En bilresa genom södra Sverige
På väg hem från Lund körde jag inte raka spåret, utan valde att göra ett par "utflykter".
Första anhalt var Älmhult. Inte för att den staden är så förbannat rolig, utan för att Ikea ligger där. Jag var ju på Ikea Kungens kurva för ett tag sen och skulle köpa en tavelram. Den var slut där, så jag tänkte passa på i Älmhult. Den var slut där också. Så jag köpte några galgar och körde därifrån.
Nästa anhalt var min uppväxtstad. Fast där stannade jag inte mer än för att tanka, både bilen och mig själv. Det känns konstigt att vara i sin gamla hemstad och ändå inte. Det var en märklig känsla att vara på en okänd plats där man kan bli igenkänd. Eller om det är tvärtom?
Nästa anhalt hade jag tänkt skulle vara Vadstena. Men när jag såg alla turistbussar och turister kände jag bara att jag inte orkade, utan åkte vidare i stället.
Så det blev Motala. En lite annorlunda och nästan spännande stad. Missförstå mig inte: jag är helt övertygad om att det är en dödens tråkig stad. Men ändå. Staden är tydligen byggt som en solfjäder, från hamnen och upp över land. Och jag såg en massa fina hus och en vacker park. Och strandpromenaden var fantastisk. Fast så var det det här med Baltzar von Platen. Hela stan verkar helt galen i honom. Allt var uppkallat efter "von Platen" eller "Baltzar". Men stilla er!
Men så skulle man då ta sig därifrån. Jäklar alltså. Jag trodde det skulle gå en väg rakt ut till E4, men icke. I stället fick jag åka nån jäkla småväg rakt i intet. Och hamnade så småningom i Örebro.
I Örebro stannade jag på - Ikea. För att leta efter min tavelram, som inte fanns där heller. Suck. Men vad är det med örebrokillarna? På den korta stund jag var där såg jag en helt otroligt massa snygga killar. Är örebroarna så snygga? Allihop? Kanske synd att jag inte åkte inom staden då...
Sen blev det då köbildningen i Södertälje, innan jag äntligen kom hem, strax efter 20.00. En lite äventyrlig men rolig resa.
Första anhalt var Älmhult. Inte för att den staden är så förbannat rolig, utan för att Ikea ligger där. Jag var ju på Ikea Kungens kurva för ett tag sen och skulle köpa en tavelram. Den var slut där, så jag tänkte passa på i Älmhult. Den var slut där också. Så jag köpte några galgar och körde därifrån.
Nästa anhalt var min uppväxtstad. Fast där stannade jag inte mer än för att tanka, både bilen och mig själv. Det känns konstigt att vara i sin gamla hemstad och ändå inte. Det var en märklig känsla att vara på en okänd plats där man kan bli igenkänd. Eller om det är tvärtom?
Nästa anhalt hade jag tänkt skulle vara Vadstena. Men när jag såg alla turistbussar och turister kände jag bara att jag inte orkade, utan åkte vidare i stället.
Så det blev Motala. En lite annorlunda och nästan spännande stad. Missförstå mig inte: jag är helt övertygad om att det är en dödens tråkig stad. Men ändå. Staden är tydligen byggt som en solfjäder, från hamnen och upp över land. Och jag såg en massa fina hus och en vacker park. Och strandpromenaden var fantastisk. Fast så var det det här med Baltzar von Platen. Hela stan verkar helt galen i honom. Allt var uppkallat efter "von Platen" eller "Baltzar". Men stilla er!
Men så skulle man då ta sig därifrån. Jäklar alltså. Jag trodde det skulle gå en väg rakt ut till E4, men icke. I stället fick jag åka nån jäkla småväg rakt i intet. Och hamnade så småningom i Örebro.
I Örebro stannade jag på - Ikea. För att leta efter min tavelram, som inte fanns där heller. Suck. Men vad är det med örebrokillarna? På den korta stund jag var där såg jag en helt otroligt massa snygga killar. Är örebroarna så snygga? Allihop? Kanske synd att jag inte åkte inom staden då...
Sen blev det då köbildningen i Södertälje, innan jag äntligen kom hem, strax efter 20.00. En lite äventyrlig men rolig resa.
upplagd av Aronson
15:15
6 kommentarer
