This is the end - as I know it

Det här skulle kunna vara mitt allra sista inlägg i den här bloggen. Men jag vet inte.

Jag hade ju bestämt mig för att sluta blogga när jag kom upp i 100 000 besökare. Det har jag gjort nu. Och tidigare kändes det självklart att sluta. Det gör det inte längre. Skulle man se till bara skrivandet, hade det inte funnits någon tvekan, då hade jag slutat. Men jag ser ju vidare än så: mitt sociala liv kan bli lidande. Min mentala status kan bli lidande. Och kanske mer ändå.

Så jag vet helt enkelt inte. Jag ska sluta nu, så får vi se hur abstinensen tar sig uttryck...

Är slutet nära?

Jag har allvarliga funderingar på att sluta blogga. Jag vet, så där säger bloggare hela tiden, och jag har också sagt att jag funderat på att sluta ett antal gånger. Men den här gången är det på allvar. Det är inte kul längre. Och jag känner mindre och mindre inspiration att skriva.

Jag har i dag strax över 99 000 besökare i min blogg. När jag hade ungeär 90 000 bestämde jag mig för att sluta när jag nått 100 000-strecket. Inte för att besökare i sig spelar någon roll, men det var en bra gräns, något att ta fasta på.

Men när jag närmat mig 100 000 har jag mer och mer fått kalla fötter. Kanske ska jag fortsätta ändå?

Men varför? Det är som sagt inte kul längre. Och jag har svårt att komma på ämnen. Det som framför allt får mig att tveka är allt mitt bloggande gett mig. Jag har ju lärt känna några underbart sköna människor på vägen, vilket jag faktiskt inte alls räknat med. Men frågan är: kommer jag att lära känna fler? Kanske har "marknaden mättats"?

Jaha, så du tycker jag ska fortsätta? Men varför?

Dagens sökning 070727

Dagens sökning till min blogg:

hur ofta gråter kallur

Min stilla undran är: varför vill man veta det? På vilket sätt är det intressant...?

På ett hotellrum

Aronson: full och god på ett hotell, någonstans i Sverige. Jäklar, vad det tog alltså. Två öl och ett glas vin, och jag är nästan under bordet. Jag får skylla på de senaste dagarnas spänning; på jobbet och inför den här resan.

För övrigt vågar jag inte surfa in på någon av mina homies bloggar. De kan ju upptäcka var jag är. Men jag tänker på er alla.

Och så siter jag och funderar på om det ska bli TV 1000 i kväll. Eller om jag ska sova i stället.

Ännu ett borttag

Här låg tidigare ett annat inlägg, men jag tog bort det. Det blev för personligt och gav en viss person ett alldeles för stort övertag på mig. Kände jag.

Och Jonaz höll med mig.

Inlägget handlade om min förmåga att älta. Och grubbla och grubbla. Och tolka. Och övertolka. Till oigenkännelighet. Jäkla jag.

Ni som har läst det: det är helt okej. Ni andra: sorry, men jag ville inte. Kanske återkommer jag i ämnet. Kanske inte.

Sommarblogga

Många bloggare har vittnat om det, så ock Aronson: när sommaren kommer går bloggandet ner. Delvis beror det väl på att man får en massa annat att göra. Men det är också så, åtminstone i mitt fall, att intresset minskar och inspirationen tryter.

Jag kan inte komma på så mycket att skriva om. Och bryr jag mig ens? Det känns stundtals bara ointressant.

Men jag ska försöka skärpa mig. Åtminstone något inlägg per dag bör det väl bli...

Trött och seg

Jag kom på att jag måste göra veckans läxa till engelskakursen som vi har i dag. Men den var så tråkig, så jag bloggar i stället. Det är betydligt roligare.

Jag hade tänkt promenera till jobbet i dag, men jag vaknade så sent, och var så seg, så det blev inget med det. Det får bli en annan dag i stället.

Det märks verkligen att jag var ute och festade i helgen, och dessutom har sovit dåligt hela veckan. Jag har känt mig så sliten och trött. Och totalt okoncentrerad på jobbet. Jag måste snart lära mig att jag är för gammal för att gå ut två gånger på en helg. Sånt gör man när man är ung.

Men nu: homework!

Ingen bloggning

Nej, jag är egentligen inte så full just nu, men jag tror ändå jag avstår från att blogga. Det blir lätt så kletigt. Eller konstigt...

Självkänsla nu

Fan vad jobbigt det är när man känner hur självkänslan, och självförtroendet sjunker. Oftast till följd av en enda händelse eller kommentar eller liknande. I lördags hände en sak som gjorde att min självkänsla fick sig en rejäl knäck. I måndags fick den sig ytterligare en törn, och även i går fick den känna på att den lever (fast snart inte).

Jag vet, det är dumt att blogga om en sån här sak om man inte vill berätta vad det handlar om. Det är möljigt att jag gör det någon gång i framtiden, men inte nu. Jag känner att jag inte vill. Eller orkar.

I vilket fall har jag tidigare bloggat om min dåliga självkänska och att jag arbetar på att få upp den. Och jag hade lyckats ganska bra. Men den är skör. Så det blir att arbeta med den igen. Och säkert igen och igen. Nej, jag har inte sjunkit jättelågt, men lite. Och det är alltid jobbigt att arbeta upp den igen. Fan också.

Nåja, det är bara att ta nya friska tag...

En händelserik söndag - och så Johan

I morse bloggade jag innan frukost. Det har väl aldrig hänt tidigare. Men jag var så irriterad på att jag inte backlinkades till mitt inlägg om matchen i går. Inte för att jag sa något extra intressant eller kontroversiellt. Men jag är en man av principer, och ska det funka så ska det funka. Fast det gjorde det inte...

Sen åt jag frukost: havregrynsgröt (med jordgubbssylt)och rostat bröd.

Och så surfade jag klart; min morgonsurfning. Det finns vissa tidningar man vill gå in och kolla, vissa bloggar och vissa chattar. Först när det är klart känner jag att jag är redo för den nya dagen. På vardagarna sker det på jobbet, men på helgen strax efter frukost.

Efter frukost ställde jag mig i duschen och rakade väl valda delar av min kropp. Sen duschade jag.

Så tog jag en promenad. Jag promenerade in mot city, och blev vittne till en trafikolycka. Eller, rättare sagt, hade jag inte gått i mina egna tankar hade jag nog sett den. I stället fick jag se när det hade hänt. Men det var inte så farligt: en personbil som körde in i en buss, det verkade inte vara särskilt allvarligt. Inga typ skadade och så.

Jag gick mest och fönstershoppade lite, fast lite solskyddsfaktor, mat och fönsterputs blev det också. Så när jag kom hem tog jag putsduken i ena näven och medlet i det andra och sen var det bara att sätta igång att putsa. Och jäklar i min lilla låda vad fint det blir. Helt plötsligt kan jag ju SE ut. Mycket bra. Det måste jag göra oftare...

Och så har jag precis använt Vanish för att få bort rödvinsfläcken från i torsdags. Och det verkar ha gått riktigt bra. Faktiskt. Både Tennis och Honkenponken har ju talat sig varma för det där medlet. Och se, det verkar funka...

Minns ni Johan, min kompis från studietiden som jag inte haft kontakt med på flera år? Jag såg honom på Pride i somras för första gången på länge. Och tänkte att han kanske var uppe från Malmö för just Pride. Sen gick det några månader men sen såg jag honom på Patricia, jag tror den var sista april. Jaha, tänkte jag igen, han är uppe i Stockholm..

Jag såg honom i dag igen. Vi möttes på min promenad mot stan. Jag vet att han såg mig, men vet inte om han kände igen mig. Fast det borde han väl ha gjort? Så mycket har jag ju inte förändrats. Men varför är man så? Varför hälsade vi inte på varandra? Vad är vi rädda för? Det är så jävla fånigt!

Ett test

Jag har haft problem med länkfunktionen, så det här är ett test.


Tillägg
Visst är det märkligt? Länken ovan funkar och man hittar en länk tillbaka på dn.se. Men den här länken funkar bara en väg. Jag hittar inte mitt inlägg på dn.se...

En ödets ironi

Enligt uppgift till A-bladet är mannen som attackerade domaren i kvällens match mellan Danmark och Sverige bosatt i - Sverige. Fast dansk medborgare.

Så det ligger nog en del i det Joshua säger: en farlig utveckling att avbryta matchen och besluta om vinst för ett av lagen. Det skulle ju kunna bli "fel" lag som tilldöms vinsten. Eller rättare sagt: en Quisling tar sig in på plan för att ordna vinst åt "sitt" lag. Å andra sidan var väl straffet i kväll mer riktat mot arrangörerna än mot danska landslaget...

Jakten på läsare

Senast i samband med vattenattacken mot statsminister Fredrik Reinfeldt talades det om SVT ska jaga tittarsiffror eller inte. Och om hur de kommersiella kanalerna gör.

Det där kan man ju även överföra till bloggandet. När man börjar blogga är man ganska blygsam: jag är glad om jag får några läsare alls. Sen när några droppar in blir man jätteglad. Jag läste tidigt i någon blogg en bloggare som var glad eftersom han lyckats få 10 000 läsare på ett år. Det ska jag också få, tänkte jag. Jag fick det på ett halvår. Sen rullade det bara på.

Och man blir fartblind. Snart är det enda man tänker på just antalet läsare och hur man ska få fler. Det är ett stadium som jag tror samtliga bloggare går igenom. Ett stålbad.

Jag gjorde det definitivt i vintras. Jag länkade till så många artiklar som möjligt, var inne på alla möjliga och omöjliga bloggar och skrev kommentarer; allt i syfte att få fler läsare.

Och man märker samma fenomen hos många bloggare. Man känner stimmet; när fler och fler länkar hittas i inläggen. Och namndroppningarna blir fler och fler.

Visst kan källhänvisning vara bra. Men när man börjar länka till alla artiklar i ämnet i samtliga stora och mindre stora tidningar, har det inte gått överstyr då? Jakten på läsare överskuggar allt annat.

Så var det åtminstone för mig. Kvaliteten i min blogg sjönk. Jag blev ytlig och skrev många inlägg om just ingenting. Även om jag faktiskt lyckades sålla också.

I dag har jag lugnat ner mig betydligt. Visst gillar jag många läsare. Och visst länkar jag ibland till artiklar. Men hallå! Insikten är där: många läsare är inte allt. Det var inte därför jag började blogga. Kvaliteten måste gå före, både källhänvisningen och namndroppningen...

Att blogga eller inte

DN har en artikel om att fler och fler sa kallade kandisar slutar blogga. Fast alla de raknar upp har olika anledningar till det: Linda Skugge ar trott pa hatbreven, Fredrik Virtanen far inte betalt etc.

Sjalv tycker jag inte det ar ett dugg konstigt. Dels, som sagt, har de olika anledningar, dels vet ju alla som bloggat ett tag att man trottnar, och manga lagger faktiskt av. Dessutom kan man bli valdigt trott pa sig sjalv...

Efter en trevlig kväll

Nej, jag är onykter. Så jag ska inte blogga i kväll. Bara så ni vet.

Tomt i huvudet - och så facket

Nej, jag vet. Min blogg har varit tämligen torftig i dag. Inget matnyttigt alls. Men jag har inte haft någon inspiration. Inga idéer, uppslag eller tankar. Jag vet inte om det är trötthet, leda eller något annat.

Jodå, jag har haft en hel del att göra på jobbet, så det är ju en bidragande orsak. Min engelskautbildning blev inställd eftersom vår lärare är sjuk. Men det gav mig ju lite extra tid. Och det behövde jag. Jag har haft fullt upp. Förutom mitt "vanliga" jobb har jag även haft en diskussion med några fackmedlemmar samt en mejlkonversation med vår personalchef angående en utannonsering av en tjänst som jag, och de medlemmar jag talat med, inte är riktigt nöjd med. Tjänsten är nämligen utlyst två gånger - med olika profil. Facket reagerade surt, kan jag meddela.

Annas har jag i dag försökt samla ihop och knyta samman gamla lösa trådar som har legat. Det verkar ha gått ganska bra, även om jag inte hunnit med allt som jag hoppades.

Nu ska jag snart bege mig, efterosm jag ska träffa en kompis halv fem. Och så är de ju Eurovion Song Contest i kväll. Och jodå, det lär väl bli att jag tittar. Med ena ögat i alla fall...

I bröllopstankar?

Sökord för att hitta till Aronsons blogg:

Agneta Sjödin Arne Weise gifter sig

Hmm. Har jag missat något?

Väldigt blöt kväll.

Åh, vad glad jag är att jag inte fyllebloggade i natt. För det låg nog nära till hands och hade kunnat gå riktigt illa; jag blev full som fan i går. Vilket är märkligt, för det var varken planerat eller önskvärt. Än mindre medvetet. Det blev åtskilliga öl på Lino, så många brukar jag aldrig dricka. Och jag fattar det inte.

Men kul var det, riktigt kul faktiskt. Och jag fick halvhångla lite också, och till och med känna lite på en... hmm, ja, ni vet vad (vilket i och för sig var riktigt najs). Men jag är glad att det inte blev mer än så, jag var alldeles för full för något annat än min egen säng.

Och på vägen hem tog taxichauffören en omväg. Men jag orkade inte protestera. Vilket han säkert uppmärksammade ganska tidigt...

Och nej, jag orkar inte räkna upp vilka bloggare jag träffade där. De får blogga om det själva. Men det var åtskilliga.

Länkad blogg

Suck och stön.

När jag bytte mall här i bloggen för nån vecka sedan, försvanna alla mina länkar. Gissa om jag svor. Nåja, i dag har jag lagt in dem igen. Och det har tagit typ TVÅ TIMMAR! Mina ögon går i kors nu.

Fast jag är ganska nöjd med hur det blev. Utom med Site Meter-länken. Men det får anstå till någon annan gång...

Annens utmaning

Jag har blivit utmanad av Annen. Och det var svårt; på en del frågor fanns mer än tre svar, på en del klart mindre. Men jag har gjort mitt bästa...

Tre saker som skrämmer mig:
- Råttor.
- Klimathotet.
- Att jordens dragningskraft ska ta slut och vi alla falla rakt ut i rymden.

Tre personer som får mig att skratta:
- Mitt ressällskap från New York och Glasgow.
- Annika Lantz.
- Freddan.

Tre saker jag älskar:
- Att flirta.
- Chokladglass.
- Fotboll.

Tre saker jag hatar:
- Råttor.
- Föräldrar som inte kan uppfostra sina barn - eller sig själva.
- Onödig orättvisa.

Tre saker jag inte förstår:
- Siffror.
- Varför vissa människor inte kan använda sin hjärna.
- Varför jag aldrig träffar Honom.

Tre saker som finns på mitt skrivbord:
- Min nya MacBook.
- En knallgul klockradio.
- Ett anteckningsblock.

Tre saker jag gör just nu:
- Bloggar.
- Lyssnar på Rapport.
- Funderar på om jag ska följa med Kimman till Torget i kväll.

Tre saker jag vill göra innan jag dör:
- Leva utan ekonomiska bekymmer.
- Resa mycket mer.
- Träffa Honom.

Tre saker jag kan göra:
- Byta stickkontakt.
- Hålla ordning och reda.
- Skratta åt mig själv.

Tre saker jag inte kan:
- Lära mig hur datorer, eller Internet, fungerar.
- Förhandla för mig själv.
- Förstå mig på vissa människor.

Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
- The Arks samlade.
- Kloka människor.
- Tystnaden.

Tre saker jag skulle vilja lära mig:
- Sjunga.
- Fler språk.
- Busvissla.

Tre favoriträtter:
- Sushi.
- Glass.
- Tingsrätten.

Tre personer jag utmanar:
- Tennis
- Honkenponken
- Jonaz