Tankar en söndag i slutet av sommaren

I dag är sista dagen på min semester. Det firar jag genom att vara bakfull, trött och eländig.

Fast jag är inte missnöjd över det. Jag har haft en väldigt bra semester; rolig, annorlunda och med en massa saker som har hänt. Och så har jag druckit mer alkohol än någonsin. Så det är väl klart att det ska sluta så här. Jag får väl ta en whisky eller nåt i kväll för att fira ordentligt...

Och så har Carolina Klüft tagit guld, tillika satt personligt, svenskt och europeiskt rekord, i sjukampen i friidrotts-VM i Osaka. JAAAAAA!

Och Tyson Gay tog guld på 100 meter. Och med ett sådant namn, och ett sådant utseendet, kan man ju inte annat än bli jätteglad. Klart jag höll på honom...

Och så har jag kommit på att jag kanske inte behöver köpa någon radio att ta med till jobbet, trots allt. Jag har ju faktiskt en hemma jag kan ta med mig. Anledningen till att jag inte övervägt den tidigare är att den är så stor. Den får alltså inte plats på mitt skrivbord. Men om jag köper ett par hörlurar med tillräckligt lång sladd, borde det ju inte bli något problem. Då kan jag ställa den på hyllan bakom mig. Och det blir betydligt billigare...

Enligt meteorologerna slutade sommaren i går. Fast jag tycker det var rätt varmt i dag också (den lilla stund jag var ute). Fast det kändes ju i framför allt skuggan att den riktiga sommarvärmen är borta. Det blir snabbt kyligt när solen försvinner. Och just när jag säger det kommer det en liten skur över Kungsholmen.

Jag har tidigare i veckan inte alls sett fram emot att börja jobba igen. Och visst, jag hade nog gärna haft en veckas semester till, men på något sätt ska det bli rätt skönt att återgå till det normala livet igen. Jag har bestämt mig för att inte stressa upp mig i onödan, nu när jag kommer att få ett ökat ansvar i och med att jag är ensam jurist i ett par månader på avdelningen. Saker och ting får helt enkelt ta den tid det tar.

Oro i kroppen?

Fan att jag alltid ska vakna så tidigt: i dag var klockan halv sju. Det har funkat något bättre under semestern än normalt, men i stort sett vaknar jag jäkligt tidigt varenda morgon, oavsett när jag går och lägger mig.

Är det en oro i min kropp jag har? Men vad är jag i så fall orolig för nu? Att jobbet börjar på måndag? Eller är det KP (killen från Gävle) som spökar?

För jag grubblar en hel del över honom. Jag försöker låta bli, men det är svårt, eller rättare sagt, han gör det inte lättare för mig. Han ger så otroligt mycket dubbla budskap hela tiden. Han är väldigt noga med att markera sin självständighet gentemot mig, och ett visst avståndstagande. Det är jag som mest tar initiativet till intimitet, men samtidigt han som ser till att möjligheterna uppstår, så att säga. Det har alltid varit han som föreslagit att vi ska träffas, för att i nästa ögonblick markera att nej då, han har minsann annat också.

Vid ett par tillfällen har han skickat över länkar till olika evenemang och sagt att typ "det här skulle jag vilja se". Jag har sett det som en invit, eller förfrågan om vi ska göra det tillsammans, och svarat att ja, det kan vi kanske göra när vi ses. Då har han alltid svarat att "jag har redan bestämt med den och den om att vi ska gå dit". Grrr. Varför gör han så? Jag har verkligen inte gett honom anledning att tro att jag försöker "snärja" eller "binda" honom.

Jag gillar att kramas och pussas, och försöker göra det mycket, och det är möjligt att han tolkar det som att jag är upp över öronen förälskad eller nåt. Vilket jag inte är. Men kanske skulle kunna bli.

Suck. Män...

Nåväl. Tack vare att jag vaknade så tidigt, fick jag se Carolina Klüfts rekordhopp i höjd. Kul!

Och för att fira lördagen har jag i dag gjort grahamsgröt till frukost. Mycket gott, men inget jag kommer att äta varje dag - det tar alldeles för lång tid att laga.

Efter en natt utan sömn

Jag var så trött i går kväll att jag gick och la mig en stund på kvällen och sov. När jag sen vaknade var jag helt groggy och borta, men ännu värre var att jag sen hade problem med att somna när jag verkligen gick och la mig, vid typ midnatt. Trots att jag även då var väldigt trött.

Och trots problem med att somna vaknade jag 07.20 i morsen. Inte pigg, men inte så trött att jag kunde somna om heller. Så jag gick upp, käkade frukost och kollade på Carolina Klüft på Gomorron Sverige. Jag gillar förresten Elisabet Höglund som intervjuare. Hon pratar så man hela tiden tror att hon ska prata bort sig, eller göra bort sig. Men hon lyckas alltid klara sig ur de mest labyrintliknande ordvrängningar. Även om det kan bli lite småfel här och där. Ibland verkar hennes frågor också väldigt styrande, men jag tror inte de är det, egentligen.

Men oj, nu trasslade jag in mig själv, det var ju inte meningen. Vad jag egentligen ville ha sagt var att jag är alldeles för trött i dag och vet inte vad jag ska hitta på. Ska jag gå och lägga mig i en park? Ta en promenad? Cykla en runda? För egentligen borde jag städa. Men det kan jag väl inte göra, min första, som det känns, "riktiga" semesterdag?

Inomhus-EM i Birmingham

Carolina Klüft tog EM-guld i femkamp.

Susanna Kallur tog EM-guld i 60 meter häck.

Vilken svenskdag! Fantastiskt!

...fast konstigt att se på det i efterhand.