En förlorad kärlek

Det finns en kille som jag ser ute ibland. Jag har aldrig sett honom någon annan stans, inte på Qruiser, inte på stan, ingenstans. Men han var på Lino i lördags och han var på Patricia i går. Och jag tycker att han är attraktiv, och jag skulle gärna lära känna honom bättre.

Problemet är bara att jag inte finns för honom. Han har inte ens dissat mig, utan han ser mig helt enkelt inte. Jag kan inte komma ihåg att jag någon gång mött hans blick eller sett honom ens kasta ett öga åt mitt håll.

Visst, jag skulle ju kunna gå fram till honom och börja prata, men där finns då två hinder. Dels har jag svårt att gå fram och prata med någon som inte ens har sett mig, dels har han alltid varit "på språng" när jag sett honom. Det har liksom aldrig funnits tillfälle.

I går råkade han trampa mig på ena foten, men inte ens då tittade han på mig. Han bara kollade på min sko och gick sen vidare. Men då kände jag att det får vara nog. En sån arrogant jävel ska jag inte ägna någon mer energi åt. Så med det här blogginlägget lägger jag honom nu bakom mig. Jag undrar om han någonsin kommer att inse vad han har förlorat...!?