Stina återigen splittrad

Oswald frågade mig vad jag tyckte om Stina! i går. Jag bloggade ju om att jag hade stora förväntningar på programmet, framför allt intervjun med Henrik Larsson. Själv tyckte Oswald att det var en katastrof.

Fast riktigt så långt vill jag inte sträcka mig. Även om jag inte tycker det var speciellt bra. Som vanligt var det för många gäster med; det blir alldeles för plottrigt.

Första gäst ut var Al Gore. Och Stina hade alldeles för stor respekt för honom. Hade hon kunnat buga och bocka där hon satt hade hon nog gjort det. Och samtalet blev väldigt splittrat.

Därefter kom Sissela Kyle, som fick svara på typ tre frågor, sen var hon överspelad. Hon verkar mest ha fått vara med eftersom hennes mamma är Stinas förebild...

Sen kom Rowan Atkinson, men honom hade vi kunnat vara utan helt. Det räcker med få gäster, Stina. Gör intervjuerna med dem bättre i stället. Atkinson verkade dessutom helt skräckslagen mellan de båda damerna, Stina och Sissela, som kacklade i munnen på varandra hela tiden, i stället för att låta honom svara på frågorna...

Och så Henrik Larsson, som jag verkligen sett fram emot. Och nej, det var väl ingen dålig intervju. Det var å andra sidan ingen banbrytande heller. För det första var det väldigt uppenbart att Stina inte är något fotbollfan, det märktes med all önskvärd tydlighet i hennes frågor. Inte heller redaktionen verkar vara några experter, eftersom de arkivbilder som visades var "de gamla vanliga". Inga nya grepp där inte. Och inte heller in intervjun. För varför är det så att så fort en fotbollsspelare ska intervjuas av en icke-sportreporter så ska livet gås igenom, från ax till limpa. Från Högaborg, via Helsingborg, Feyenoord, Celtiv, Barcelona, Helsingborg, Manchester United och Helsingborg igen. ALLT ska med. Been there, done that. Och det enda nya som framkom var Henkes dotters namn. Intressant... Not. När nu tillfälle fanns, finns det bara såå många frågor jag hade velat ha svar på.

Och så var det då artisterna. Först Sarah Dawn Finer*, sen Peter, Bjorn and John. Behövdes det verkligen två? Hade det inte räckt med den ena, och så fick hon eller de sjunga två låtar i sället? Det blir ju ytterst splittrat!


*Sarahs låt var förresten inte speciellt bra.