Ännu en kväll på Patricia

Gårdagskvällen gick väldigt mycket i engelskans tecken. Nästan varenda kille jag pratade med visade sig vara utlänning...

Det började med kanadensaren från i lördags. Åååh, vad han är snygg. Men jag förstår inte vad som hände med mig: i lördags var jag riktigt sansad; vi pratade bara och jag lyckades tygla att jag var attraherad av honom. Jag kände och förstod att jag inte hade något att hämta där, så jag vara bara naturligt trevlig mot honom.

I går var det annorlunda. Jag betedde mig som ett jävla plåster på honom. Nej, inte så att jag följde honom överallt, men så fort vi pratade så var jag väldigt uppmärksam mot honom. Och ögonfransarna flaxade som fan. Och jag var inte ensam: Tennis, Kim och jag verkade nästan tävla om vem som kunde få mest uppmärksamhet av honom*. Vi skockades omkring honom som en hög stinna avelshingstar. Men ingen av oss fick honom: i stället gick han hem ensam; med en stor blöt kyss från Aronson som sista minne...

I toalettkön kom jag att börja snacka med en kille som visade sig vara från Österrike. Ganska söt, men ganska ointresserad av mig också.

...vilket man knappt kan säga om engelsmannen som försökte ragga upp mig i slutet av kvällen. Jävlar vad han stirrade på mig: mina väldigt osubtila försök att avvisa honom hjälpte inte: han fortsatte stirra. Och kom slutligen fram och pratade. När jag rakt ut sa att jag inte var intresserad började han svamla om att han visst inte försökt stöta på mig och att hans pojkvän befann sig en trappa upp och oj, hade jag verkligen trott... Ha ha.

Men det var en ytterst trevlig kväll på Patricia. Och eftersom jag tagit ledigt i dag har jag nu en hel eftermiddag som jag inte vet hur jag ska tillbringa. Guuu, så skönt.

Men ååh, jag längtar efter semester!


*Det var bara Jonaz som höll sig någorlunda sansad och kylig.