En kärlekshistoria

Jag har varit på teater i kväll. Genom QX vann jag två biljetter till Love Story på Intiman. Jag tog med mig Tennis.

Love Story är en pjäs av Lars Kaalund, översatt och regisserad av Rafael Edholm. Pjäsen är en "thrillerkomedi" och handlar om fem män och deras relationer, och deras sätt att hantera relationer. Och överallt svävar rockgruppen Fatboy.

Jag ska ärligt erkänna: jag förstod inte. Jag vet inte vad den här pjäsen vill säga mig, vilka frågor den vill ställa eller vad den gav uttryck för. Men jag gillade den. Jag gillade den till och med väldigt mycket. Bäst gillade jag scenografin, som var strålande. Den är gjord av Philipsson & Franck och är briljant. Även regin var riktigt bra.

Skådespelarna var bra. Men allra bäst var Ola Forssmed och Måns Nathanaelson. Även Linus Wahlgren och Kim Sulocki var bra. Andreas Wilson var jag dock besviken på. Han verkade inte bry sig. Han sa sina repliker, men hade ingen känsla i det han sa. Eller hur han agerade. Han kändes väldigt frånvarande - och detta av den som väl anses vara den största stjärnan av de fem.

Men bäst, som sagt, var Ola och Måns. Två riktigt duktiga skådespelare och två riktiga komiska talanger. Varför har de inte fått den kredit de förtjänar? Och kanske de som förvånade mig mest, "såpaskådespelare", du vet...

Tillägg
Se den! Det var det jag skulle säga också...