Jakten på läsare

Senast i samband med vattenattacken mot statsminister Fredrik Reinfeldt talades det om SVT ska jaga tittarsiffror eller inte. Och om hur de kommersiella kanalerna gör.

Det där kan man ju även överföra till bloggandet. När man börjar blogga är man ganska blygsam: jag är glad om jag får några läsare alls. Sen när några droppar in blir man jätteglad. Jag läste tidigt i någon blogg en bloggare som var glad eftersom han lyckats få 10 000 läsare på ett år. Det ska jag också få, tänkte jag. Jag fick det på ett halvår. Sen rullade det bara på.

Och man blir fartblind. Snart är det enda man tänker på just antalet läsare och hur man ska få fler. Det är ett stadium som jag tror samtliga bloggare går igenom. Ett stålbad.

Jag gjorde det definitivt i vintras. Jag länkade till så många artiklar som möjligt, var inne på alla möjliga och omöjliga bloggar och skrev kommentarer; allt i syfte att få fler läsare.

Och man märker samma fenomen hos många bloggare. Man känner stimmet; när fler och fler länkar hittas i inläggen. Och namndroppningarna blir fler och fler.

Visst kan källhänvisning vara bra. Men när man börjar länka till alla artiklar i ämnet i samtliga stora och mindre stora tidningar, har det inte gått överstyr då? Jakten på läsare överskuggar allt annat.

Så var det åtminstone för mig. Kvaliteten i min blogg sjönk. Jag blev ytlig och skrev många inlägg om just ingenting. Även om jag faktiskt lyckades sålla också.

I dag har jag lugnat ner mig betydligt. Visst gillar jag många läsare. Och visst länkar jag ibland till artiklar. Men hallå! Insikten är där: många läsare är inte allt. Det var inte därför jag började blogga. Kvaliteten måste gå före, både källhänvisningen och namndroppningen...