Oro i kroppen?

Fan att jag alltid ska vakna så tidigt: i dag var klockan halv sju. Det har funkat något bättre under semestern än normalt, men i stort sett vaknar jag jäkligt tidigt varenda morgon, oavsett när jag går och lägger mig.

Är det en oro i min kropp jag har? Men vad är jag i så fall orolig för nu? Att jobbet börjar på måndag? Eller är det KP (killen från Gävle) som spökar?

För jag grubblar en hel del över honom. Jag försöker låta bli, men det är svårt, eller rättare sagt, han gör det inte lättare för mig. Han ger så otroligt mycket dubbla budskap hela tiden. Han är väldigt noga med att markera sin självständighet gentemot mig, och ett visst avståndstagande. Det är jag som mest tar initiativet till intimitet, men samtidigt han som ser till att möjligheterna uppstår, så att säga. Det har alltid varit han som föreslagit att vi ska träffas, för att i nästa ögonblick markera att nej då, han har minsann annat också.

Vid ett par tillfällen har han skickat över länkar till olika evenemang och sagt att typ "det här skulle jag vilja se". Jag har sett det som en invit, eller förfrågan om vi ska göra det tillsammans, och svarat att ja, det kan vi kanske göra när vi ses. Då har han alltid svarat att "jag har redan bestämt med den och den om att vi ska gå dit". Grrr. Varför gör han så? Jag har verkligen inte gett honom anledning att tro att jag försöker "snärja" eller "binda" honom.

Jag gillar att kramas och pussas, och försöker göra det mycket, och det är möjligt att han tolkar det som att jag är upp över öronen förälskad eller nåt. Vilket jag inte är. Men kanske skulle kunna bli.

Suck. Män...

Nåväl. Tack vare att jag vaknade så tidigt, fick jag se Carolina Klüfts rekordhopp i höjd. Kul!

Och för att fira lördagen har jag i dag gjort grahamsgröt till frukost. Mycket gott, men inget jag kommer att äta varje dag - det tar alldeles för lång tid att laga.