SÄPO:s agerande - eller kanske inte
Jag är antagligen ett av SVT:s största fans, och har nog alltid varit en av dess största försvarare. Jag menar att public service är väldigt viktigt, och tycker generellt sett att SVT skött sitt uppdrag bra.
Public service för mig är att sända det allra smalaste smala och det allra bredaste breda. Men allt man sänder ska ha god kvalitet; kvalitet är A och O.
De senaste dagarna har tidningarna skrivit spaltmetrar och morgonprogrammen gått i spinn sedan ett program som ska sändas i SVT som ett led i något slags practical joke sprutat vatten på statsminister Fredrik Reinfeldt. Jag vet att humor inte kan förklaras, utan måste upplevas, men nej, jag kan faktiskt inte se humorn i just det. Å andra sidan har practical jokes aldrig varit min sorts humor över huvud taget. Det kan lätt bli så plumpt.
SVT:s vd Eva Hamilton har varit ute och bett om ursäkt, SVT:s informationsdirektör Helga Baagoe har varit ute och bett om ursäkt, Robert Aschberg på produktionsbolaget Strix har varit ute och gjort något slags avbön och SÄPO har polisanmält reportern (som väl antagligen är hett villebråd i kvällstidningarna nu). Så aktiviteten har varit riktigt, riktigt febril sedan det blev känt.
Och SVT:s trovärdighet är betydligt naggad i kanten, för min del och tydligen även för andras. Och nej, Ballar av stål, som programmet tydligen ska heta, känns inte alls som public service i mina öron. Verkligen inte.
Men mitt i all rapportering kring det här händelsen är det något jag har saknat. Jag har dock inte kunnat komma på vad det varit. Det har varit något som gnagt i mitt bröst: något har varit fel i allt det här. Något är inte som jag tänkt mig det hela. Jag har funderat och funderat. Och funderat.
Och i morse kom jag på det. Dock inte för egen maskin: jag läste den alltid alldeles utmärka Hanne Kjöller i dagens DN när jag bara poff, just ja. Så är det ju.
Var var SÄPO?
Jag upprepar: var var SÄPO?
Någon tar sig fram till statsministern och sprutar vatten på honom. Det är möjligt att jag sett för många amerikanska tv-serier, men jag hade väntat mig att en sådan attack skulle följas av ett massivt handlande av SÄPO: gärningsmannen skulle brottas till marken; statsministern och hans familj skulle i ilfart föras därifrån och polisspärrar upprättas.
För tänk om det inte varit vatten i den där mikrofonen. Tänk om det varit något annat. Något allvarligare.
Apropå förtroende: det har SÄPO aldrig haft hos mig, och inte blir det bättre av det här.
Jag vill faktiskt att risken för attentat mot landets statsminister ska minskas till ett minimum. Och om det trots allt händer, då ska SÄPO agera. Kraftigt och utan pardon. För, som sagt, det hade kunnat vara betydligt allvarligare än ett dåligt tv-program i SVT...
Public service för mig är att sända det allra smalaste smala och det allra bredaste breda. Men allt man sänder ska ha god kvalitet; kvalitet är A och O.
De senaste dagarna har tidningarna skrivit spaltmetrar och morgonprogrammen gått i spinn sedan ett program som ska sändas i SVT som ett led i något slags practical joke sprutat vatten på statsminister Fredrik Reinfeldt. Jag vet att humor inte kan förklaras, utan måste upplevas, men nej, jag kan faktiskt inte se humorn i just det. Å andra sidan har practical jokes aldrig varit min sorts humor över huvud taget. Det kan lätt bli så plumpt.
SVT:s vd Eva Hamilton har varit ute och bett om ursäkt, SVT:s informationsdirektör Helga Baagoe har varit ute och bett om ursäkt, Robert Aschberg på produktionsbolaget Strix har varit ute och gjort något slags avbön och SÄPO har polisanmält reportern (som väl antagligen är hett villebråd i kvällstidningarna nu). Så aktiviteten har varit riktigt, riktigt febril sedan det blev känt.
Och SVT:s trovärdighet är betydligt naggad i kanten, för min del och tydligen även för andras. Och nej, Ballar av stål, som programmet tydligen ska heta, känns inte alls som public service i mina öron. Verkligen inte.
Men mitt i all rapportering kring det här händelsen är det något jag har saknat. Jag har dock inte kunnat komma på vad det varit. Det har varit något som gnagt i mitt bröst: något har varit fel i allt det här. Något är inte som jag tänkt mig det hela. Jag har funderat och funderat. Och funderat.
Och i morse kom jag på det. Dock inte för egen maskin: jag läste den alltid alldeles utmärka Hanne Kjöller i dagens DN när jag bara poff, just ja. Så är det ju.
Var var SÄPO?
Jag upprepar: var var SÄPO?
Någon tar sig fram till statsministern och sprutar vatten på honom. Det är möjligt att jag sett för många amerikanska tv-serier, men jag hade väntat mig att en sådan attack skulle följas av ett massivt handlande av SÄPO: gärningsmannen skulle brottas till marken; statsministern och hans familj skulle i ilfart föras därifrån och polisspärrar upprättas.
För tänk om det inte varit vatten i den där mikrofonen. Tänk om det varit något annat. Något allvarligare.
Apropå förtroende: det har SÄPO aldrig haft hos mig, och inte blir det bättre av det här.
Jag vill faktiskt att risken för attentat mot landets statsminister ska minskas till ett minimum. Och om det trots allt händer, då ska SÄPO agera. Kraftigt och utan pardon. För, som sagt, det hade kunnat vara betydligt allvarligare än ett dåligt tv-program i SVT...
Etiketter: Eva Hamilton, Fredrik Reinfeldt, Hanne Kjöller, Media, Offentlig avbön, SVT, SÄPO
1 kommentarer:
I know. Det är det som är det konstiga. Att sådant kan ske. Det vimlar ju av maniacs i stan.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida