen började inte så bra. Efter paraden åkte jag hem, sov, åt, duschade och begav mig sen till parken. Fast jag var nog där lite tidigt. Jag gick runt som fan för att hitta några vänner att hänga med, men ingen fanns. Efter en lång stund träffade Honkenponken och M och vi stod och pratade ett tag. En stund senare sprang jag på Tennis med entourage. Och efter ytterligare en lång stund hittade jag Dado och hans tjejkompis, där stannade jag.

Musikhöjdpunkterna denna den sista "riktiga" parkkvällen var Laakso som tillsammans med Peter Jöback sjöng Italy vs. Helsinki och så Bananarama. Och det hade jag inte räknat med. De sistnämnda alltså. Visst gillade jag dem då det begav sig, men att jag gillade dem så mycket hade jag ingen aning om. Jättebra. Ru Paul var däremot en besvikelse. Vem blev glad av honom? Och kunde han inte fått uppträda på fredagen i stället? Och var var Lena Ph?

Efter Bananarama ilade vi i taxi till Lino. Där var det lååååång kö. Och det var jäkligt mycket folk inne. Men roligt var det, underbart roligt.

Först höll jag på att bli uppraggad av ett par killar som tydligen ville ha en trekant. Men de var lantisar och verkade inte så vana med det här att ragga, så det blev inget. Jag lämnade dem tämligen nöjd.

I söndags såg jag en jättesöt kille på Patricia. Dagen efter såg jag honom på Torget och på schlagerkvällen såg jag honom igen. Och så i går. Och då såg jag det som ett tecken och gick fram och pratade med honom. Det visade sig att han inte hade en aning om vem jag var. Och att han inte var speciellt intresserad. Ridå.

När Dado med kompis skulle åka hem började han och jag plötsligt att hångla. Det var inte planerat och jag vet inte om det var särskilt lyckat heller. Jag vet ju inte hur jag vill med honom och i vilket fall vill jag inte förlora honom som vän. Och jag vet faktiskt inte hur jag ska ta tag i det. Jag har varit och brunchat med honom och hans kompis i dag, men vi berörde inte ämnet. Utan hade trevligt ändå. Men jag antar att något måste tas tag i...

Nåja, tillbaka till kvällen. Under ett danspass med bland andra Kim, såg jag plötsligt Honom, en kille som jag sett på Qruiser och som jag haft lite kontakt med för ganska länge sedan, men som det aldrig blivit något med (det visade sig senare att han inte kände igen mig. Men när han såg mig med glasögon tyckte han att han såg något bekant över honom. Konstigt eftersom jag ju inte har några bilder med glasögon på min qruisersida). Han är skitsnygg och nu bestämde jag mig för att flirta. Jag fick gensvar. Och plötsligt stod vi och riktigt grovhånglade på dansgolvet. Ganska trevligt. Och så följde han med mig hem. Och jag älskade varje minut han var här. Han var dessutom inte bara snygg, utan även trevlig, rolig, intelligent och sexig. Och jävligt babblig. Men vi skrattade mycket. Bland annat... Och hela förmiddagen i dag har vi legat och pratat och kelat och haft det allmänt mysigt. Vid tvåtiden var vi tvungna att gå upp eftersom han hade ett tåg hem att passa. Vi får se om det blir någon fortsättning. Jag hoppas.

Jag såg att både Kim och Eurofivestar sagt att det här varit deras bästa Pride någonsin. Och jag är böjd att hålla med. Vilken underbar tid jag haft. Jag är dessutom jäkligt sugen på att gå till Patricia i kväll. Men jag tror tyvärr inte att jag orkar...

Rolig torgkväll

Jag har varit på Torget med Tennis i kväll. Även Jonaz var där, med entourage. Jäkligt trevligt hade vi. Vi pratade om allt från familjeförhållanden och sex till... ja, jag minns faktiskt inte. Men kul var det.

Ett tips bara: gå aldrig ut med någon som är snyggare än du. Man får så få flirtar då...

Lukten av min hustrus bak...

I kväll har jag bakat. Först ett bröd efter ett recept jag fått från Tennis. Och sen chokladmuffins efter Kimmans recept.

Och det blev totalt jävla misslyckat.

Jag tog ut brödet för tidigt, trots att jag kände efter med sticka, så när jag skulle knacka ur brödet ur formen fastnade bottnen och hälften av brödet föll ur, medan hälften stannade kvar.

Och jag använde alldeles för små formar till muffinsen, så de flöt ut över hela plåten. Dessutom lät jag dem vara kvar något för länge i ugnen.

Fast jag kände att brödet var väldigt gott. Och jag kände att muffinsen var väldigt goda. Så jag kommer att göra nya försök med dem...

Och mitt i alltihop fick jag ett sms från Kärran. Hon meddelade att hon var nyförlovad, med killen som hon dejtat i typ två månader. Och som jag inte träffat än...

EU, vad harrrligt

Det var Tennis som visade mig rätt; för visst är Europa underbart!

En fantastiskt rolig fest

Det blev inget Connection i kväll. Jag stnnade i stället kvar på festen; vi hade så jävla roligt. Det var Lina som var värdinna för denna lilla, men ack så trevliga, fest. Och vi var en brokig skara: förutom Lina och jag var det även Jocke och Anna, båda nya bekantskaper. Senare dök även Tennis upp. Och vi satt mest och pratade, men hade som sagt otroligt roligt.

Jocke var snygg som fan, väldigt trevligt och öppen, och alldeles för hetero. Och Lina var förstås en perfekt värdinna.

Förutom sill, potatis och paj blev det sommartårta (med jordgubbar) och mycket, mycket alkohol: vin, öl, likör, vodka, snaps och vad du vill. En masse.

Nu ska jag sova. Och jag förväntar mig en rejäl huvudvärk i morgon: då ska jag bara kolla på finalen i Idol 2005.

Ännu en kväll på Patricia

Gårdagskvällen gick väldigt mycket i engelskans tecken. Nästan varenda kille jag pratade med visade sig vara utlänning...

Det började med kanadensaren från i lördags. Åååh, vad han är snygg. Men jag förstår inte vad som hände med mig: i lördags var jag riktigt sansad; vi pratade bara och jag lyckades tygla att jag var attraherad av honom. Jag kände och förstod att jag inte hade något att hämta där, så jag vara bara naturligt trevlig mot honom.

I går var det annorlunda. Jag betedde mig som ett jävla plåster på honom. Nej, inte så att jag följde honom överallt, men så fort vi pratade så var jag väldigt uppmärksam mot honom. Och ögonfransarna flaxade som fan. Och jag var inte ensam: Tennis, Kim och jag verkade nästan tävla om vem som kunde få mest uppmärksamhet av honom*. Vi skockades omkring honom som en hög stinna avelshingstar. Men ingen av oss fick honom: i stället gick han hem ensam; med en stor blöt kyss från Aronson som sista minne...

I toalettkön kom jag att börja snacka med en kille som visade sig vara från Österrike. Ganska söt, men ganska ointresserad av mig också.

...vilket man knappt kan säga om engelsmannen som försökte ragga upp mig i slutet av kvällen. Jävlar vad han stirrade på mig: mina väldigt osubtila försök att avvisa honom hjälpte inte: han fortsatte stirra. Och kom slutligen fram och pratade. När jag rakt ut sa att jag inte var intresserad började han svamla om att han visst inte försökt stöta på mig och att hans pojkvän befann sig en trappa upp och oj, hade jag verkligen trott... Ha ha.

Men det var en ytterst trevlig kväll på Patricia. Och eftersom jag tagit ledigt i dag har jag nu en hel eftermiddag som jag inte vet hur jag ska tillbringa. Guuu, så skönt.

Men ååh, jag längtar efter semester!


*Det var bara Jonaz som höll sig någorlunda sansad och kylig.

Ännu en kväll på Lino

Det var väldans trevligt på Lino i går. Jag spenderade nästan hela kvällen tillsammans med en kanadensare. Det bara blev så, det var liksom inte planenligt.

Vi träffades tidigt på kvällen och pratade lite. När det stod klart att det inte skulle bli något mellan oss, han tyckte tydligen att jag var för kort och för gammal, skiljdes våra vägar. Men sen sprang vi på varandra ett antal gånger, och varje gång stannade vi och pratade och bjöd varandra på öl. Så det blev typ så att vi spenderade nästan hela kvällen ihop. Men sen gick han vidare till Connection, och en stund senare gick Aronson hem.

Och så flirtade jag med en heterokille. Det var faktiskt han som började prata med mig och eftersom han var söt och sexig flirtade jag lite med honom. Då kom en av hans kompisar och viskade något i hans öra, och han ansåg sig tvungen att berätta att han var hetero. Vilket jag faktiskt tror att han var också (det vill säga ingen smygbög). Men vi stod och pratade ett tag till och sen skiljdes våra vägar.

Vill man hitta mig när jag är ute på lokal är den säkraste platsen toalettkön; Aronson har en liten blåsa. Så även i går. Vid ett tillfälle var det en tjej som försökte tränga sig före: "det var ju en damskylt på dörren". Killen framför mig vägrade släppa förbi henne utan gick in på toaletten när det var hans tur. Även Aronson vägrade. Killen bakom mig orkade dock inte stå emot, utan släppte före henne. Men det var ett jävla tjat på henne och plattityder och heteronormativitet och chauvinistiska uttalanden strömmade ur hennes mun. Dessutom gick hennes byxor sönder när killen före mig kom ut från toaletten (riktigt hur förstod jag inte) och då skyllde hon på MIG. Bitch!, säger jag bara.

I en annan toalettkö var det en kille som flirtade med mig. Jättesöt, men jag tog det inte riktigt på allvar; han var tämligen full. På tunnelbanan hem hamnade han och en annan kille (pojkvän eller bara kompis) bredvid mig och de bråkade, det vill säga pojkvännen/kompisen bråkade på flirten medan flirten satt med huvudet under armen (jodå, man kan göra det) och verkade skämmas. Fast de gick av tidigt så jag fick inte följa dramat något mer.

Kommer ni ihåg den här killen*? Han var också på Lino i går. Och för första gången såg han mig. Vi möttes vid utgången till gården och våra ögon fick kontakt. Inte så lång, och han visade inget intresse, men nu vet han att jag existerar i alla fall...

Och jag måste ha druckit mer än jag trodde för det har gungat i natt. Först drömde jag att jag hade en röst som gungade upp och ner hela tiden (lite svårt att förklara så här), sen drömde jag att jag var på sjön och vågorna gick riktigt höga. Fast det var aldrig någon fara: folk som föll överbord, bland annat mitt resesällskap från New York och Glasgow, bara skrattade och hjälptes upp i båten igen. Och jag kan fortfarande känna hur gungningarna kändes.

Dessutom har jag ganska ont i huuvdet i dag...

Bloggare jag träffade: Tennis (som jag bara sa hej till och sen inte såg mer) och Honkenponken och hans älskade M (som ju i och för sig inte är någon bloggare).


*När jag läser igenom inlägget nu märkar jag att jag redan glömt att jag skulle lägga honom bakom mig...

8 juni 2007

Vilken dag!

Nåja, jobbet är inte så mycket att orda om: jag gjorde mitt och hade dessutom en lång lunch med Lina och en lång fika med några it-människor.

Efteråt tog jag t-banan till Sankt Eriksplan där jag mötte upp Tennis. Resan dit som normalt tar typ 5-6 minuter tog nu 89 minuter. Nåja, lång tid tog den i alla fall. För precis när vi kommit in i tunneln efter T-centralen stannade tågeländet, och i högtalaren får vi höra att det var något problem med trafiken och vi kunde bli ståendes där ett tag. Men hallå! Kunde han inte sagt det INNAN vi körde igång? Så hade man kunnat fundera över andra färdmedel! Idiot. Nåja, fram kom vi i alla fall. Så småningom.

Tennis och jag köpte i vilket fall lite mat, tog med oss vin och satte oss ute på klipporna i Fredhäll och åt, drack, tittade på den vackra utsikten och pratade. Väldigt trevligt. Och skönt...

Och solen har skinit och det är sommar. Fatta!

En händelserik söndag - och så Johan

I morse bloggade jag innan frukost. Det har väl aldrig hänt tidigare. Men jag var så irriterad på att jag inte backlinkades till mitt inlägg om matchen i går. Inte för att jag sa något extra intressant eller kontroversiellt. Men jag är en man av principer, och ska det funka så ska det funka. Fast det gjorde det inte...

Sen åt jag frukost: havregrynsgröt (med jordgubbssylt)och rostat bröd.

Och så surfade jag klart; min morgonsurfning. Det finns vissa tidningar man vill gå in och kolla, vissa bloggar och vissa chattar. Först när det är klart känner jag att jag är redo för den nya dagen. På vardagarna sker det på jobbet, men på helgen strax efter frukost.

Efter frukost ställde jag mig i duschen och rakade väl valda delar av min kropp. Sen duschade jag.

Så tog jag en promenad. Jag promenerade in mot city, och blev vittne till en trafikolycka. Eller, rättare sagt, hade jag inte gått i mina egna tankar hade jag nog sett den. I stället fick jag se när det hade hänt. Men det var inte så farligt: en personbil som körde in i en buss, det verkade inte vara särskilt allvarligt. Inga typ skadade och så.

Jag gick mest och fönstershoppade lite, fast lite solskyddsfaktor, mat och fönsterputs blev det också. Så när jag kom hem tog jag putsduken i ena näven och medlet i det andra och sen var det bara att sätta igång att putsa. Och jäklar i min lilla låda vad fint det blir. Helt plötsligt kan jag ju SE ut. Mycket bra. Det måste jag göra oftare...

Och så har jag precis använt Vanish för att få bort rödvinsfläcken från i torsdags. Och det verkar ha gått riktigt bra. Faktiskt. Både Tennis och Honkenponken har ju talat sig varma för det där medlet. Och se, det verkar funka...

Minns ni Johan, min kompis från studietiden som jag inte haft kontakt med på flera år? Jag såg honom på Pride i somras för första gången på länge. Och tänkte att han kanske var uppe från Malmö för just Pride. Sen gick det några månader men sen såg jag honom på Patricia, jag tror den var sista april. Jaha, tänkte jag igen, han är uppe i Stockholm..

Jag såg honom i dag igen. Vi möttes på min promenad mot stan. Jag vet att han såg mig, men vet inte om han kände igen mig. Fast det borde han väl ha gjort? Så mycket har jag ju inte förändrats. Men varför är man så? Varför hälsade vi inte på varandra? Vad är vi rädda för? Det är så jävla fånigt!

Från i går till i kväll

Nej, jag var inte full i går. Däremot kände jag mig påverkad av de fyra öl jag drack under kvällens lopp (från klockan fem och framåt...).

Jag var och kollade på Tribadernas natt av P O Enquist på Berns i går, med bland andra Nicolaj Patrik Bergner* i en av huvudrollerna. Jag var där med Tennis, Lina och en kompis till Lina. Och jag tyckte pjäsen var riktigt bra. Det var vissa saker med regin jag inte förstod mig på, men i stort sett var den bra. Främst var texten bra, men jag gillade skådespelarna också.

Innan föreställningen var vi ute och käkade, och efteråt gick vi till Torget för en öl eller två.

En väldigt trevligt kväll.

I dag blir det storstädning. Allt ska bli skinande rent! Utom möjligen fönstrena, får se om jag orkar ta dem. För i kväll är det ju la grande finale - Eurovision Song Contest 2007. Och Lina och Kärran kommer hit. Och möjligen någon mer?! Men det ska bli kul. Riktigt kul. Ska försöka lyssna igenom låtarna medan jag städar i dag...


*Nej, man tänkte faktiskt inte på honom som Nicolaj. Han är en tillräckligt bra skådespelare för det...

Annens utmaning

Jag har blivit utmanad av Annen. Och det var svårt; på en del frågor fanns mer än tre svar, på en del klart mindre. Men jag har gjort mitt bästa...

Tre saker som skrämmer mig:
- Råttor.
- Klimathotet.
- Att jordens dragningskraft ska ta slut och vi alla falla rakt ut i rymden.

Tre personer som får mig att skratta:
- Mitt ressällskap från New York och Glasgow.
- Annika Lantz.
- Freddan.

Tre saker jag älskar:
- Att flirta.
- Chokladglass.
- Fotboll.

Tre saker jag hatar:
- Råttor.
- Föräldrar som inte kan uppfostra sina barn - eller sig själva.
- Onödig orättvisa.

Tre saker jag inte förstår:
- Siffror.
- Varför vissa människor inte kan använda sin hjärna.
- Varför jag aldrig träffar Honom.

Tre saker som finns på mitt skrivbord:
- Min nya MacBook.
- En knallgul klockradio.
- Ett anteckningsblock.

Tre saker jag gör just nu:
- Bloggar.
- Lyssnar på Rapport.
- Funderar på om jag ska följa med Kimman till Torget i kväll.

Tre saker jag vill göra innan jag dör:
- Leva utan ekonomiska bekymmer.
- Resa mycket mer.
- Träffa Honom.

Tre saker jag kan göra:
- Byta stickkontakt.
- Hålla ordning och reda.
- Skratta åt mig själv.

Tre saker jag inte kan:
- Lära mig hur datorer, eller Internet, fungerar.
- Förhandla för mig själv.
- Förstå mig på vissa människor.

Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
- The Arks samlade.
- Kloka människor.
- Tystnaden.

Tre saker jag skulle vilja lära mig:
- Sjunga.
- Fler språk.
- Busvissla.

Tre favoriträtter:
- Sushi.
- Glass.
- Tingsrätten.

Tre personer jag utmanar:
- Tennis
- Honkenponken
- Jonaz

Shopping och fika i solen

Jag har varit ute och shoppat. På inköpslistan stod främst skor och skjorta, men även en väska. Första anhalten blev Åhléns, och fatta: nästan det första jag såg var "min" skjorta. Så det var bara att prova och sedan betala. Den såg precis ut som jag tänkt mig när jag förställt mig vad jag ville ha. En vanlig, ganska enkel, vit kortärmad skjorta, som jag kan ha utanpå. Skitsnygg!

Förutom skjortan blev det två par kalsonger också. Förstås...

Från Åhléns gick jag vidare till Sergelgången. Där finns ju många skoaffärer. Och återigen: första affären jag kom in i fanns "mina" skor. Men jag köpte dem inte. Jag måste verkligen fundera på om det är dem jag vill ha...

Efter denna shoppingexess, slöt jag upp med Tennis. Vi köpte lite fika och gick och satte oss vid Nybrokajen. Där satt vi en lång stund och pratade, tittade och åt och drack. Och njöt av den underbara solen! Sen blev det en kort tur runt butikerna igen, innan Tennis åkte hem för att tvätta. Och jag för att vila...

Skor får jag leta vidare efter nån annan gång. Liksom väska.

Vinnarlåten klar

Kolla vad jag hittade hos Tennis - en Song-O-Mat. Så nu behöver jag inte lyssna igenom låtarna innan. För nu vet jag vilken som är min favorit i årets ESC.

Israel.

Men vad fan! Jag får nog lyssna på den där låten ett par gånger till...

...eller ändra mina preferenser.

The Ark kom förresten trea, så något credit ska väl den där apparaten ha. Men vad fan var det för video SVT skickat i år? Pinsamt!

En härlig dag

Åh, min dag är gjord. Tennis kallar mig ljuvlig!

Dessutom har jag haft en otroligt trevlig lunch med Ellen*. Och så är vädret mycket bättre än man ens kunnat ana när man steg upp i morse.

Nu väntar jag bara på Nano, att min doktor ska ringa, att magontet ska försvinna och att Han ska ringa på min dörr i kväll.

=D


*Ellen heter egentligen något annat.


Tillägg
"Ellen" vill inte heta Ellen i min blogg. Hon vill heta Lina. Så då får det bli så...

Ingen mat för en karl

På inrådan av Tennis, har jag i dag ätit barnmat(!) till lunch. Han menade att det är skonsamt mot magen och att jag därför borde testa. Så det gjorde jag. Jag sprang ner till affären och köpte två burkar med spagetti bolognese.

En burk skulle vara för lite kände jag, fast två var egentligen för mycket. Jag blev proppmätt!

Dessutom var det svinäckligt. Jäääck. Bläääh! Eeeeew! *spott och fräs* Ska de stackars bebisarna verkligen utstå det där? Inte undra på att de skriker mest hela tiden. Det hade nog jag också gjort om jag tvingats äta det varje dag. Rekommenderas således inte. Men jag ska se hur magen känner sig om någon timme. Någon belöning måste jag ju få för att jag åt det...

Vårens färg?

I lördags berättade Tennis att han funderade på att ha gula jeans på sig när vi skulle ut på kvällen. Det blev inte så, av någon anledning. Hur som helst var jag lite elak mot honom och nästan hånfull: "gula jeans kan man väl inte ha!"?

Men sen dess har min hjärna arbetat. Jag älskar ju gult och jag har nu kommit på mig själv med att springa runt och kolla på gula jeans. Och kanske, kanske kommer Aronson att köpa ett par.

Men skyll på Tennis.

Och förlåt mig, min vän...