Samtal, sömnproblem och gayiga annonser

Klockan är inte ens tio och redan har det ringt tre gånger i Aronsons telefon. Om det är för att reta mig eller för att väcka mig vet jag inte, men så är fallet i alla fall.

Jag vaknade redan klockan fem i morse och kunde inte somna om. Men jag tvingade mig att ligga kvar i sängen, trots att den rev i mitt skinn och inte alls var skön. Till slut gav jag upp och steg upp och käkade frukost. Sen har jag försökt somna om ett par omgångar, utan att lyckas.

Fast till slut lyckades jag. Men som i ett töcken hörde jag då Samtal nummer 1, så det vara bara att masa sig upp ur sängen och leta fram mobilen. Det var Kärran som ringde. Hon har problem med sin karl och var tvungen att prata av sig.

Efter samtalet funderade jag på om jag skulle lägga mig igen, eller tvinga mig själv att vara vaken. Men jag behövde inte oroa mig, för då kom Samtal nummer 2. Det var från Phonehouse Telia (tror jag han sa). Han ville pracka på mig en mobil internetuppkoppling. Men Aronson tackade vänligt, men bestämt, nej.

Så då läste jag tidningen i stället. Och då kom, som på beställning, Samtal nummer 3. Det var från Statistiska Centralbyrån. De ringer mig var tredje månad för att prata om arbete och att söka nytt arbete.

Så nu är jag så pigg jag antagligen kan bli. Så inget mer sovande.

Jag hade tänkt städa min garderob i dag. Men nu vet jag inte. Det är ju så fint väder ute och kanske ska jag hellre passa på att utnyttja det, än att gå omkring här inne och skrota.

Apropå läsa tidningen, förresten: med dagens DN fanns en annonsbilaga från Volvo. Den gör reklam för deras senste modell av Volvo V70. Jättesnygg. Men det jag fastnade för var persongalleriet. En massa människor blandade och man kan inte utröna vilka som är hetero, homo eller något annat. Och på sista uppslaget står två killar och håller varandra i handen, och den ene har en krukväxt i andra handen. Och så har de bilen bredvid sig, förstås. Rosa pengar lockar uppenbarligen även bilvärlden. Najs.