I kväll börjar en
ny serie på
Kanal 5. Den heter
Brothers & Sisters och är en av få serier på senare tid som jag faktiskt ser fram emot att få se. Varför vet jag egentligen inte. Visst har jag läst och hört att den ska vara bra, men det brukar mer till än så för att Aronson ska känna en lockelse. Fast delvis kan det säkert ha att göra med rollistan; några av mina favoriter är med. Det är
Calista Flockhart (
Ally McBeal),
Rachel Griffiths (
Six Feet Under),
Sally Field (presentation överflödig) och
Patricia Wettig (
Livet runt 30).
Kanal 5, 20.00...
Såg ni förresten att
Edsbyn blev
svenska mästare i bandy? Yes! Gött! Nej, jag håller faktiskt inte på Edsbyn, men av någon anledning vill jag inte att
Hammarby ska vinna. Jag fattar själv inte varför. I fotboll har jag inget som helst emot dem, men just i bandy unnar jag dem inget SM-guld. Jag vet, kalla mig missunnsam, fånig eller vad du vill. Men så är det. Och Edsbyn vann. Och det kändes skönt. Hade Aronson själv fått bestämma hade det dock blivit
Sandviken som vunnit...
TilläggBrothers & Sisters är lovande, men jag är lite tveksam. Jag gillade inte manuset i första avsnittet. För det första var det väldigt rörigt. Och man behöööver inte förklara alla relationer in i detalj redan i första avsnittet. Och man behöööver inte låta allt hända i första avsnittet. Jag menar gaybrodern var tvingad att TVÅ gånger på en timme komma ut för oss. Och pappa har en älskarinna, och ene sonen klarar inte att hålla sig ifrån droger, och andra systern har äktenskapsproblem, och mamma älskar inte sin ena dotter, som samtidigt flirtar med en man samma dag hennes pojkvän friar till henne (och de kommer att göra slut) och pappa dör (troligen) och farbror och pappa fuskar med ekonomin och... och... Men som sagt, i slutet av avsnittet kändes det mer stabilt. Så jag rekommenderar att fortsätta titta...
Etiketter: Bandy, Brothers and Sisters, Kanal 5, Media, Sport