Dagens mysterium 070808

Jag har två par vita ankelsockar. De är inte så vackra, men väldigt praktiska och sköna så här på sommaren. Men nu har båda paren försvunnit. Fyra enskilda sockar, puts väck. Och jag förstår inte vart de tagit vägen; det är ett mysterium.

Nej, jag vet vad du tänker: strumpor försvinner i tvätten. Fel, det gör de inte. Inte för Aronson i alla fall. Det har aldrig hänt mig, och har det nån gång hänt så har de väldigt snabbt dykt upp igen. Och ändå: jag menar, fyra stycken?

Dessutom är jag ganska säker på att inget av paren fanns med i dagens tvätt. Och att det inte var så länge sedan jag använde åtminstone det ena paret.


Tillägg (sju timmar senare)
Jag hittade det ena paret. Det hade åkt upp över kanten och ned i lådan under. Fast det andra paret är fortfarande borta.

Cool katt

Jag har gula jeans på mig på jobbet i dag. Det är första gången jag har dem här, och jag var lite tveksam i morse om jag skulle "våga" ta dem. Men jag kände att det är ju sommar och varför inte. Så jag tog dem.

Och jag har nog aldrig fått så många kommentarer om min klädsel som i dag. De allra flesta är positiva, ingen är negativ. Många tycker de är "snygga" och "coola". Och det känns jättekul. Att bli sedd och uppskattad är ju aldrig fel...

Kläddrama

Jag ska till Patricia i kväll och jag har inte en fucking aning om vad jag ska ha på mig. Jag sliter mitt hår!

En dag utan shopping

I dag har jag varit inne i stan för att shoppa; en dvd-spelare (det blev ingen) och kläder (det blev inga).

Vad gäller dvd-spelaren förvirrades jag ett tag av Expert-killen och var inne på att köpa en riktigt billig utan hårddisk. Men nej, så blir det inte. Jag har bestämt mig nu för att köpa en med. Frågan är bara vilken.

När det gäller kläder är jag verkligen riktigt snål mot mig själv, och har alltid varit. Det finns mycket snyggt, men jag tänker hela tiden: men behöver jag den? Blir inte den snart omodern? Har jag verkligen något att ha till? Typ så. Skitdumt. Framför allt med tanke på att jag aldrig har något att ta på mig...

En sak jag tänkt köpa i dag var shorts. Och jag hittade tre par som var okej: ett par khakibeige, ett par vita och ett par svarta. Alla av olika modell. Men det blev inga av dem. Kan inte bestämma mig för vilken modell jag vill ha. Eller färg. Och behöver jag verkligen...?!

Svårt med kläder

Varför är det alltid svårare att veta vad man ska ha på sig när man vill verka leisure och som om man inte alls tänkt gå ut?

JAG HAR INTE EN ANING OM VAD JAG SKA HA PÅ MIG!

I slips - och snart med ny dator

Jag har haft ett externt möte i dag, så jag har kostym och slips på mig i dag. Och jag gillar det, det är snyggt, och jag har alltid känt mig väldigt bekväm i skjorta och slips. Men det märks att det var länge sedan sist, för helt plötsligt känns det lite stelt och konstigt med slips. Får nog börja använda det lite mer, så jag vänjer mig igen...

I övrigt känns det som att det är väldigt nära förestående med köp av ny dator. Jag har till och med hittat en spekulant till min gamla. Åhh, jag känner mig jätteexalterad...

Ska gå runt en gång till i dag efter jobbet bara för att fila lite på mina tankar. Men i morgon?

En vacker man i fula kläder

På väg till jobbet i dag var det en jättesöt kille på tunnelbanan. Verkligen jättesöt. Jag ville bara gå fram och pussa på honom.

Men åhh, som han hade klätt sig. Jag vet inte om han var på väg till en anställningsintervju, eller om han precis börjat ett jobb där man kräver kostym och slips. I vilket fall såg kläderna väldigt lånade ut. Eller i vart fall ihopplockade. För när man tittade lite närmare visade det sig att han inte hade kostym på sig, utan kavaj och byxor, som NÄSTAN matchade. Men bara nästan. Och när Aronson väl fått syn på det, kunde han inte låta bli att titta, för det var sååå fult. Byxorna såg dessutom väldigt billiga ut. Kavajen och byxorna var ljusgrå. Till det hade han en svartrandig skjorta och en annan slags svartrandig slips. Båda såg otroligt omoderna ut.

Personligen är jag inte så förtjust i svart skjorta till kostym, men det där är ju en smaksak.

Men ååhh, mitt hjärta nästan brast för honom. Det var nästan så att jag hade tänkt gå fram och fråga om han ville ha hjälp med klädval. Och kanske, kanske, hade vi, innan vi tog på honom hans nya fina kläder, kunnat ha en vild, sexig och svettdrypande natt tillsammans.

Men jag lät bli. För han ägnade mig inte ens så mycket som ett ögonkast. Dessutom är jag ju svensk. Och stockholmare. Och vi går inte fram till okända människor och påpekar felaktigheter i deras klädsel. Eller börjar pussa på dem...

För litet, för fult eller för dyrt

Jag har precis varit inne i city. Jag var bland annat på Åhléns och kollade kläder. Jag hittade fyra skjortor som jag tyckte var snygga (tre olika och en i en annan storlek) och som jag bestämde mig för att prova.

Det var kö in till provrummen och man fick en liten lapp av en sur dam. Lappen talade om hur många plagg man hade med sig in. Känns inte det där väldigt mycket 80-tal?

I vilket fall: jag kom in och provade skjortorna. Två av dem var egentligen ganska snygga, men passade inte mig. Tyvärr.

Precis när jag kom ut från provrummet gick det förbi en manlig expedit. Han frågade hur det hade gått. "Jodå", svarade jag, "det har gått bra". För det hade det ju: jag rev inte sönder någon skjorta, jag kräktes inte av att se mig själv i speglarna och jag lyckades hålla mig från att spana in den söte killen i provhytten bredvid. Expediten erbjöd sig att ta de skjortor som jag inte skulle köpa. Det var först när jag lämnade fram samtliga skjortor och såg hans min, som jag förstod att jag missförstått hans fråga. Något...

Efter Åhléns gick jag vidare till NK. Där hittade jag en skjorta som inte alls såg ut som jag hade tänkt mig, men eftersom den var ganska snygg tänkte jag att den kanske jag kunde prova. Men vis av erfarenhet kollade jag på prislappen först. Jag säger så här: en kortärmad skjorta i bomull, visserligen kraftig bomull, men ändå; små blå ränder med inslag av vita fält. Annars inget särskilt (jag kommer inte ihåg märket, men det var inget som åtminstone jag hört talas om tidigare). Skjortan var som sagt inte som jag tänkt mig, men snygg. Den kostade 2 495 kronor. Jag upprepar: 2 495 kronor. Nej, tänkte jag. Det får bli den dag jag vinner på Lotto. Eller ärver nån rik faster. Alternativt blir totalt jävla galen.

Jag var även inne i skoavdelningen på Åhléns respektive NK samt på Nilson, Rizzo och Stadium. Men där fanns absolut ingenting som jag gick igång på. Ingenting.

Så det blev ingen skjorta i dag. Eller skor. Det blev en macka och en Pucko(!) i trappan i Gallerian. Annars inget.

Kläder, promenader och "homovigslar"

Swisch! sa det. Och så försvann 2 496 kronor från mitt bankkonto. Och det till H&M, där jag aldrig handlar. Men så blev det. Och en kostym, två skjortor och en slips blev det också. Och jäklar vad billigt det är. Visst, kvaliteten är inte den bästa, men säkert alldeles tillräcklig. Och så fin jag blir...

Jag har förresten promenerat både till och från jobbet i dag. Och jag går nästan alltid Norr Mälarstrand österut, men att gå västerut ger ju en ännu vackrare utsikt. Helt fantastiskt! Jag blir salig!

Har ni förresten sett att vi kommer att få gifta oss i kyrkan väldigt snart? Fantastiskt! Jag har inte lagt mig i den debatten, den är upp till kyrkan, men jag är väldigt glad om det blir så. För det är det enda rätta. Jämlikhet och respekt, ni vet...

Som en u-båt

Jag var ute på lunchen i dag och köpte ett par nya byxor (jeans*). Jag tyckte att jag var värd det en dag som denna. Dessutom kommer jag att bli väldigt fin på festen jag ska på på lördag...

=D


*För första gången på väldigt många år köpte jag INTE Levi's.

Nerskitade byxor

Kors i taket, helvetet har frusit till is och allt vad det heter. Men jag har faktiskt samma byxor (jeans) i dag som jag hade i går. Dock har jag bytt kalsonger, strumpor, tröja och tröja under tröjan.

Problemet är ju bara att det inte direkt är sommarvägar ute. Jag har stänk från slaskstockholm upp till min allra bäste vän. Jävla stockholmare som inte kan lära sig snöröjning!

...och hur blir man av med det?

Vårens färg?

I lördags berättade Tennis att han funderade på att ha gula jeans på sig när vi skulle ut på kvällen. Det blev inte så, av någon anledning. Hur som helst var jag lite elak mot honom och nästan hånfull: "gula jeans kan man väl inte ha!"?

Men sen dess har min hjärna arbetat. Jag älskar ju gult och jag har nu kommit på mig själv med att springa runt och kolla på gula jeans. Och kanske, kanske kommer Aronson att köpa ett par.

Men skyll på Tennis.

Och förlåt mig, min vän...