En vacker man i fula kläder

På väg till jobbet i dag var det en jättesöt kille på tunnelbanan. Verkligen jättesöt. Jag ville bara gå fram och pussa på honom.

Men åhh, som han hade klätt sig. Jag vet inte om han var på väg till en anställningsintervju, eller om han precis börjat ett jobb där man kräver kostym och slips. I vilket fall såg kläderna väldigt lånade ut. Eller i vart fall ihopplockade. För när man tittade lite närmare visade det sig att han inte hade kostym på sig, utan kavaj och byxor, som NÄSTAN matchade. Men bara nästan. Och när Aronson väl fått syn på det, kunde han inte låta bli att titta, för det var sååå fult. Byxorna såg dessutom väldigt billiga ut. Kavajen och byxorna var ljusgrå. Till det hade han en svartrandig skjorta och en annan slags svartrandig slips. Båda såg otroligt omoderna ut.

Personligen är jag inte så förtjust i svart skjorta till kostym, men det där är ju en smaksak.

Men ååhh, mitt hjärta nästan brast för honom. Det var nästan så att jag hade tänkt gå fram och fråga om han ville ha hjälp med klädval. Och kanske, kanske, hade vi, innan vi tog på honom hans nya fina kläder, kunnat ha en vild, sexig och svettdrypande natt tillsammans.

Men jag lät bli. För han ägnade mig inte ens så mycket som ett ögonkast. Dessutom är jag ju svensk. Och stockholmare. Och vi går inte fram till okända människor och påpekar felaktigheter i deras klädsel. Eller börjar pussa på dem...